måndag 5 november 2018

Recension : Greta van Fleet på Annexet 20181104

Igår var jag och frugan iväg till Annexet för att beskåda Greta Van Fleet, den nya vågen av klassisk rock. En kväll med lite mixade känslor.

Först. Det går inte på något sätt att ta ifrån ungdomarna i bandet att dom är ruggigt kompetenta, både som musiker och låtskrivare. Det är så otroligt tight, tungt och svängigt, att man nästan blir tårögd. Som alla vet låter, och ser bandet ut som en ung och potent version av Led Zeppelin, när dom var som bäst. Man har lånat det bästa från ett av dom bästa banden, helt enkelt. Men man har lånat lite för mycket.
Jammandet.
Jag förstår att man vill visa upp all sin musikaliska skicklighet, men att ständigt ge sig ut i långa, ibland lite oklara, jam-sessioner, blir helt enkelt lite tråkigt i längden hos en otålig publik anno 2018. Stundtals ville jag bara att Rob Tyner från MC5 skulle komma in på scenen och vråla sitt klassiska "kick out the jams, Motherfuckers!", för att få igång flödet och öset.

Så, på det hela taget, en skön konsertupplevelse som hade kunnat varit aningen bättre med ett lite tightare hållet jam-set. Mitt tips till grabbarna är att korta ner sologlänsandet och kör ett par extra sköna låtar, för det har ni.

Men som sagt, detta är ett gäng med framtiden för sig, och jäklar vad dom kan svänga när det gäller.

lördag 13 oktober 2018

fredag 28 september 2018

Recension : Hypnos - Set Fire To The Sky

Göteborgarna Hypnos är tillbaka med sin tredje studioplatta, Set Fire To The Sky.

Nya plattan är kanske inte lika direkt träffsäker som debuten, men den har en mer komplex och varierad ljudbild, vilket troligen gör att den får ett längre liv. Det är dessutom första riktiga plattan med nya sångaren Linus Johansson , om man bortser från GBG Sessions. Och han fattar micken med bravur vill jag påstå.

Exempel på det är "Time Is Running Out" som är en härlig mix av svenskt vemodiga folktoner och tillbakalutad spaggetivästernrytmer a'la Ennio Morricone.
För att inte tala om avslutande "Slutet", en härligt svepande och melankolisk ballad (även om den har ett rejält upp och hoppa slut), som lika väl skulle kunna vara en svensk tolkning av Black Sabbath's "Solitude".





Runt om detta så fortsätter man att göra det man är så bra på, nyskapar metallen från den era när den var som bäst. Det andas tidigt Judas Priest, Heavy Load och mer därtill utan att förlora sin egen särprägel. Hypnotiskt!



Album Rating: 4/5


Favourite Tracks:
Label: The Sign Records
Release:
September 28, 2018 
For More Info Visit:
https://www.facebook.com/hypnosboogie/

And then in Swenglish:
 Hypnos from Gothenburg are back with their third studio album, Set Fire To The Sky.The new album may not be as direct a hit as their debut, but it has a more complex and varied sound image, which probably gives it a longer lifespan. It is also the first real record with the new singer Linus Johansson, if you don't count GBG Sessions. And he does it with flying colors according to me. An example of it is "Time Is Running Out" which is a wonderful mix of Swedish melancholic folk tones and laidback spaghetti western rhythms a'la Ennio Morricone.And not to forget the ending song "Slutet", a beautiful sweeping and melancholy ballad (although it has a big "up and running" end), which could easily be a Swedish interpretation of Black Sabbath's "Solitude".And all around this, they continue to do what they are best at, innovating the metal from the era it was at it's best. It breathes early Judas Priest, Heavy Load and lots more, without losing their own distinctive character. Hypnotic!

måndag 24 september 2018

Stoppa Pressarna! The Quill Reissues...


Goda nyheter gott folk!
Eller i alla fall för oss som gillar The Quill.
Metalville kommer att återutge fyra av de småländska hjältarnas tidigare album, både på CD och Vinyl. Först ut, den 26:e Oktober, blir "Hooray! It`s a Deathtrip" och "Voodoo Caravan".
Ett gyllene tillfälle för oss som älskar The Quill och Vinyl, då dessa bara funnits som CD tidigare. Dessutom lovas det bonusspår....




Mer info:
https://www.facebook.com/thequillsweden/
Pre-orders are now available:
Germany: http://tiny.cc/wnb4yy
Sweden: http://tiny.cc/kob4yy

torsdag 20 september 2018

Recension : Strange Majik - Channel T

Strange Majik, är en lirare från New York, som egentligen heter David Pattillo.
Han lirar en form av funkig, svängig Rythm and Blues mix med grova portioner Rock n Roll Swagger i.
Hans sätt att lira och sjunga ger en lite känsla av en kombo av Hendrix och Mick Jagger ibland.
Eller om vi skall säga det på svenska, om Conny Bloom och Stefan Sundström sammansmälte till en person.
Låter detta spännande?
Ja då kan jag inte annat än rekommendera Strange Majik's senaste platta, Channel T, för även om den kanske har lite mindre dalar här och där, så finns här låtar som är på gränsen till mästerliga.



Vet inte riktigt om skivan planeras släppas i något fysiskt format, i dag hittar jag bara plattan på digitala medier, men då är den lättillgänglig om inte annat. För bra är den och är väl värd att ta ut på en svängom.






Album Rating: 4/5

Favourite Tracks: Toky Time Bomb och Building It Up And Tearing It Down
Label: ?
Release:  4th Septembert, 2018
For More Info Visit:
http://strangemajik.com/
https://www.facebook.com/strangemajik/

In Swenglish:
Strange Majik, a dude from New York, whos real name is David Pattillo. He plays a kind of funky, swinging Rythm and Blues mix with a big portion of Rock n Roll Swagger in.His way of playing and singing gives a small sense of a combo by Hendrix and Mick Jagger at times.
 Or if we should put that in a Swedish context, like Conny Bloom and Stefan Sundström merged to one person.

Does this sound exciting? 

Yes, I can only recommend Strange Majik's latest album, Channel T, for although it may have some smaller downs here and there, there are songs that are on the verge of masterpiece.
Do not really know if the album is planned to be released in some physical format, today I only find it on digital media, but then on the other hand, it is easily accessible if nothing else. It's really good and well worth taking for a spin. 

måndag 17 september 2018

Dagens Musiktips : Rival Sons - Do Your Worst

Behöver egentligen inga som helst förklaringar. Fantastiska Rival Sons med fantastiska videon till lika fantastiska "Do Your Worst". Sade jag att dom är fantastiska? Nu vill jag bara ha nya plattan.



Mer Info:
Website: http://rivalsons.com
Facebook: http://facebook.com/rivalsons

onsdag 12 september 2018

Dagens Musiktips : Twin Pigs - Scandinavian Nightmare

Det här är kanske inte vad som snurrar vardagligt hemma hos mig, men ibland är det skönt att blåsa ur lurarna med lite skramlig fartfylld punk. Och när det är så härligt svängig hardcore som med Twin Pigs, ja då är det bara att kapitulera.
"Scandinavian Nightmare" bjuder på snabba och aggressiva låtar, som ändå är skönt svängiga och trallvänliga.
Det gömmer sig både blås, syntar och cello i mixen. Och med en leadsång som är som en galen fotbollsfarsa som går bananas på domaren i en knattematch och en kör som låter som dom retfulla syrrorna från barndoms-helvetet (inte mitt, jag är välsignad med en bror), ja då är det ju svårt att inte ha kul en stund.




Albumet på Spotify
Albumet på Bandcamp
https://www.facebook.com/twinpigspunk/



fredag 7 september 2018

Recension : Grusom - II

Den här recensionen kommer tyvärr lite sent i tiden, då den var en av skivorna jag hade planerat att lyssna in mig på under semestern, men då jag blev av med telefonen så föll den planen. Men nog om det, nu till recensionen.

Danska Grusom är tillbaka med uppföljaren till sin briljanta debut, denna gång med den finurliga titeln II.

Mycket är sig likt sedan debuten. Den orgeldrivna suggestiva undergångsbluesen, svänget och Nicolajs känslosamma och stämningsfulla sång.
Så i princip så kan man läsa recensionen från debutplattan, för allt som står där gäller fortfarande.

Men det finns även lite nya inslag. Produktionen och ljudbilden är mer snygg och polerad, utan att därför skada känslan. Låtarna aningen mer hit-vänliga, utan att bli mesiga. Det är lite mer tryck i gitarrerna och orgel. Allt till det bättre med andra ord.


Jag vet inte riktigt vad det är med mig när det kommer till Danska? Även om jag knappt fattar ett jota (vilket inte Danskarna heller gör om man skall tro denna sketch), så har jag ända sedan Gasolin dagarna gillat att höra språket. Så låten "Vågn Op" gör det lite extra kul.
Det är med andra ord riktigt bra den här gången med. Och även om debuten hade nyhetens behag med sig, så kan jag inte annat än ge denna platta full pott, då jag tycker att den är aningen bättre överlag.





Album Rating: 5/5
Favourite Tracks: Vågn Op och Beoynd This Land
Label: Unsigned
Release:  31 August, 2018
For More Info Visit:
https://www.facebook.com/grusomband/

In Swenglish:
Unfortunately, this review is a bit late, as it was one of the albums that I had planned to listen to during my vacation, but when I my phone stolen, that plan fell trough. But enough about that, now on to the review.
Danish Grusom is back with the sequel to their brilliant debut, this time with the fancy title II.
Much are the same since the debut. The organ-driven suggestive doomsday blues, the groove and Nicolaj's emotional and moody singing.So basically, you can read the review from the debut album, because everything in that still applies.
But there are also some new features. The production and sound image are more stylish and polished, without therefore damaging the feeling. The songs have a more hit quality, without being silly. There is more pressure in the guitars and organ. All to the better so to speak.


I do not really know what it's with me when it comes to Danish? Even though I hardly understand anything (which neither the Danes do if you believe this sketch), I have always liked to hear the language sung ever since the Gasolin days. So the song "Vågn Op (Wake Up)" makes it a little extra fun.In other words, it's really good this time as well. And even if the debut had the pleasure of the novelty, I can only give the new album a full pot, because I think it's a bit better overall.

torsdag 6 september 2018

Dagens Musiktips : King Buffalo - Quickening

Det är väl inte direkt någon hemlighet att jag gillat King Buffalo galet mycket sedan tidernas begynnelse. Nya smakprovet "Quickening" från kommande plattan, Longing To Be The Mountain, sänker inte direkt mina förväntingar.
Grabbarna fortsätter att skapa stämningsfull och smekande psykedelisk musik. Quickening är på gränsen till hypnotisk i sin inbäddning av monotoni och den svala värmen från Seans sång. Och sedan mot slutet, i övergången mellan det monotona och bombastiska, där bor ren magi.



Nya plattan finns att förbeställa i lite olika format och skepnader. Själv skulle jag vilja ha den vinyl som man kommer att sälja på livespelningarna (ruggigt snygg), men eftersom den är limiterad lär den ta slut fort under deras kommande östkust turné i USA. Jag kan bara hoppas att dom återkommer till Sverige snart igen.


Mer Info:
https://www.facebook.com/kingbuffaloband/
http://kingbuffalo.com/


In Swenglish:
It's no secret that I have liked King Buffalo crazy much since the beginning of time. The new teaser "Quickening" from the upcoming album, Longing To Be The Mountain, does not directly lower my expectations. 
The guys continue to create moody and soothing psychedelic music. Quickening is on the verge of hypnotic in its embedding monotony and the cooling warmth of Sean's song. And then towards the end, in the transition between monotonous and bombastic, there lives pure magic.

The new album is available to pre order in a few different formats and shapes. I myself would like to have the vinyl that they will sell on the tour (scary nice), but as it's limited, it will probably sell out  soon during their upcoming East Coast tour in the United States.
I can only hope that they will return to Sweden again soon.

onsdag 5 september 2018

Dagens Musiktips : Idle Hands - Don't Waste Your Time

Har rätt länge närt en liten önskan att åka till Portland i Oregon USA. Tror att det var efter ett TV-inslag som visade lite allt möjligt från staden, men framför allt naturen runt om, som skapade suget. Nu finns ännu en anledning. Pampig klassisk Metal med lite Goth-inslag, eller rätt och slätt Idle Hands. Jag vet inte om man tagit sitt namn från den aningen lökiga filmen med samma namn, men deras EP "Don't Waste Your Time" är allt annat än lökig.



Mer Info:
https://www.facebook.com/idlehandspdx/

In Swenglish:

A long time I have hade a little urge to go to Portland, Oregon, USA. I believe that it was after a TV feature that showed a little bit of everything from the city, but above all the scenery around it, that created this wanting.  
Now there's another reason. Grand Classical Metal With A Little Goth vibe from Idle Hands. I do not know if they have taken the name from the slightly silly movie of the same name, but their EP "Do not Waste Your Time" is anything but silly.

tisdag 4 september 2018

Dagens Musiktips : The Blue Ruin - Dust To Dust

The Blue Ruin förbereder sin nästa skiva, Back to plan B, som släpps den 26:e Oktober.

För att hantera vår väntan så släpper dom videon "Dust To Dust". En smekande och skönt sugande svepande melankolisk psykedelisk kabarérockballad. filmad i "Full Technicolor Black And White".

Där Jens sång stundtals närmar sig en Freddie Wadling i känsla och uttryck. Därtill vemodig cirkusorgel, rullande trummor och ett slutsolo från Sundus gitarr som är ett av de skönaste jag hört på länge. Tänk er lite en kombination av Witchcraft möter The Urban Voodoo Machine så är man inte helt ute och cyklar.






Mycket snyggt, otroligt vackert. Låten blir bara bättre för varje gång jag lyssnar. det här ger mersmak inför det kommande albumet. Åtminstone ser jag fram mot att höra mer.

Mer Info:
https://www.facebook.com/theblueruin/

onsdag 22 augusti 2018

Dagens Musiktips : Rough Spells - Modern Kicks for the Solitary Witch

Hoppsan vad det var länge sedan det blev någon ny artikel, men den som väntar på något gott.... Semestrande är över för den här gången, och även om jag blev av med min mobiltelefon, som var proppad med ny musik för inlyssning under den Spanska solen, så har jag en del riktigt bra musik på gång.

Som exempelvis Kanadensarna Rough Spells, My oh My, ibland snubblar man på oanade diamanter som deras EP Modern Kicks For The Solitary Witch.



fredag 27 juli 2018

Recension : Son Of The Morning

Son Of The Morning släpper sin självbetitlade debut och dra på trissor det här är riktigt bra. Har haft dom som Dagens Musiktips tidigare vilket gör att nu när skivan väl är ett faktum, så blir förväntningarna höga, men jag kan redan nu avslöja att dom infrias.

Precis som namnet antyder så handlar det om ockult rock av det doomigare slaget.

SOTM ger sig ner i mänsklighetens mörkare boningar och avvikande beteende. Bandet vidrör teman som religion, mord, hedniska ritualer, vidskepelse och tillbedjan. Allt till rejält nerstämda gitarrer, förförisk sång, rullande orglar och mullrande groove. 



Jag gillar skarp bandets subtila användande av ljudeffekter här och där för att förhöja stämningarna. Exempelvis lite korpar som kraxar, rep som knarrar. Sånt gillas.

Dessutom ett par riktigt snygga vinylvarianter som släpps via D.H.U Records. Kan det bli bättre?





Album Rating: 4/5

Favourite Tracks: Eyes Sewn Close and Left Hand Path
Label: D.H.U records
Release:  3 August, 2018
For More Info Visit:
https://sotmcult.bandcamp.com/
https://www.facebook.com/sotmcult 

In Swenglish:
Son Of The Morning releases their self-titled debut album and dra på trissor (pulls on pulleys? (untranslatable)) this is really good. I Have had them as a "today's Music Tips", which means that now that the album is a fact, the expectations grow high, but I can already reveal that they are pulling it of with honors.
Just as the name suggests, it is about occult rock of the Doomish kind.

SOTM descends into the darker dwellings of humanity and deviant behavior. The band touches themes such as religion, murder, pagan rituals, superstition and worship. All of that to downtuned guitars, seductive singing, rolling organs and thunderous grooves.
 

I realy like the band's subtle use of sound effects here and there to enhance the moods. For example, ravens that caws, ropes that creak. Most appreciated.

In addition to that, a few really nice vinyl variants released via D.H.U. Records. Could it be better?

torsdag 26 juli 2018

Dagens Musiktips : Brimstone Coven - What Was and What Shall Be

Glada nyheter under den stekande solen. 
Sverige brinner, men Brimstone Coven är tillbaka igen, för att leda oss in i skuggan.  Dom fortsätter spankulera längs de ockulta retro stigarna man redan tidigare slagit in på och vi är inbjudna att följa med. Slagkraftiga och lättnynnade låtar från den mörka sidan.






Mer Info:
https://www.facebook.com/brimstonecoven/
https://brimstonecoven.bandcamp.com/ 


In Swenglish:
Happy news under the baking sun.
Sweden is burning, but Brimstone Coven are back again to lead us into the shadows. They continue to walk along the occult retro paths that they have already on and we are invited to come along. Striking and easy hummed songs from the dark side.

måndag 23 juli 2018

Saxonbärsa i bersån

Sommar, sol och lite Saxon... Fick mina smutsiga små labbar på Heavy Metales senaste släpp av rockinspirerade öl.

Min första bekantskap med bryggeriet, så jag kan inte jämföra mot något tidigare. Men om jag jämför dessa tre mot varandra då? Jo, jag tog givetvis an mig denna färd mot dimman i kronologisk ordning.
Det vill säga, Warrior IPA, Crusader Pilz och slutligen Thunderbolt ESB.
Och enligt mig så är det som det oftast är i musiksvängen. De tidigare plattorna, med sin ungdomliga och orädda attityd är oftast bäst.     Sedan kommer det ett lite ljummare mellanskikt som oftast inte är dåligt, men inte heller något att skriva hem om. För att i karriärens slutfas falna bort i något som man lika gärna kunde vara utan.
   
 Så kände jag för ölen. Men jag måste ändå få sagt att det gäller ölen och inte musiken, i detta fall, då jag nog ändå tycker att Saxons senaste platta är klart mycket bättre än man skulle kunna vänta sig och .


Sedan det där lilla med huruvida denna lilla låda är prisvärd? 161 pix på Systembolaget.
Njae, inte dåligt, men det är i stort sett mest paketeringen man betalar för.
Bryter man ner det hela så delat på 3 så får vi ett pris på ca. 53:- flaskan, vilket jag inte tyckte det var riktigt värt om jag bara ser till ölen i sig. Lägger man därtill det faktum att den enda ölen som går att beställa separat, är Thunderbolt ESB och kostar 26:90:-. Ja då blir de andra två, om än bästa ölen enligt mig, ännu dyrare. Nämligen 67:- st. och det tycker jag inte att dom är värda, trots att dom är bäst. Möjligen hade jag kunnat acceptera dem för priset av vad Thunderbolten kostar.

Men nu är ju som sagt innehållet mer av sekundär karaktär. Paketeringen och inramningen är helt klart urcool. Kommer jag att köpa fler av denna lilla låda? Troligvis inte, men jag är ändå glad att jag har köpt en.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...