fredag 17 februari 2017

Recension : Bonafide - Flames

Hörde jag någon säga partyrock! Jamendåså, då tar vi ett varv med Bonafide. Pontus Snibb och hans grabbar fortsätter med sin AC/DC osande boogierock, nu med sin 6:e platta Flames.

Det är väl egentligen inga större musikaliska överraskningar som vi får, men det svänger och det finns ett par riktigt sköna rockrökare som är som gjorda för ett par kalla en Fredagskväll när man vill komma i lite skön stämning. Även en snygg och soulig tillbakalutad bluessvettig ballad som avslutning i  "Under Your Spell".

Jag har tidigare haft det lite svårt att ta till mig denna "genre" av band som tenderar att simma fram i AC/DCs svallvågor, men måste säga att jag tenderar att svänga lite där numer. Vet inte om det är för att det var så länge sedan som moderbandet kändes riktigt väsentliga och det gamla materialet är allt för bekant. Så i och med detta så får jag väl helt enkelt krypa till korset och acceptera att det finns många som gör boogiepartyrocken minst lika bra. Och Bonafide är ett av de banden. Hatten av helt enkelt!

Betygsmässigt slänger jag till med en väldigt stark trea. Plattan innehåller ett antal riktigt bra låtar, men det finns även några som inte genast sätter sig. Därför är jag lite blygsam, men med disclaimern att det kan ändras när jag fått chansen att lyssna mer på plattan. Men det är helt klart ett album värt att lyssna in sig på.

Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: Smoke And Fire och Under Your Spell
Skivbolag: Off Yer Rocka Recordings
Release: 24:e Februari 2017
Facebook





Band Members:
Pontus Snibb: Vocals & Guitar
Anders Rosell: Guitar
Martin Ekelund: Bass
Niklas Matsson: Drums
Låtlista:
Back In Flames
Smoke And Fire
Power Down
Bottle Of Jack
Written In Stone
Like It Now
Keep A Safe Distance
Gotta Go
Flippside Groovin'
Under Your Spell 




torsdag 16 februari 2017

Recension - Thobbe Englund : Sold My Soul

Thobbe Englund, som tidigare varit med och musicerat tillsammans med ex. Raubtier och Sabaton, har nu släppt en soloplatta med namnet "Sold My Soul".

Min allra första tanke när jag såg namnet var att jag har ingen aning om vem denne Thobbe är och när jag såg titeln tänkte jag mest på Bullets gamla låt, med samma namn.
Sedan läste jag det medföljande pressmaterialet, där som sagt Raubtier och Sabaton nämndes, vilket gjorde mig aningen orolig. Två band som jag klarar av i små doser. Dessutom nämndes Yngwie Malmsteen som inspirationskälla. Inte direkt dåligt, men jag har en aning svårt för den mannens behov att briljera hela tiden.
Hur skulle då det här vara?

Helt ok faktiskt. Det är skönt att Thobbe låter just Malmsteen influenserna stanna i solopartierna och de instrumentala bitarna. Det vill säga inte hänge sig åt okontrollerad gitarronani för att fylla varje möjlig sekund med ett litet soloparti, bara för att man kan, utan i stället låta riffen och melodiernas gung dominera låtarna.

I låtarna hittar man ganska mycket referenser till gamla hjältar, Dio/Rainbow, Yngwie, Judas Priest, Accept, Black Sabbath och Deep Purple för att nämna några. Jag vet dock inte om det är det norrländska arvet eller det lite pompösa från Sabaton, som här och där skiner igenom och lockar fram känslan av lite Roger Pontare ibland.

Vet inte om det är konstnärlig ambition eller enbart ett missöde när man skapat CD-skivan, som gör att att samma lilla låt återkommer två gånger, dels mitt i och som avslutning. Men på hela taget en skiva som är bättre än vad jag förväntade mig när jag satte på den första gången.






Det lite trista skivomslaget till trots, så tycker jag att det är en ganska habil platta. Det blir 3 starka Ess.

Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: Steel And Thunder och Trägen Vinner
Skivbolag: Metalville
Release: 24:e Februari 2017
Facebook

onsdag 15 februari 2017

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 5!

Jahapp, dags för en ny lista med blandat godis från källarvalven. Det blir lite blandat, gammalt och nytt, bara 3 band idag, men lite extra matnyttigt.

Vi börjar med en väldigt ny bekantskap. En EP med Voodoo Smurfs från Österrike.Det är inte många dagar jag vetat om denna lilla pärla, men jäklar vad den gått på repeat. Det svänger något infernaliskt om gänget. Som en underbar gumbo av Deep Purple, Pink Floyd och en massa annat gott. Sade jag att det svängde förresten?





Från förra året kommer nästa alster. Wild Honey, en trio kvinnor från Kalifornien, som ger starka vibbar av alternativ-andlighet. Enkel folk-doom, på gränsen till naivt low-fi, men med en charm som jag inte riktigt kan värja mig mot.



Facebook

När vi ändå vandrar längs de lite mörkare stigarna så tänkte jag passa på att presentera Zeal And Ardor från New York. Bandet själva presenterar sin musik som "American slave and black metal", vilket inte är någon dum label kanske. Något som skulle funka i nästan vilken Tarantino film som helst. Bandet är dessutom strax ute på vägarna i Europa. För oss alla som gillar trevliga vinyl släpp, så gav bandet ut boxen på bilden, dock bara i 40 ex. som tydligen sålde slut i ett nafs.





tisdag 14 februari 2017

Recension : Nick Douglas - Regenerations

Nick Douglas presenteras i det medföljande pressmaterialet som basist i Doro.
Sorry, kalla mig gärna sexistisk, men jag tillhör den generation som och kategori som gillade både Warlock och sedermera Doro, men bara kommer ihåg just Doro Pesh från banden.
Och det är troligt att det så kommer att förbli. För Nick Douglas sätter inte några större spår i mitt inre med sin debutplatta på egen hand, Regenerations.

Inte direkt dåligt, men väldigt slätstruket, ljummet och ofarligt. Nicks röst saknar karaktär, även om den inte är dålig, så även om det finns embryon till bra låtar så blir det bara platt fall för mig.


Endast låten "My Lucky Day" känns som den försöker tända till en aning, men inte tillräckligt för att lyckas lyfta från marken och sväva. Låten "Blackwood" är så meningslös att jag håller på att storkna. snacka om utfyllnad som bara verkar vara till för att visa att Nick kan spela piano också.

Nä, det här sömnpillret får nog någon annan ta till sitt hjärta. Det blir knappa 2 Ess för denna platta från mig. Och då mest för att jag är på gott humör.

Sammanfattning:
Betyg 2/5

Favoritspår: My Lucky Day
Skivbolag: Metalville
Release: 24:e Februari 2017
Facebook

fredag 10 februari 2017

Dagens Musiktips : Dubbelmacka!!!

Snart är det alla hjärtans dag så därför kör vi en dubbelmacka. Eller så beror det mer på att dagens eminenta dubbel, Långfinger och Captain Crimson, ger sig ut på en liten Europa turné dagen efter just alla hjärtans dag. Har man tur kanske det kan komma lite fler Sverigespelningar på detta? Tack!



Facebook



Facebook

Feb 15 - KIEL (DE) Schaubude
Feb 16 - BERLIN (DE) Tiefgrund (Captain Crimson only)
Feb 17 - DEN HELDER (NL) De Engel
Feb 18 - SIEGEN (DE) Vortex
Feb 19 - ANTWERP (BE) AMC
Feb 21 - KÖLN (DE) Limes
Feb 22 - LEIPZIG (DE) C4
Feb 23 - MANNHEIM (DE) Kurzbar
Feb 24 - LUZERN (CH) Bruch Brothers
Feb 25 - LE PUY EN VELAY (FR) The Black Pearl
– – – – – – – –  Långfinger only!  – – – – – – – – 
Feb 26 - SAN SEBASTIAN (SP) Dabadaba 
Feb 27 - GIJON (SP) Sala Acapulco
March 01 - SANTONA (SP) Club Tropicana
March 02 - MADRID (SP) TBA
March 03 - BARCELONA (SP) Rocksound
March 04 - ZARAGOZA (SP) La Ley Seca
March 10 - GÄVLE (SW) CC-Puben
March 11 - VÄSTERAS (SW) Bankiren

torsdag 9 februari 2017

Blast From The Past - The Reggae years.

En period i mina tonår snöade jag in ordentligt på Reggae. Det var framför allt Bob Marley som var att skylla för det, men även Jimmy Cliff, Black Uhuru, Burning Spear och en drös med andra som fick min gång att gunga i baktakt.
Det fanns givetvis några svenska band, Peps, Rootvälta, Kalle Bah, Dag Vag, som även försåg mig med solskenssväng, både då och senare. Så när jag häromkvällen en dokumentär om just den svenska Reggae scenen så fick man lite flashbacks.

 Det är roligt att se att det fortsätter att spira inom den svenska Reggae scenen, för när solen kommer om våren är det mer eller mindre omöjligt att inte väva in lite skön roots-gung i musikdieten.

Så vi kör väl urfadern av Svensk Reggae, Peps med "Styr Den Opp" Inte den bästa videon, men som det gungar.



Och toppar upp det med en av världens bästa låtar av och med Bob Marley, "Redemtion Song".



onsdag 8 februari 2017

Dagens Musiktips : Dopelord - Children Of The Haze

Polska Dopelord är tillbaka och visar att dom fortfarande har det när det kommer till att producera högkvalitativ DoomStoner.

För jäklar vad bra det här är. Dessutom får vi ett otroligt snyggt omslag. Det är så att man blir lite varm i hjärtetrakten. Deras första platta, Magick Rites är en av de plattor som legat i mitt mobila musikarkiv väldigt länge, och det skulle inte förvåna mig om det blir det samma med nya plattan, Children Of The Haze.










söndag 5 februari 2017

Dagens Musiktips : Sideburn : Monument

Här kommer en härlig låt från lika härliga Sideburn, inspelad live på Kägelbanan. För när det svänger, så svänger det.



Facebook

fredag 3 februari 2017

Blast From The Past : LaPuma - RabbitBoy

Kanske inte det längsta språnget i tiden, men efter att ha sett halva LaPuma i TV-reklam häromkvällen, så fick jag ett sånt vansinnigt sug efter deras rockrökare "RabbitBoy". Dessutom en låt som verkligen passar en Fredag som denna.




Efter detta är det bara att konstatera att det var alldeles för länge sedan man hörde något nytt av LaPuma och denna demo från 2008 är bara ett bevis på att det finns mer att hämta från bandet.




Facebook

onsdag 1 februari 2017

Dagens Musiktips : Regulus - Dominion

Första singeln från Regulus kommande album Quadralith, som kommer i Mars, har fått en video som blir dagens njutning. Ni kommer att få en mer utförlig recension av skivan så fort jag hunnit att lyssna igenom den, men tills dess bjuder jag er "Dominion".





www.regulusband.com
www.offyerrockarecordings.com

tisdag 31 januari 2017

Dagens Musiktips : Sonora Ritual : Dust Monument

Vi håller oss kvar vid starkt meditativ musik, men denna gång är det Tyska Sonora Ritual som står för musiken. 2013 gav bandet ut sin förra platta, Worship The Sun, som snabbt blev en favorit. Nu är man tillbaka med en minst lika episk och vacker platta, Dust Monument. Mycket stämning och massor med bra musik.

Och ännu en gång kan man ladda ner den gratis via Bandcamp, även om man åtminstone bör slanta upp för en öl eller vad man hade gett i dricks en våt kväll.








Både denna och dess föregångare är värda att ges ut fysiskt i en snygg vinylutgåva, om inte annat för att få sitta och tumma de underbart snygga omslagen.




måndag 30 januari 2017

Dagens Musiktips : King Woman - Created in the Image of Suffering

Ibland är det bara så läckert att få sänka sig ner i ett hypnotiskt och transcendentalt rockande lager av shoegazing drone Doom.
King Woman från San Fransisco som strax släpper sitt debutalbum Created in the Image of Suffering ger oss just det.
Långsam, vråltung, svävande och smärtsamt vacker melankoli. Det här är lite som en Doomvariant av gamla Enigma. Det här är meditationsrock, så tänd ljusen, fyll ett glas gott rödvin och flyt bort en stund.

Skivan släpps i sin helhet den 24 Februari.









söndag 29 januari 2017

Green Day - Globen 20170127

Green Day. Årets bästa konsert hittills, lätt.
Ok, första konserten i år, men ändå.


Redan innan Green Day klev in på scenen var publiken i bra form, med allsång till Queen och Ramones, dirigerade av Lisebergskaninens kusin. När väl bandet klev in på scenen så visade dom var skåpet skall stå. Från första, till sista ackordet, hade dom publiken i sin hand.





 En radda bra låtar upplandat med lite sköna infall. Trump protester, Stagediving, Pyro, publik som togs upp på scenen och ett covermedley som förde oss till en Benny Hill variant av Las Vegas. Dessutom en förening av gamla antagonister, ABBA och punk på samma scen. Eller i alla fall Björns gamla stjärngitarr som lånats direkt från ABBA museet. 
Allt detta som extra lök på laxen, för i sanningen hade Green Days låtar varit nog i sig.
Det är det här man går på konsert för. Att få ta del av en positiv masspsykos och släppa loss. Green Day bjöd på allt det där och lite till. Sonen och jag fick oss en konsertupplevelse som kommer att följa med i minnet länge.




torsdag 26 januari 2017

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 4!

More is More! Och här kommer det ännu mer små kortisar som egentligen förtjänar ett helt eget större kapitel för sig själva. Fem riktigt bra band på dagens lista, så gör er nu en riktig tjänst och luta er tillbaka och lyssna in dem.

Haunted 
Första låten jag hörde med dem var "Watchtower" och jag var fast redan efter ett par sekunder av introt. Sedan när jag började lyssna på resten så var det bara hissa vit flagg och kapitulera för dessa Italienska Doom ryttare. Det är tungt långsamt och framför allt vackert, mycket vackert. Bellissimo!!


Facebook

Fall Of An Empire
Lite luftigare tongångar om man jämför med förra bandet, men ack så förtrollande. Ett band som borde ha potentialen att tilltala många. Snygga melodier och drivet gung. Me like massor!


Facebook

Howling Giant
Black Hole Space Wizard: Part 1, det enda jag saknar på denna kortis är nog egentligen Part 2. Fyra låtar, men ändå finns det något för alla. Från råröj till tillbakalutat skön-sväng.




 Dawn
Inte så vanligt med band med bara kvinnor i denna doomiga värld. Så därför är det kul när man snubblar över en sådan här otroligt bra EP med just Doomprästinnor.
 


Facebook

Kroh
Birmingham-gruppen Kroh har varit med här förr, vilket inte är förvånande, då dom håller en ruskigt hög lägstanivå. Förra årets platta är inget undantag. Lyssna och njut.


Facebook



onsdag 25 januari 2017

Blast From The Past - Bullet : Sold My Soul...

Tänkte försöka mig på att sparka igång en ny kategori här på bloggen.
Titeln får bli Blast From The Past, och det är just vad det kommer att vara. Tillbakablickar på musik som engagerat oss här på Spader Ess genom tiderna.
Högt och lågt, bra eller dåligt. Inget unikt, men kanske det kan bli något skoj av det? Får se om det tar sig.


Först ut får bli det Tyska bandet Bullet som härjade runt i mina skivbackar i början av 80-talet. Bandet hann släppa två riktigt bra exempel på bra Tysk Metal från tiden, innan man lade ner.

Debuten, Execution, kom 1981, en helt habil debutplatta och 1983 levererar man uppföljaren No Mercy, som i mina öron är en bra utveckling. Det är från den plattan som vi plockar dagens BFTP och kör den skönt röjjiga "Sold My Soul.."  Tyvärr splittrades bandet efter dessa två plattor, och föll, mångt och mycket, i glömska därefter. Tills nu....


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...