onsdag 27 maj 2015

Dagens Musiktips - Skunk : HEAVY ROCK FROM ELDER TIMES (Demo 2015)

Ibland dyker det upp demos som känns så kompletta och kvalitativa att dom lika gärna kunde gå direkt till skivpressen utan att passera gå. Vilket osökt för mig in på det aningen pårökta Kalifornienbandet Skunk och deras demo Heavy Rock From Elder Times. Det är en sådan i mina öron.Visst, den är lite opolerad i vissa delar kanske, men samtidigt så pass bra att jag automatiskt blir lite orolig för att skulle putsa för mycket vid en "riktig" inspelning av materialet.

Musiken då? Jo, mina vänner, det här är en salig busblandning av det mesta som är gott. Skunk snorlånar flitigt må jag säga, men man bakar om det hela till en snygg och svängig egen mix. Tänk dig lite Bon Scott bakom micken uppbackad av de riff som sprutade ut ur 70-tals versionen av Kiss. Särskilt på öppningslåten som osar så mycket av Kiss gamla dänga "She" att jag inte skulle bli förvånad om bandet en dag öppnade dörren och där står en solglasögonprydd, elakt leende Gene Simmons med ett koppel advokater bakom sig, och lämnar över en stämningsansökan.
Fast man hittar mer goa referenser i mixen, typ allt som har med tung musik från 70-talet att göra.

Men det är riktigt bra. Och jag vill höra mera. Mycket mera. Musik för alla stunder i min bok. Passa på att hämta hem denna lilla pärla, den kostar endast "Name your Own Price" på Bandcamp.



Facebook
Hemsida

tisdag 26 maj 2015

Dagens Musiktips - Karma Electric : Prince Siddharta

Tänkte idag bjuda på ett ungt och hungrigt gäng från Sollentuna, Karma Electric. Bandet har precis släppt en video till låten "Prince Siddharta" och vill man så kan man se dem live på Harry B James den 24 Juni.




Facebook

måndag 25 maj 2015

Recension - Architects of Chaoz : The League Of Shadows

Livet är rätt roligt ibland.
Som sista skiva i Metalville trojkan presenterar jag  Architects of chaoz.
När jag såg att legendaren Paul Di'Anno var sångare i bandet så blev jag direkt på min vakt. Paul må vara en av NWOBHM's förgrundsfigurer, men sedan de två första episka plattorna med Iron Maiden, så har har han mest skapat skräp och kontroverser enligt mig. Han har helt enkelt odlat myten om en bitter och oskön snubbe sedan dess.
Det var med det i mitt sinne som jag tog mig an hans senaste projekt, Architects of Chaoz. Och jag kan inte annat än buga, bocka och lyfta på hatten till herr Di'anno. Jag vet inte huruvida han fortfarande är den osköna snubben vi vant oss vid sedan hans avslut med Järnjufrufolket, men musikaliskt är detta den perfekta fortsättningen och revanschen från där han lämnade av efter Maiden. Det är ömsom tidigt Iron Maiden och ömsom en smula Queensrÿche som penetrerar mina öron. Visst, jag kan tycka att texterna är ganska trista och ofta hänfaller åt att måla ut hur hela världen är emot vår huvudrollsinnehavare. Men jag kan inte värja mig för känslan av att rösten som fick mig in på NWOBHM är tillbaka och det med råge. Dessutom med en energi som känns lite otippad så här långt in i karriären. Särskilt som Paul senaste tiden mest pratat om att gå i pension.

Men säg den lycka som varar, efter stund tappar skivan lite och på andra hälften så finns det en del låtar som jag kunde varit utan. Däribland coverversionen på "Soldier Of Fortune", som jag känner var perfekt som original och därmed svår att göra bättre.

Men på hela taget kan jag bara buga, bocka och säga, Välkommen tillbaka Paul (och co.) Det blir en för mig ganska otippade 3/5 Ess.
Helt klart mycket bättre än jag någonsin kunnat tro.

Facebook
Hemsida

fredag 22 maj 2015

Recension - Perzonal War : The Last Sunset

Dags för nästa skiva ut i högen som kom från Metalville.  
Perzonal War från Tyskland. Kanske är det just ursprunget som ger den något tyskstereotypa stavningen av namnet, vad vet jag? För det är en grupp som är för mig okänd sedan tidigare, trots ett antal skivor i bagaget. Nu släpper dom i alla fall sin åttonde fullängdare, The Last Sunset. Starkt jobbat!

The Last Sunset är en riktigt skön Trash-rökare med vibbar från både Megadeth och Therapy. Megadeth referenserna blir nog aldrig så tydliga som i andra låten, "Speed Of Time", vars intro är på gränsen till, om inte snodd, så i alla fall väldigt lånat. Vad mer kan jag säga om plattan? Jo, trots att den egentligen inte tillför så mycket nytt, så är det en snygg och välproddad platta. Bra driv, snygg sång och jäkligt catchiga melodier. Den lite snyggare och mer polerade ådran av Thrash med andra ord.

Jag skall inte ljuga, ingen skiva som kommer att hamna på min års-topplista kanske, men det beror nog mer på mig och var jag har mina musikaliska preferenser just för tillfället. Det är en riktigt bra skiva och får därmed sina välförtjänta 3/5 Ess.

Som om inte detta var nog så har gruppen även släppt en text-video till just låten "Speed Of Time". Håll till godo. Skivan släpps den 29:e Maj.



Facebook

torsdag 21 maj 2015

Alonzo & Psykbryt delar scen på Kafé 44

En Anti nationalistisk fest  för alla åldrar, alla nationaliteter, alla kön. Det låter väl som något festligt. När det sedan är två tunga punk-akter som står för underhållningen och medvetandehöjningen, ja då kan ju inget gå fel egentligen.

Dels uppstickarna i Psykbryt, och dels veteranerna i Alonzo och Fas3. 
Var? Kafé 44 När? Den 6:e Juni
100 kronor i dörren och då ingår Varma kanelbullar, kall saft och en rolig pin.

Facebook



tisdag 19 maj 2015

Dagens Musiktips - Christian Mistress : Pentagram and Crucifix

På tal om gårdagens funderingar runt FFORR, så har eminenta Christian Mistress släppt en video till låten "Pentagram and Crucifix". Inte dumt alls.


måndag 18 maj 2015

Spader Ess Tänker Högt om NWOFFOR eller FFORR

Det börjar kännas som om det är dags för en ny förkortning i samma anda som NWOBHM.
Med den uppsjö av bra band som spelar ockult retro rock med kvinnor i förgrunden som växer fram, så behövs det kanske något samlingsbegrepp att sluta upp under.

Så vad säger ni om följande?
NWOFFOR (New Wave Of Female Fronted Occult Rock)
FFORR (Female Fronted Occult Retro Rock)

Strunt samma vilket, även om jag själv lutar åt det senare, det ligger liksom lite enklare i munnen. Vad tycker ni?

Här kommer ett lysande exempel på FFORR, med undantaget att det inte bara är förgrundspersonen som är kvinna, utan hela bandet. Skönt sväng i alla fall.

Queen Cresent


www.queencrescent.com
Facebook 
Bandcamp 

söndag 17 maj 2015

Dagens musiktips - WOE : All Alone

Göteborgarna WOE har precis släppt en video, "All Alone" för att promota sitt album It's WOE Time.

Har inte hunnit lyssna på plattan själv ännu, men "All Alone" gör att det måste upp på att göra listan, för är den låten representativ för resten av plattan, ja då är lyssna ett måste. 







www.woe.se

fredag 15 maj 2015

Recension - Sideburn : Evil Or Divine

Det är alltid lika kul att hitta nya skivor liggandes på hallgolvet när man kommer hem från en förvirrad dag på jobbet. Denna gången var det 3 rykande färska skivor från Metalville som låg där i tamburen och ångade.
Först ut för avsmakning blir våra egna Sideburn.

Sideburn har hittat hem, trots att dom i min bok aldrig varit på villovägar.
Jag har spelat den här skivan om och om ganska konstant sedan jag kom över den, och jag kan bara säga en sak, Klockrent!

Redan efter ett par sekunder in på första låten har Sideburn etablerat inramningen för sin femte fullängdare, Evil Or Divine, Tung och långsam värdighet.


 
På 7 låtar under knappa 44 minuter visar dom var Doom skåpet skall stå. Det visar sig snabbt att det inte fanns någon anledning till oro med sångarbytet, utan med Dimitri bakom micken så fortsätter man sin resa in i Black Sabbath's universum och gör det riktigt bra.

Visst, den stora mallen är Doom, men här och där sticks som vanligt in en hel del klassisk hårdrock för att krydda till ljudbilden. Lite Blackmoreeska gitarrer och annat tunggung mixar till paletten, vilket ger en skön atmosfär.
Låtarna är som jag sade tidigare tunga och för det mesta ganska långsamma, men vilket skönt sug plattan har. Det är helt klart en platta som skall spelas högt, från början till slut. En skiva som man helt enkelt skall låta föra en till andra dimensioner. En skiva som ger ett intryck av att detta är gjort av hantverkare som älskar musiken och har skrivit den helt utan ängslighet och krusiduller.


Förra plattan, IV Monument, var också den otroligt bra, men kunde kännas aningen splittrad enligt mig. Evil or Divine känns dock mer sammanhållen och blir därmed ett värdigt nytt kapitel till en redan bra musikhistoria. 4 Ess av 5 möjliga och väldigt hög rotation i mina hörlurar. Som jag sade i början, välkomna tillbaka, trots att ni inte varit på bortkomna. Skivan släpps den 22/5 och bör kollas in av alla och envar.

Facebook

torsdag 14 maj 2015

Nick Cave : Waterfront Building - Stockholm 2015-05-14

Då har det varit ett kärt återseende med Nick Cave, för mig och frugan. Denna gången spelade han och hans band på Waterfront Building, vilket var premiär för oss. Lite spännande hur olika lokaler kan göra så otroligt stor skillnad i upplevelse.

Mycket var sig likt från förra konserten på Annexet, både vad gäller bandet, scendekoren och framförandet.
Möjligen lite fler ballader ikväll. Nick med band verkade vara på strålande humör denna afton och tog med oss på en resa från det lugna, skira via det bombastiska till det ohämmade kaoset.
Så jag kan bara konstatera att det som jag kände runt förra konserten med Nick fortfarande gäller och har med kvällen bara utökats.

Skön Vecka

Har varit lite slött med uppdateringar på senaste, varit mycket på jobbet en tid, så här kommer en liten snabbresumé över den gångna veckan.

Häromdagen var det avslutningskonsert på dotterns skola. Riktigt trevligt för att inte tala om hur duktiga tjejerna blivit under sina 3 år på Kulturama.

Igår blev det att provsmaka Absinthen jag fick av brorsan för en tid sedan. Riktigt gott! Tack brorsan.

Ikväll blir det Nick Cave på Waterfront. Behöver väl knappast säga annat än att det är något jag ser fram emot.

Imorgon ut på havet med underbaraste frugan och glada vänner.

Fullt skägg med andra ord. Over and out..

söndag 10 maj 2015

Uppdatering av Gitarrprojektet.

Sådär, nu börjar gitarren ta sin form och jag har äntligen kommit in i fasen med målning/lackning.
Första steget att "ekifiera" bakgrunden avklarat. Tanken är att få till det så att det ser ut som en gammal sliten träsköld. Ännu så länge är jag nöjd. Nästa steg blir att göra det som skall metall. Och att jag måste fundera ut vad jag skall göra med själva stallfästet?



fredag 8 maj 2015

Dagens Musiktips - Blue Öyster Cult : Imaginos

Har skrivit om Blue Öyster Cults underskattade skiva, Imaginos, tidigare och när jag snubblade över den här artikeln som handlar om The Cliff House, så drog suget igång att lyssna på skivan igen. Ett spännande hus med en spännande historia som passar som hand i handske för att bli omslag till en konceptskiva med skum storyline.









Huset brann tyvärr ner 1907, men finns som sagt bevarat som skivomslag. Skivan i sig är inte någon av BÖC:s bästa skivor, men den är långt ifrån dålig. Idag ligger det en restaurang på klippan istället. Jag kan tycka att det är lite underligt att ingen av de "officiella" sidorna nämner skivan, även om det kanske inte är historiens bäst säljande skiva.

Plattan innehåller fler gästartister än vad gruppen har bandmedlemmar, däribland Robbie Krieger från The Doors och Joe Satriani. Många anser att skivan mer är ett resultat av gruppens manager och producent, Sandy Perlman, som står för större delen av materialet som texterna baserar sig på. En annan kul detalj är att skivans stora hit "Astronomy" redan funnits med på flera av gruppens tidigare skivor. Sandy släppte även en video till Stephen King. Tyvärr har jag inte hittat den rätta videon, men här är en med ljudspåret åtminstone.
låten, helt utan några bilder på gruppen, men med ett inläst intro av en av gruppens Fans, skräckförfattaren


torsdag 7 maj 2015

Recension - Civil War : Gods And Generals

Normalt försöker jag bara skriva positiva recensioner. Dels för att jag inte orkar med att lyssna på musik jag inte tycker om, men även för att det jag inte tycker om älskar troligen någon annan. Men ibland kan jag inte låta bli, även om jag tror mig veta att det finns en hel del publik för den här typen av band.

Svenska Civil War ger i morgon ut sin uppföljare, Gods And Generals, till 2013 års debut. Sprungna ur Sabaton och Astral Doors marscherar dom fram över slagfältens högar av lik. Genom låtar med  texter som är som "historielektion light", framför man någon form av teatraliskt hyllande till krig, mandom, mod och morske män. Stereotypt insmetat i synthmattor, allsångsmelodier och
dubbeltrampande baskaggar.

Det är inte att jag har något speciellt emot låtar som handlar krig. Fasiken, "Run To The Hills" med Iron Maiden och "1912" med Motörhead är klara favoritlåtar bland andra med just krigstema.
Utan det är nog denna lite överdrivna slå sig för bröstet genre som överdoserar krigsromatiken en smula.
Jag kan gilla Sabaton i någon enstaka låt, vid rätt tillfälle. Men jag står inte ut en hel platta. Och så blir det också här med Civil War, med det undantaget att jag till och med har svårt att stå ut ens en låt i taget. För stereotypt och pojkrum helt enkelt. Lite som att sträckläsa Sven Hassels böcker om andra världskriget, det blir lite för mycket fabrik och trist i slutändan.
Dessutom kan jag tycka att Hårdrock och Metal-scenen redan är tillräckligt testosteronstinn och onyanserat "manlig" redan innan. Lägg där till att jag tycker att sången stundtals känns rätt bajsnödig, för att inte tala om barnkammarpekoral som låten "Braveheart".

Nä, det blir från mig ett rätt uselt betyg, jag velar någonstans mellan 1 och 2 ess. Det får tills slut hamna på 2. Mestadels för att omslaget är väldigt snyggt, och för att jag är väldigt medveten om att dom som gillar denna genre troligen kommer att älska skivan.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...