Dagens Musiktips : Hela listan...Eller grand deluxe 6!

Här kommer återigen en massa örongodis från Nordens alla hörn. Idel ädel musik från vidderna här i Norr. Bara det bästa (i mina öron) till er mina kära läsare. Fast det skulle väl vara lite korkat med något annat på en lista av detta slag. Vi säger så här, om jag någon gång skulle göra en lista med det sämsta jag hittat, så varnar jag i förväg.

Vi början resan i grannlandet Danmark. Ok, jag skall inte påstå att Danmark står för ohemult stora mängder med musik som hamnar i mitt knä jämfört med många andra länder, men den musik som hamnar där, den brukar vara riktigt jäkla bra. Det gäller givetvis dagens startband Bellhound Choir. Ett solo projekt med Massor med sköna låtar. Lite mörkt, bluesigt melankoliskt och ack så vackert. Sångaren Christian Hede Madsen har en fantastisk röst. Ett måste.



Facebook


Mot andra grannar. Norge närmare bestämt. Dunbarrow har varit med här förr. Men man har sedan dess släppt mer av sin 70-tals osande rootdoom. Sådan gör en alltid glad. Ett norskt Pentagram månne?



Facebook

Sverige då? Jo, idag får det bli Jordskred som representerar med sin sköna proggrock. Mycket snygg musik med massor med retrofeeling. Alltid skönt att blanda upp med lite sång på svenska dessutom.



Facebook

Eftersom jag inte hittade något Finskt att komma med till denna specialupplaga av listan, och jag vill visa att vi också kan det här med enmansprojekt, så kör jag en svensk rockrökare som lök på laxen. Närmare bestämt lite mastig döds med Urskog.
Såg detta på bloggen Bara Metal och slogs först av det brutalt snygga omslaget på denna singel. Men efter ett par varv med låtarna, så sätter dom sig. Så även om detta inte är min  favoritgenre och jag normalt inte köper singlar, så blir jag faktiskt lite sugen, för en snyggare singel får man nog leta efter. Kan vara så att singelformatet är lagom dos av döds för mig.



Facebook

Recension - Brimstone Coven : Black Magic

Gamla favoriterna Brimstone Coven är tillbaka med en ny platta, Black Magic.
Och Magi är precis vad det är, om man är funtad som jag. Hela paketet, från musiken till omslaget slår an strängar hos mig.

Lite snyggare produktion än tidigare, men i övrigt är det sig mycket likt. Det är en fortsättning på den inslagna retro-
stigen. Och med en rejäl dos trallighet mitt i tunggunget.

Det här är en blandning av den Amerikanska och Svenska tolkningen av klassisk 70-tals Doom. Lite Pentagram, lite Heavy Load, massor av Brimstone Coven!
Och det är väl här i dessa musikaliska landskap som man känner att man kan landa på något sätt. Och landar skönt, det gör man, det lovar jag.

Det är både bekant och lite exotiskt på samma gång. Hemtamt, men ändå lite spännande. Som att gå på en mörk stig, men med ficklampa. Man känner sig trygg, men det finns något som lockar och skrämmer i periferin.
Det är en aningen mörkare platta än tidigare, och även om jag sade att det finns en sing along känsla i en del låtar (trallighet), så även om det givetvis finns en del upptempolåtar, så innebär det på inget sätt att det käckt. Nä, det är helt på ett annat plan. Det är så att säga väldigt lågt från andra ockulta klassiker såsom Black Widows "Come To The Sabbath"  som i sig är en bra låt, men på helt andra meriter. Här är det mörker, lugn och tyngd som gäller, men inte så tungt och rått att det blir deprimerande. Snarare en tyngre variant av den Blue Öster Cult influerade musik som Ghost ger oss (återigen Amerika/skandinaviska referenser). Stundom andas det även en hel del av 70-tals Kiss, fast med snygg och bra produktion.
Bra där! Mycket Bra!

Att man sedan bjuder på riktigt snygga omslag, ja, det vet ni triggar en extra nerv hos mig, då jag gärna ser en helhet i både musiken och paketeringen.
Så, jag ger även den här skivan en rejält stark 4 av 5 Ess.

Sammanfattning:
Betyg 4+/5
Favoritspår: Black Magic och Slow Death
Skivbolag: Metal Blades Records
Release: 29:e Januari 2016





Facebook
Bandcamp

Dagens Musiktips - Bedemon : Child of Darkness

Vad fick man under tidigt 70 tal, om man stoppade 3 lirare, deras instrument och en gammal bandare rakt ner i en kastrull? Man får de kultförklarade demoinspelningarna med Bedemon.
Bedemon var ett sidoprojekt med Randy Palmer, Geof O’Keefe och Bobby Liebling, som man annars sett i Pentagram. Och nu återsläpps deras demoinspelningar under namnet Child of Darkness.
 
Skivan, som släppts tidigare i olika skepnader, släpptes idag ännu en gång på Relapse Records och låtarna är tagna från de ursprungliga masterbanden. Ljudet på skivan är i sann gammaldags demoanda rent bedrövlig. Stundtals låter det riktigt skit. 
Men samtidigt är det så jäkla bra. Bobby Lieblings röst är som vanligt helt hypnotiskt skön och riffen sitter som dom skall. Jag kan inte annat än saga att ven den ruggiga produktionen gör sitt till för att ge det här en otrolig närvaro och intensitet. 
Gillar man Pentagram det minsta så är det här en riktig pärla! Och snygg utgåva dessutom...

Recension - Brimstone Coven : II

Brimstone Covens andra platta, II, släpptes i början av November.

Tio 70-talsosande låtar med ockult touch, vad mer kan man önska i höstmörkret. Referensramarna för oss Svenskar hamnar i samma härad som tex. Witchcraft och Graveyard toppad med en lätt Doom/Stoner känsla, men jag hittar även en hel del Black Sabbath (otippat i denna genre :-)), Blue Oyster cult, Ghost och Pentagram (vilka dom dessutom spelat förband till) i ljudbilden.
Med andra ord så faller det mig på läppen. Rejält.

Det är ganska enkel och sparsmakad ljudbild vi får från denna Amerikanska kvartett. Men en ack så effektiv sådan. Organisk rock när det är som bäst. Att man sedan blandar upp det med Stämningsfulla och lite sakrala stämsång gör inte det hela sämre. Det sitter snarare som en smäck till de ockulta texterna.
Bandet fortsätter den resa som man beträdde med sitt debutalbum från förra året, men inte utan att utvecklas.
Det blir så att säga mer av kakan, men man har även förbättrat receptet. Bättre ljud och låtar överlag, för att inte tala om den ovan nämnda stäm- och kör-sången. Svängigt och tungt med snygga melodier. Ibland lite jazzigt och progressivt, men hela tiden båda fötterna fast planterade i gårdagens rockmylla. Och även om den musikaliska helheten är välgjuten som den är, så sticker "Big John's" sång ut lite extra. Det är jävligt bra sjunget helt enkelt. Den nya plattan är även starkare låtmässigt, och det är egentligen inte en dålig låt på plattan. Texterna rör sig uteslutande i det ockulta sfärerna med inslag allt ifrån Grekisk och Babylonisk mytologi, men även "modernare" innehåll som Faust behandlas.

Det stämningsfulla omslaget är gjort av Ralph Walters som gjort en hel del omslag till olika Doom/Stonerband däribland omslaget till Groan : The Divine Right Of Kings som vi sett här på bloggen tidigare, men även saker till High on Fire och Mastodon.
Skivan kan idag beställas digitalt via Bandcamp, eller om man vill ha en CD (som jag), så kan man kontakta bandet. Ett par olika limiterade vinyler är på gång via STB Records, men då är det värt att veta att det gäller den första plattan (plus lite extra material), inte den senaste. Den har specialdesign som kan vara lite förvirrande men antagligen gör sig riktigt bra i samlarens skivhylla. Dock antar jag att även II:an kommer att vandra samma väg och pressas i vinyl så småningom.

När det kommer till att sammanfatta och sätta ett betyg, kan jag bara citera den gamle Eddie Meduza och säga Föer Jaevla Bra! Solklar 4+ av 5 Ess ger jag till Brimstone Coven. Jag kan dessutom lägga till att jag här har riktigt svårt att bestämma favoritlåtar för det är så många. Det är en skiva som riskerar att växa för mig och jag är övertygad att den återkommande kommer att plockas fram även långt in i framtiden.

Sammanfattning:
Betyg 4+/5
Favoritspår: The Black Door och The Grave
Skivbolag: STB Records
Release: 2:a November 2013






Bandet består av följande lirare:
"Big John" Williams - vocals
Corey Roth - guitar
Andrew D'Cagna - bass
Dan Hercules - drums

Tracklist:
1. Cosmic Communion 04:38
2. Behold, The Anunnaki 05:45
3. The Black Door 03:51
4. Blood On The Wall 04:30
5. The Grave 04:34
6. Lord and Master 06:12
7. Vying 04:47
8. The Seance 03:49
9. Hades Hymn 01:27
10. The Folly of Faust 07:04

Mer om Bandet:
Hemsida
Facebook
Bandcamp

Support The Bands You Like!!

Man kan inte förneka en bra låt - 13

Captain Beyond är ett band som har varit väldigt inflytelserikt om än aldrig kommersiellt framgångsrika. Med sin progressiva och psykedeliska rock har om inte annat varit väldigt viktig för utvecklingen av dagens Stoner- , Progg- och retro-rock scen. Captain Beyond kanske inte blev så mycket mer än ett kult fenomen när det begav sig, men medlemmarna har förgreningar mot både Deep Purple och Iron butterfly och storheter som t.ex. Opeth har angett dem som en stor inspirationskälla.

Låten för dagen är Dancing madly Backwards från 1972. Detta är en riktigt skönsvängande diamant bland låt-skatter, även om den precis som sitt band kanske inte är så vida känt hos allmänheten. Man skulle dock kunna kalla detta en mall för 70-tals progg-rock. Svängigt, progressivt, sköna gitarrer, jazzigt komp och en underbar sång. Man kan fråga sig varför den inte slog hårdare...

En av de bättre coverversionerna görs av Svenska Qoph som gör en uppjazzad helsvensk version "Dansar Galet Bakåt". Qoph's debutskiva, där denna låten låg, sålde underligt nog bättre utomlands än i Sverige trots språket.

Captain Beyond - Dancing Madly Backwards


Qoph


Pentagram


Detta kanske inte riktigt kan räknas som en cover på Captain Beoynds låt. Men jag kan inte annat än slås av likheten i texten. framför allt känns det som textförfattaren åtminstone har hört refrängen tidigare någonstans. Undrar var?
The Flirts

Vinyler som jag skulle vilja ha...

...om jag fortfarande samlade.

Jag nämnde att detta kunde vara att ämne som dök upp längre fram och här är ett första inlägg i denna kategori. Fast, ärligt sagt, anledningen att denna artikel dyker upp här, är mer en slump än att man skall se det som en start på en artikelserie.

Slumpen då? Jo, jag samtidigt som jag satt och suktade efter dessa två otroligt vackra vinylutgåvor av Doom pionjärerna Pentagram efter att Stones-mannen hade lurat iväg mig till Svart Records hemsida, så såg jag att bandet kommer för att spela i Sverige till vintern. Mer om det nedan. 

Review your Choises

Sub-Basement.

Båda skivorna är tryckta i en limiterad upplaga om 500 kopior styck. Och som det inte vore nog med att det är otroligt bra skivor i sig, så är det dessutom mina favoriter i den Italienska konstgruppen Malleus (för övrigt till stor del gruppen Ufomammut) som står för designen. Allt detta godis till det facila priset av 15 euro stycket. Eller en value pack på 30 euro för båda med 2 bonus 7" till.

Det slumpade det sig så att jag fick syn på att Pentagram är bokade att spela här i Sverige snart. Närmare bestämt på Püssy a GoGo den 9:e November, som förövrigt har en hel del annat gott att bjuda på under hösten. Så förhoppningsvis kommer det att bli läge för att se dem. Och med lite tur kommer det då att bli en schysst poster till evenemanget av Robin Gnista.