Det som komma skall - The Pretty Reckless

The Pretty Reckless är ett band som jag första gången hörde talas om på Grimgoth's sida, där han skrev om deras kommande album Going to Hell och han visade videon "Burn". Sedan dess har dom dykt upp en del och deras skönt svängiga singel "Heaven Knows" har spelats hyfsat flitigt på radio och då även på P3.

Bandet har släppt ett antal snygga videos inför skivsläppet, vilket gör att förväntningarna höjs för min del, för det här är normalt ett band som jag skulle ställt mig en aning skeptisk till. Och då framför allt för att man väljer att spela ganska hårt på sångerskan Taylor Momsens sexiga utstrålning. Vilket i mina ögon kan vara lite problematiskt. Inte för att jag inte uppskattar sexiga kvinnor, utan för att jag tycker det blir aningen läskigt om man i musiksammanhang enbart har det att erbjuda i stället för talang. Exempelvis som i faller Butcher Babies, som jag bara finner patetiska i sitt försök att spela på en sexighet som jag anser att dom saknar i samma utsträckning som jag anser att dom saknar talang.

Men här, med Pretty Reckless, måste jag ändå krypa till korset (vilken liknelse när man skriver om en grupp som skall till att släppa en platta med namnet Going to Hell :-)), men både bandet som helhet och Taylor i synnerhet verkar ha talang och låtsnickrarkompetens så det räcker, och då är det är bara till att kapitulera och luta sig tillbaka och njuta av det som bjuds i inväntande på att skivan släpps. Så det blir spännande att se vart det här tar vägen helt enkelt.

Komma ut ur gardeoben

Veckan som har gått har det pratats om hur Hysén junior kommit ut som homosexuell. Många är de som hyllat honom för sitt mod och man har pratat om hur viktigt detta är som markering och hur det kommer att underlätta för andra homosexuella att komma ut. Förståeligt, men....


Själv är jag väldigt kluven. Inte över att folk skall få vara öppet homosexuella, utan för att man skall behöva tala om att man är det. Att det måste göras en sak av det hela. Så här kommer en hel radda med ambivalent raljerande om ett ämne som jag känner spontant att jag inte tänkt färdigt på och att det finns otroligt många dimensioner att ta in.... :-)

Min egen reaktion på det hela är att det känns inte som vi kommit så värst långt som människor överhuvudtaget när vi hela tiden talar om hur viktigt det är att möjliggöra för homosexuella att komma ut. Jag förstår inte detta med att "komma ut"? För mig är folks sexuella läggning rätt så ovidkommande? Vi är alla människor och varför vi måste deklarera vilken sexuell läggning vi har offentligt kan jag inte riktigt köpa, även om jag förstår detta med förebilder för andra och så vidare.

Om vi skall hålla på på det viset borde man väl lägga till lite mer när man ändå är igång: Jag är Homosexuell, tänder bara på Vita, är Folkpartist, föredrar Hip-hop och allt annat som på något sätt kan stoppa in oss fack, så vi inte på något vis, gud förbjude, behöver interagera med folk som inte tycker och tänker likadant???

Vad är det värsta som kan hända? Att en kille skulle stöta på mig, eller att jag skulle riskera att stöta på en lesbisk (teoretiskt tänkande eftersom jag är lyckligt gift och därmed inte längre springer runt och stöter på kvinnor till höger och vänster)? Jag vet ju själv vad jag föredrar och kan väl efter det välja själv om jag vill tacka ja eller hövligt tacka nej, men hur eler hur borde man väl snarast bli smickrad. Det är ju inte som om homosexuella brukar springa runt och hångla upp folk vare sig dom vill eller inte (eller är det bara mig som ingen tänder på (förutom min fru då förstås (hoppas jag))). :-)

Det närmaste formellt deklarerade av sexuell läggning vi skall behöva komma, i mina ögon, är möjligen när man ser någon hålla varandra i hand på stan.

Visst jag vet att vi inte bor i en perfekt värld ännu och att homosexuella förföljs, men att stoppa in folk i fack är inte att integrera och få bort fördomar, det riskerar bara att bli ännu ett sätt kunna hålla avstånd. Det gäller även i viss mån den känslan man kan få från vissa homosexuella att man inte riktigt vill normaliseras utan att man gör en grej av att vara en i subkulturen homo. Svårt ämne detta.... Jag kanske bara är avundsjuk för att jag inte får vara med...:-)

Om man inte räknar Lesbiska som homosexuella då förstås.....

Grattis och stå på dig i vilket fall som helst, Anton!