Det jag tänker på är alla dessa personer som står bredvid strålkastarljuset i musikranchen. För att inte tala om alla dessa som rör sig runt alla de band, som aldrig lämnar de lokala scenerna. För dom finns ju där med, både i anslutning till de grupper som blir stora, men även runt de banden som aldrig slår igenom.
Roddare, allt-i-allos och hangarounds i allmänhet. Till detta släkte räknar jag mig själv, och tiden som jag spenderade med polarna i Smålandsbandet N.J.B. har jag beskrivit i min lilla serie "Let The Good Times Roll..." och säga vad man vill om det, det var en viktig tid för mig. Det var min chans att göra något med musik utan att kunna spela själv. Det närmaste jag kunde komma en rockscen utan att vara musikalisk.
Det är något som jag på något sätt försöker fortsätta genom denna Blogg, och många andra med mig.
Man stöter på dem lite här och var. Medhjälpare till band, medhjälpare i studios, musikhandläggare på studieförbund, Fritidspersonal, ja, även som musikbloggare. Du har folk som startar små skivbolag, inte för att dom tror att dom skall bli rika, utan enbart för att få vara en del av det dom älskar mest. Musiken! Det finns givetvis fler än dom jag rapar upp här, men ni förstår min andemening.
Ofta hyllas allt ideellt arbete i Svensk Idrottsrörelse, men denna delen borde hyllas lika mycket enligt mig, då det finns en uppsjö med både ungdomar och äldre som väljer detta sidospår att verka inom och den stora skillnaden är att musikvärlden inte lika lätt inordnar sig i föreningsformen, även om det givetvis går.
