Gott Nytt År! Rockers!

Så, då har vi strax lagt 2013 till handlingarna och välkomnar ännu ett år.
2013 har varit ett bra år på många sätt, både privat och bloggmässigt. Massor med bra musik, både på skiva (får funka som samlingsnamn då det varit en hel del digitalt också) och live.

Man kan väl säga att 2013 kom för mig att bli året då mycket befästes. Jag började använda bloggen mer fokuserat och bygga upp den under 2012, men det var nu under 2013 som det stabiliserades mer och fortsatte att öka. Dessutom kom Polarn' Per ombord som gästskribent, vilket ökade på kvaliteten. Hoppas på mer av det under nästa år.

2013 har dessutom varit ett år med nya bekantskaper, både fysiskt och digitalt, vilket alltid är kul. Även lite äventyr med gamla kompisar har fått rum. Fick dessutom chansen att skriva lite gästinlägg på Tune of The Day, och det var också roligt.

På det personliga planet var 2013 det år, då den under 2012 påbörjade viktresan, stabiliserades. Efter att ha tappat närmare 50kg får jag numer anse mig som mindre viktig i stället för överviktig (detta gäller även frugan).
Även brutit 20-årsvallen med frugan, då vi klockade in på vårt 21:a år tillsammans. To infinity and beyond älskling... Dessutom fick vi båda en ny förälskelse under sommaren, Kreta.
Under året gick vi även över till att vara ungdomsföräldrar, då vi nu har två tonåringar, en i slutet och en i början.
Biljetter till 2014 års första konsert, Pearl Jam, i hamn! Samt minst en till planerad så här långt, men den håller jag hemlig för tillfället, då den skall bli lite av en överraskning för någon som det ser ut. :-)

Vad hoppas jag då inför det nya året?
Mer av allt det goda. :-) Mer musik, mer konserter, mer möten.
Att det fortsätter komma massor med bra musik, men det är jag rätt övertygad om efter att ha sett lite av vad som är planerat att komma. Dessutom brukar just det som man inte har en aning om, utan mer snubblar på, vara minst lika upphetsande.

Kanske att jag äntligen kan övertyga min talangfulla dotter om att gästskriva lite ur sin, något ungdomligare, upplevelse av musiken. Kanske lite andra samarbeten, vem vet?
2014 kanske dessutom är året då den gamla vinylsvarven plockas fram igen, även om antalet vinyler numer är svårt decimerade, men man kan ju alltid börja på nytt. :-)

En annan sak, att få tummen ur och kanske försöka mig själv på med att intervjua en del. Få lite mer kött på benen, helt enkelt. I dagsläget vet jag inte om jag kommer att orka hålla uppe den publiceringstakt som varit, med mycket smått och lite större. Vi får se, för här kommer även den andra delen av livet in, med eventuellt ändrade arbetsförhållanden som kommer att kräva sitt. Men att det skulle sluta av helt tror jag inte på, det är för roligt, nu när det börjar gå bra.  
Jag hoppas även att träsnidandet får sig ett uppsving, då det varit löjligt lite av den varan under året som gått, av olika anledningar, men där latheten varit en. :-)

Internetsnodd

Så till alla er som läst, kommenterat, musicerat och på ett eller annat sätt bidragit till att fortsätta Spader Ess resan, ett stort tack och ett synnerligen Gott Nytt År!!!

En dag på Vingården... Manousakis Winery, Kreta

En av de varmaste dagarna under vår vecka på Kreta tyckte frugan och jag att det var dags för en liten vuxentur med hyrbilen dessutom fanns det ju A/C i bilen vilket gjorde tanken på en paus från solens hetta oerhört tilltalande. Siktet ställdes in mot den vingård vi läst om i Fritidsresors broschyrer. En lite lagom tripp på någon mil, som utlovade gott vin i trevlig atmosfär,

Exemplarisk Skylt

Manousakis Winery, hemmet för Nostos wines visade sig bli en av höjdpunkterna på hela resan. Vingården ligger en bit inåt landet från Agia Marina sett, men det är både lätt att hitta (tack vare vingårdens exemplariska skyltning) och lagom lång körsträcka (ca. en halvtimme) genom ett pittoreskt Kreta.

Gamla Vineriet (lagrat?)

Gården ligger vackert till omgiven av stora citruslundar, själva druvodlingen är belägen högre upp i bergen. Den består dels av det gamla vineriet (heter det så?), och en modernare anläggning som används för vinproduktionen idag.

Vingården, som idag drivs av grundaren Theodore Manousakis yngsta dotter Alexandra, drivs småskaligt men ambitiöst med stora kvalitetsmål. Mer om gårdens historia hittar ni på deras hemsida, eller ännu hellre, ta en sväng förbi om ni är i trakten. Ni kommer inte att bli besvikna.

Afshin

Det var som sagt en väldigt varm dag, och även om A/C:n i bilen fått arbeta på fullvarv så var inte min första tanke, att ett glas mustigt rödvin skulle kännas som mitt första val för att svalka sig med. Men efter att ha varvat ner i skydd av skuggan under serveringens Pergola så återfann sig livslustarna snabbt. Har man dessutom turen att som vi, hamna i de kapabla händerna på Alexandras pojkvän, Afshin Molavi så är man hemma. Förutom sina kunskaper som sommelier, så är det lite extra kul att han är bördig från Uppsala och utbildad på Grythyttan, vilket även gör beskrivningarna och samtalen runt vinerna lite lättare för oss Svenskar.  


 Nu var inte vin det enda man tog fram på vingården, utan man hade även slagit sig in på ett par andra, för ön, typiska produkter, olivolja och havssalt under namnet Terroir. Även här ser man till det lokala, tex. att havssaltet är handskördat på en strand i närheten och förpackningarna i lergods görs av en lokal konstnär. Dessutom går delar av intäkterna till en skola för handikappade barn i Chania.

Mmmmm, en syn för en vin och träälskare

 Efter vinprovningen som bestod av 6 olika, ack så underbara viner (1 vitt, 1 Rosé och resten röda), så fick vi oss en rundvandring i vinfabriken. Vilket i sin tur var just rena turen, då man normalt skulle vara föranmäld till rundvandringen, men vi hade turen att släntra in och hinna med vinprovningen innan en liten grupp precis skulle påbörja sin.

Vinguide med sin första egna tur. Bra jobbat!

Det här med vindrickande i solen då? Jodå, vi började med ett kylt Rosé och sedan den vita. Båda riktigt goda. Framför allt blev frugan och jag tagna av den lite udda vita, eftersom vi normalt inte är några storkonsumenter av just vitt vin. Detta är gjort på en lite ovanlig druva, Rousanne, som tydligen inte ger riktigt lika mycket vin, men innehåller istället en hel del karaktär. Så ett par sådan flaskor fick följa med oss hem.
När vi sedan kom in på det röda sortimentet så inser man snabbt att ett rätt tempererat rödvin faktiskt känns riktigt svalt när kvicksilvret i termometern spelar omkring 40 graders strecket. :-) Vi tyckte om alla de röda vinerna som serverades, men fastnade lite extra för deras Nostos Syrah och Nostos Manousakis. Så ett par flaskor av vardera fick göra sina vita bröder sällskap. Tillsammans med Olivolja och salt givetvis. (saltet kom dels från stranden Balos, som vi hade tänkt göra en utflykt till, men det visade sig att vår bil inte riktigt höll måttet för den trippen, så det här fick bli ett substitut :-)).

Nu inträder ju nästa dilemma. Framför allt rödvinet mår ju bra av att lagras, även om det redan är väldigt gott. Kan man nu hålla fingrarna borta från dessa buteljer, nu när höstmörkret sänker sig och vintern rullar in, samtidigt som man kommer att nostalgiska minnen från Kreta dyker upp? Det är den stora frågan... Som tur är så lockar det att åka tillbaka till Kreta och det går ju för all del att beställa vin från deras hemsida. Dessutom har vi vårt hemliga vapen när det kommer till Kreta, nämligen att frugan har en väninna som har hus på ön och kanske skulle kunna agera langare? Men med nya vinflaskor kvarstår fortfarande dilemmat om att kunna lagra.... Man får nog fundera på att göra om dotterns rum till vinkällare när hon flyttar hemifrån, så att man kan köpa större kvantiteter... :-)

Traditionell vintrampare :-)

High Tech Vintrampare

Mycket gammalt Olivträd, minst 1000 år

Mycket nöjd delägare i 6 flaskor Nostos Vin

Och eftersom detta är en rockblogg i grund och botten och det har recenserats en del "Rock-viner" här på bloggen så infinner sig tanken, inte helt osökt, tänk om man hittade sådana här ädla druvor i flaskan nästa gång man öppnade ett Merchandise vin..... Vilken värld det skulle vara....

Tebax från Kreta!

Så då har man varit på Kreta och vänt, som en liten slutkläm på semestern. Första turen till Kreta för oss och det blev en riktigt härlig upplevelse.

Vi hann inte mer än kliva av planet på Chanias flygplats, förrän vi blev informerade om den stundande lokala rockfestivalen "Chania Rock Festival", som visade att detta är en ö som har rejäl svensk anknytning genom att ha Crucified Barbara som ett av sina huvudband. Tyvärr så missade vi festivalen då den går av stapeln den 25:e Augusti, men om ni är i trakten när det beger sig så ser jag det som ett hedersuppdrag att vara där och stötta de Svenska metalltjejerna när dom lär Grekerna hur man rockar. Skulle vara kul att få en rapport därifrån.


 Vi flög med Fritidsresor och bodde på hotellet Iolida Village i Agia Marina. Agia Marina är väl tillsammans med Platanias traktens riktiga turistfälla till ort, vilket man direkt märker på den för medelhavets obligatoriska turistgata, tjusigt kantad av allsköns tingeltangelbutiker och partyställen. Lite som Gamla Stan i Stockholm fast varmt med andra ord.

Hotellet var över förväntan, man hade till och med en alldeles nybyggd "vattenpark" med ett par vattenrutschbanor, som vi inte visste något om när resan bokades. En kort promenad tog oss ner till den underbara stranden och Medelhavets salta vatten. Första doppet gick det massiva vågor, perfekta för bodysurfing, så dan efter inhandlades det en bodyboard till sonen. Efter det missade vi alla bra vågor... Nasarna vs. Familjen 1-0. Badet soch solen var dock helt underbart hela veckan, både i havet och på hotellet.

Vi passade på att hyra en bil ett par dagar för lite utflykter. Detta gjorde vi innan vi åkte och insåg att Kreta är en väldigt bergig ö och att en liten röd sportbil kanske inte var det mest lämpade alternativet. Men Röda Faran lyckades med konststycket att ta oss över bergen, till Knossos och tillbaka igen, en sträcka på ca. 15 mil enkel resa. Dessutom var den praktisk när man ville parkera i skuggan. Till och med det minsta olivträdet kunde man gömma den bakom.

Resan till Knossos var mestadels för att vi blivit inbjudna på fest hos Kung Minos, men jag tror att vi kom lite för sent (ca. 4000 år), för när vi kom fram stapplade det mest omkring en massa förvirrade turister och palatset var i ruiner. Måste ha varit ett sjuhelsikes party dock. Lite skogsbrand bjöds dock som underhållning för oss eftersläntrande gäster.





Sista dagen med bilen gjorde frugan och jag en liten egen utflykt till en lokal vingård, men mer om den lite senare.


Maten på Kreta visade sig bli en riktig hit. Den hette Mythos, var en klassisk Grekisk rätt som serverades överallt och vi blev snabbt väldigt bra kompisar.
Skämt åsido, innan vi åkte så dividerade vi en hel del om vi skulle köra "All Inclusive", men som tur var struntade vi i det. Maten på hotellet var nog den enda besvikelsen och som tur är så är Kretanerna väldigt stolta över sin mat, så inga  Engelskt anpassade menyer någon stans. Vi lyckades dessutom pricka in riktigt bra restauranger vid alla besök. Allt från The Olive Tree, Platanias Palace och Cosmos, till Nymfi Restaurant. Bland annat.
Men en sak som de flesta av restaurangerna serverade i överflöd (förutom efterrätt och Raki med varierande kvalitet) var just grekisk musik. Grekisk folkmusik tenderar att bli rätt tradig efter ett tag. Ett jäkla plinkande helt enkelt. (tack för den lugna cooljazzen som spelades på Nymfi).

Detta för oss osökt in på ett annat av favoritstoppen längs turistgatan, där man kunde rensa ut öronen från allt vad Bouzouki heter, nämligen rockhaket "Rock House". Trevligt ställe som spelade rockklassiker i parti och minut. Att man dessutom uppmuntrades att själv önska låtar var trevligt det med. Därtill kan man lägga verkligt trevlig personal och gott att dricka. Fick även en hel del tips som skall kollas upp av DJ:n. Extra plus att det fanns en bra variation på alkoholfria drinkar så att även 13-åringen kände sig riktigt hemma.

Det summerar väl i stora drag veckan på Kreta, så när som att det kommer en egen artikel om vinprovningen. 

Jo förresten, ett stort frågetecken uppstod även under resan. Denna Poster kunde man se överallt i trakten, men min brist på kunskap i det Grekiska språket gör att jag inte har någon aning om vad det handlade om. Det vi ser är en bild på en till synes ganska självgod gubbe i förgrunden och med tanke på frekvensen av upphängda affischer kan man misstänka att det rör sig om en populär figur. Tills man tittar lite noggrannare på figurerna i bakgrunden. Ser ut som en zombiehord på väg framåt, som utstrålar både förakt och äckel...??? Finns det någon vänlig läsare därute som kan upplysa mig om vad i helsike detta är så blir jag mer än tacksam.

Kreta! Here I come

Då skall jag bege mig i fotspåren efter Rebellängeln och sätta kosan mot Kreta. Vilket i sig innebär en lite lugnare takt på publicerade från min egen sida, men kanske kommer det något från polaren Per under tiden, vem vet? :-)

Jag har dock lämnat ett par alster för automatpublicering, och jag vill passa på att promota det som kommer den 10:e som kommer att innehålla både Kanadensisk 80-tal, naket, lite porr och eftertanke. Vem kan motstå sådant? :-)  

Så under tiden, ha det bra, det skall jag ha....

The final countdown, mer sol till folket!

Då har nedräkningen börjat på allvar. Snart är det semester. Vilket gör att det är mycket att göra men kanske inte fullt lika mycket motivation att göra det. Det är som om hjärnan redan lagt sig i hängmattan....

Det skall bli sköna veckor dock, först en sväng för att fira lillebrorsans födelsedag och hälsa på Smålandsfalangen, men innan det skall den här veckan härdas ut. Hoppas på fint väder och så långt verkar det riktigt bra, har nog hittills badat mer i år än vad jag gjorde på hela förra sommaren. Men som en liten solförsäkring så har familjen bokat en Kreta resa som avslutning på semestern. Kreta är visst Grekiska för Rock n Roll i solen tror jag.

Det har trillat in en del musik som det skall lyssnas på, så förhoppningsvis kommer det lite nya recensioner också.

Jag lämnar er för denna gång med Robert Plants öppningsrad från en av världens bästa låtar, "Oh, let the sun beat down upon my face..." och önskar det till er alla.