tisdag 31 oktober 2017

Recension : Black Aces - Anywhere But Here

Australiensk Boogie rock n roll, har vi hört den förut?
Här kommer i alla fall Black Aces, ett band till som levererar den patenterade partyrocken som vi numer känner som Aussierock, på sin andra platta, Anywhere But Here. Och dom gör det med både skön känsla och kvalitet. Det är ingen som behöver bli förvånad av att det finns lika delar AC/DC och Rose Tattoo i mixen, upplandat med party, party.
Man behöver inte vara någon Einstein för att lista ut att detta är musik som passar bäst med en bärs i handen och ett par i magen. Helst live.

Plattan innehåller ett flertal singalong vänliga rökare med hit-potential, men de som i  mina ögon sticker ut är de 4 låtarna som ramar in plattan, dvs. en riktigt bra öppning och avslutning. Finns även ett par till låtar i mitten, bland dom 11 som bjuds, som också står starkt på egna ben, men jag tror att helheten hade mått bra om man strukit en eller två låtar som kanske inte är superdirekta.




Med det sagt, det är en riktigt bra platta, särskilt om man gillar genren, då är den ett måste. Öppningsspåret har dessutom ett väldigt snygg upptakt som jag gillar skarpt. Betyget blir urstarka 3 ess av 5 möjliga och det är inte dumt alls.











Sammanfattning:
Betyg +3/5

Favoritspår: Anywhere But Here och We Came For Rock n Roll
Skivbolag: Off Yer Rocka Recordings
Release:  8 November, 2017




For More Info Visit:

www.blackacesrock.com
instagram.com/blackacesrock
twitter.com/BlackAcesRock 

Band Members:
Lead Guitar/Lead Vocals - Tyler Kinder
Bass Guitar - Alex McMillan
Drums - Pete McMillan
Rhythm Guitar - Jarrad Morrice
Tracklist:
1 Show You How to Rock n Roll
2 Anywhere But Here
3 Down
4 Better Off Dead
5 Where You Love From
6 Cut Me Loose
7 Good Woman (Gone Bad)
8 Run For Your Life
9 Short Changed
10 Show Me Your Love
11 We Came For Rock n Roll
 

måndag 30 oktober 2017

Dagens Musiktips : The Road Miles - Ballads For The Wasteland

Egentligen fanns det ju aldrig någon chans för att jag inte skulle skriva om The Road Miles - Ballads For The Wasteland, när jag väl upptäckte den.
Inte nog med att det i sig är riktigt skön och svängig blues-stoner som Grekerna bjuder på, man har baserat skivan löst på Stephen Kings epos The Dark Tower. Och med tanke på hur mycket jag njöt av den boksviten, så är man redan där på plussidan hos mig.

Musiken är väldigt skön och suggestiv, lite filmisk. Den har inga problem att föra en till en soldränkt öken och vidare. Men som sagt, det här passar för alla, vare sig man gillar tornet serien eller ej.







Polar'n Per ser Wormwood på Debaser Strand

2017-10-27 Wormwood
2017-10-27 Debaser Strand, Stockholm. Få vet vad som säger tjong i min kola... vad som triggar den grå massan, vad som fastnar för att föras vidare i nervsystemet så att armen höjs, näven knyts och hornen visas... Wormwood verkar veta svaret, de kan det där! Dom får både musiken och min näve att svänga!

Med starka melankolisk melodier som flörtar med en säreget svensk palett av dödsmetall blandat med stenhårda riff och vackra melodier har de hittat sin ljudbild paketerat med ett knattersnabbt trumspel som inte ber om ursäkt för sina tempoändringar...

Jag står där i ett mellanölsparadis, på Debaser strand, mellan någon obskyr variant av After work och efterfesten för den nyligen ankomna Close-upkryssningen tillsammans med en polare och sannerligen ett gäng duktigt berusade dödsmatallare från olika delar av världen. Några engelsmän, några finnar, massa svenne banan och ett helskönt gäng från Slovakien alla har det kört de senare timmarna på metaljollen över Östersjön, även fast de gör så gott det går finns en antydan av ölmätthet, men de är knappast mätta på det där på scen...

Bleksminkade Wormwood är precis vad de behöver!

Det episkt storslagna ramar in ”The Universe is Dying”, det taktfasta gunget som mobiliseras i ”Godless Serenade”, variationen därimellan gör settet väl. Stämningen av inledningen till ”Beneath Ravens and Bones” innan den övergår till tokös är grym!


Spelningen är ett gediget hantverk som förtjänar sin hyllning... egentligen är det enda jag har att klaga på längden, bandet hade gärna fått spela sin fullängdare ”Ghostlands - Wounds from a bleeding heart" (2017) som släpptes tidigare i år från pärm till pärm! Betyget blir ogenerade 4 starka Ess (av 5 möjliga)...

Bästa spår ikväll är stenhårda ”What we lost in the mist” som definierar bandet klockrent med allt från vackra melodier till den stenhårda dödsen med tempoväxlingar som gör settet stor nytta!

Jag kikar mot den Slovakiska flaggan som sitter upphängs med hjälp av några ölflaskor vid baren, jag kisar mot grabbarna där, visar dem hornen, de höjer sina glas i en skål... inget verkar gå förlorat i dimman ikväll!

/Polar’n Per

Setlist:
The Universe is Dying
Oceans
What we lost in the mist
Beneath Ravens and Bones
Godless Serenade
To Worship

tisdag 24 oktober 2017

Dagens Musiktips : Doomstress - Bitter Plea

Houston baserade Doomstress är tillbaka och ännu en gång levererar dom en låt med "Bitter Plea" som är mer, mycket mer, än bra.
Ännu en gång visar dom vad skåpet skall stå, med en trallvänlig Doom-dänga som inte ber om ursäkt för sig själv. En låt som sätter sig rakt in i själen, och bosätter sig. Djävligt bra musik, helt enkelt. Låten  är en föraning av den kommando split EP med Sparrowmilk som skall släppas via DHU Records i November 2017. 

Som om detta inte vore nog, kommer jag att återkomma till bandet vad det lider, var så säkra.





Dagens Musiktips : The Old - The Millennial

Det finns något i mogen punk som gör mig glad och varm om hjärtat. Vare sig det rör sig om gamla favoriter som Alonzo eller nya bekantskaper som dagens musiktips The Old, som damp ner i min inkorg via ett bolag vid namn #InstaPunk UnLtd.

Tidigare har man väl förknippat Punken med ungdomlig ilska i kombination med en dos av naivitet och brist på konsekvenstänkande, men nu kommer det generationer av punkare som tar plats, med både livserfarenhet, insikt och fortsatt ilska. Tilltalande kombo om du frågar mig.

Jag gillar Instapunks devis:
#Instapunk is the angry voice of a middle aged generation. Bored by youth. Pressed by time. Sick of dullness.
We say what we mean in 90 seconds. We don’t wait for tomorrow. And man… whats really scary… we are the future.

Blir spännande att se vad det här tar vägen.




The Old

onsdag 18 oktober 2017

Dagens Musiktips : Fall of an Empire - Croweater


Amerikanska södernkisarna i  Fall of an Empire har lyckats med att skapa ett fantastiskt bra epos över två skivor, Croweater 1 & 2. Även deras första album, Songs of Steel & Sorrow, är klart värt att lyssna in sig på, men nu är det sviten Croweater som är dagens tips.





Facebook

måndag 16 oktober 2017

Dagens Musiktips : Tyler Bryant & The Shakedown - Heartland

Jag kommer att sikta in mig på lite snabba Dagens Musiktips då jag är bortrest ett par dagar och kommer att ha svårt med något annat en tid.

Så, först ut en helt ny bekantskap, som jag ännu så länge inte hört så mycket av, Tyler Bryant & The Shakedown, men som med den här låten "Heartland", så visar dom på både energi och känsla för snygga catchiga låtar trots ett tungt, men viktigt budskap.



Facebook
Hemsida

torsdag 12 oktober 2017

Dagens Musiktips : Marilyn Manson - Say10

Ärligt talat trodde jag nog att Marilyn Manson var uträknad som spännande artist. Men så kommer det låtar från nya plattan som är både just spännande och känns förvånansvärt virila. Som dagens låt "Say10" som gästas av Johnny Depp på videon. Får se bara hur det går för herr Manson efter scenolyckan.



onsdag 11 oktober 2017

Recension : Sundus Abdulghani & Trunk

Sundus Abdulghani & Trunk, hintade redan innan sommaren om att dom kommer med en svängig rökare, och med en medlemsmix från The Blue Ruin, Black Bonzo och Gin Lady, så blir det givetvis förväntningar på ett sådant projekt .

Och vips, är den här!
Så vad är det då vi får oss till livs? Jo en varm och smekande odyssé längs med bluesiga och gungande Rock N Roll avenyer.
Musiken osar 70-tal, det svänger, det rullar och framför allt det är både coolt och hett på samma gång.




Sundus sång hämtar sin styrka ur samma pöl som exempelvis Joplin, det vill säga ur djupet av bluessoulens rötter, rakt ner i känslodjupets avgrunder. Den musikaliska ryggraden sätts av ett gäng kompetenta musiker, men det visste vi ju redan från början, då dom inte är några duvungar inom denna genre.



Sammanfattningsvis är detta coolhet med värme och själ paketerad i en tung bluesig rockskrud. Det är en skiva som kan komma att växa, och det är inte så dumt, då jag väljer att starta mitt betyg på en riktigt stark 3:a

Eftersom jag är lite osäker på hur omslaget kommer att se ut slutligen, tar jag med båda varianter jag sett.




Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: The Devil’s Got a Hold On You och Like Water
Skivbolag: Kozmik Artifactz
Release: 13:e Oktober 2017



For More Info Visit:


Band Members:
Sundus (vocals & tambourine)
Jocke (guitar & vocals)
Micke (drums, cymbals & gong)
Marko (bass) 

Songs:
1. Sister Sorrow
2. It Ain’t Love (But Close Enough)
3. She Knows
4. Them Dames
5. The Devil’s Got a Hold On You
6. Like Water
7. Stay
8. Black Magic Man
9. Twisted & Bound

tisdag 10 oktober 2017

The Quill - Live på Sangria i Oskarshamn

Som självutnämnd The Quill evangelist måste jag givetvis rapportera från bandets spelning i Oskarshamn i Fredags. En helt magisk kväll, tack för en skön kväll grabbar. Och ett extra tack till brorsan som gjorde det hela möjligt.

Men jag tänkte inte skriva någon större utläggning om spelningen, då Barometern redan skrivit det jag skulle vilja säga. Tyvärr då bara för prenumeranter (fascism!).

Sammanfattningsvis, en tight och ösig tillställning. Jag är imponerad över hur samspelta grabbarna är på sin andra livespelning efter så många år i dvala. Både det gamla nya materialet är ruggigt starkt och bandet är urstarkt. Mitt tips är att om ni har chansen, se dem, nu när dom ger sig ut på lite spelningar. Ännu så länge en handfull spelningar i Sverige och ett par datum i Holland o Tyskland. Själv siktar jag på att se dem igen i Stockholm.


torsdag 5 oktober 2017

Önskelistan : Bushmills gitarr

Rockhistorien har sedan länge visat att gitarrspelande och Whisky går att kombinera.

Ok, jag kan inte själv spela gitarr, men jag njuter av deras skönhet. Däremot så hankar jag mig fram som whiskydrickare lite då och då. Kan även ha hänt i samband med att jag njutit av att någon annan spelat gitarr. Vilket gör att denna Bushmills Gitarr hamnar rätt högt på min önskelista.

Skapad och byggd av George Lowden och söner, i trä taget från gamla Bushmills tunnor. Vågar inte ens fundera på vad den kostar, men man kan bara konstatera att det är en troligt vacker gitarr. Innbillar mig att den har en Bushmills runda mjukhet i klangen.....

Har jag förstått det hela rätt så få man även med en flaska Bushmills i en special förpackning, så det kanske ändå är värt priset i alla fall.






 Mer bilder och andra gitarrer hittar man på Lowdens hemsida.



onsdag 4 oktober 2017

Dagens Musiktips : Hela listan..Eller grand deluxe 21!

Välkommen till Fuzzorama skulle man kunna säga då dagens lista kommer att ägna sig till lite Fuzzpedalsdyrkan. Blandar lite från olika håll i denna kvartett, men som vanligt är det starka rekommendationer. Håll till godo!


Thermate

Även i Finland kan man knåpa ihop riktigt skön och fuzzig stoner med själ och känsla i retrovibbarna. Snälla någon, sätt dom på båten och skeppa över dom till Stockholm för lite spelningar.




Mephistofeles

Detta band från Argentina bjuder på musik som är som ett soundtrack till en Dario Argento film. Tung, mörk och trippad doom.




The Royal They

Fuzzad indie punk från New York. Blandat med trallvänliga och lättsmälta låter och en del som kräver lite mer av lyssnaren. Bör finnas något för alla.


Facebook

Buffalo Fuzz

Svängig bluesfuzz i samma ösiga anda som Black Keys, men med Black Sabbaths tyngd. Att en duo kan låta så här mycket är rent magiskt. Sedan kan jag ju inte låta bli att fundera på det här med soffor på omslag.


tisdag 3 oktober 2017

Recension : Whitenails - First Trip

Man brukar säga att ett band har ett par ynka sekunder på sig att fånga lyssnaren. Och jäklar vad Whitenails lyckas med det på öppningsspåret till vad man kallar i release materialet kallar sin debut EP?
Eller EP o EP, First Trip är en åtta låtar lång sådan i så fall. Tack för det, jag ser det mer som deras debut album!

Och det bara fortsätter, för första låten "Shanghaied" är inte ensam om att vara en låt med stark öppning. Dessutom, som lök på laxen så är det inte bara starka öppningar, utan låtarna som helhet är ruggigt bra.

Tack vare sångaren Darcys röst, låter det ofta som en fuzzig stonervariant av The Cult på steroider, då hans röst inte allt för sällan låter som en kombination av Ian Astbury och Michael Hutchense, med ett släng av Ozzy.
Förutom den magiska sången, så är det snygga gitarrerna och det sköna trumsväng. Med starka låtar och snygg produktion blir det en mycket stark debut.

En helt underbar pärla som alla med förkärlek för tunggung med stoner influenser bör lyssna in sig på. Lägger man därtill att det är en så råstark debut, ja då går det inte att sätta ett lägre betyg en 4 Ess av 5 möjliga.






Sammanfattning:
Betyg 4/5

Favoritspår: Shanghaied och Wormwood
Skivbolag: Magnetic Eye records/Kozmik Artifactz
Release: 13:e Oktober 2017




Band info:
Whitenails Homepage
WhiteNails on Bandcamp
 Facebook

Whitenails are:
Darcy - Vocal,
Danahé - Guitar
Taylor - Guitar
JP - Bass
Vince - Keys
Maxx - Drums

TRACKS
1. Shanghaied
2. Done and Gone
3. Dead in Time (Feat. Gab Shonk)
4. In my Blood
5. Damn Judas
6. Silver Linings
7. Brazen Bull
8. The Crooked Lake

måndag 2 oktober 2017

Dagens musiktips: sort of......New York ca. länge sedan....

Först, jag har aldrig varit i New York, men jag har alltid haft en längtan dit. Det är så att säga på min att göra lista. Men, jag har ett problem. Jag vill åka dit och uppleva staden nu, men det jag längtar efter mest är min romantiserade bild av staden under 70-80 talet. När det stora äpplet mer var en rutten fallfrukt. Varför? All musik från eran. Alla TV serier från eran. Alla poeter, konstnärer, musiker som vandrat dom skitiga gatorna, supit och knarkat, i det förvildade New York från en annan tid. CBGB's, The Factory eller vilken som helst bar längs med hamnarna....

Dagens musik tips får bli Mink DeVille,  men det skulle lika gärna varit Michael Monroe, Ramones eller vilket som helst random band/artist som skildrar dåtidens New York... Eller författare som Keruoac/Borroughs eller underbaraste Patti Smith.



Så om inte detta var nog, se HBO serierna Vinyl, The Duce eller Netflix serien The Get Down...
Har ni inte sett dom ännu? Lucky you, då har ni något att se fram emot...

Vi ses i New York, och vältrar oss i romantiserad rock n roll snusk o smuts, vare sig den finns kvar eller inte.... Det kanske är bäst att fortsätta ha det som en guilty pleasure dröm och bara fortsätta uppleva det genom dom som satt ord på det....
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...