tisdag 31 juli 2012

Uppdatering angående Slayer Reign in Blood Vinet

Fick just dessa goda nyheter från Brands for Fans. Slayers vin, Reign in Blood som recenserades här, kommer nu att släppas som i Systembolagets ordinarie sortiment, och senare ut i resten av Europa.

Att det tidigare endast gick att köpa på låda om sex flaskor var ju ett av vinets stora nackdelar i envigen mot AC/DC's Higway to Hell, så att man nu kommer att kunna köpa vinet styckvis får ses som väldigt postpositivt (gäller givetvis alla Rock-viner).

Dessutom passade man på att träffa Tom Araya på Metaltown i somras och fick då möjlighet att göra en exklusive intervju med honom (följer nedan). Han berättar om vinet och andra funderingar han har kring te.x dryck.



Med tanke på hur många artister det är som släppt viner på sistone; varför tror du att just musiker tar till sig och upptäckt vinet?
Jag tror inte att de har upptäckt den! Hahaha! Allvarligt talat så tror jag att musiker alltid har druckit och delat på ett gott vin. Det är, och jag hatar att säga det, en annan form av last. Ett bra vin har många kvaliteter, tycker jag. Om man dricker med måtta är det hälsosamt och bra för hjärtat. Musiker har ju alltid haft vinet runt sig, men det är egentligen rätt få som satt sig in i smaker och sammansättning. När jag växte upp drack min pappa mycket olika viner, vilket jag fick smak för och lärde mig uppskatta. Han pratade mycket om smaker och skillnader i karaktärer på viner. Vår manager, Rick Sales, är också en stor vinkonnässör. Han går på många provningar och har lärt mig en hel del om de olika kvaliteterna på vin. Jag vet inte varför musiker dricker vin, dock. Jag vet att Mozart drack mycket vin, och jag antar att det var där kopplingen började, hahaha!
Vad tyckte du om er Cabernet Sauvignon när du provade den?
När jag fick höra talas om idén med ett Slayer-vin fick jag prova lite olika förslag. Ärligt talat var jag rätt skeptisk först innan jag provade vinet. Sedan kände jag “vet du vad, det här är faktiskt riktigt bra. En riktigt fruktig och rund karaktär för att vara ett rött vin”. Den är smakrik och kändes fantastisk!
Den har fått bra mottagande i Sverige…
Det är coolt, men jag tycker verkligen det är ett bra vin. Jag gav en flaska till min bror som är vinkännare och han älskade den. Han provar mycket olika viner och han gav vår flaska tummen upp. Som sagt var jag skeptisk till att börja med, men jag hittade inga av de bittra, starka noterna med torr munkänsla som man kan få från sämre viner. Jag är glad att den har fått bra respons eftersom det är ett bra vin…
Har du haft något riktigt “vin-moment”, som man kan få av ett riktigt bra album eller fantastisk konsert?
Tja, ett sådant tillfälle skulle väl vara när vi fick smaka det här vinet första gången. Jag hade inga förväntningar alls, och var mer skeptisk än något annat. Men det var inget “vi tar vad som helst, drar på en etikett och kallar det ‘vårt vin’”, utan snarare ett bra vin som står på egna ben. Förutom det kan jag inte minnas några riktiga ‘vin-moment’. Du vet… jag har förmodligen haft många, men jag minns de inte! Hahaha! Det fanns en tid då jag drack mycket vin, men de stunderna minns jag inte riktigt… Jag vet inte om man skulle kalla de för vin-moments dock. Hahaha!
Vinet ni släpper är en amerikansk Cabernet Sauvignon. Du är från Chile, har du funderat på att släppa fler viner och något då från Chile?
Jag hoppas ju det. Vår manager brukar köpa chilenska viner och skicka mig ett par flaskor. Genom honom har jag provat en del som jag har gillat mycket. Men när de frågade om jag ville buteljera några chilenska viner kom jag bara att tänka på den Svarta Katten, Gato Negra. De frågade om jag provat Concho Y Toro, och jag sa ‘visst!’. Jag gillar de mycket, och vi har funderat på att göra något med dem, vilket vore fantastiskt kul. Chile producerar grymma viner, och jag skulle gärna se att vi gjorde något därifrån framöver som ett Slayer-vin. De har ju också en del riktigt bra vita viner som det vore kul att lyfta fram.
På tal om vita viner - har du någon favorit?
Jag har provat en del bra vita viner, och jag gillar den chilenska Pinot Grigion. Jag  blev tillfrågad om att komma upp med ett citat för att lyfta fram chilenska viner; det var en kille som höll upp ett revbensspjäll och en flaska vin och mitt förslag var “Are you Chilin’ or Grillin’?”. Vet inte om de kommer använda det däremot. De skulle kunna köra på “brown bag or glass?” hahaha! (syftande på amerikansk lag som säger att man inte får dricka alkohol offentligt, vilket gör att man döljer flaskorna i karaktäristiska bruna papperspåsar)

Har ni funderat på någon annan dryck att lansera, utöver vinet?
Skulle vi göra något mer skulle det involvera drycker vi gillar som band. Schnaps är en, tequila och vodka ett par andra. Vi är Sambuca-fans också! Vi dricker inte särskilt mycket whisky, även om jag själv kan njuta av en Crown Royal. Kerry är ju riktigt inne på Jägermeister, så han sponsrar dem… han kanske föreslår ett Slayer-Jägermeister samarbete. En “Slayermeister”, även om jag inte vet hur man skulle ta emot det. Men just nu fokuserar vi på vinet.
Kommer det här finnas tillgängligt i USA eller andra länder?
Ja, det hoppas jag definitivt. Jag har ju ingen aning om vilken logistik det krävs för att få något sådant att hända, men det har ju fått sådan bra respons eftersom det är ett bra vin. Jag tror nyckeln är att se till att vinet är så bra som möjligt, och då tror jag att det skulle funka fint i staterna. Faktum är att jag tror många mer etablerade vinprovare skulle bli förvånade över kvalitén på vinet. Kanske upptäcker de bandet efter att ha druckit vinet, hahaha! Efter att vi mötte folket bakom Brands for Fans förstod vi att de var riktiga vinmänniskor och vet vad de pratar om. Det är en bra produkt och det känns bra att ha ett vin som inte bara är en etikett på billigt blask, utan en väl utvald Cabernet Sauvignon.
Klockan drar iväg och vi lämnar Tom och bandet att förbereda sig för den fullständiga överkörningen av den 20.000 man starka publiken i Göteborg. Spelningen är magisk och såväl publik som recensenter är lyriska efteråt. Med ett vin som matchar bandets musikaliska kraft kan vi hålla upplevelsen vid liv för lång tid framöver.


Vin Recension - AC/DC Back in Black

Denna gång blir det en ensam recension av detta vin, då jag helt enkelt hade slut på kombattanter för att få till en envig.

Vilket på något sätt är ganska rättvist, då detta är ett vin som i mina ögon står i en klass för sig själv jämfört med dom andra rockvinerna som testats här. Denna Shiraz är väl det rockvin som hittills har varit närmast att vara värt priset på 119:-, även om det inte riktigt når dit det heller.

Smaken är fruktigt och klart mer komplex än vad dom andra rockvinerna. Förpackningen är som på sin systerflaska "Higway To Hell", tung och snygg. Kort och gott, vill du ge en present till bästa rockerpolaren, eller bjuda på något extra till skivspisningen, och ingen av de andra etiketterna väger tyngre, är detta din kandidat.





måndag 30 juli 2012

Filmrecension - Hotell Marigold


Ärligt talat, jag förstår inte riktigt hur denna komedi kunnat slinka förbi min radar så totalt. Den är stjärnspäckad så det räcker och fullkomligt underbar. Jag blir överraskad och glad när det helt oväntat landar en sådan fantastisk feelgoodmovie i mina händer.

Filmen handlar om en samling åldringar som av olika anledningar åker till Indien för att bo på The Best Exotic Marigold Hotel -ett hotell för åldringar på sitt livs höst. Ett ställe som visar sig inte riktigt leva upp till vad den glassiga reklambroschyren lovat. I stället möter dom ett hotell som kanske sett sina bästa dagar. Marigold drivs av en ung och entusiastisk indier med mer visioner än vett.

Filmen bjuder på såväl kulturkrockar som varma möten inpackat i en god dos Brittisk humor. Det jag tar med mig från filmen är, att med ett öppet sinne så kan man se det vackra var som helst. Med detta kommer det en dos Indisk vishet, dock inte via en Swami på ett Ashram denna gång utan via ett anspråkslöst hotell för pensionärer. Och glöm aldrig att "Everything will be alright in the end, and if it's not alright, it's not yet the end!

Rekommenderas starkt.

söndag 29 juli 2012

Nu är det OS!

Även Metallskallar kan uppskatta OS.



Hittad hos CherryBombed

Inlägg 666


En milstolpe är nådd. Detta är inlägg numero 666, och det måste väl ändå betyda något i en rockälskares lilla värld.
Så då är det kanske dags att reflektera lite.

Startade bloggen 2007, mest för nyfikenhets skull, men även för att få ett hum om det hela, för att kunna ge svar på bloggfrågor på jobbet. Med andra ord inga som helst ambitioner bloggmässigt mer än att förnöja mig själv med lite sporadiskt postande.

Senaste tiden har dock varit ett litet uppsving får jag nog säga. Dels för att jag hittat ett antal intressanta bloggar som drivs av likaledes intressanta människor, men även för att min egen blogg blivit mer besökt och det har skapats lite mer interaktion här.
 Därmed inte sagt att kvaliteten har ökat, även om jag hoppas bli bättre som skribent över tid (vilket torde vara enkelt...). :-)

Inför framtiden skall jag försöka bli bättre på att skriva och recensera. Helt enkelt försöka ta mig lite mer tid med vissa av inläggen.  Vem vet, det kan fungera. :-)

Så, tack för att ni besöker och stöder, nu kör vi vidare!!


lördag 28 juli 2012

Man kan inte förneka en bra låt... 6

Denna gång kommer jag bara att presentera två versioner av dagens låt. Men det är två i sig starka versioner av en tillika urstark låt.

Nine Inch Nails - Hurt från 1995.
En av gruppens lugnaste låtar, men också en av deras mäktigaste. Redan som original riktigt ångar den av känslor och det är just i frammanande av känslor som sången tar form och får sitt eget liv.

När sedan Johnny Cash gjorde en cover på denna låten 2002, strax innan han själv gick bort, så lyftes den ännu ett snäpp och blev som en svanesång över legenden Cash. Han lyckades väva in hela sitt livsöde i sången och med sin lugna innerliga sång är det som om han sjunger sitt eget bokslut.

Nine Inch Nails - Hurt


Johnny Cash - Hurt


torsdag 26 juli 2012

Mera Rockviner

Även Hammerfall sällar sig till band med egen vinetikett.

Skall man gå efter den egna beskrivningen så kan det bli riktigt intressant.
“HammerFall Crimson XII” is a Barbera d’Asti D.O.C.G. from Cantina Sant’Evasio, Piemonte in Italy. The wine is made by 100% Barbera.
Vem vet, kanske det kan bli en recension någon gång i framtiden...


tisdag 24 juli 2012

Önskelistan - Rockigt badrum

Fortsätter det inslagna spåret vad det gäller livsstilsinredning av det rockigare slaget här i Önskelistan. Denna gången har vi kommit till badrummet.

Ett litet behändigt handfat kanske?

GE MIG NU!

måndag 23 juli 2012

Psykbryt Tävling avslutad

OK, Tävlingen är nu officiellt avslutad.

Vinnare....... Tada!!  Sista inlägget. med andra ord Stones.  Grattis!!

Skicka en adress till spader2[a]gmail.com så skickar jag skivan så snart som möjligt.



söndag 22 juli 2012

Punk Tävling

I sann punkanda så skiter jag i nästan allt och kommer därför inte att dra en vinnare i Psykbryt-tävlingen  förrän imorgon kväll (Måndag). :-)

Skall ut på resande fot en stund, men fixar dragningen imorgon kväll. Lycka till!

Ny Envig! - AC/DC mot Slayer

För denna envig ställer vi här två stycken röda Cabernet Sauvignon mot varandra i form av

AC/DC - Highway To Hell och Slayer - Reign in Blood.























Rond 1 - Utseende/Coolhetsfaktor
Båda flaskorna är otroligt snygga, där AC/DC får stå för folkligheten och Slayer slå lite underifrån som den lite mer nischade deltagaren.
AC/DC flaskan är större och har en imponerande tyngd och stoltserar med ett utdrag av en av rockhistoriens mest klassiska omslag, medan Slayer har sin stiliga logo. Det får väl anses som tur att inte Slayer valde sitt skivomslag till Reign in Blood, för lika klassisk som skivan i sig är, är omslaget fult.
Dock skall man från Slayerlägret ha en stor eloge för förpackningen och kringprodukterna i form av tillhörande glas och grillförkläde osv. sådant imponerar alltid och riskerar att hamna på önskelistan.

Rond 2 - Priset
AC/DC 119:-
Slayer: 119:-
Med andra ord ingen prisskillnad per butelj. Här är den stora skillnaden att AC/DC kan köpas styckvis på Systemet, medan Slayer måste beställas i kartong om 6 st.


Rond 3 - Smak
AC/DC: Mörkt vackert vin med en god doft som lovar gott. Bärigt med inslag av Ek. En trevlig eftersmak. Lättdrucket.
Slayer:Även detta vin är vackert rött. Med en bärig doft och smak. Ett gott vin det med.

Man märker att det rör sig om samma druva, även om det finns skillnader. AC/DC har en liten större strävhet, som jag själv uppskattar.


Rond 4 - Trovärdighet
Båda vinerna är som sagt trampade av Cabernet Sauvignon druvor. Jag tycker att det blir extra trovärdighet i och med att man valt viner producerade i samma land som grupperna härstammar från.
Skönheten bor i detaljerna...


Rond 5 - Nostalgin
Här är väl den stora skillnaden. Även om Slayer är en klassiker inom sin egen genre så är AC/DC så stora och har hängt med så länge att dom är kända bortom normala genrebarriärer och fansen spänner över fler generationer. Higway to hell har fått 7 platina utmärkelser och är genom att det är Bon Scotts sista skiva en given klassiker, så varje gång man höjer ett glas blir det som en skål till Bons ära.

AC/DC har varit aktuella i snart 40 år och turnerat flitigt, kan väl ses lite som hårdrockens Rolling Stones, medan Slayer ligger ca. 10 år efter. Inte heller det illa, men det blir i sammanhanget lite som David mot Goliat.

MatchVinnare: Att utse en klar vinnare mellan dessa två är svårt om man bara skall gå på smaken. Det är goda viner båda två och hade dom kämpat mot något av de tidigare vinerna som recenserats här, både bataljen Motörhead/Kiss och Sweden Rock, så hade dom båda gått iväg med den vinnande titeln.

Nu är det ju inte så, utan dom mötte varandra. Så istället för en knockout seger får jag förklara Australiensarna som vinnare på marginell poängvinst. Detta baserar jag till största del på att jag helt enkelt tycker bättre om AC/DC än Slayer.

Slutkontentan är att båda är goda viner som i vanlig god ordning är lite dyrare än vad dom smakar. Hade dom legat i spannet 70-80 kr. hade det kunna varit viner som jag köpt på mer regelbunden basis. Nu blir det nog mer något som man köper för skoj skull eller som present till någon Rocker-polare och då kommer det att bli hens musiksmak som bestämmer vilken flaska det är som hamnar i korgen.

Men så är det väl med denna typen av livsstilsviner.

Jag vill passa på att tacka både Giertz Vinimport AB och Brands For Fans för hjälpen att göra denna batalj möjlig.

lördag 21 juli 2012

Önskelistan - Kran

Ibland kan som sagt de mest underliga ting skapa habegär. För tro mig när jag säger det, kära vänner, jag brukar sällan låta badkarskranar uppta mina tankar speciellt ofta.

Men så lägger man sin blick på på en sådan här underbar design....

 

fredag 20 juli 2012

Dagens Musiktips - Psykbryt och Tävling

Först måste jag slänga in följande brasklappar. Jag erkänner till att börja med att jag inte följer med i den moderna Svenska Punk-scenen något vidare. För det andra har jag familjeband till dagens tips Psykbryt, då sångaren Linus är mina barns kusin (lät bättre än svägerskans unge :-))

Det gör inte bandet mindre duktiga och spännande.



Psykbryt, lyckas på sin första skiva "Och Ingen Brydde Sig Ett Jota", med att föra mig tillbaka till slutet på 70-talet/början på 80-talet. På den tiden då jag lyssnade på punk. En tid då punken var levande och vital. En tid då punken verkligen betydde något. En tid då ingen kunde undgå den. Jag hade aldrig förmånen att bevista gamla Ultrahuset, men jag tänker mig att så här kunde det låta en bra kväll i punkdunkens skugga.

Psykbryt ger mig lite Stiff Little Fingers, Alternativt Alster och Sixten Redlös känsla med sin trallvänliga politiska Punk. För politisk är den. Det är som en blodröd känga mot samhällsskrevet vi nu lever i. Musiken må andas gamla tider, men texterna är aktuella (även om en del personer som nämns inte är hyperaktuella). Men på det hela, är detta ett typexempel på den nya Svenska punken så kan jag inte annat säga att den lever. Skivan släpps den 3:e Augusti och om allt funkar som det skall så skall den även bli tillgänglig på Spotify.

Stockholmskvartetten består av:
Nikko - Trummor/Sång
Zack - Bas/Sång
Linus - Sång/Gitarr
Tobbe - Gitarr/Sång

Låtlistan på skivan:
Åk Hem till Täby
Moder Svea på Rea
Hatlåt
Bagis
Konsumboogie
Allt är Skit
Valsång
Södra Latin
Trygghetsnarkoman
Jag Ångrar Ingenting



Så, inför releasedatumet den 3:e Augusti tänkte jag helt enkel att det är dags för min första tävling här på bloggen och tävla ut ett förhands ex. av skivan. Själva tävlingen är enkel, lämna en kommentar med ditt namn i kommentarsfältet. Varje kommentar kommer att räknas och få ett nummer (första är nummer 1 osv.), därefter kommer jag att dra en vinnare via Random.org. Endast en kommentar per person tack.

Jag drar vinnaren på Söndag.

torsdag 19 juli 2012

Gröna Lund

Då var årets självspäkande i Gröna Lunds otaliga köer, till allt för snabbt övergående åkattraktioner, över för i år.

Att man aldrig skall lära sig, som Stockholmare, att hålla sig borta från karusellerna på Grönan under högsäsongen. För mycket folk på för liten plats helt enkelt, vilket resulterade i minst 50 minuters köer till de allra populäraste åkturerna.

Men summa summarum, så var det en bra dag med god mat och en del åkturer. Blå tågets uppiffade innehåll var bra för de mindre och jag tyckte om den nya trä-berg o dalbanan. Men det är tråkigt att man inte hinner med att åka allt man vill på grund av köerna.

lördag 14 juli 2012

Man kan inte förneka en bra låt... 5

Del 5 i denna serie ger oss ännu ett gammalt 60-tals original, nämligen Last Kiss av Wayne Cochran från 1961.

En skön låt i genren tonårstragedier, som drar iväg oss mot Moll med en sorgligt romantisk text. Kan bli lite blödig och snyftig, men även en hård rockare kan ibland behöva lite känslor. :-)

Den skrevs som sagt av Wayne Cochran men blev en hit med J. Frank Wilson and The Cavaliers 1964.
Den mest kända cover av denna låt gjordes av Pearl Jam, som gav ut den på en singel enbart riktad till folk i deras fanklubb. Dock ville ödet något annat och efter att den spelats på en del radiostationer blev skivbolaget "tvungna"  att ge ut den och den blev en av bandets största singelframgångar.

Originalet:


J. Frank Wilson and The Cavaliers


Pearl Jam


Elvis


fredag 13 juli 2012

Glass!!



En sak som blivit uppenbar på senaste tiden, för mig och min fru, är bristen på sockerfri glass.

För en dryg månad sedan genomgick min kära fru en Gastric ByPass (GBP) operation. En av "biverkningarna" på denna operation är att man ofta reagerar dåligt på socker.

Så, nu under de sköna sommardagar när man är ute och far så inser man att det inte längre går att få tag på sockerfri glass förutom i paketform. Som glasspinne/bägare verkar den helt utrotad från den svenska glasskartan?

Jag kommer ihåg i min ungdom (underbar mening, man känner sig så gammal), då hade så gott som alla glasstillverkare en sockerfri glass på menyn. Nu verkar det vara laktosfritt som gäller.

Detta är lite förvånande då vi lever in en tid då det bara blir fler och fler som vill ha just sockerfria alternativ, allt från diabetiker, GBP opererade till dom som i allmänhälsans namn bara vill bryta det gigantiska sockerberoende som Sverige lever i just nu. Så det känns som det borde finnas ett rejält kundunderlag. För att inte tala om det hälsokorrekta att ha sockerfria alternativ.

Lite på gränsen att det vore dags att dela ut ett par dumstrutar kollektivt till glasstillverkarna.
Vakna GB glace! Vakna Åhus! Vakna Triumf/Diplom-is! Vakna alla andra glassnasare som glömt det sockerfria alternativet!! Det är 2012!!

Önskelistan - Lampa

Denna coola lampa från Andrea Maestri är given på önskelistan.

Både ett ljus i mörkret och ett litet statement.

torsdag 12 juli 2012

Man kan inte förneka en bra låt...4

I serien "Man kan inte förneka en bra låt..." fortsätter vi till en av de personer, som har skrivit flest låtar som blivit andra artisters stora örhängen, nämligen Bob Dylan.
En man som som blivit en av de största både på egen hand, men även lyckats göra sig själv och andra odödliga inom musikscenen genom att låta andra spela hans alster.

En av de mäktigaste låtar han skrivit i mina ögon är "All Along The Watchtower" från 1967. Han gör själv en grym version av låten, men det är väl Jimi Hendrix version som kom året efter som de flesta kommer ihåg.

 Orginalet - Bob Dylan (Sorry, bara ljud)


Jimi Hendrix


Candlemass


Pearl Jam


Taj Mahal


Träd, Gräs och Stenar

onsdag 11 juli 2012

Träningsläger inför nästa Envig i Rockvin

Kombattanterna inför nästa envig är på plats och träningslägret är i full gång.

Matchen kommer denna gång att bestå av Slayers Reign in Blood som skall möta en av AC/DC's viner, Higway to Hell eller Back in Black. För att vara rättvis så kommer det nog att bli Higway to Hell i andra ringhörnan så att det blir två styck Cabernet Sauvignon som möter varandra. Eller om det blir en form av Tag-team match för AC/DC vinerna....

Håll ögonen öppna. Envigen kommer så fort jag fått hit lite hjälp att inmundiga härligheten. :-)
Back in Black.

måndag 9 juli 2012

Sorg över en missad konsert

I förrgår spelade Pearl Jam i Sverige för första gången på 12 år.

Pearl Jam är ett band som jag älskat sedan jag för första gången hörde plattan "Ten" och jag anser att Eddie Vedder är en av de största och mest innerliga sångarna som finns.



Tyvärr så fick jag inte chansen att se dem den här gången. Det blev inga biljetter vid släppet och jag fortsätter styvnackat att inte köpa av andrahandsmarknaden.

Jag har aldrig tidigare upplevt att en missade konsert faktiskt kan ge upphov till ren sorg. Det är med blandade känslor som jag nu läser alla recensioner från konserten. Jag är otroligt glad att det blev en toppenkonsert, både för att det ger en kvalitetsstämpel på bandet och för alla mina vänner som faktiskt var där. Men samtidigt sorgen över att inte ha varit där och fått uppleva detta tillsammans med min underbara fru.

Samtidigt som jag projicerar över sorgen till ett hat ännu en gång riktat mot biljettnasarna som för snöd vinning dammsuger biljettmarknaden. Kommer aldrig att kunna respektera dessa typer.

Se underbara bilder från konserten tagna av Stones.

Jag får helt enkelt försöka fortsätta vara glad över att jag såg dem när dom spelade i Sverige första gången på Strömsborg och fortsätta hoppas att dom snart kommer tillbaka. Grattis till alla som var där.

lördag 7 juli 2012

Önskelistan - Vodka


Skall man ge sitt barskåp en liten Rockig makeover, så finns det ett par flaskor vodka som bör vara del av innehållet, förutom Crystal Head Vodkan.

En ohelig treenighet i form av  Motörhead Vodkan, Absolut Vodkas Rock edition och Hard Rock Vodka.







GE MEJ!  
NU!











fredag 6 juli 2012

The Quill - Gävle 2012-07-04

Vilket kalas det blev denna strålande afton då The Quill äntrade scenen på Stortorget i Gävle, för att tillsammans med sina gäster, Conny Blom och Ralf Gyllenhammar, sätta tonen inför den stundande Getaway Rock Festivalen.

Det blev en kväll då det bjöds en gedigen rock mangling tillsammans med en hel del garv. The Quill levererade en öppning med sina egna låtar för att sedan, tillsammans med gästerna, avrunda med en bukett rockklassiker. Detta pärlband som spände från The Doors till Motörhead framfördes på ett lekfullt och opretentiöst sätt. Spelglädjen man hade på scenen smittade av sig till publiken och vi blev bjudna på såväl Connys otroliga gitarrspel som Ralfs skönsång, förlåt jag menade publikunderhållande. ;-)

En kväll med många udda och unika inslag som man inte stöter på varje dag. Dessutom så var detta kvalitetsstämplat som Hårdrock, eftersom Ralf var med. Allt enligt Ralf själv. 

Här kommer ett par bilder tagna av min underbara dotter, som gjorde sitt första, men troligen inte sista, inhopp som konsertfotograf.
























måndag 2 juli 2012

Newsflash - The Quill

Om man råkar vara i Gävletrakten den 4:e Juli så bör man pallra sig till stortorget vid 21:00 då det bjuds på rock i sommarkväll.



På scenen kommer The Quill, tillsammans med gästerna Conny Blom (Electric Boys) och Ralf Gyllenhammar (Mustasch) att sätta tonen inför Getaway Rock Festivalen med såväl egna låtar som gamla klassiska rockdängor.

Dessutom Fri Entré...


Årets första bad

Igår blev det årets första dopp utomhus tillsammans med sonen. Det var rysligt kallt, men för att inte verka för negativ får vi väl i stället säga uppfriskande. Ingen risk att man låg i någon längre stund med andra ord.

söndag 1 juli 2012

Dagens Musiktips - Dopelord

I förra musiktipset så presenterade jag det Polska bandet Astroll. Jag tänkte att vi skulle stanna kvar i Polen, för även om Astroll ansåg att det var en svår marknad för denna typ av musik i Polen så finns det en uppsjö med bra band därifrån.

Ett av dessa är DopeLord som spelar skön doom med tunga, på gränsen till magiska riff. Suggestivt och långsamt bygger dom upp sina låtar till underbart kusliga epos. Allt är tungt, gitarrernas riff, basen och trummorna. Och ovanpå flyter sångens suggestiva slingor. 


Klusek - Bas
Mroku - Gitarr
Arek - Trummor
Miodek - Gitarr/Sång

DopeLord bildades 2010 i södra Polen och har sedan dess hunnit med att göra en fullängdare, Magick Rites. Inspirationen till musiken säger man kommer från gamla filmer, -70 tals musik och magiska örter. Bandet är sprunget ur tidigare banden Klingonian Beauty och Solarbabes.



Den 18:e Juli kommer DopeLord att spela förband till UfoMammut i Warsawa, vilket man borde kunna se som en kvalitetsstämpel om något. Hur eller hur, detta är ett band som kommer att snurra en hel del i mina lurar i hängmattan i sommar.




Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...