onsdag 24 augusti 2016

Recension - Worshipper : Shadow Hymns



WORSHIPPER kan beskrivas som mörkt och episkt. En blandning av Sabbathesqt doomriffande och UFO liknande hög trallfaktor. Här på sin debut, Shadow Hymns, så spelar man upp till en långsam och suggestiv dans som smeksamt för en genom ett lagom dunkelt och mystiskt landskap, för att här och där brista ut eufori. Eller långsam kanske är lite fel beskrivning. 
Kanske att ostressat och återhållsamt är mer en korrekt beskrivning. Långt från stackato trampande dubbla baskaggar och världsrekord i skalor per minut. Precis som åtminstone jag vill ha det för det mesta.



Jag har gillat det jag hört tidigare, men nu när jag äntligen fått Bostonbandets fullängdaren i min hand, så kan jag bara konstatera att den är underbar. Underbar men kort. 
För det är egentligen det enda förbehållet jag har mot skivan. annars är det en skiva som har lite för alla. 

Det är en mix av psykedelisk doom, som glider in i traditionell NWOBHM, hela tiden väldigt harmoniskt och tillbakalutat välbalanserat. Man kan hitta många referenser i musiken och inget är i sig direkt unikt, men det är så skickligt sammansatt och själfullt framförd att det är en ren njutning.

Jag har svårt att sätta ett slutgiltigt betyg, men eftersom man skall (?) vara restriktiv med sina fullpottare så landar det på en rejält stark 4 Ess nivå. Detta är en skiva som jag kommer att bära med mig och återvända till ofta. En klar utmanare till årsbästa listan.


Sammanfattning:
Betyg (stark)4/5

Favoritspår: High Above The Clouds och Another Yesterday
Skivbolag: Tee Pee Records

Release: 26:e Augusti 2016



Facebook
Twitter
Instagram


 

tisdag 23 augusti 2016

Dagens Musiktips - Gorilla Pulp : Mean Devil Blues och Peyote Queen

Klart man behöver lite ljus så här när semestern är över. Vad kan då bli lite bättre än lite Italienskt sandig retrosväng som här med Gorilla Pulp. Följ en stackars prästs vedermödor i låtarna "Mean Devil Blues" och "Peyote Queen".





Facebook
Bandcamp

lördag 20 augusti 2016

Dagens Musiktips - True Widow : Theurgist

True Widow spänner musklerna inför deras kommande platta Avvolgere som skall komma under September, med en video till låten "Theurgist". Riktigt bra låt, så det är klart att man får lite spänd förväntan inför plattan.



Bandcamp

fredag 19 augusti 2016

Dagens Musiktips - Hypnos : Descending Sun

Jahapp, det är bara att erkänna. Även solen har fläckar.
I mitt fall så kan det visa sig genom en sådan simpel sak som att jag totalt missat att retrorockarna Hypnos släppt ett nytt album i våras, Cold Winds.
Vilket får mig näst intill att skämmas då jag gillade deras förra platta skarpt.
Men med videon till låten "Descending Sun" som referens kan jag nog ana mig till att jag kommer att gilla även den senaste skivan.
Man får se det positiva i det hela, jag har något att se fram emot att lyssna in mig på. Gött Mos å dé.

Facebook


torsdag 18 augusti 2016

Recension - Madame Mayhem : Now You Know

Sett till bandnamnet, Madame Mayhem, så hade jag nog förväntat mig något lite brutalare och råare än den musiken som bjuds på senaste plattan Now You Know. Som är det första jag hör från henne. Och trots att skivan innehåller en hel del namnkunniga musiker som backar upp Madame, såsom Ron "Bumblefoot" Thal (Guns N Roses) och Billy Sheehan (Mr. Big, Winery Dogs) för att nämna några, och att fröken Mayhem kan sjunga, så går inte det här hem hos mig alls.







Det är för putsat och slätstruket. Känns som man mer riktat in sig på att bli radiovänliga och vara lagom farliga för att en yngre Amerikansk storpublik skall kunna ta det till sig. Inte jättedåligt, men lika spännande som torkande färg. Eller som Nightwish om du frågar mig... Tråkigt men sant. De få live-videoklippen man kan hitta på hemsidan visar att det kan låta lite mer spännande på scenen, men denna skiva ger inget av det för min del.



Sammanfattning:
Betyg 2/5

Favoritspår: Inget
Skivbolag: Metalville
Release: 26:e Augusti 2016

Hemsida
Facebook

onsdag 17 augusti 2016

Önskelistan - Miniatyrer från Elvis 1976

Även hårdrockare gillar att leka med dockor antar jag. Särskilt när dom är så välgjorda som dessa kustom byggen från Sebastien Bontemps alias Elvis 1976 som är en mästare på att göra unika 1/6 skaliga figurer. Han gör självklart mer än bara häftiga rockstjärnor, men nu är det ju just musik som vi koncentrerar oss på här på Spader Ess. Låt mig presentera en par figurer från hans serie Icons of Rock. Coolt och snyggt.













måndag 15 augusti 2016

Recension - Devil To Pay : A Bend Through Space And Time


Devil To Pay är tillbaka.
 På nya skivan A Bend Through Space and Time, deras 5:e i ordningen, fortsätter resan in i Steve Janiaks mörka sinne av droginducerade koma-drömmar. 

Det mullrar och svänger. Deras tunga riffbaserade Stoner släpper loss i en blytung vansinnesboogie.
Steve har dessutom en röst som jag lätt faller för. Både rivig och smeksam på samma gång, mycket kraft men samtidigt väldigt behaglig helt enkelt. Devil to pay är på det hela väldigt kompetenta musiker, vilket gör att det är roligt att lyssna.





Skivan innehåller ett gäng riktigt bra låtar och ett par som inte är lika självklara, men som helhet är det en kalasbra platta. En låt som sticker ut extra är bandets hyllning av en av mina favoriter, "Your Inner Lemmy", och eftersom låten är som om den vore en kvarglömd Motörhead pärla, så kan jag ju inte annat än älska den. Den låten går textmässigt bortanför hyllningen till Lemmy och blir på något sätt kvintessensen av rock i stort. Lite som Lemmy.:) Tack grabbar.


Sammanfattning:
Betyg 4/5

Favoritspår: Your Inner Lemmy
Skivbolag: Ripple Music
Release: 12:e Augusti 2016







https://www.facebook.com/deviltopay/
http://www.deviltopay.net/

tisdag 9 augusti 2016

Recension - Bloody Hammers : Lovely Sort Of Death

BLOODY HAMMERS är tillbaka med ny platta, Lovely Sort Of Death

Denna, deras fjärde installation under bandnamnet ger oss mer, mer, mer av allt. Samma synthbaserade doom/goth rock som tidigare med extra allt. Det är svulstigt, episkt och mörkt. Framför allt får syntharna mer plats på denna plattan, det låter lite mer som det Anders Manga gjort utanför bandnamnet Bloody Hammers. 
Det går inte heller att ducka för referenser som Sisters Of Mercy och Type O Negative och några andra som verkat i denna lite mörkare Gothromantiska genre.






Men snyggt är det. Men för min egen del så blir det lite väl mycket Goth. Ett par låtar i taget kan jag utan problem ta till mig, men att sträcklyssna på plattan blir lite som att laga en god middag, men bara äta bearnaise såsen. Gott en stund, men lite kvalmigt i långa loppet (för mycket av det gotha) :). Fast gillar man att klä upp sig i fejkade vampyrtänder och mörklila sammet med detaljer i läder och PVC så är det här nog en fullträff. (förlåt för stereotypen, kunde inte låta bli).


Sammanfattning:
Betyg 3/5

Favoritspår: Bloodletting On The Kiss
Skivbolag: Napalm Records
Release: 5:e Augusti 2016

www.facebook.com/BloodyHammers

onsdag 3 augusti 2016

Spader Ess Tänker Högt om denna Häftig dag....

Vissa dagar är inte som andra.... Och går heller inte att värja sig emot. Denna dag har varit en sådan....

Jag sitter nu och ölar och försöker sammanfatta dagen. Vi börjar i det lilla. Förra recensionen av Zodiac,  kanske lite för positiv betygsättning? Borde kanske ha varit en stark 3:a i stället. Men som sagt öppningen är stark....

Sedan har jag ett par andra skivor på gång i lurarna som är mindre tveksamma, men mer om det senare.

Den stora och omtumlande känslan denna dag, är att min förstfödda och otroligt älskade dotter, mer känd här som Spader Dotter, lämnat landet, för att bosätta sig i Amsterdam. Ett halvår till att börja med, men vem vet vad det betyder i långa loppet? Familjen har nu i alla fall fått en naturlig anledning till att åka till Amsterdam, vilket inte är fel enligt mig. :) Jag tror att vi kommer att få höra mer om detta äventyr längre fram.

Som balsam på detta har i alla fall jag och den lika älskade sonen, hunnit med att se Suicide Squad på bio idag. Helt underbar film, sett ur underhållningsvärdet och soundtracket, även om den kanske inte kommer att skörda några större framgångar på Oscars galan. Men vem hade trott det...
Har även ett par goa vinyler att lyssna på som jag plockade upp i Landskrona och Köpenhamn när vi var nere och kramade om dottern inför emigreringen. Bland annat en väldigt trevlig Tom Robinson Band platta (debuten med 2,4,6,8, motorway), med intakt cut out och allt (tänk vad man kan få för 20 spänn).

En helt ok dag med andra ord, även om aningen ovanlig... Och till Spader dotter: Veel succes en hebben een goede tijd in Amsterdam. Zie je daar binnenkort. Uw geliefde familie. Eller kort och gott, Älskar dig, ses snart.

fredag 29 juli 2016

Recension - Zodiac : Grain Of Soul

Zodiac från germaniet har släppt sitt senaste alster, Grain  Of Souls. En skiva som för min del startar så vansinnigt starkt, men efter en stund blir lite ambivalent.

Vi tar det från början helt enkelt. Zodiac är ett band som jag sedan tidigare gillar. Grain Of Soul böjer sig ner i startblocken och gör mig mer än glad för återseendet. Första låten, "Aint coming back" är en bluesig hitdänga som andas massor av Queens of The Stone age, och sådant gör mig glad, jätteglad. Därefter tar ett par låtar vid som håller kvar den hårdrockiga bluesiga känslan och bygger upp min känsla för skivan. Det är riktigt skönt och hit-vänligt. Det svänger, helt enkelt.

Men någonstans i mitten av skivan händer det något. Det svänger över till ett mer funkigt sound. Lite mer som Dan Reeed Network, inget fel med det, men det ger skivan ett aningen splittrat intryck. Och detta ger mig en viss ångest. Det är inte dåligt, men det gör mig lite ambivalent. hade man tagit de två delarna av skivan och skapat en platta vardera hade det varit enklare.

På det hela taget så gillar jag plattan.!  Inget snack om det. Men hade Zodiac delat upp detta på två album hade det varit lättare att ta till sig snabbt. Men, å andra sidan, då hade det kanske inte alls varit lika spännande.

Hur eller hur. Bra låtar. Jäkligt svängigt med hitkänsla. Och det räcker långt. Blir med andra ord 4/5 i betyg, för detta är musik som växer. Även om jag är aningen kluven....





Sammanfattning:
Betyg 4/5

Favoritspår: Crow
Skivbolag: Napalm Records
Release: 29:e Juli 2016



Hemsida
Facebook

måndag 25 juli 2016

Polar'n Per - Lönelistan juli 2016

Tullportsatan på bild (Aftonbladet)
Sverige har sänkt tempot! Men det behöver inte betyda att lönen uteblir eller att musiken ska göras lugnare... eller hur?  Sen vi hördes av sist har apokalypsens döda ryttare synts till under översvämningarna i Norrtälje. Tullportsatan ska tydligen ha varit där, jag tror det är han som står där i svart och hänger ut ballen (till höger i bild) och bidrar med sin outtömliga ondska och det höga vattenflödet... Hur som helst vattenflödet gav med sig och sjönk undan och sen dess har solen härjat i ett semestrigt Roslagen... När jag martyr-jobbar! :-/

I fredags kunde inget i världen hindra mig från att se Mustasch och Quireboys i Kungsan... och som dom rockade! Jag måste bara tillstå att Mustasch är bättra när dom är nyktra och jag blarig, inte tvärt om!

I månadens lista är det lite som med bokrean. Jag har lyssnat i kapp det jag inte hunnit när jag jobbat... Semester funkar så, därför kommer några av låtarna vara daterade förra året, medans andra är lite färskare utan att på något sätt drabbats av rötmånaden!

Slutsnackat... släpp oväsendet löst! Här är lönelistan för juli månad!

1) The Baboon Show "Lost You In A Second" (2016)
Från fantastiska plattan "The World Is Bigger Than You" (2016) som släpptes i mars kommer nu en video till "Lost You In A Second" med ingen mindre än Björn Dixgård (känd från Mando Diao)! ...och om ni inte fattat det ännu så kan jag ta det långsamt, vi på Spader Ess går bananas när aporna släpper sitt, och så gäller även här! Vilken rökare till låt detta är från en riktig rökare till platta... missa inte det här!


2) Mustasch "Be like a man" (2015)
Raffe Gyllenhammar (sång/gitarr) och co i Mustasch behöver ingen närmare presentation. Däremot ska dom ha all Cred i världen för gigget i Kungsan i fredags. Dom är bättre än någonsin och med tanke på alla överfall under festivalsommaren hittills kan jag inte komma på en bättre låt att ha med... Det är dax för män att bete sig som män! Se dom levande, det svänger grymt bra!

3) Grå vardag "Fri" (2016)
Lindköping-punkarna i Grå Vardag spelar retro, de spelar första generationens punkvåg som de inte spelat någon roll att åren passerat revy från gränslandet mellan 70- och 80-tal. Här är det klassisk vrålrock-ala-KSMB som gäller, ge det en chans... det är så befriande rakt och enkelt att det är en gåta varför fler inte låter så...

4) Prong "Sense Of Ease" (2016)
Prong, som i år fyller 30 år som band, har alltid funnits där, och nu bjuder den amerikanska trion på bandets 11:e studioalbum "X - No Absolutes" (2016)... Man känner igen precis allt man vill ha med bandet... korsningen av thrash, hardcore, industri i högljudd metall-förpackning!

5) Lost Society "Rage me up" (2016)
Österifrån kommer de stenhårda finnarna i Lost Society. Bandet som under sin korta skivkarriaär hunnit med tre album sen 2013 har i sin senaste platta "Braindead" (2016) definitivt möjlighet att äga en egen scen och inte bara agera förband åt akter som Chuildren of Bodom, Anthrax och Slayer! Det här är grymt bra, stenhård hårdrock!

6) Ebbot Lundberg och Indigo Children "For The Ages To Come" (2016)
Ja, jäklar, hur tar man sig vidare från Union Carbide Productions och Soundtrack of Our Lives egentligen? Ebbot har givetvis inga svar, men sin egen väg någonstans i det psykadeliska tondiket... och för oss som saknar tidigare nämnda band finns i Ebbots senaste produktion med samma "For The Ages To Come" (2016)... Den här låten går inte att få bort ur skallen när man väl lyssnat på den.... Det är ett bra betyg! Nedan finns ett klipp från Södra teatern förra året när jag såg låten spelas live första gången! (Klippet har någon annan filmat)



7) Greenleaf "Funeral Pyre" (2016)
Vilka passar inte bättre att lägga i anslutning till Ebbot än stenrockarna i Greenleaf? Med sitt sjunde vax ute har bandet byggt ut sin repertoar sen 2000. Jag vill påstå att kunnandet resulterat i ett band som blir bättre och bättre... Senaste plattan "Rise Above Medow" (2016) som släpptes i februari är grym. Den har legat på min lista länge och nu fick den tid - och som den tar den... Det här är en toppenlåt från en toppenplatta!

8) October Tide "Sleepless Sun" (2016)
Stockholmarna Katatonias sångare (Jonas Renkse) deras förre gitarrist (Fred Norrman) har en hobby. Denna hobby har resulterat i fem jäkla bra fullängdare sen deras första demo kom ut 1994. Det här är snygg dödsmetall med fin doom-underton. Bandet har i sina tidiga år varken gjort media eller gig, men det har det givetvis ändrats på i takt med att de lockat en allt större fan-skara... Vill ni se dem uppträda, packa er iväg till Copperfields i Stockholm 10:e september, det ska jag göra! På förra listan hade jag ju med Katatonia, så den här ger väl någon typ av koppling till förra månadens lista!



9) Bäddat För Trubbel "Om Det Inte Vore För Spriten" (2015)
Ja, något i Singer-song-gengren ska man väl ha med på den här listan oxå... Nu flörtar vi i riktning mot vis-punken Stefan Sundström och ...ehe... kanske till och med Eddie Meduza... Bäddat för Trubbel är ett Malmöband som i slutet av förra året samlade ihop massa gött örongodis. Jag gillar deras brutal-raka vardagsskildringar, ibland mer som text än låtar faktiskt, men det här ska genomlyssnas... Nisse Hellberg berömde bandet med kommentaren "Jag bara önskar att jag var mer som dom" och på plattan gästas logiskt bandet av Wilmer X-sångaren. Jag kan väl hålla med Nisse i kommentaren... Det finns grejer som är svåra att förklara med det här bandet!

Bäddat för trubbels skivomslag är så jäkla läckert!
10) Lugnet "All The Way" (2015)
Någon gång på 70-talet sattes sången till denna platta... Jag är stensäker på det! Här blir det åka av, tillsammans med det Stockholmsbaserade bandet Lugnet. Riffigt, snygg sång och tidsstämplat där någonstans förra seklet... Wow, liksom!

11) Turbonegro "Special Education" (2016)
Första singeln från bandets kommande platta! Jag är så torsk på Turbonegro live att det bara skulle bli fånigt om jag försökte tillföra något med dessa få rader... Håll till godo, det här är precis så bra man vill ha bandet... Trallvänligt som fan... Aaaaargh - Ge mig en fullängdare, ge mig en bokning på rockkryssning! Ge mig olidliga mängder öl och Turbonegro! Nedan finns ett klipp från Philadelphia för några veckor sen där låten framförs!


12) Despite "Soul = Denied" (2016)
Ungefär lika självklart som det finns sand i Sahara finns det melodisk dödsmetall i Göteborg! Despite är Göteborgarna som jag tycker kan lyftas fram lite extra mest för att de gör så jävla bra döds fn... Deras tredje fullängdare "Synergi" får mig att tro att det finns liv efter At The Gates, The Haunted, In Flames och Dark Tranquility... Det här är snyggdöds - arga gossar!

13) Pain "Black Knight Satellite" (2016)
Det är dags för ett livstecken från Pain och den kommande, åttonde plattan "Coming Home" (2016) som släpps i september! Arbetsmyran Peter Tägtgren (äben Hypocrisy) har ett år bakom sig som är fenomenalt musikaliskt. Ingen kan säga att han ligger på latsidan. Året spänner mellan Lindemann (samarbetet med Rammsteins sångare Till Lindemann) och Roadhouse Diet (rökigare gubbrock i samarbete med bl a Jonas Kjellgren, basist i Raubtier)... Det här soundet känner man igen, och även fast jag hellre konsumerar Hypocrisy så vet man vad man får med Pain... Industrirock som är maskerad till catchig hitlistepop, och det är ju inte så illa pinkat!


Än, en gång, min lön är din kommentar... Lönekontoret at your service!

/Polar'n Per

Tidigare löneutbetalningar 2016:
januari
februari
mars
april
maj
juni

söndag 24 juli 2016

Dagens Musiktips - Doomstress : Supernatural Kvlt Sounds

Doomstress är ännu ett Texasbaserat band som agerar i genren FFORR (Female Fronted Occult Retro Rock).
Doomstress har släppt en EP vid namn Supernatural Kvlt Sounds som är en platta som lovar en hel del gott för framtiden. Riktigt bra. Allt det här gör att man inser att det bubblar i ockult doomens gryta därborta i Texas. Det har kommit en hel del bra därifrån på senaste åren, såsom gårdagens The Well, Venomous Maximus, Sweat Lodge, The Saint James Society och så nu Doomstress.




Facebook

Dagens Musiktips - The Well : Act 2

The Well släppte 2014 den eminenta plattan Samsara och är tydligen nu på gång med ett album. Tills dess, får ni "Act 2"




måndag 18 juli 2016

Vinyler jag skulle vilja ha.. Mr. Big

Det här får gå under rubriken Vinyler jag skulle vilja ha.. men kunde lika gärna ha hetat ibland bara händer det.

Det finns en skiva som förföljt mig i många år. Jag har nämnt den på bloggen förut, men nu är det dags för ett eget inlägg. Det är en skiva med det Engelska 70-tals bandet Mr. Big (inte att förväxla med det Amerikanska smörbandet) som jag hittade i min gamla kompis Mulles extraordinära skivsamling, som var en stor inkörsport som grundlade min musikaliska smak och intresse.

Framför allt var det en låt som etsade sig fast och då framför allt en strof i texten. "...Light from the moon comes in to fill the empty room, through the crack in the wall by the roof up above me..." eller något sådant. Och länge var det det enda jag kom ihåg, inte plattan eller låtens namn, drygt 30 år ungefär. Visst, jag hade kunnat fråga Mulle om mer info, men det är ju inte så att skivan ständigt varit i mitt medvetande, men gång på gång har den dykt upp. Med Internets intåg borde den ju ha varit en smal sak att hitta, men det Amerikanska bandet med samma namn lade sin skugga över sökresultaten.

Till slut hittade jag en av medlemmarna (Jeff har jag för mig) på det gamla musiknätverket Myspace, och han var vänlig nog att lägga upp skivan så jag åtminstone kunde lyssna online på den ett tag. Sedan tilltog en ny tid av ingenting.

Men det var då, nu har gruppen både facebook och kan hittas lite här och där. Men det är inte därför jag skriver detta långa inlägg, utan bara för att nu är letandet över för min del. Efter ett besök på Myrorna, så hittade jag äntligen skivan utan att jag just nu letade. Lite slöbläddrande i backarna och där stod den. 20:- och den var min. Inte världens bästa skick, men gissa om min tillfredsställelse är
stor.

Så för att fira, här är låten som ligger till grund för hela sökandet... Och ett stort tack till Mulle för du lät oss snorungar hitta oss i din skivsamling. Och ett stort tack till Myrorna. Nu har jag inte tid med er mer, jag har en kär gammal vän att lyssna på....

fredag 15 juli 2016

Spaderdotter: Musik genom årtiondena. 60-talet

Jag tänkte påbörja en liten miniserie med inlägg om musik genom årtiondena, från 60-talet till idag. Musiken har enligt mig haft olika ton genom tiderna, och man kan på många sätta känna igen när musiken kom om man lyssnar på en låt. Det är faktiskt också en av mina favoritegenskaper med musik. Att man kan höra samtiden i den. Så nu får ni följa med mig på en resa tillbaka i tiden där jag tar upp några av mina absoluta favoritverk från varje tidsperiod. Alla låtarna kommer inte händelsevis att falla under hårdrock, men en hel del kommer att göra det.
Jag kommer nog tyvärr inte att kunna lägga upp alla delar så frekvent som jag vill då jag nu ska flytta till Amsterdam. Förhoppningsvis kan jag i framtiden få bjuda på spännande konsertrapporter från finfina Amsterdam!

Vi börjar resan vid 60-talet. Berlinmuren reses, Beatles slår igenom, månlandningen, Woodstock, Vietnamkriget pågick och hippiekulturen växte fram. Ett mycket händelserikt årtionde med andra ord, vilket även skapade en hel del spännande musik i många genrer. Jag är extremt svag för den psykadeliska acid-trippiga rocken som dök upp här, de samhällskritiska singer/songwriter låtarna och de fina, spröda balladerna med gitarrljud som var och är out of this world.



Cream- White room.
Cream är den typen av band som jag alltid lyssnar som mest på under sommaren, sittandes på min balkong med en öl i handen gungandes i takt till musiken. Det finns många olika antaganden om vad just denna låt handlar om, men vad spelar det för roll när musiken är så otroligt svängig och perfekt? Tycker det är dags för Eric Clapton att dra ihop Cream och åka på turné snarast. Hur häftigt vore det inte att få se detta fantastiska band live?




Fairport Convention- Autopsy

Ett lite mindre känt band från 60-talet som jag tycker förtjänar mer uppmärksamhet. Jag är så fruktansvärt svag för den här typen av musik och har alltid varit det. Jag gillar det avskalade soundet som låter som en spontan jam-session ihop med Sandy Dennys spröda röst. Extremt avslappnande att lyssna på!





Jimi Hendrix- Voodoo child (slight return)

Herr Jimi behöver ju knappast en närmare introduktion. En sann legend inom rockmusiken som tyvärr försvann för tidigt. Hans sound är verkligen exakt vad jag förknippar med 60-talet. Psykadeliskt, tungt sväng, skumma texter och extrem talang (för man kan ju inte förneka att det var något särskilt med musikerna kring 60-80talet).








Bob Dylan- Times are a changing

Dylan har alltid varit en stor inspiration till mitt egna låtskrivande. Han hade och har något unikt som inte går att återskapa. Han är helt klart inte världens bästa sångare, men han har en sådan otrolig förmåga att skriva genomtänkta texter och kombinera de med simpel musik. Ett bra bevis på att man inte alltid behöver krångla till det för mycket!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...