Så, då har vi kommit fram till sista dagen för Daytona Bike Week. Egentligen är det väl i morgon som är den officiella slutdagen, men då handlar det mest om hemresa.
Tänkte här bara summera min egen förkärlek för Motorcykelvärlden.
Till att börja med, så har jag varken MC-kort eller motorcykel själv. Även om jag kört lite grand i min ungdom. Det började med att som knatte gå med i den lokala Crossklubben och hade därigenom givetvis tidens hjälte, Håkan "Carla" Carlqvist som stor hjälte. Fattas bara annat. Dock var detta av ekonomiska skäl en väldigt kort period.
När det kommer till Motorcyklar så är min smak dessutom aningen begränsad. De maskiner som triggar mina habegär är Custom-cyklar och Choppers. Japanska Räserhojjar lämnar mig kall.
Jag och min bästa polare växte mer eller mindre upp ute på en ö utanför Mönsterås, Oknö, där vi röjde runt från ganska tidig ålder. På Oknö var det "förr i tiden" ganska populärt att partaja runt midsommar och den lokala Knutteklubben, Hangover MC hade sin egen lilla tältplats utstakad på Kaffetorpets camping. Så där samlades knuttar från halva landet under Midsommar. Detta var ett paradis för oss som vid 13-14 år, skulle jag tro, började hänga där, dels för att det var lukrativt då man fick samla ihop deras tomglas för att panta, men framför alt för att det var spännande och man fick provsitta deras bågar. Good Times!
Sedan fortsatte det med mopedtrimmande i ganska tidig ålder, funkade bra när man växte upp på landet. Jag och polaren roade oss ute på ön där vi bodde, med att se till att reta upp patrullerande polisbilar. Eftersom vi kunde ön utan och innan så var det inte svårt att försvinna på dolda vägar i skogen. Alltid lika roligt. Dock hände det att det dök upp MC-poliser, då var det inte riktigt lika kul. Vet inte vad som var värst, att förlora trimdelar eller att behöva masa sig hem till mor och far med böteslappar. :-)
När man kom upp i åldrarna så började folk runt om skaffa sig motorcyklar, både lätta och tunga. Givetvis var det alltid en kamp om att få provköra. Ett tag hade jag en stående deal med en kompis som gillade min mors matlagning, så mot att jag fixade nattkäk så fick jag låna hans hoj för att åka efter maten. Funkade bra för mig.
Sedan var det ju det här med N.J.B. Då ursprunget av gruppen, Night Jammin Band, mer eller mindre var uteslutande hojåkare från trakten, däribland den lokala hojprofilen "Idi" Idebrant på trummor. Så blev det ganska naturligt att det spelades en hel del på knutteträffar runt om i Småland. Både i den tidiga sättningen, och i den senare. Vilket alltid var lika trevligt, dels för att det var riktigt härligt folk man stötte på, och sedan var det ju extra roligt eftersom gagerna oftast bestod av en stor del öl. Ett av de mest minnesvärda tillfällena var när det spelades på Höglandsträffen utanför Nässjö. En numera insomnad träff, som i sina glansdagar drog stora mängder hojåkare från i stort sett hela Europa.
Att det skulle bli en minnesvärd kväll kunde man ana redan när vi svängde upp med vår mattsvarta Ford "Transvestit" framför scenen för att lasta ut. Scenen var utsågad ur övervåningen på en lada, med taggtråd för att hålla för överentusiastisk publik nedanför borta.
Det lades ut en ramp som man fick kånka upp utrustningen för, när den väl var borttagen fick man klättra upp på baksidan för komma upp på scenen.
 | ||
| Här en bild på Wilmer X när dom spelade på samma scen. Bilden lånad från http://home1.swipnet.se/~w-18268/index.htm |
Sedan på kvällen, när spelningen drog igång uppstod ett annat problem. Eftersom gaget i vanlig ordning till viss del bestod i öl, så föll det sig inte bättre än att en viss nödighet uppstod hos bandmedlemmarna. Eftersom det inte då gick att komma ner från scenen på ett enkelt sätt så löstes detta med att trycket lättades bakom en presenning som var uppspänd baktill på scenen. Det var dock först efteråt som vi såg att nedanför denna presennings var grillbordet placerat. Behöver kanske inte tillägga att vi avstod från korv resten av kvällen.
Numer är det väl mest i form av TV-serier som jag fortsätter att njuta av Hojkulturen. Fast man kan väl säga att för min del så börjar cirkeln slutas, så jag sedan många år är gift med en avlägsen släkting till min gamla idol Carla. :-) Nu får jag väl bara se till att få ut tummen och skaffa mig ett MC-kort också.
Här är ett par spår med Night Jamming Band och den senare konstellationen N.J.B. Låtar som hörts på en hel del hojträffar runt om i Småland under 80-talet.
