fredag 30 december 2016

Spader Ess Årsbästa Listan 2016

Eller vi kanske mer skall kalla det en årskrönika i miniformat. För det här året har inte riktigt flitens lampa bländat, här på Spader Ess. 2016 har för min egen del, precis som för Polarn' Per, bestått av galet mycket stress på jobbet och den energi som funnits kvar har gått åt därhemma (man skulle kunna dra slutsatsen att vi jobbar på samma ställe :-)), vilket gjort att inspirationen att skriva inte varit så hög.

Men det har varit en hel del bra musik ändå. Så i stället för den sedvanliga 13 bästa listan tänkte jag ta upp de plattor som enligt mig stuckit ut extra mycket och som jag lyssnat mest på under året.


Vi börjar starkt med de två band som jag tror gjort störst intryck på mig i år. Båda släppte sina debutalbum och båda knockade mig ordentligt, men på var sitt sätt.

Old Blood och King Buffalo.
Har ni inte redan lyssnat på dem, gör det genast.





Vi går sedan över till den svenska avdelningen. Hellsingland UndergroundGreenleaf är bara några av alla fantastiska svenska band som gjort bra ifrån sig under året, men dessa är de jag själv spelat mest. The Blue Ruin är från 2015, men som jag själv upptäckte först i år och som spelats en hel del.


Svensk musik fortsätter vara fantastisk och varierande.




Fröken Cunningham o Co. i Purson fortsätter att ge mig sonisk njutning. Tyckte debuten var magisk, men den här plattan har nog växt om.
Det samma kan nog sägas om 
Devil To Pay.
Dom går från klarhet till klarhet.




Under avdelningen gamla favoriter hittar vi  Nick Cave som gav oss en mörk men vacker samling låtar i spåren av sin sons bortgång.
Och Rival Sons fortsätter sin otroliga resa. Extra spännande att få se ett band utvecklas så enormt. Biljetterna till kommande spelningen är bokade och klara. 



 Ett band som jag lyssnat lite till och från genom åren, men som genom frugans försorg tagit riktigt rot i år, är The Mission. Otroligt att kunna se hur ett band som hållit på i evighet kan mogna så snyggt.



Konsertspringandet har varit likaledes sparsamt under 2016, tror faktiskt att jag redan köpt mer biljetter till 2017 än vad jag gick på under året. Så på den fronten ser det ut att rycka upp sig. Men trots de få konserterna så har jag sett två farväl konserter från institutioner av olika slag, Black Sabbath och Kent. Och på något sätt så känns det ganska underbart att kunna säga att Kent sopade banan konsertmässigt. Och det i sig är en resa för sig själv. Visst, jag har genom åren hört Kent sedan deras debut  och tyckt att dom varit helt ok. Men det var inte förrän min dotter snöade in på dem i sina tidiga tonår som jag verkligen förstod deras storhet. Alva skulle varit med på slutkonserterna, men blev fast i Amsterdam, så nu får hon tyvärr leva med mammas och mina historier och Per Sinding Larssens kärleksfulla dokumentär. Men en sak skall ni veta, det finns alltid ett glas vin i Sollentuna om ni vill.

 Händelser av det mer sorgliga slaget har vi fått sett mer av under 2016, nämligen ikoner och idoler som går ur tiden. I mina ögon startade det med Lemmy Kilmister (även om det var i slutet på 2015) och fortsatte med David Bowie, Leonard Cohen, Prince osv. Men det är bara att inse att allt som man själv blir äldre så blir ens idoler oftast ännu äldre. Och det vore att ljuga att säga att alla av dem har varit renlevnadsmänniskor.




På den mer positiva sidan kan jag säga att jag fått en ny favoritstad tack vare min dotter, även om det ännu så länge inte har så mycket med musik att göra. Gamla London har fått se sig omkörd som europeisk favorit av dotterns nya hemstad Amsterdam. Men då har jag aldrig varit i Berlin ännu, som jag av någon anledning inbillar mig att jag kommer att gilla. :-)
På musiksidan kan man bara konstatera att det fortsätter komma massor med bra musik. Både från nya vitala band, men även gamla trotjänare som låter piggare än på långa tider.

Så, det är ändå med tillförsikt jag ser på 2017 (bortsett från Putin, Trump och en massa annat elände i världen). Vem vet, det kanske blir så att inspirationen återvänder vad gäller skrivandet. 

Till er alla, ett GOTT NYTT ÅR!!!

onsdag 21 december 2016

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 3!

Här kommer en massiv lista. En Temalista, dessutom. Se om ni ser vad den går ut på. :-) Om inte annat får ni här lite tips på högkvalitativ rock att skölja ner knäcken med under julhelgen.

Mexikanska Spacegoat har äntligen släppt sin debut, Superstition. Efter deras EP 2012 så har jag gått och väntat på att den skall landa och nu när den gjort det så är det skönt att kunna säga att förväntningarna uppfylldes. Riktigt bra! Svängigt och gungigt med massor av 70-tal och blues i botten.





Saint Agnes kommer från London och det är enbart ett fåtal låtar tillgängliga, men vilka låtar sedan. Brötigt och busigt, massor med attityd, och bara så jäkla bra. Vill ha mer och mer!



Hemsida

Aeanon, ett grekiskt band spelandes progressiv Black Metal. Med sin platta Hypnosophy har man lyckats hamna på min radar trots att det inte riktigt är min bag. För vem kan låta bli att älska Black Metal med trumpet och Frank Zappa feeling, som dyker upp lite här och där.




Mitt gamla hemland Schweiz bjussar oss på en rocktrio vid namn Hey Satan, som i sin tur ger oss 3 svängiga och tunga låtar att rocka in 2017 med.



Polar'n Per presenterar årets låtar 2016...

Halloj i stugan!

Jag lyckades inte hålla ut med min månadslista då jobb och liv tog allt för mycket fokus ett år som åkt berg- och dalbana. Jag ber om ursäkt för det och hoppas att jag nästa år får bättre möjligheter och därmed kan bidra mer till SpaderEss. Jag har saknat er, men behövt tid till annat...

Det har å andra sidan inte inneburit att öronen fått vila lika mycket som tangenterna, kanske tvärt om... när året var som jobbigast fick jag mina kanske största kickar via musiken... Roger Karlssons fantastiska kväll på Södra teatern, Cult of Luna, dödsmetallkryssningen med Close-up (i goda vänners lag) och att för första gången få bli bjuden av jäntan på ett gig (Håkan Hellström i Globen) är stort. Liten börjar bli stor och hennes intresse för musik och fotboll växer sig allt större... var ska det sluta?

2016 slutar hur som helst om några dagar. Här är min summering av året (Spotify playlist). Bidra gärna med missade hits i kommentarsfältet. Hade jag haft fler än tre låtar i varje grupp hade Subztain, Kreator och Megadeth fått sina låtar med... just saying!

Hårdrock

  • Metallica - Moth into flame Giganternas giganter är tillbaka på allvar. Eller åtminstone stötvis tillbaka med det bästa de gjort på lång, lång tid... Här är mitt favvospår från deras släpp. "Atlas, rise!" är nästan lika bra!
  • Long distance calling - Lines Sån härlig melodi. Sånt bra släpp. En udda fågel som håller sig fast i mina spellistor...
  • Magnum - Afraid of the night Jag skulle lätt påstå att detta är deras bästa vax, "Storytellers night" inkluderad... Förra året skrällde WASP med ett fantastiskt släpp, i år är det Magnumbuteljen som öppnas för Magnum.

Svensk hårdrock

  • Ghost - Bible Kombon av maskrock ala Papa och Pimme är ju makalös!
  • Imperial state Electric - All through the night Nicke är kung! Han skulle i denna låt kunna vara Roddans och Paul Stanleys gemensamma kärleksbarn... Det här svänger ballt!
  • Atomic love reactor - Kiss of life Det här är Sveriges bästa retrosläpp 2016...

Rock

  • The temperance movement - White bear Det här är Englands bästa retrosläpp 2016. Det här är en av de bästa live-akterna man kan se fn.
  • Ben Harper and the innocent crimes - When sex was dirty Ben är så jävla ball. Det har jag alltid tyckt. Det här är en otvetydig hyllning till 70-talet!
  • David Bowie - Lazarus Man kan alltid tycka att det är synd att en del lämnar, men få har gjort det med sådan grace som när Siggy återvände till Mars! En stor artist har lämnat!

Punk

  • The baboon show - Lost you in a second Vilken smash-hit! Kaxigt, som fan!
  • Face to face - Protection Ojojoj, jag visste inte att jag saknade Offspring-punken så som jag tycks gjort med detta vax. Genomgående guldkorn av enkla upptempospår! Titelspåret får ge ett jämnbra vax ansiktet i denna lista!
  • Fabriken - Dina ögon Coca Carolas sound går inte att ta miste på, eller låta bli att lockas av...

Pop

  • Judah & the lion - Stockholm Om man får en låt i födelsedagspresent så älskar man låten. Den är skriven om en fantastisk dag i Stockholm då jag fick guida bandet genom Gamla stans historia och sommarcharm... Här får ni den i julklapp...
  • Ebbot - For the ages to come Ebbot är ...ehe.. världens bästa Ebbot. Grym suggestiv Liverpool-pop ala Soundtrack...
  • Håkan Hellström - Din tid kommer Det är svårt att inte vältas av detta U2-alster live från en grym live-artist...

Svensk vistradition

  • Mäbe - I skuggan utav tornet När man får följa med genom Mäbes låtar är det lätt att gå vidare efter hans fängslande berättelser som är förföriska tonsatta minimala mästerverk... jag tjatar vidare om denna skatt!
  • Roger Karlsson - Under solen Roger gör 2016 års bästa och mest egnaste Bruce Springsteen, fast på svenska... Jösses vilken rökare!
  • Peter Norberg - Om du lämnar mig nu ger jag fan i hela solen Peter kan vackra melodier. Det här är makalöst fint!

Americana

  • Sturgill Simpson - In bloom Jag gillar Sturgills hela senaste platta och jag skäms nästan när jag plockar ut en cover från denna sjukt bra skiva... men det är ju så kul variant av detta grunge-epos!
  • Doug Seegers - Don't laugh at me När jag skrapar på ytan visar det sig att även detta är en cover. Sällan har en artist berättat så mycket om sig själv och andra utanför normerna som med denna låt. Njut av lidelsen. Texten får mina tankar att anspela Mike Stipe "Losing my religion" och "Everybody hurts"... musiken är av annan typ, men resultatet lika stort och utsatt...
  • Favorite hippies - Like tears don't exist Kirunas Tom Petty! Omslag till singel och platta av mig...

Alternative

  • Cult of luna - Cygnus Herrejösses vilket vax! Julie"julafton" Christmas är en skänk från ovan... hon ska fan permanentas i bandet... lova?
  • Opeth - Sourceress Progdödsens välsignelse är Opeth. Här är ett bevis!
  • Katatonia - Serein Hoppla vilken jäklar platta som poppade ur detta band. Oväntat starkt! Denna platta och Cult of Lunas har rullat många mil i öronen i år.

Thrash

  • Death Angel - Cause for alarm Yes! Yes! Yes! Bästa vaxet de gjort sen Act III... det låter till och med då!
  • Anthrax - You gotta beleive Yes! No! Yes! No! Not så jättebra vax som helhet, men några riktiga guldkorn. Det här är ett. Jag trodde inte jag skulle säga det, men nu börjar man sakna John Bush, även fas Belladonna fortfarande är grym mellan varven...
  • Suicidal Tendencies - Clap like Ozzy Skitigt är ibland precis så fin-fint som Suicidal! Bara titeln är värd ett pris! Klappa på Ozzy!

Dödsmetall

  • Entombed A.D. - The winner has lost Sveriges Tom Araya... LG och hans A.D. är när de är som bäst precis så bra som vänstra handens väg en gång visade...
  • Dark Tranquility - When the world screams Jag kommer ihåg hur arg han var, killen på SRF (för några år sen) som verkligen hatade att jag kallade GBG-döden för Mellodöds... det här är både bra Mello och döds! 
  • Throne of heresy - Nemesis rising En ny bekantskap för mig är detta band. Vill ha mer!


2017, bring it on!

/Polar'n Per

Spellistan på Spotify:
- 2016

tisdag 20 december 2016

Sista smörjelsen med Kent

Var i Fredags och såg Kents näst sista show. Det är bara att buga, bocka och lyfta på den vita hatten. Värdigt slut! Dessutom så sätter Kent en väldigt hög ribba för svenska rock produktioner. Snyggare scenshow har jag inte sett av ett svenskt band.


onsdag 7 december 2016

Ett litet konsumenttips! Old Blood på vinyl!

Ett litet konsument tips så här i decembermörkret.

Ett av årets mest spännande band enligt mig, Old Blood, släpper sin debutplatta på vinyl den 14:e Januari, men förhandsbokning av plattan kommer att börja imorgon Fredag. Själv har jag spetsat in mig på en Feathers version.




OLD BLOOD and D.H.U. Records are proud to announce our vinyl release on January 14th!! However this Friday you can 
Pre-Order
 the album 
through our Bandcamp page and ​D.H.U. Records on BigCartel. 

These are going to look sick you guys. Each band member has designed a personal wax edition so supplies are limited! We will get photos out soon so you can check out each edition for yourself. Here is the statement from D.H.U. Records themselves:

​"​
THIS FRIDAY DECEMBER 9TH AT 7PM CENTRAL EUROPEAN TIME/ 10AM PACIFIC TIME THE OLD BLOOD DEBUT ALBUM WILL GO ON PRE-SALE!!! NOTE: ALL VERSIONS WILL BE AVAILABLE BOTH IN THE USA AND EUROPE, SAVE ON SHIPPING!!!
OFFICIAL RELEASE DATE JANUARY 14TH!!!
FOR EUROPEAN CUSTOMERS GO HERE: DARKHEDONISTICUNIONRECORDS.BIGCARTEL.COM
FOR USA/CANADA ORDERS GO HERE:
OLDBLOODGROUP.BANDCAMP.COM
These grand Editions will be available; each corresponding to the stage name of each band member. Dig it!
1. Feathers Edition Limited to 90 DHU EXCLUSIVE comes on Half Red/Half White with Black Splatter Vinyl
2. Octopus Edition Limited to 100 comes Red with Black Splatter Vinyl
3. Gunner Edition Limited to 100 comes on Black w/ Heavy Gold Splatter Vinyl
4. Stone Edition Limited to 100 comes on Purple w/ Heavy White Splatter
5. Diesel Edition Limited to 100 comes on Teel w/ White Splatter
All versions will come in a Gatefold jacket with 5mm spine with Photography by Heather Fipps.
6. TEST PRESS Limited to 10 with alternate artwork by Tim Peterson. Artwork printed on thick cardboard and comes with an additional single white sleeve with 3mm spine. Hand numbered and hand stamped.
GET READY!
Hails and Horns!
DHU Records & Old Blood

tisdag 6 december 2016

Dagens Musiktips : Barbarion - My Rock

Det här är en video från Australiensiska bandet Barbarion som nog kvalar in på listan över hårdrockens lökigaste videos. Den får mig aningen mållös. Fast, samtidigt, låten svänger en aning och om nu Twisted Sister kom undan med det, när dom gjorde just lökiga videos till kult, så varför inte. :-)


lördag 19 november 2016

Dagens Musiktips : Child - Blue Side Of The Collar

Australienska bandet Child släpper en ny skiva, Blueside, den 2:a December. Som en teaser har man lagt en skönt gungande bluesballad "Blue Side Of The Collar" och en glimt av det ruggigt snygga omslaget. Den som väntar på något gott, väntar oftast för länge.....





fredag 18 november 2016

Dagens Musiktips - Hell Obelisco

Hell Obelisco från Italien är en hårt rockande kvartett som nyligen släppt en singel på Bandcamp och varit ute och spelat med Svenska Transport League. Har man dessutom ett blytungt stomp och ett omslag som innehåller Spader Ess, ja då är det klart att det skall tipsas om det här. :-)






facebook.com/hellobelisco
hellobelisco.bandcamp.com

fredag 11 november 2016

Dagens Musiktips : Brunt - Blackbeard

Jag är inte så där vansinnigt stor fantast av instrumental musik. I små doser kan jag hitta en del guldkorn, men på längre sikt brukar jag bli uttråkad utan sång. Men det finns givetvis undantag. Dels har jag en softspot för italienarna i Ufomammut, men även för dagens musiktips, Brunt.

Bandet är en trio från det exotiska Guernsey och har precis släppt en ny EP, Blackbeard. Bara 3 låtar men det är ändå nästan en halvtimmes njutning då låtarna är långa. Bra!!



Facebook

måndag 31 oktober 2016

His masters voice eller Snaggletooth A Tribute To Lemmy

Det här är en svår skiva för mig att recensera.
Av flera anledningar.
Dels är det en hyllningsplatta, men framför allt är det en hyllningsplatta till Lemmy och eftersom  Lemmy är en husgud och det är inte alltid som jag blir lycklig av covers, ja då blir det lite problematiskt redan i starten så att säga.
Känns det dessutom mest som att det ligger mer vinstintresse än kärlek bakom projekten, då blir jag inte så lite lite anti.
Så, jag var aningen skeptisk när jag satte på plattan första gången. Men efter ett par lyssningar smälter jag.
Dels för att det inte går att ducka för att det är så bra låtar. Dels för att ett par spår innehåller Maestro himself, i tagningar jag inte hört.

Jag visste det redan innan, Lemmy var en formidabel låtskrivare, men detta blir på något sätt ett bevis på det, då låtarna står sig otroligt bra även utan honom.

Det är en hel del kända artister som medverkar, men även en bunt för okända. Att man öppnar plattan med låten som alltid stängt konserterna må vara något att fundera över, men i övrigt en ganska bra mix av jättekända låtar och en del lite mindre kända. Värt att notera är den 7:e låten som är ett samarbete mellan Lemmy och Richard Kruspe från Rammstein, en låt som jag aldrig hört tidigare, men som just därför blir lite extra. Att sedan Monster Magnet väljer att öppna plattans lilla Hawkwind del med att köra en riktigt psykedelisk rökare i forma av "Brainstorm", det känns bara rätt och naturligt.

I övrigt, bra låtar som är bra framförda över lag, men den stora behållningen för mig blir ända att få höra mästarens röst igen. Jag kommer inte att betygsätta denna skivan, då den är en allt för udda fågel, men jag rekommenderar den verkligen till alla som gillar Lemmy och hans gärningar (läs härjningar).

1.   Overkill - Overkill 
2.   Onslaught - Bomber 
3.   Lemmy Kilmister and Doro Pesch – Love Me Forever 
4.   Ugly Kid Joe feat Phil Campbell - Ace Of Spades
5.   Lemmy Kilmister – Tie Your Mother Down 
6.   Kärbholz – Killed By Death 
7.   Lemmy Kilmister and Richard Kruspe - Rock City Night 
8.   Destruction – We are the Roadcrew 
9.   Perzonal War - Burner 
10. Korpiklaani – Iron Fist 
11. Monster Magnet – Brainstorm
12. Black Explosion – Location 9

fredag 28 oktober 2016

Halloween önskelistan.

Då var det dags för lite Halloween igen och jag hittade just lite rysliga saker att piffa badrummet med för att få till stämningen även där.

Eller vad sägs om lite skönt rysliga tvålar från Eden Gorgós. Finns även matchande ljus för att lysa upp i höstmörkret. Om du blir sugen så hittar du butiken här.




Källa: Dangerous Minds

torsdag 20 oktober 2016

Recension : Haddock : Captain Wolfe's Journey To The Center Of The Sea

Helt underbara Haddock är äntligen tillbaka med en ny EP, Captain Wolfe's Journey To The Center Of The Sea.

Deras förra alster är en skiva som till och från snurrat flitigt här hemma. Mycket känns bekant från den förra EP:n, men det som skiljer ut sig lite extra är att låtarna fått en aning annan uppbyggnad. Det är inte riktigt den traditionella låtuppbyggnad så som man förväntar sig, med tydliga verser och refränger, även om dom finns, utan här ligger fokuset mer på historieberättandet.

Denna gång triggas ännu en nerv hos mig genom det maritima tema som titellåten ger, då jag är sprungen ur en familj med en stor förkärlek för gamla segelfartyg och sjömans historier genom min far vars konstnärshjärta bultade extra hårt för just segelfartyg och sjömanshistorier. Vilket osökt för mig in på omslaget. Vackert! Så, tillsammans med just titelspåret så har vi en vråltung och modern sea-shantie. Me like! Tungt och långsamt. Ibland känns sångmelodin lite ur fas med musiken, men det gör det bara mer intressant. Ett måste!

Vad det gäller kritik, kan jag bara återvända till det jag sade i recensionen över deras förra EP, det blir för kort. Hur mycket jag än gillar det man hittills gett ut, är två, om än svinbra, EP:s allt för lite. Dags för en fullängdare! Men bortsett från den lilla detaljen kan jag inte annat än rekommendera plattan.  Dessutom är omslaget vansinnigt snyggt. Här finns allt för ett toppbetyg, förutom längden. 

torsdag 13 oktober 2016

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 2!

Förra artikeln blev ett så smidigt sätt för mig att beta av lite av det jag har i lurarna som snurrar på, men som livet i övrigt hindrar mig från att skriva något längre om, och det skall ju, som sagt, inte banden lida för. Därför får det bli en liten fortsättning.

Först ut, den mest udda fågeln i samlingen, och kanske den mest udda på ett tag överhuvudtaget. Redan bandnamnet, Church of the Cosmic Skull, får en att höja på ögonbrynet och bli lite nyfiken. Sedan med titeln på skivan "Is Satan Real?" och ett skivomslag som får en att tänka på tidiga ABBA, ja då är det ingen tvekan, måste lyssnas på. Musiken är flummig, tung, lätt, poppig, körer, orgel, riffig, doomig om vartannat i en spännande mix. Massor med 60-tal mixat med 70-tals doom.



Facebook

 Ännu ett bandnamn som inte tillhör mainstream, Strippers In Love, bjuder på fortsättningen. Ett, vad man skulle kunna säga, alternativ rockande band. Massor med psykedelisk Stoner och blytunga riff uppblandat med spännande rytm o tempoändringar som gör det hela spännande för örat.



Facebook

Fire Down Below får avsluta dagens lista med sin Viper Vixen Goddess Saint. En Belgisk kvartett som levererar allt som omslaget lovar. Mammut, rök, öken och tuttar blir i musikmatematiken oftast rå och tung Stoner. Och här blir ingen besviken. Svängigt och tungt så det räcker, med catchiga låtar och bra sång.



Facebook

torsdag 29 september 2016

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe!

Hejsan go vänner!

Det har varit lite skralt med uppdateringar här på sidan. Inte för att inte materialet inte funnits, utan mer för att tiden och inspirationen trutit. Men det skall ju varken ni, kära läsare, eller alla hårt slitande band därute i världen lida för. Eller hur? Så för att försöka gjuta lite olja på vågorna och kompensera lite grand så tänkte jag slänga upp en liten Dagens Musiktips lista De lux.

Här kommer en lista med band jag lyssnat lite grand på den senaste tiden. Inte jättemycket, och det rör sig om små smakprov. Någon enstaka har jag lyssnat på tidigare, men de flesta är helt nya bekantskaper. Men dom har ett par saker gemensamt.
  1. Dom har satt sig direkt! Väldigt direkt skulle jag vilja säga. 
  2. Dom är bra! Mycket bra. 
  3. Jag tror att jag kan lova att dom kommer att spelas mer än bara lite framgent.
  4. Alla vill jag höra mer av! Mycket mer.

Först ut Lord Mountain från Santa Rosa i Kalifornien. En helt underbar mix av allt som är gott från både klassisk Metal och Stoner. En ny bekantskap som har allt för att hålla kvar mitt intresse. Och lite till.

Facebook

Sedan en till nykomling på min musikradar, Troll från Oregon. Bara en enda låt ännu så länge, men med den och sitt mörka och Bauer:eska omslag, tillsammans med det långsamma fuzzriffandet så trollbinder dom mig och höjer mina förväntningar inför resten av musiken.



Long Live The Goat släppte förra året en singel med två låtar som var magiska. Nu följer dom upp den med ännu ett hejdundrande tvålåts-släpp. Den här gången känner jag att man dessutom fått in en skön vibe av Joe Strummer känsla i både sången och texten i låten "Lowest of Low", som ett bustungt The Clash. Men som den girigbuk jag är vill jag ha mer! Jag vill ha minst en fullängdare. Men tills dess...

Facebook


Det kommer säkert att bli lite fler listor av denna typen då jag har en massa liggande på lager som kanske inte hinns med annars. Hoppas att ni gillar konceptet, även om det inte är direkt unikt.

fredag 23 september 2016

Stoppa Pressarna: Graveyard lägger ner

Sånt här är det inte roligt att läsa en Fredag. Men det ser ut som om Graveyard lägger ner, vilket i sanningen är en svart dag för alla oss som gillar deras 70-tals osande retrorock.

Detta postades idag på deras Facebook:

Dark clouds above the graveyard today.
Due to the all so classic reason "differences within the band" the Graveyard is as of today officially closed. This is the unfortunate final decision we've had to make after going through a period of struggling n juggling with personal issues. Things have gone out of hand and now our energy is very low. As a direct result of this we're sorry to say that all scheduled touring is cancelled.
Graveyard have always been more about the music than the talking and that approach is the way we intend to deal with this situation also. What we can say is that we don't know if and when the Graveyard will re-open and return in full force.
Stay tuned, stay awesome & No endless night in sight.
Joakim, Axel, Truls, Jonatan

Titeln till den länkade videon är ju lite hur jag känner för bandet. Men det verkar som man nu får nöja sig med det som varit. Vilket i sig inte är dumt det heller, men mycket vill ha mer.


torsdag 15 september 2016

Recension - Shadow Witch : Sun Killer

Shadow Witch från Kingston, New York, har släppt vad jag tror är deras debutalbum, Sun Killer.
Och det är bara att vika sig och inse att det finns för mycket bra musik ute i världen för att man skall slösa sin tid på att lyssna på dålig musik.

Shadow Witch platsar absolut på listan över riktigt bra musik, så därför kan jag inte annat än uppmana till allmän lyssning. Bara gört!
Det är rå, högoktanig stoner. Det är samtidigt rå, högoktanig metal. Och allt däremellan, plus lite till.
Ömsom bluesigt gungande och ömsom punkig "fuck it" attityd. Något för alla!





Folk får säga vad dom vill om både tillståndet i musikvärlden i allmänhet och rocken i synnerhet, men när man hör som Shadow Witch så vet man att det finns både livsgnista och inspiration därute.

Sammanfattning:
Betyg 4/5

Favoritspår: Creeper och Lamp Light
Skivbolag: Snakecharmer Coalition
Release: 15:e Augusti 2016
Facebook
Bandcamp

onsdag 14 september 2016

Dagens Musiktips : Ghost - Square Hammer

Grabbarna Ghouls i Ghost har lättat på skruden och släppt en ny låt, "Square Hammer". I skrivande stund är det oklart om den kommer att vara med på nästkommande platta, men det är en ruggigt bra och catchy låt. Däremot skall det vara en EP på väg med covers i väntan på ny skiva.

Den som väntar på något ont, väntar oftast för länge... Men skönt att det finns lite att njuta av under tiden man inväntar nästa släpp. En liten Sverigespelning under tiden hade suttit som en Mitra.




torsdag 8 september 2016

Dagens Musiktips : Luciferian Light Orchestra - Dante And Diabaulus

Ännu en gång så är jag typ sist på bollen, antar jag.
Svenska bandet Luciferian Light Orchestra är ett sådant där band som jag borde ha bättre koll på. Dels är dom svenska. Dels spelar dom musik som faller mig på läppen. 70-tals inspirerad ockult musik som får en att tänka på gamla skräckfilmer från den tid då just skräckfilmerna var bättre (eller om det bara var så att jag var mer lättskrämd då?).
Dessutom vet jag att bandnamnet flutit förbi mig några gånger, för jag har registrerat det som lite spännande och kul, men aldrig kommit runt för att lyssna på dem. Förrän nu, när jag snubblade över en av deras videos som hade 1-årsjubileum, vilket ledde till att jag började lyssna mer. Och längta efter ännu mer, för det här gillar jag ju. 

Skivan finns dessutom utgiven på en snygg vinyl, så man kanske borde slå till, men samtidigt hintar dom om på sin facebook sida att det är något nytt spännande på gång på vinyl, så man kanske skall vänta och se.... Till dess, njut.


Facebook
Hemsida


fredag 2 september 2016

Dagens Musiktips : Nick Cave & The Bad Seeds - Jesus Alone

Snart släpps Nick Cave & The Bad Seeds nya platta Skeleton Tree och som en liten teaser till den så får vi låten "Jesus Alone" som jag tänkte vidarebefordra här. Ser som vanligt fram mot nytt material med Nick Cave.


tisdag 30 augusti 2016

Recension - Old Blood

Old Blood gjuter nytt blod i en gammal genre. Det är Doom, med klara återblickar, men gjort på ett skönt sätt med stänk av nytänk.

Ända sedan jag för första gången hörde Los Angeles bandet Old Blood i slutet av förra året, så har förväntningarna varit skyhöga. De två låtar man då hade släppt resulterade att det soniska snålvattnet rann till ordentligt hos mig. Det här sköt sig rakt in i sväng benet så att säga.

Så, nu när debuten äntligen ramlat ner, så är det som lilla julafton för en doom/psyk/blues-tomte som mig. För det som levereras är inget annat än pur magi. Långsamt, suggestivt och förtrollande, smeker sig bandet fram. Traditionell doom i botten, inklädd i en gungande trollbindande jazzig psykadelisk blues med Feathers smekande röst som målar upp texternas innehåll. Spännande och variationsrikt nog att bli en skiva som kommer att hålla länge.

Musikaliskt är det ett riktigt snyggt bygge. Grunden är Trummorna lägger den tillbakalutade livsnerven. Nästa våning består av Doom  riffen som ligger som en tung matta tillsammans med den mullrande basen.  Övervåningen blir den svävande melodiösa och kraftfulla sången upplandat med snygga gitarrsoloslingor. Det är till mångt och mycket bra så redan där, men utöver det så har vi på vinden det som enligt mig ger en extra nerv till musiken, nämligen orgeln. Den ligger och ger stundtals en lite milt obehagligt krypande känsla. Gillar särskilt hur den sakta smyger sig in i ens medvetande i upptakten på låten "Flesh".

De två låtar som kom tidigare, "Glowplug" och "Flesh" är även med på plattan i en något ommixad form och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken version jag tycker bäst om. Singel/demo versionerna har en lite mer opolerad rå touch än slutresultatet på skivan. Men den slutgiltiga versionen har i sin mer polerade form sin egen charm och passar in bra i det luftiga och psykedeliska ljudlandskapet väldigt bra. Så det är mer detaljer. Vilket gör mig glad att jag har båda versionerna.

Till det har vi bandets lite halvmystiska framtoning. Med anonyma namn som Diesel, Gunner,  Octopus, Stones och Feather. Där Feathers scenpersona som ibland dyker upp med dödkskallemålat ansikte skulle kunna vara Papa Emeritus snygga lillasyrra.
Här, alla bandbokare därute, får ni ett galet tips. Vilken skön show det kunde bli att boka Old Blood som förband till Ghost. Kanske med ett extranummer med duett mellan Feathers och Papa som lök på laxen. Smaka på den. Jag kommer. När man spelar live så har man även stöd av The Rigomortettes som ger en extra performancedimension med "Cutter and Hoops".

Skivan är med sina 6 låtar på 37,68 minuter alldeles för kort. Vilket är det enda förbehållet jag har överhuvudtaget. Nu är det ju inga problem med att starta om från början, för varje låt är en pärla i sig. Men, jag vill ha mer. Så mycket mer. Men trots detta så är det en skiva som jag tycker alla skall ha.

Betyget blir således urstarka fyrtal i ess och det är bara att inse att det blir trångt med kandidater till årsbästalistan. Det är dessutom ett vinylsläpp planerat lite längre fram så om inte annat så kan det vara perfekt till julklapps listan. Vilken debut för Old Blood!

Sammanfattning:
Betyg 4/5

Favoritspår: Alla
Skivbolag: DHU Records
Release: 27:e Augusti 2016

Facebook
Bandcamp
 

söndag 28 augusti 2016

Polar'n Per tipsar om MÄBE:s singelsläpp - I skuggan av tornet

"I skuggan av tornet", så heter MÄBE:s nya singel som släpptes 26:e augusti. Låten är en av tre akustiska låtar på detta minisläpp som kompletteras av "För dom som blöder" och episka "Pannkakskungen".

MÄBE ska konsumeras antingen i sin rockigare tappning eller så jordnära som möjligt och det är i den sistnämnda förpackningen som låtarnas riktiga melodier prövas. ...och låtarna tål givetvis denna prövning. De gör det för att det lågmälda passar MÄBE som handsken, de gör det för att låtarna är skapade med grunden i sin sångmelodi.

Andra och tredjespår från singeln är hämtade från senaste fullängdaren "Mot ingenstans och överallt" (2014) och är verkligen två helt olika låtar. Den ena "För dom som blöder" är uttrycksformen envis och bygger på sin grundrytm. I tredje spåret "Pankakskungen" är det berättelsen som driver låten. I sitt nedskalade skick är den kanske den som är mest lik sin originaltappning, men det går liksom inte att värja sig för den charmiga släktkrönikan. Möjligen kan man undra det inte finns utrymme att sätta den i stråkar och orkestrar sammanhang där låtens episka sida ytterligare kommer till gagn. I denna nedskalade version är det sagostund. Berättelser, fast från en ytterst påtaglig verklighet. Det känns personligt. Det gillas! Nedan följer videon från förra året.



Huvudtemat, "I skuggan av tornet" får en definitivt att lyriskt tänka på klassiska Bob Dylan och "All alone the watchtower". Melodiskt sitter det suggestiva där, det som är MÄBE:s signum. Jag som är torsk på den svenska musikskatten har väldigt lätt att räkna in MÄBE bland dem. Det enda jag kan klaga på är att jag vill ha mer!

/Polarn Per

Tre starka med MÄBE:
1) I skuggan utav tornet
2) För dom som blöder
3) Pannkakskungen

fredag 26 augusti 2016

Dagens Musiktips - Tornet

Från Göteborg härstammar det Bluesgungiga och mystiska Tornet. Det finns mycket magi i bluestolvan. Nuff said!




Facebook
Bandcamp

torsdag 25 augusti 2016

Dagens Musiktips - Asomvel : Knuckle Duster

Är det fler än jag som saknar Motörhead?

Man kan ju alltid snurra deras skivor om och om igen, men vill man spöka till det lite extra så kan man sätta på skivan  Knuckle Duster av Asomvel från London. Skivan är inte på något sätt ny, den kom 2013, men det låter och andas  samma punkiga och skitiga "No nonsens Rock N Roll" som Motörhead en gång uppfann och gjorde till sitt trademark.

Hur man skall tolka bandet, hyllning, härmapor eller helt enkelt fackelbärare för genren, det överlåter jag till var och en. Själv lyssnar jag mer än gärna på dem. Det kanske helt enkelt är en mix av allt. :-)

Skivan Knuckel Duster hittar du på Bandcamp, under Bad Omen Records sida. Deras andra tidigare alster hittar du på deras egen Bandcamp-sida. Men som om inte det räckte så släppte bandet nyligen en helt ny video "The Nightmare Ain't Over" och dessutom en ny låt på Bandcamp "Railroaded" som förhoppningsvis är ett startskott till en ny platta. Den som lever får se.





Hemsida
Facebook
Bandcamp

onsdag 24 augusti 2016

Recension - Worshipper : Shadow Hymns



WORSHIPPER kan beskrivas som mörkt och episkt. En blandning av Sabbathesqt doomriffande och UFO liknande hög trallfaktor. Här på sin debut, Shadow Hymns, så spelar man upp till en långsam och suggestiv dans som smeksamt för en genom ett lagom dunkelt och mystiskt landskap, för att här och där brista ut eufori. Eller långsam kanske är lite fel beskrivning. 
Kanske att ostressat och återhållsamt är mer en korrekt beskrivning. Långt från stackato trampande dubbla baskaggar och världsrekord i skalor per minut. Precis som åtminstone jag vill ha det för det mesta.



Jag har gillat det jag hört tidigare, men nu när jag äntligen fått Bostonbandets fullängdaren i min hand, så kan jag bara konstatera att den är underbar. Underbar men kort. 
För det är egentligen det enda förbehållet jag har mot skivan. annars är det en skiva som har lite för alla. 

Det är en mix av psykedelisk doom, som glider in i traditionell NWOBHM, hela tiden väldigt harmoniskt och tillbakalutat välbalanserat. Man kan hitta många referenser i musiken och inget är i sig direkt unikt, men det är så skickligt sammansatt och själfullt framförd att det är en ren njutning.

Jag har svårt att sätta ett slutgiltigt betyg, men eftersom man skall (?) vara restriktiv med sina fullpottare så landar det på en rejält stark 4 Ess nivå. Detta är en skiva som jag kommer att bära med mig och återvända till ofta. En klar utmanare till årsbästa listan.


Sammanfattning:
Betyg (stark)4/5

Favoritspår: High Above The Clouds och Another Yesterday
Skivbolag: Tee Pee Records

Release: 26:e Augusti 2016



Facebook
Twitter
Instagram


 

tisdag 23 augusti 2016

Dagens Musiktips - Gorilla Pulp : Mean Devil Blues och Peyote Queen

Klart man behöver lite ljus så här när semestern är över. Vad kan då bli lite bättre än lite Italienskt sandig retrosväng som här med Gorilla Pulp. Följ en stackars prästs vedermödor i låtarna "Mean Devil Blues" och "Peyote Queen".





Facebook
Bandcamp

lördag 20 augusti 2016

Dagens Musiktips - True Widow : Theurgist

True Widow spänner musklerna inför deras kommande platta Avvolgere som skall komma under September, med en video till låten "Theurgist". Riktigt bra låt, så det är klart att man får lite spänd förväntan inför plattan.



Bandcamp

fredag 19 augusti 2016

Dagens Musiktips - Hypnos : Descending Sun

Jahapp, det är bara att erkänna. Även solen har fläckar.
I mitt fall så kan det visa sig genom en sådan simpel sak som att jag totalt missat att retrorockarna Hypnos släppt ett nytt album i våras, Cold Winds.
Vilket får mig näst intill att skämmas då jag gillade deras förra platta skarpt.
Men med videon till låten "Descending Sun" som referens kan jag nog ana mig till att jag kommer att gilla även den senaste skivan.
Man får se det positiva i det hela, jag har något att se fram emot att lyssna in mig på. Gött Mos å dé.

Facebook


torsdag 18 augusti 2016

Recension - Madame Mayhem : Now You Know

Sett till bandnamnet, Madame Mayhem, så hade jag nog förväntat mig något lite brutalare och råare än den musiken som bjuds på senaste plattan Now You Know. Som är det första jag hör från henne. Och trots att skivan innehåller en hel del namnkunniga musiker som backar upp Madame, såsom Ron "Bumblefoot" Thal (Guns N Roses) och Billy Sheehan (Mr. Big, Winery Dogs) för att nämna några, och att fröken Mayhem kan sjunga, så går inte det här hem hos mig alls.







Det är för putsat och slätstruket. Känns som man mer riktat in sig på att bli radiovänliga och vara lagom farliga för att en yngre Amerikansk storpublik skall kunna ta det till sig. Inte jättedåligt, men lika spännande som torkande färg. Eller som Nightwish om du frågar mig... Tråkigt men sant. De få live-videoklippen man kan hitta på hemsidan visar att det kan låta lite mer spännande på scenen, men denna skiva ger inget av det för min del.



Sammanfattning:
Betyg 2/5

Favoritspår: Inget
Skivbolag: Metalville
Release: 26:e Augusti 2016

Hemsida
Facebook

onsdag 17 augusti 2016

Önskelistan - Miniatyrer från Elvis 1976

Även hårdrockare gillar att leka med dockor antar jag. Särskilt när dom är så välgjorda som dessa kustom byggen från Sebastien Bontemps alias Elvis 1976 som är en mästare på att göra unika 1/6 skaliga figurer. Han gör självklart mer än bara häftiga rockstjärnor, men nu är det ju just musik som vi koncentrerar oss på här på Spader Ess. Låt mig presentera en par figurer från hans serie Icons of Rock. Coolt och snyggt.













måndag 15 augusti 2016

Recension - Devil To Pay : A Bend Through Space And Time


Devil To Pay är tillbaka.
 På nya skivan A Bend Through Space and Time, deras 5:e i ordningen, fortsätter resan in i Steve Janiaks mörka sinne av droginducerade koma-drömmar. 

Det mullrar och svänger. Deras tunga riffbaserade Stoner släpper loss i en blytung vansinnesboogie.
Steve har dessutom en röst som jag lätt faller för. Både rivig och smeksam på samma gång, mycket kraft men samtidigt väldigt behaglig helt enkelt. Devil to pay är på det hela väldigt kompetenta musiker, vilket gör att det är roligt att lyssna.





Skivan innehåller ett gäng riktigt bra låtar och ett par som inte är lika självklara, men som helhet är det en kalasbra platta. En låt som sticker ut extra är bandets hyllning av en av mina favoriter, "Your Inner Lemmy", och eftersom låten är som om den vore en kvarglömd Motörhead pärla, så kan jag ju inte annat än älska den. Den låten går textmässigt bortanför hyllningen till Lemmy och blir på något sätt kvintessensen av rock i stort. Lite som Lemmy.:) Tack grabbar.


Sammanfattning:
Betyg 4/5

Favoritspår: Your Inner Lemmy
Skivbolag: Ripple Music
Release: 12:e Augusti 2016







https://www.facebook.com/deviltopay/
http://www.deviltopay.net/

tisdag 9 augusti 2016

Recension - Bloody Hammers : Lovely Sort Of Death

BLOODY HAMMERS är tillbaka med ny platta, Lovely Sort Of Death

Denna, deras fjärde installation under bandnamnet ger oss mer, mer, mer av allt. Samma synthbaserade doom/goth rock som tidigare med extra allt. Det är svulstigt, episkt och mörkt. Framför allt får syntharna mer plats på denna plattan, det låter lite mer som det Anders Manga gjort utanför bandnamnet Bloody Hammers. 
Det går inte heller att ducka för referenser som Sisters Of Mercy och Type O Negative och några andra som verkat i denna lite mörkare Gothromantiska genre.






Men snyggt är det. Men för min egen del så blir det lite väl mycket Goth. Ett par låtar i taget kan jag utan problem ta till mig, men att sträcklyssna på plattan blir lite som att laga en god middag, men bara äta bearnaise såsen. Gott en stund, men lite kvalmigt i långa loppet (för mycket av det gotha) :). Fast gillar man att klä upp sig i fejkade vampyrtänder och mörklila sammet med detaljer i läder och PVC så är det här nog en fullträff. (förlåt för stereotypen, kunde inte låta bli).


Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: Bloodletting On The Kiss
Skivbolag: Napalm Records
Release: 5:e Augusti 2016

www.facebook.com/BloodyHammers

onsdag 3 augusti 2016

Spader Ess Tänker Högt om denna Häftig dag....

Vissa dagar är inte som andra.... Och går heller inte att värja sig emot. Denna dag har varit en sådan....

Jag sitter nu och ölar och försöker sammanfatta dagen. Vi börjar i det lilla. Förra recensionen av Zodiac,  kanske lite för positiv betygsättning? Borde kanske ha varit en stark 3:a i stället. Men som sagt öppningen är stark....

Sedan har jag ett par andra skivor på gång i lurarna som är mindre tveksamma, men mer om det senare.

Den stora och omtumlande känslan denna dag, är att min förstfödda och otroligt älskade dotter, mer känd här som Spader Dotter, lämnat landet, för att bosätta sig i Amsterdam. Ett halvår till att börja med, men vem vet vad det betyder i långa loppet? Familjen har nu i alla fall fått en naturlig anledning till att åka till Amsterdam, vilket inte är fel enligt mig. :) Jag tror att vi kommer att få höra mer om detta äventyr längre fram.

Som balsam på detta har i alla fall jag och den lika älskade sonen, hunnit med att se Suicide Squad på bio idag. Helt underbar film, sett ur underhållningsvärdet och soundtracket, även om den kanske inte kommer att skörda några större framgångar på Oscars galan. Men vem hade trott det...
Har även ett par goa vinyler att lyssna på som jag plockade upp i Landskrona och Köpenhamn när vi var nere och kramade om dottern inför emigreringen. Bland annat en väldigt trevlig Tom Robinson Band platta (debuten med 2,4,6,8, motorway), med intakt cut out och allt (tänk vad man kan få för 20 spänn).

En helt ok dag med andra ord, även om aningen ovanlig... Och till Spader dotter: Veel succes en hebben een goede tijd in Amsterdam. Zie je daar binnenkort. Uw geliefde familie. Eller kort och gott, Älskar dig, ses snart.

fredag 29 juli 2016

Recension - Zodiac : Grain Of Soul

Zodiac från germaniet har släppt sitt senaste alster, Grain  Of Souls. En skiva som för min del startar så vansinnigt starkt, men efter en stund blir lite ambivalent.

Vi tar det från början helt enkelt. Zodiac är ett band som jag sedan tidigare gillar. Grain Of Soul böjer sig ner i startblocken och gör mig mer än glad för återseendet. Första låten, "Aint coming back" är en bluesig hitdänga som andas massor av Queens of The Stone age, och sådant gör mig glad, jätteglad. Därefter tar ett par låtar vid som håller kvar den hårdrockiga bluesiga känslan och bygger upp min känsla för skivan. Det är riktigt skönt och hit-vänligt. Det svänger, helt enkelt.

Men någonstans i mitten av skivan händer det något. Det svänger över till ett mer funkigt sound. Lite mer som Dan Reeed Network, inget fel med det, men det ger skivan ett aningen splittrat intryck. Och detta ger mig en viss ångest. Det är inte dåligt, men det gör mig lite ambivalent. hade man tagit de två delarna av skivan och skapat en platta vardera hade det varit enklare.

På det hela taget så gillar jag plattan.!  Inget snack om det. Men hade Zodiac delat upp detta på två album hade det varit lättare att ta till sig snabbt. Men, å andra sidan, då hade det kanske inte alls varit lika spännande.

Hur eller hur. Bra låtar. Jäkligt svängigt med hitkänsla. Och det räcker långt. Blir med andra ord 4/5 i betyg, för detta är musik som växer. Även om jag är aningen kluven....





Sammanfattning:
Betyg 4/5

Favoritspår: Crow
Skivbolag: Napalm Records
Release: 29:e Juli 2016



Hemsida
Facebook

måndag 25 juli 2016

Polar'n Per - Lönelistan juli 2016

Tullportsatan på bild (Aftonbladet)
Sverige har sänkt tempot! Men det behöver inte betyda att lönen uteblir eller att musiken ska göras lugnare... eller hur?  Sen vi hördes av sist har apokalypsens döda ryttare synts till under översvämningarna i Norrtälje. Tullportsatan ska tydligen ha varit där, jag tror det är han som står där i svart och hänger ut ballen (till höger i bild) och bidrar med sin outtömliga ondska och det höga vattenflödet... Hur som helst vattenflödet gav med sig och sjönk undan och sen dess har solen härjat i ett semestrigt Roslagen... När jag martyr-jobbar! :-/

I fredags kunde inget i världen hindra mig från att se Mustasch och Quireboys i Kungsan... och som dom rockade! Jag måste bara tillstå att Mustasch är bättra när dom är nyktra och jag blarig, inte tvärt om!

I månadens lista är det lite som med bokrean. Jag har lyssnat i kapp det jag inte hunnit när jag jobbat... Semester funkar så, därför kommer några av låtarna vara daterade förra året, medans andra är lite färskare utan att på något sätt drabbats av rötmånaden!

Slutsnackat... släpp oväsendet löst! Här är lönelistan för juli månad!

1) The Baboon Show "Lost You In A Second" (2016)
Från fantastiska plattan "The World Is Bigger Than You" (2016) som släpptes i mars kommer nu en video till "Lost You In A Second" med ingen mindre än Björn Dixgård (känd från Mando Diao)! ...och om ni inte fattat det ännu så kan jag ta det långsamt, vi på Spader Ess går bananas när aporna släpper sitt, och så gäller även här! Vilken rökare till låt detta är från en riktig rökare till platta... missa inte det här!


2) Mustasch "Be like a man" (2015)
Raffe Gyllenhammar (sång/gitarr) och co i Mustasch behöver ingen närmare presentation. Däremot ska dom ha all Cred i världen för gigget i Kungsan i fredags. Dom är bättre än någonsin och med tanke på alla överfall under festivalsommaren hittills kan jag inte komma på en bättre låt att ha med... Det är dax för män att bete sig som män! Se dom levande, det svänger grymt bra!

3) Grå vardag "Fri" (2016)
Lindköping-punkarna i Grå Vardag spelar retro, de spelar första generationens punkvåg som de inte spelat någon roll att åren passerat revy från gränslandet mellan 70- och 80-tal. Här är det klassisk vrålrock-ala-KSMB som gäller, ge det en chans... det är så befriande rakt och enkelt att det är en gåta varför fler inte låter så...

4) Prong "Sense Of Ease" (2016)
Prong, som i år fyller 30 år som band, har alltid funnits där, och nu bjuder den amerikanska trion på bandets 11:e studioalbum "X - No Absolutes" (2016)... Man känner igen precis allt man vill ha med bandet... korsningen av thrash, hardcore, industri i högljudd metall-förpackning!

5) Lost Society "Rage me up" (2016)
Österifrån kommer de stenhårda finnarna i Lost Society. Bandet som under sin korta skivkarriaär hunnit med tre album sen 2013 har i sin senaste platta "Braindead" (2016) definitivt möjlighet att äga en egen scen och inte bara agera förband åt akter som Chuildren of Bodom, Anthrax och Slayer! Det här är grymt bra, stenhård hårdrock!

6) Ebbot Lundberg och Indigo Children "For The Ages To Come" (2016)
Ja, jäklar, hur tar man sig vidare från Union Carbide Productions och Soundtrack of Our Lives egentligen? Ebbot har givetvis inga svar, men sin egen väg någonstans i det psykadeliska tondiket... och för oss som saknar tidigare nämnda band finns i Ebbots senaste produktion med samma "For The Ages To Come" (2016)... Den här låten går inte att få bort ur skallen när man väl lyssnat på den.... Det är ett bra betyg! Nedan finns ett klipp från Södra teatern förra året när jag såg låten spelas live första gången! (Klippet har någon annan filmat)



7) Greenleaf "Funeral Pyre" (2016)
Vilka passar inte bättre att lägga i anslutning till Ebbot än stenrockarna i Greenleaf? Med sitt sjunde vax ute har bandet byggt ut sin repertoar sen 2000. Jag vill påstå att kunnandet resulterat i ett band som blir bättre och bättre... Senaste plattan "Rise Above Medow" (2016) som släpptes i februari är grym. Den har legat på min lista länge och nu fick den tid - och som den tar den... Det här är en toppenlåt från en toppenplatta!

8) October Tide "Sleepless Sun" (2016)
Stockholmarna Katatonias sångare (Jonas Renkse) deras förre gitarrist (Fred Norrman) har en hobby. Denna hobby har resulterat i fem jäkla bra fullängdare sen deras första demo kom ut 1994. Det här är snygg dödsmetall med fin doom-underton. Bandet har i sina tidiga år varken gjort media eller gig, men det har det givetvis ändrats på i takt med att de lockat en allt större fan-skara... Vill ni se dem uppträda, packa er iväg till Copperfields i Stockholm 10:e september, det ska jag göra! På förra listan hade jag ju med Katatonia, så den här ger väl någon typ av koppling till förra månadens lista!



9) Bäddat För Trubbel "Om Det Inte Vore För Spriten" (2015)
Ja, något i Singer-song-gengren ska man väl ha med på den här listan oxå... Nu flörtar vi i riktning mot vis-punken Stefan Sundström och ...ehe... kanske till och med Eddie Meduza... Bäddat för Trubbel är ett Malmöband som i slutet av förra året samlade ihop massa gött örongodis. Jag gillar deras brutal-raka vardagsskildringar, ibland mer som text än låtar faktiskt, men det här ska genomlyssnas... Nisse Hellberg berömde bandet med kommentaren "Jag bara önskar att jag var mer som dom" och på plattan gästas logiskt bandet av Wilmer X-sångaren. Jag kan väl hålla med Nisse i kommentaren... Det finns grejer som är svåra att förklara med det här bandet!

Bäddat för trubbels skivomslag är så jäkla läckert!
10) Lugnet "All The Way" (2015)
Någon gång på 70-talet sattes sången till denna platta... Jag är stensäker på det! Här blir det åka av, tillsammans med det Stockholmsbaserade bandet Lugnet. Riffigt, snygg sång och tidsstämplat där någonstans förra seklet... Wow, liksom!

11) Turbonegro "Special Education" (2016)
Första singeln från bandets kommande platta! Jag är så torsk på Turbonegro live att det bara skulle bli fånigt om jag försökte tillföra något med dessa få rader... Håll till godo, det här är precis så bra man vill ha bandet... Trallvänligt som fan... Aaaaargh - Ge mig en fullängdare, ge mig en bokning på rockkryssning! Ge mig olidliga mängder öl och Turbonegro! Nedan finns ett klipp från Philadelphia för några veckor sen där låten framförs!


12) Despite "Soul = Denied" (2016)
Ungefär lika självklart som det finns sand i Sahara finns det melodisk dödsmetall i Göteborg! Despite är Göteborgarna som jag tycker kan lyftas fram lite extra mest för att de gör så jävla bra döds fn... Deras tredje fullängdare "Synergi" får mig att tro att det finns liv efter At The Gates, The Haunted, In Flames och Dark Tranquility... Det här är snyggdöds - arga gossar!

13) Pain "Black Knight Satellite" (2016)
Det är dags för ett livstecken från Pain och den kommande, åttonde plattan "Coming Home" (2016) som släpps i september! Arbetsmyran Peter Tägtgren (äben Hypocrisy) har ett år bakom sig som är fenomenalt musikaliskt. Ingen kan säga att han ligger på latsidan. Året spänner mellan Lindemann (samarbetet med Rammsteins sångare Till Lindemann) och Roadhouse Diet (rökigare gubbrock i samarbete med bl a Jonas Kjellgren, basist i Raubtier)... Det här soundet känner man igen, och även fast jag hellre konsumerar Hypocrisy så vet man vad man får med Pain... Industrirock som är maskerad till catchig hitlistepop, och det är ju inte så illa pinkat!


Än, en gång, min lön är din kommentar... Lönekontoret at your service!

/Polar'n Per

Tidigare löneutbetalningar 2016:
januari
februari
mars
april
maj
juni

söndag 24 juli 2016

Dagens Musiktips - Doomstress : Supernatural Kvlt Sounds

Doomstress är ännu ett Texasbaserat band som agerar i genren FFORR (Female Fronted Occult Retro Rock).
Doomstress har släppt en EP vid namn Supernatural Kvlt Sounds som är en platta som lovar en hel del gott för framtiden. Riktigt bra. Allt det här gör att man inser att det bubblar i ockult doomens gryta därborta i Texas. Det har kommit en hel del bra därifrån på senaste åren, såsom gårdagens The Well, Venomous Maximus, Sweat Lodge, The Saint James Society och så nu Doomstress.




Facebook

Dagens Musiktips - The Well : Act 2

The Well släppte 2014 den eminenta plattan Samsara och är tydligen nu på gång med ett album. Tills dess, får ni "Act 2"




måndag 18 juli 2016

Vinyler jag skulle vilja ha.. Mr. Big

Det här får gå under rubriken Vinyler jag skulle vilja ha.. men kunde lika gärna ha hetat ibland bara händer det.

Det finns en skiva som förföljt mig i många år. Jag har nämnt den på bloggen förut, men nu är det dags för ett eget inlägg. Det är en skiva med det Engelska 70-tals bandet Mr. Big (inte att förväxla med det Amerikanska smörbandet) som jag hittade i min gamla kompis Mulles extraordinära skivsamling, som var en stor inkörsport som grundlade min musikaliska smak och intresse.

Framför allt var det en låt som etsade sig fast och då framför allt en strof i texten. "...Light from the moon comes in to fill the empty room, through the crack in the wall by the roof up above me..." eller något sådant. Och länge var det det enda jag kom ihåg, inte plattan eller låtens namn, drygt 30 år ungefär. Visst, jag hade kunnat fråga Mulle om mer info, men det är ju inte så att skivan ständigt varit i mitt medvetande, men gång på gång har den dykt upp. Med Internets intåg borde den ju ha varit en smal sak att hitta, men det Amerikanska bandet med samma namn lade sin skugga över sökresultaten.

Till slut hittade jag en av medlemmarna (Jeff har jag för mig) på det gamla musiknätverket Myspace, och han var vänlig nog att lägga upp skivan så jag åtminstone kunde lyssna online på den ett tag. Sedan tilltog en ny tid av ingenting.

Men det var då, nu har gruppen både facebook och kan hittas lite här och där. Men det är inte därför jag skriver detta långa inlägg, utan bara för att nu är letandet över för min del. Efter ett besök på Myrorna, så hittade jag äntligen skivan utan att jag just nu letade. Lite slöbläddrande i backarna och där stod den. 20:- och den var min. Inte världens bästa skick, men gissa om min tillfredsställelse är
stor.

Så för att fira, här är låten som ligger till grund för hela sökandet... Och ett stort tack till Mulle för du lät oss snorungar hitta oss i din skivsamling. Och ett stort tack till Myrorna. Nu har jag inte tid med er mer, jag har en kär gammal vän att lyssna på....

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...