lördag 19 november 2016

Dagens Musiktips : Child - Blue Side Of The Collar

Australienska bandet Child släpper en ny skiva, Blueside, den 2:a December. Som en teaser har man lagt en skönt gungande bluesballad "Blue Side Of The Collar" och en glimt av det ruggigt snygga omslaget. Den som väntar på något gott, väntar oftast för länge.....





fredag 18 november 2016

Dagens Musiktips - Hell Obelisco

Hell Obelisco från Italien är en hårt rockande kvartett som nyligen släppt en singel på Bandcamp och varit ute och spelat med Svenska Transport League. Har man dessutom ett blytungt stomp och ett omslag som innehåller Spader Ess, ja då är det klart att det skall tipsas om det här. :-)






facebook.com/hellobelisco
hellobelisco.bandcamp.com

fredag 11 november 2016

Dagens Musiktips : Brunt - Blackbeard

Jag är inte så där vansinnigt stor fantast av instrumental musik. I små doser kan jag hitta en del guldkorn, men på längre sikt brukar jag bli uttråkad utan sång. Men det finns givetvis undantag. Dels har jag en softspot för italienarna i Ufomammut, men även för dagens musiktips, Brunt.

Bandet är en trio från det exotiska Guernsey och har precis släppt en ny EP, Blackbeard. Bara 3 låtar men det är ändå nästan en halvtimmes njutning då låtarna är långa. Bra!!



Facebook

måndag 31 oktober 2016

His masters voice eller Snaggletooth A Tribute To Lemmy

Det här är en svår skiva för mig att recensera.
Av flera anledningar.
Dels är det en hyllningsplatta, men framför allt är det en hyllningsplatta till Lemmy och eftersom  Lemmy är en husgud och det är inte alltid som jag blir lycklig av covers, ja då blir det lite problematiskt redan i starten så att säga.
Känns det dessutom mest som att det ligger mer vinstintresse än kärlek bakom projekten, då blir jag inte så lite lite anti.
Så, jag var aningen skeptisk när jag satte på plattan första gången. Men efter ett par lyssningar smälter jag.
Dels för att det inte går att ducka för att det är så bra låtar. Dels för att ett par spår innehåller Maestro himself, i tagningar jag inte hört.

Jag visste det redan innan, Lemmy var en formidabel låtskrivare, men detta blir på något sätt ett bevis på det, då låtarna står sig otroligt bra även utan honom.

Det är en hel del kända artister som medverkar, men även en bunt för okända. Att man öppnar plattan med låten som alltid stängt konserterna må vara något att fundera över, men i övrigt en ganska bra mix av jättekända låtar och en del lite mindre kända. Värt att notera är den 7:e låten som är ett samarbete mellan Lemmy och Richard Kruspe från Rammstein, en låt som jag aldrig hört tidigare, men som just därför blir lite extra. Att sedan Monster Magnet väljer att öppna plattans lilla Hawkwind del med att köra en riktigt psykedelisk rökare i forma av "Brainstorm", det känns bara rätt och naturligt.

I övrigt, bra låtar som är bra framförda över lag, men den stora behållningen för mig blir ända att få höra mästarens röst igen. Jag kommer inte att betygsätta denna skivan, då den är en allt för udda fågel, men jag rekommenderar den verkligen till alla som gillar Lemmy och hans gärningar (läs härjningar).

1.   Overkill - Overkill 
2.   Onslaught - Bomber 
3.   Lemmy Kilmister and Doro Pesch – Love Me Forever 
4.   Ugly Kid Joe feat Phil Campbell - Ace Of Spades
5.   Lemmy Kilmister – Tie Your Mother Down 
6.   Kärbholz – Killed By Death 
7.   Lemmy Kilmister and Richard Kruspe - Rock City Night 
8.   Destruction – We are the Roadcrew 
9.   Perzonal War - Burner 
10. Korpiklaani – Iron Fist 
11. Monster Magnet – Brainstorm
12. Black Explosion – Location 9

fredag 28 oktober 2016

Halloween önskelistan.

Då var det dags för lite Halloween igen och jag hittade just lite rysliga saker att piffa badrummet med för att få till stämningen även där.

Eller vad sägs om lite skönt rysliga tvålar från Eden Gorgós. Finns även matchande ljus för att lysa upp i höstmörkret. Om du blir sugen så hittar du butiken här.




Källa: Dangerous Minds

torsdag 20 oktober 2016

Recension : Haddock : Captain Wolfe's Journey To The Center Of The Sea

Helt underbara Haddock är äntligen tillbaka med en ny EP, Captain Wolfe's Journey To The Center Of The Sea.

Deras förra alster är en skiva som till och från snurrat flitigt här hemma. Mycket känns bekant från den förra EP:n, men det som skiljer ut sig lite extra är att låtarna fått en aning annan uppbyggnad. Det är inte riktigt den traditionella låtuppbyggnad så som man förväntar sig, med tydliga verser och refränger, även om dom finns, utan här ligger fokuset mer på historieberättandet.

Denna gång triggas ännu en nerv hos mig genom det maritima tema som titellåten ger, då jag är sprungen ur en familj med en stor förkärlek för gamla segelfartyg och sjömans historier genom min far vars konstnärshjärta bultade extra hårt för just segelfartyg och sjömanshistorier. Vilket osökt för mig in på omslaget. Vackert! Så, tillsammans med just titelspåret så har vi en vråltung och modern sea-shantie. Me like! Tungt och långsamt. Ibland känns sångmelodin lite ur fas med musiken, men det gör det bara mer intressant. Ett måste!

Vad det gäller kritik, kan jag bara återvända till det jag sade i recensionen över deras förra EP, det blir för kort. Hur mycket jag än gillar det man hittills gett ut, är två, om än svinbra, EP:s allt för lite. Dags för en fullängdare! Men bortsett från den lilla detaljen kan jag inte annat än rekommendera plattan.  Dessutom är omslaget vansinnigt snyggt. Här finns allt för ett toppbetyg, förutom längden. 

torsdag 13 oktober 2016

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 2!

Förra artikeln blev ett så smidigt sätt för mig att beta av lite av det jag har i lurarna som snurrar på, men som livet i övrigt hindrar mig från att skriva något längre om, och det skall ju, som sagt, inte banden lida för. Därför får det bli en liten fortsättning.

Först ut, den mest udda fågeln i samlingen, och kanske den mest udda på ett tag överhuvudtaget. Redan bandnamnet, Church of the Cosmic Skull, får en att höja på ögonbrynet och bli lite nyfiken. Sedan med titeln på skivan "Is Satan Real?" och ett skivomslag som får en att tänka på tidiga ABBA, ja då är det ingen tvekan, måste lyssnas på. Musiken är flummig, tung, lätt, poppig, körer, orgel, riffig, doomig om vartannat i en spännande mix. Massor med 60-tal mixat med 70-tals doom.



Facebook

 Ännu ett bandnamn som inte tillhör mainstream, Strippers In Love, bjuder på fortsättningen. Ett, vad man skulle kunna säga, alternativ rockande band. Massor med psykedelisk Stoner och blytunga riff uppblandat med spännande rytm o tempoändringar som gör det hela spännande för örat.



Facebook

Fire Down Below får avsluta dagens lista med sin Viper Vixen Goddess Saint. En Belgisk kvartett som levererar allt som omslaget lovar. Mammut, rök, öken och tuttar blir i musikmatematiken oftast rå och tung Stoner. Och här blir ingen besviken. Svängigt och tungt så det räcker, med catchiga låtar och bra sång.



Facebook

torsdag 29 september 2016

Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe!

Hejsan go vänner!

Det har varit lite skralt med uppdateringar här på sidan. Inte för att inte materialet inte funnits, utan mer för att tiden och inspirationen trutit. Men det skall ju varken ni, kära läsare, eller alla hårt slitande band därute i världen lida för. Eller hur? Så för att försöka gjuta lite olja på vågorna och kompensera lite grand så tänkte jag slänga upp en liten Dagens Musiktips lista De lux.

Här kommer en lista med band jag lyssnat lite grand på den senaste tiden. Inte jättemycket, och det rör sig om små smakprov. Någon enstaka har jag lyssnat på tidigare, men de flesta är helt nya bekantskaper. Men dom har ett par saker gemensamt.
  1. Dom har satt sig direkt! Väldigt direkt skulle jag vilja säga. 
  2. Dom är bra! Mycket bra. 
  3. Jag tror att jag kan lova att dom kommer att spelas mer än bara lite framgent.
  4. Alla vill jag höra mer av! Mycket mer.

Först ut Lord Mountain från Santa Rosa i Kalifornien. En helt underbar mix av allt som är gott från både klassisk Metal och Stoner. En ny bekantskap som har allt för att hålla kvar mitt intresse. Och lite till.

Facebook

Sedan en till nykomling på min musikradar, Troll från Oregon. Bara en enda låt ännu så länge, men med den och sitt mörka och Bauer:eska omslag, tillsammans med det långsamma fuzzriffandet så trollbinder dom mig och höjer mina förväntningar inför resten av musiken.



Long Live The Goat släppte förra året en singel med två låtar som var magiska. Nu följer dom upp den med ännu ett hejdundrande tvålåts-släpp. Den här gången känner jag att man dessutom fått in en skön vibe av Joe Strummer känsla i både sången och texten i låten "Lowest of Low", som ett bustungt The Clash. Men som den girigbuk jag är vill jag ha mer! Jag vill ha minst en fullängdare. Men tills dess...

Facebook


Det kommer säkert att bli lite fler listor av denna typen då jag har en massa liggande på lager som kanske inte hinns med annars. Hoppas att ni gillar konceptet, även om det inte är direkt unikt.

fredag 23 september 2016

Stoppa Pressarna: Graveyard lägger ner

Sånt här är det inte roligt att läsa en Fredag. Men det ser ut som om Graveyard lägger ner, vilket i sanningen är en svart dag för alla oss som gillar deras 70-tals osande retrorock.

Detta postades idag på deras Facebook:

Dark clouds above the graveyard today.
Due to the all so classic reason "differences within the band" the Graveyard is as of today officially closed. This is the unfortunate final decision we've had to make after going through a period of struggling n juggling with personal issues. Things have gone out of hand and now our energy is very low. As a direct result of this we're sorry to say that all scheduled touring is cancelled.
Graveyard have always been more about the music than the talking and that approach is the way we intend to deal with this situation also. What we can say is that we don't know if and when the Graveyard will re-open and return in full force.
Stay tuned, stay awesome & No endless night in sight.
Joakim, Axel, Truls, Jonatan

Titeln till den länkade videon är ju lite hur jag känner för bandet. Men det verkar som man nu får nöja sig med det som varit. Vilket i sig inte är dumt det heller, men mycket vill ha mer.


torsdag 15 september 2016

Recension - Shadow Witch : Sun Killer

Shadow Witch från Kingston, New York, har släppt vad jag tror är deras debutalbum, Sun Killer.
Och det är bara att vika sig och inse att det finns för mycket bra musik ute i världen för att man skall slösa sin tid på att lyssna på dålig musik.

Shadow Witch platsar absolut på listan över riktigt bra musik, så därför kan jag inte annat än uppmana till allmän lyssning. Bara gört!
Det är rå, högoktanig stoner. Det är samtidigt rå, högoktanig metal. Och allt däremellan, plus lite till.
Ömsom bluesigt gungande och ömsom punkig "fuck it" attityd. Något för alla!





Folk får säga vad dom vill om både tillståndet i musikvärlden i allmänhet och rocken i synnerhet, men när man hör som Shadow Witch så vet man att det finns både livsgnista och inspiration därute.

Sammanfattning:
Betyg 4/5

Favoritspår: Creeper och Lamp Light
Skivbolag: Snakecharmer Coalition
Release: 15:e Augusti 2016
Facebook
Bandcamp

onsdag 14 september 2016

Dagens Musiktips : Ghost - Square Hammer

Grabbarna Ghouls i Ghost har lättat på skruden och släppt en ny låt, "Square Hammer". I skrivande stund är det oklart om den kommer att vara med på nästkommande platta, men det är en ruggigt bra och catchy låt. Däremot skall det vara en EP på väg med covers i väntan på ny skiva.

Den som väntar på något ont, väntar oftast för länge... Men skönt att det finns lite att njuta av under tiden man inväntar nästa släpp. En liten Sverigespelning under tiden hade suttit som en Mitra.




torsdag 8 september 2016

Dagens Musiktips : Luciferian Light Orchestra - Dante And Diabaulus

Ännu en gång så är jag typ sist på bollen, antar jag.
Svenska bandet Luciferian Light Orchestra är ett sådant där band som jag borde ha bättre koll på. Dels är dom svenska. Dels spelar dom musik som faller mig på läppen. 70-tals inspirerad ockult musik som får en att tänka på gamla skräckfilmer från den tid då just skräckfilmerna var bättre (eller om det bara var så att jag var mer lättskrämd då?).
Dessutom vet jag att bandnamnet flutit förbi mig några gånger, för jag har registrerat det som lite spännande och kul, men aldrig kommit runt för att lyssna på dem. Förrän nu, när jag snubblade över en av deras videos som hade 1-årsjubileum, vilket ledde till att jag började lyssna mer. Och längta efter ännu mer, för det här gillar jag ju. 

Skivan finns dessutom utgiven på en snygg vinyl, så man kanske borde slå till, men samtidigt hintar dom om på sin facebook sida att det är något nytt spännande på gång på vinyl, så man kanske skall vänta och se.... Till dess, njut.


Facebook
Hemsida


fredag 2 september 2016

Dagens Musiktips : Nick Cave & The Bad Seeds - Jesus Alone

Snart släpps Nick Cave & The Bad Seeds nya platta Skeleton Tree och som en liten teaser till den så får vi låten "Jesus Alone" som jag tänkte vidarebefordra här. Ser som vanligt fram mot nytt material med Nick Cave.


tisdag 30 augusti 2016

Recension - Old Blood

Old Blood gjuter nytt blod i en gammal genre. Det är Doom, med klara återblickar, men gjort på ett skönt sätt med stänk av nytänk.

Ända sedan jag för första gången hörde Los Angeles bandet Old Blood i slutet av förra året, så har förväntningarna varit skyhöga. De två låtar man då hade släppt resulterade att det soniska snålvattnet rann till ordentligt hos mig. Det här sköt sig rakt in i sväng benet så att säga.

Så, nu när debuten äntligen ramlat ner, så är det som lilla julafton för en doom/psyk/blues-tomte som mig. För det som levereras är inget annat än pur magi. Långsamt, suggestivt och förtrollande, smeker sig bandet fram. Traditionell doom i botten, inklädd i en gungande trollbindande jazzig psykadelisk blues med Feathers smekande röst som målar upp texternas innehåll. Spännande och variationsrikt nog att bli en skiva som kommer att hålla länge.

Musikaliskt är det ett riktigt snyggt bygge. Grunden är Trummorna lägger den tillbakalutade livsnerven. Nästa våning består av Doom  riffen som ligger som en tung matta tillsammans med den mullrande basen.  Övervåningen blir den svävande melodiösa och kraftfulla sången upplandat med snygga gitarrsoloslingor. Det är till mångt och mycket bra så redan där, men utöver det så har vi på vinden det som enligt mig ger en extra nerv till musiken, nämligen orgeln. Den ligger och ger stundtals en lite milt obehagligt krypande känsla. Gillar särskilt hur den sakta smyger sig in i ens medvetande i upptakten på låten "Flesh".

De två låtar som kom tidigare, "Glowplug" och "Flesh" är även med på plattan i en något ommixad form och jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken version jag tycker bäst om. Singel/demo versionerna har en lite mer opolerad rå touch än slutresultatet på skivan. Men den slutgiltiga versionen har i sin mer polerade form sin egen charm och passar in bra i det luftiga och psykedeliska ljudlandskapet väldigt bra. Så det är mer detaljer. Vilket gör mig glad att jag har båda versionerna.

Till det har vi bandets lite halvmystiska framtoning. Med anonyma namn som Diesel, Gunner,  Octopus, Stones och Feather. Där Feathers scenpersona som ibland dyker upp med dödkskallemålat ansikte skulle kunna vara Papa Emeritus snygga lillasyrra.
Här, alla bandbokare därute, får ni ett galet tips. Vilken skön show det kunde bli att boka Old Blood som förband till Ghost. Kanske med ett extranummer med duett mellan Feathers och Papa som lök på laxen. Smaka på den. Jag kommer. När man spelar live så har man även stöd av The Rigomortettes som ger en extra performancedimension med "Cutter and Hoops".

Skivan är med sina 6 låtar på 37,68 minuter alldeles för kort. Vilket är det enda förbehållet jag har överhuvudtaget. Nu är det ju inga problem med att starta om från början, för varje låt är en pärla i sig. Men, jag vill ha mer. Så mycket mer. Men trots detta så är det en skiva som jag tycker alla skall ha.

Betyget blir således urstarka fyrtal i ess och det är bara att inse att det blir trångt med kandidater till årsbästalistan. Det är dessutom ett vinylsläpp planerat lite längre fram så om inte annat så kan det vara perfekt till julklapps listan. Vilken debut för Old Blood!

Sammanfattning:
Betyg 4/5

Favoritspår: Alla
Skivbolag: DHU Records
Release: 27:e Augusti 2016

Facebook
Bandcamp
 

söndag 28 augusti 2016

Polar'n Per tipsar om MÄBE:s singelsläpp - I skuggan av tornet

"I skuggan av tornet", så heter MÄBE:s nya singel som släpptes 26:e augusti. Låten är en av tre akustiska låtar på detta minisläpp som kompletteras av "För dom som blöder" och episka "Pannkakskungen".

MÄBE ska konsumeras antingen i sin rockigare tappning eller så jordnära som möjligt och det är i den sistnämnda förpackningen som låtarnas riktiga melodier prövas. ...och låtarna tål givetvis denna prövning. De gör det för att det lågmälda passar MÄBE som handsken, de gör det för att låtarna är skapade med grunden i sin sångmelodi.

Andra och tredjespår från singeln är hämtade från senaste fullängdaren "Mot ingenstans och överallt" (2014) och är verkligen två helt olika låtar. Den ena "För dom som blöder" är uttrycksformen envis och bygger på sin grundrytm. I tredje spåret "Pankakskungen" är det berättelsen som driver låten. I sitt nedskalade skick är den kanske den som är mest lik sin originaltappning, men det går liksom inte att värja sig för den charmiga släktkrönikan. Möjligen kan man undra det inte finns utrymme att sätta den i stråkar och orkestrar sammanhang där låtens episka sida ytterligare kommer till gagn. I denna nedskalade version är det sagostund. Berättelser, fast från en ytterst påtaglig verklighet. Det känns personligt. Det gillas! Nedan följer videon från förra året.



Huvudtemat, "I skuggan av tornet" får en definitivt att lyriskt tänka på klassiska Bob Dylan och "All alone the watchtower". Melodiskt sitter det suggestiva där, det som är MÄBE:s signum. Jag som är torsk på den svenska musikskatten har väldigt lätt att räkna in MÄBE bland dem. Det enda jag kan klaga på är att jag vill ha mer!

/Polarn Per

Tre starka med MÄBE:
1) I skuggan utav tornet
2) För dom som blöder
3) Pannkakskungen
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...