Spader Ess Nostalgitrippar om Mattias IA Eklundh

En gång i tiden så har jag träffat en gitarrlegend, utan att då förstå det, och utan att egentligen ha så mycket minnen av det heller. Men så här i efterhand är det ändå lite kul, för mig åtminstone.

Starten till den här artikeln är lite som en tvåstegsraket. Ena delen av den utlösande faktorn är det faktum att vinylspelaren har dammats av igen. Den andra delen är en artikel i senaste numret av Sweden Rock Magazine om Mattias IA Eklundh. Mitt förhållande till IA är aningen svalt, jag har ju vetat om honom och hans Freak Kitchen en längre tid, men av någon anledning aldrig lyssnat speciellt noga på bandet. Lyssnade en del på Fate när det begav sig, men av någon anledning har det inte blivit mer. Men man kan inte sticka under stol med att IA är en virtuos när det kommer till strängbändande. 


Men tillbaka till vårt möte (som jag nämnt flyktigt tidigare). Det skedde på ett releaseparty på en Danmarksfärja, någon gång 1988. Mattias hade precis sparkat igång vad som skulle komma att bli en lång och framgångsrik karriär, och ett spännande liv i allmänhet som man kan läsa i ovan nämnda artikel.
Men, vid detta tillfälle, var han just i begreppet att släppa sitt första album tillsammans med gruppen Frozen Eyes på skivbolaget Büms Records, och jag var där i min egenskap av alltiallo till N.J.B. som också släpper skiva på samma bolag, samma dag.

Dock på väg till releasepartyt så visste vi inget om att denna tillställning skall delas med ett annat gäng från Göteborg.  
Kim Meinert (skivbolagsdirektören) har helt enkelt "glömt" att nämna denna lilla detalj. Istället har han brett på ganska kraftigt om att han specialchartrat färjan för vårt releaseparty, och att vi är välkomna att med utvalda vänner komma och välförtjänt sola oss i glansen för vår debut, tillsammans med stort uppbåd av press och branschfolk. Vi vet i detta läge inte heller att specialchartern enbart omfattar att ett konferensrum är hyrt ombord på båten och vi kommer att trängas med alla andra turande passagerare, någon lokaltidningsreporter och ett för oss helt okänt band (som jag antar fått ungefär samma upplägg presenterat för sig).

Resan till båten håller i sin tur på att sluta i kaos, då vi i vanlig god ordning lyckas strula till det med att bli riktigt sena. En liten buss är hyrd och som vanlig när vi var ute och for så blev det en hel del öl. Vilket resulterade att det blev lite för många oplanerade pisspauser på vägen från Småland. Men i sista stund lyckas vi småpackade, lite stressade, ändå baxa ombord bussen på färjan precis när det var dags att lägga ut.

Bild lånad från Mettalum. Kan vara tagen på Färjan?

Väl ombord, så möts vi som sagt av en helt annan verklighet. Ett annat band, Frozen Eyes, som konkurrerade om den lilla uppmärksamhet som man kunde uppbåda och en skivbolagsdirektör som var mer intresserad av sig själv än något annat (inte helt ovanligt där).
Jag har inte så vansinnigt klara minnesbilder av resten av resan, vi hade ju grundat en del på bussen, och säga vad man vill om Danmarksfärjor, men brist på öl råder det inte.
Jag vet att vi försöker få kontakt med medlemmarna i Frozen Eyes, men det gick väl sådär. Pratade med dem ett par gånger under resan, men det bestående intrycket var att det var ett rätt kaxigt och aningen buttert gäng, lite som oss vid tillfället, antagligen för att tillställningen inte var riktigt som utlovat. Det blev nog mest försök till revirpinkande i allt kaos helt enkelt.

Den stora behållningen från releasepartyt, förutom att det så här i efterhand var en rätt kul upplevelse, var att jag åtminstone lyckades byta till mig ett ex. av deras skiva (finns att njuta i sin helhet på Youtube), som numer ingår i det som finns kvar av vinylsamlingen. Tillsammans med detta "nästan" minne från ett möte med en gitarrlegend i vardandet (och hans bandkollegor).

Tillbaka till Frozen Eyes debutskiva. Man kan redan här, från introt på första låten, höra att det är en riktigt kompetent gitarrist det handlar om. Skivan är ett riktigt bra historiskt exempel på bra svensk metall från 80-talet, som kunde ha blivit något mer med lite bättre backning från bolaget.
Som jag förstår det hela, så blev även Frozen Eyes lurade på rättigheterna till sin skiva, precis som N.J.B. och att Mattias försökt få loss dem från Danmark. Dock vet jag inte om han lyckats.
Behöver jag säga att jag är väldigt glad att jag har kvar skivan. Kanske skulle börja samla på skivor från Büms Records, med denna har jag fyra, varav alla banden verkar ha ungefär samma erfarenheter från bolaget.:)

Det verkar som IA har utvecklats till en riktigt skön och kompetent prick med åren, från de något aviga lirare jag träffade på båten. Vilket jag även hoppas att jag själv har gjort, eftersom vi lär ha varit minst lika aviga typer under den resan. Vi har ju kärleken till gitarren gemensamt, även om han är en mästare och jag inte ens kan spela, men där han går loss på strängarna med flinka fingrar och dildos, där sätter jag mina bildhuggarjärn i kroppen i stället. :-)
Skall bli kul att höra på den kommande Freak Kitchen skivan.

Let the Good Times Roll Del 10 - En bit av Rockhistorien - Special thanks...

Sista delen av serien Let the Good Times Roll som jag väljer att tillägna några av de andra banden som nämnts här plus lite annat som är värt att nämnas. Och vem vet, då det finns så mycket mer att gräva ur härifrån, kanske det blir fler tillbakablickar vad det lider.

Så ett ett stort shout out till alla som kretsade runt hela denna tillställning. Då musiklivet i lilla Mönsterås blommade med en otrolig kraft på den lokala scenen. Det är allt för mycket band och folk som spelat roll både för att forma musikscenen runt omkring trakten, men i synnerhet mig, för att jag skall kunna nämna dom alla. Lite referens material från band som nämnts.


The Quill
Eller som dom stavade namnet då, The Quil (den nuvarande stavningen kom till 1990).
Detta var väl vad man skall kunna säga, N.J.B.s stora rivaler på den lokala scenen, samtidigt som vi var goda vänner så fans där en lite tävlingsanda mellan banden.
Dock kan vi med facit i hand se vilket band som höll längst, i och med att The Quill fortfarande frodas som band och har nått ut från det lokala och börjat lägga världen för sina fötter, nu senast i form av sin första USA turné. Grattis Grabbar! Ni rockar som vanligt...

Tidig The Quil bild -86-87

Efter Jolles inhopp och hjälp med  trummandet på N.J.B.s platta så fick även The Quil sitt första kontrakt med Bums Records och man spelade sedan in skivan "Out Of Blue Corners"

På den skivan var laguppställningen
Tommy Karlsson - Sång
Jolle Atlagic - Trummor
Christian Karlsson - Gitarr
Ander Haglund - Keyboard
Peter Holm - Bas

Tommy ersattes sedan av Magnus Ekwall som man gjorde 5 plattor tillsammans med. Basen har genom åren trakteras av Roger Nilsson (Spirutal Beggars) och nu senast av Robert Triches (som en stund spelade med Boom Shankar Group dessutom).
2010 fick man dessutom en nytändning i och med att Gävlesonen och eminenta sångaren Magnus "Magz" Arnarna greppade mikrofonen.Tillsammans spelade dom in senaste albumet Full Circle.

Här är den kompletta medlemslistan för The Quill
The Quill (Quil 1986-1990)

Gitarr:
Christian Carlsson, 1986 -

Trummor:
Jolle Atlagic, 1986 -

Keyboard/Hammondorgel:
Anders Haglund 1986 – 1997
Ingvar Hägg        1997-

Bas:
Mats Johansson, 1986 – 1987
Peter Holm, 1987 – 1993
Roger Nilsson, 1993 – 2005
Robert Triches, 2005 - 2012
Roger Nilsson, 2012 -

Sång:
Olof Falk, 1986
Thommy Johansson 1986 – 1987
Tommy Carlsson, 1987 – 1989
Magnus Ekwall, 1989 – 2008
Magnus Arnar, 2010 -
 

The Quill 2012-

Boom Shanker Group
Egentligen inte ett Mönsteråsband, utan från Oskarshamn, även dom bestående av folk från knuttekretsar. Var det första bandet i vår bekantskapskrets som landade kontrakt och spelade in skiva hos Bums Records i Danmark.


Maths Drehmer - Sång (Den Magiska Hunden, Dweebs, Drehmer)
John Wiksten - Gitarr
Ulf Malm - Gitarr
Mikael Wester - Bas
Micael Hellström - Trummor




Meadow
Inte heller dessa grabbar kommer från Mönsterås, utan från Målilla, men var gamla kompisar till Ubbe och ett band man ofta stötte på ute på spelningar. Deras största tillskott till Mönsterås musikscen var väl egentligen genom att bröderna Larsson sedermera kom att spela i N.J.B. Men här ett exempel på hur dom lät.


Frozen Eyes
Från Göteborg som även dom gjorde platta hos Bums. Med den eminenta gitarristen Mattias Ia Eklundh.
LineUp:
Aulis Hultin - Sång
Mattias Ia Eklundh - Gitarr
Leif Larsson - Bas
Joakim Sjöberg - Trummor




Bums Records
Vad kan man säga om Bums som inte redan är sagt. Kändes som rufflare som ville men inte riktigt kunde. Mycket munläder och löften om gröna skogar som inte riktigt kunde infrias. Dock, så här i efterhand, ett roligt kapitel i livet.

NBV mfl.
Nykterhetens Bildningsverksamhet bör även dom få en liten eloge och då inte bara för deras storsinthet när jag brände sönder mattor på NTO biografen, utan framför allt för allt dom gjort (tillsammans med många andra studieförbund) för musiklivet i Mönsterås.

Jag vet inte hur det är nuförtiden, men då gav dom ekonomiska tillskott till väldigt många band som höll studiecirklar för att få in lite extra kosing. Vart och vartannat band hade en eller flera studiecirklar gående, oftast helt utan något annat än fiktiva deltagare på pappret. Så att man varje kvartal kunde kvittera ut ett par tusingar som ledararvode. Det var pengar som i vårt fall gick till bandeko, sånganläggningar och annat material.

Jag misstänker att studieförbunden var medvetna om att inta alla "kurser" var helt i sin ordning, men att man valde att blunda så länge det sköttes snyggt. Dels för att man faktiskt gjorde nytta, om  än inte på det sätt som var tänkt, men framför allt för att varje kurs var nya intäkter i egna kassan i form av statsbidrag.

Jag kan dessutom starkt rekommendera siterna Heavy Metal Rarities , StrappadoMetalblog och denna Youtubekanal som drivs av Strappado och innehåller mycket obskyrt från metalvärlden och Svenska metallscenen i synnerhet. Rena guldgruvorna och man kan dessutom hitta en hel del material av de som omnämnts här i hans gömmor.

Så, jag hoppas att denna lilla serie har roat åtminstone någon, och som avslutning citerar jag N.J.B. strofen som gett namn till det hela.

...Let the Good times Roll... 

Let the Good Times Roll Del 7 - En bit av Rockhistorien - Skivan

Fortsättningen av serien Let the Good Times Roll.   

Väl hemkomna igen satte arbetet igång med alla förberedelser runt skivan. På min lott föll att skapa ett omslag.
Och jag vill härmed passa på att säga att jag inte på något sätt har med framsidan på albumet att göra, förutom själva loggan!

Det omslag som vi skickade ner till Danmark (har tyvärr ingen bild på det) bestod i grova drag av en marmorbakgrund med ordet Heroes uthugget i stenen med loggan i guld svävande lite ovanför. Enkelt och rent enligt oss, för dyrt att realisera enligt skivbolaget, som helt utan att vi fick chansen att säga något själva skapade den framsida som kom att bli.
Det var bråttom att få materialet till tryckeriet, och detta var en tid då Internet inte fanns, så att skicka fram och tillbaka, för godkännande tog sin tid. Kim påstod att han anlitat en konststudent på konstskolan i Århus och fått fram en as-skön framsida. Bilden på baksidan tar jag dock cred för.

Så här i efterhand undrar jag om inte de taffligt fastklistrade ögonen och näsan var Kims hämnd för att vi var struliga.

Dessutom när vi fick banden med den mastrade slutmixningen, så kände vi inte igen mycket. Det visade sig att Kim tyckte att ljudet var lite för rått, så man hade mixat lite till på egen hand i Krajbjerg för att kommersialisera ljudet en aning.

Vi var dock mäktigt stolta när vi äntligen hade plattan i vår hand. Särskilt jag som fick ett tack på skivan och fick äran att stå med som delad upphovsman till låten Bring Me a Hero, vilket i sin tur resulterade stora pengar från STIM, då låten spelades en del på lokalradion. 8 kr har jag för mig bestämt att det blev.

Bums Records bjöd dessutom in till stor releasefest, som hölls på en färja mellan Sverige och Danmark. När man hörde Kim gå på om denna tillställning så lät det som om han hyrt en hel färja som skulle vara proppad med branschfolk och fri dricka och mat. Så vi packade ihop oss ett gäng i en buss och for ner för att stråla i glansen. Dock visade det sig, när vi med andan i halsen i sista sekund han ombord, att vi först och främst delade releaseparty med Göteborgs bandet Frozen Eyes, vilket var helt ok. Dock kunde åtminstone inte jag urskilja något branschfolk bland alla vanliga passagerare som turade. Den enda riktiga behållningen på den resan var väl att vi bytte plattor med det andra bandet.

Frozen Eyes

Strax efter denna tillställning så dog det som var kvar av samarbetet med Bums och med facit i hand och med de historier vi hört från andra band, kan man väl dra slutsatsen att det bolaget var på gränsen till lurendrejeri även om det fanns en viss vilja att lyckas. Mastertaperna finns kvar i Danmark om dom fortfarande existerar, och det är inte helt otroligt att Kim fortfarande äger rätten till musiken. Jag vet att vi försökte få loss banden och rättigheterna vid flera tillfällen, för att kunna göra något med det på egen hand, när det visade sig att det inte fanns någon backning från bolaget när man skrapade på fernissan. Framför allt existerade inte det distributionsnät som man skröt om som sitt stora trumfkort.

Det som blev kvar var det minimimantal skivor som kontraktet dikterade som vi fick själva för att sälja, distribuera på egen hand. Hur mycket grabbarna skuldsatte sig för detta i slutänden kommer jag inte ihåg.