Spader Raljerar På om Merchandise

Trodde ni det var sluttjatat om Merchandise? Inte då! Ett alldeles för stort och trevligt ämne för att någonsin ta slut. Det är ett ständigt återkommande tema här på Spader Ess men ämnet dyker ständigt upp lite varstans det finns Rockers, te.x här hos "Ljudet Av ett Hårdrockshjärta" där det bland annat diskuterades om bandtischan.

Och nog är det väl ändå så att just bandtischan är Merchens okrönta konung/drottning. Vi pratar här inte om att bara vunnit slaget, det verkar onekligen som ett så simpelt klädesplagg som en T-shirt, kammat hem hela kriget. Bandtischan står helt enkelt i en kategori för sig själv. Givetvis finns det en hel del man kan raljera om den och dess former, men denna gång tänkte jag sikta in mig på dess trogna följeslagare, eller för att vara mer exakt, konserthalsduken.

Vi har nu konstaterat att bandtischan i sina olika former regerar, dock inte i ensamt majestät. Vi har ett otal andra förekomster och det dyker upp nya mest hela tiden, men till de mest långlivade får man nog räkna knappen, eller Pins och patchen som de heter på riksrocksvenska. Det går lite upp och ner för deras populäritet och kan nog dessutom knytas lite till hur många åldersringar den aktuella Rockern har.

Men den Merch-företeelsen som jag ville ta upp här är således den gamla klassiska Konserthalsduken. På 80-90 talet, när jag själv började springa på konserter var den ett oumbärligt inslag, såväl på konserter som hemma på pojkrumsväggarna. Men det känns nu som om den för en väldigt tynande tillvaro? Eller är det bara jag som blivit för gammal för att märka av den?




Det känns inte som den har lika framträdande roll i Merch-stånden på konserter längre. Man ser den inte viftas i publiken längre.
Möjligen har den fått stryka på foten tillsammans med den lika klassiska ballad tändaren, som fått kapitulera inför alla dj**la mobilkameror som hela tiden skall vidarebefordra konserterna i skakig skitkvalitet till en ointresserad omgivning (fasiken, ta ett par bilder och stoppa sedan ner den igen, för när du nyktrat till kommer du ändå bara inse att du skulle ha koncentrerat dig på spelningen i stället).

 Själv köpte jag halsdukar som en besatt i början av min karriär som konsertgåare. Blev till och med en hel del dubbletter. Som sedan fick pryda väggarna runt stereohörnan. Men någon gång hände något, jag slutade att köpa nya och dom jag redan hade plockades ner från väggarna och jag gick över helt till bandtischan.
Någon form av mognadssjuka?
Nu ligger dom som finns kvar (bilderna) i en låda och skräpar, men dom är kära minnen och den dagen jag lyckas erövra mig en gillestuga eller en bra mancave kanske dom kan åka upp igen. Kris?

En sak är dock säker så här i efterhand. Jag har fler intakta halsdukar än vad jag har gamla T-shirts. En del har slängts för att dom helt enkelt blev för slitna. En del har försvunnit i den takt som mitt midjemått ökade och dom helt enkelt inte passade längre. Som jag nu ångrar en hel del när mitt midjemått återgått till en mer hanterbart storlek igen. Särskilt min gamla älskade Phil Lynott tischa som jag saknar något ofantligt. (men jag har hittat en liknande på nätet, så det kan bli en tröst)

Vad säger ni om konserthalsdukens status?

För ett år sedan... NSFW

För ett år sedan så skrev jag om ett konsertminne med Kanadensiska Helix. En minnesvärd konsert på flera sätt. Om inte annat för bilderna som jag tog vid den signering som tog vid efter konserten och som kanske inte var helt rumsrena.
Jag vet inte om det var denna händelse som gjorde att gossarna fick upp ögonen för delar av den kvinnliga anatomin, men hur eller hur gjorde man samma år, 1984, en musikvideo som mer eller mindre vikts till detta fenomen.
Eller rättare sagt, man gjorde två versioner av den, en som bara är 80-taligt gubbsjuk och en som utan tvekan är vad man kallar NSFW eller näst intill mjukporr. För att försäkra sig om skandalkvalitéerna så kryddade man dessutom videorna extra genom att låta tidens Femme Fatale, Traci Lords, ha en framträdande roll i videon.

Den påklädda versionen...


Den något mer barnförbjudna versionen.

Helix - Gimme, Gimme Good Lovin' by hairmetal

Dessa videos gör ju att man ställer sig en del frågor. Varför gör man dessa två versioner? Var trodde man att video nummer två skulle sändas? Redan den påklädda versionen måste haft problem med dåtidens MTV och annat media. Då fanns ju inte Webben som vi känner den idag. Att Ramstein och andra tar till liknande knep idag kan man väl förstå bättre då man vet att en sådan video kommer att få en viral spridning av sig själv via nätet, men då?

För det lär väl ha kostat en slant, så jag tvivlar på att det bara var för bandets eget höga nöjes skull? Särskilt som man vet hur kissnödiga skivbolag kan vara med sina investeringar.

Konserter man minns .. NSFW

Eftersom det är Fredag första veckan tillbaka på kontoret, så tänkte jag bjuda på någonting uppiggande. Nämligen Rockstjärnor från förr, naket och näspetande.

Vissa konserter minns man bättre än andra. Ibland kan det bero på nivån av nykterhet, ibland på helt andra faktorer. En sådan konsert för min egen del var när Helix besökte metropolen Oskarshamn 1984.

Förutom att det var ovanligt med sådant celebert besök i Oskarshamn, så kan jag inte komma på varför den tillställningen lämnat sådant avtryck hos mig??? :-)

Brian Vollmer signerar okänd kvinna som tappat bort sitt autografblock

 Det kanske helt enkelt var för att dom gjorde ett så stort intryck?

Brent Doerner och Brian Vollmer visar sina Mad skills

Spelningen då? Jodå, den var riktigt bra om man bortser från att publiken lös med sin frånvaro. Folk hade väl fullt upp med att klaga på att det aldrig hände någonting i Oskarshamn, så det fanns inte tid för konsert med storsäljande internationella artister.