Är det bara jag eller... Biljettnasare

Jag har raljerat över mitt allmänna hat mot biljettmarknadens ljusskygga (borde dom vara i alla fall) aktörer tidigare. Av någon anledning verkar det vara något som inte ger sig utan hela tiden återkommer.

Igår var det dags att försöka få tag på biljetter till Mumford & Sons på Cirkus, dotterns favoritband just nu.

Ni kan ju av detta ana att det inte blev några biljetter, eftersom dom verkar ha tagit slut ungefär samma minut som kassan öppnade. Börjar man sedan gräva lite på nätet i frågan så är det något som börjar lukta fisk i biljettindustrin.

• Det verkar inte som om det är speciellt många privatpersoner som fått biljetter överhuvudtaget. Biljetterna sägs ha sålt slut på två minuter, vilket kanske skulle kunna vara sant, då deras senaste platta är omåttligt populär och det inte går in så vansinnigt mycket folk på Cirkus. Men så vitt jag vet, så har biljettsläppet varit ganska dåligt annonserat. 
• Vissa pratar om att det redan på Onsdagen var försläpp för folk i fanklubben. Redan här var det tydligen svårt eller omöjligt att få tag i biljetter.
• På Tradera kan jag bara hitta en person som säljer vidare biljetter, det brukar vara avsevärt fler.
• Fans är rejält uppretade. Det skrivs en massa från uppretade personer, både på Mumfords hemsida, som Lugers (arrangören). En hel del kom in i Ticknet butiken direkt vid släppet bara för att finna att alla biljetter redan är slut. Normalt brukar sådant föregås av idelt köande. 
• Rövhattarna på Biljett.nu verkar inte heller ha några biljetter, trots att dom oftast stoltserar med biljetter veckor innan dom ens släpps.
• Just nu verkar det bara att gå att få tag på biljetter hos de engelska Biljetttalibarnerna viagogo. Givetvis till snuskiga överpriser.

Visst, detta kan i vanlig god ordning vara ett utbrott i allmän frustration från min sida för att jag återigen inte lyckats få tag i biljetter, men allt detta sammantaget och det faktum att det ideligen sker en massa skumt runt biljettsläppen ger en bild av att något inte står rätt till i kungariket Ticnet.

Jag börjar själv bli jävligt trött på både monopoliserande storbokare och lika monopoliserade biljettnasare, för att inte nämna att jag är på nivån Basebollsträ-trött på svartbörshandlarna. Jag är normalt en ganska fredlig person nuförtiden, men en knogmacka skulle hänga löst i luften om jag hamnade i sällskap med ägaren av t.ex. Biljett.nu eller Viagogo.

Och missförstå mig rätt nu, det är inte den enskilde lille biljettköparen jag är ute efter i det här. Om Man av olika anledningar inte kan gå eller vill gå på konserten man har biljett till, så skall man givetvis kunna sälja biljetten vidare. Fasiken, idag måste man ju i det närmaste köpa sina biljetter till större evenemang ett år i förväg och mycket kan hända på den tiden. Sitter själv på två plåtar till Justin Beiber för 12 åriga sonens skull, men i den ålder han nu är är det ingen som vet om han fortfarande är ett Justin-fan när konserten går av stapeln. Jag har heller inget emot att dessa privatsäljare gör en liten hacka på att man säljer sin biljett. Det jag däremot har något emot, är det storskaliga biljetthorandet som bara är till för en sak, att i girighetens (läs marknadsekonomin) skull generera så mycket pengar som möjligt till skrupelfria personer, helt utan att tillföra något till vare sig till arrangörerna, banden eller fansen.

Jag saknar den revolution som är en av de positiva effekter nätpiratandet, för givetvis finns det sådana också. Det vill säga, den gör det själv mentalitet som jag nu inbillar mig att jag känner, bland både band och små skivbolag. En tid som kräver ett nytänkande och inte som förr där man bara lutade sig tillbaka och lät storbolagen diktera alla spelregler helt enkelt.

Jag vill se en revolution, bojkott eller vad du vill, men jag är trött på detta och även om detta kanske i första hand ett problem för fansen, men i förlängningen ett problem för banden som riskerar att få spela för tomma läktare om inte andrahandsmarknaden kan avyttra sina biljetter. Därför vill jag även se ett utökat ansvarstagande från banden. Lite som mina stora hjältar Pearl Jam och deras kamp mot TicketMaster i USA under 90-talet.

Så min uppmaning är att bojkotta i första hand andrahandsmarknadens onda makter. Sätta press på de stora drakarna. Supporta de små arrangörerna och banden som jobbar hårt.