torsdag 28 mars 2013

Recension - The Saint James Society : Bab(a/y)lon Rising

The Saint James Society är nu äntligen tillbaka med uppföljaren till sin galanta EP med debutalbumet "Bab(a/y)lon Rising".

TSJS fortsätter den mystiska resan som EP:n inledde. Redan i titeln till skivan kan vi ana en hel del ockultism.
Dels har vi Babalon, Den stora modern eller gudomliga skökan. Babalon som representerar den frigjorda kvinnan och hade stor betydelse för bland annat Alister Crowley som såg sig själv som det odjur som hon ofta porträtteras ridande på. Enligt vissa tolkningar är hon även Baphomets moder.

Sedan har vi Babylon, som i sig haft olika betydelser genom historien och religiösa uppfattningar. Men bland de vanligare i senare tid har väl Babylon fått klä skott för förtryck, egoism, materialism och förtryck av andlighet och personlig frihet. I Bibelns uppenbarelsebok omnämns Babylon som den stora skökan.

Jag vet inte om jag är helt ute och cyklar, men vi kan även ana fler kopplingar till Crowley och Thelema tankarna, då bandet upprepande använder sig av en för den rörelsens viktiga symboler, Hexagonen/gramet, både i sin vanliga form och inventerat på skivomslag och i sina visuella manifestationer. Men eftersom det handlar om musiker kan man även dra slutsatser mot "The Solfeggio Frequencies" som skall ha positiva spirituella och fysiska egenskaper. Helande genom musik.
Lägger vi här till bandets namn, där vi har Saint James, den första aposteln, som även pekas ut som Jesus bror. Ja, då har vi som sagt en guldgruva av mystik att gräva ur. Kanske handlar det om en mix, eller inget alls.
Dock kan man konstatera att ett band som levererar en skiva omvälvd i så mycket symbolik och mysticism, levererar en utökad upplevelse för den som vill grotta ner sig i detta. Vilket gör att det är lite trist att det hela dras ner en aning av det enda jag är besviken på, själva paketeringen. Den fysiska CD:n kommer förvisso i en gatefold variant av digipack, men helt platt så den kommer att försvinna bland andra skivor och inte synas i massan. Dock med en snygg bild på själva utviket, men själva omslaget är mer som en singel eller EP, den känns lite billig.
 Jag hoppas att vinylutgåvan ter sig bättre, för i en tid då försäljningen av fysiska skivor sjunker så hade jag nog hoppats på något mer från en sådan kreativ grupp. Ett texthäfte hade inte varit för mycket begärt. Som det är nu hade jag lika gärna kunnat köpt skivan digitalt och antagligen sparat en slant. 

Musiken då?
Även här fortsätter gänget i EPns utstakade ljudspår. Det är en luftig lättsam ljudbild som presenteras. Inte helt lätt att sätta fingret på, då det till denna luftiga lättsamhet vävs in rejäla doser av suggestivt mörker och tyngd. Flummigt är nog det som bäst summerar det hela.
TSJS bjuder oss på en komplex resa helt enkelt. Min första spontana tanke är att låtarna på den tidigare EP:n är mer direkta, men även på LP:n hittar vi starka låtar, jag tror dock att tiden är denna skivas bästa vän. Den tenderar att växa med tiden och det ökar väl risken för en långvarig vänskap. På det stora hela kan jag bara understryka det jag tidigare skrivit om gruppen, det här är mer av samma vara vara och det man gör är att cementera de löften man gav med EP:n.

Vi får på detta debutalbum läckert fuzzade gitarrer, skönt sväng, latent erotik och en rejäl dos av suggestiv mystik. Gillar man 60-70 tals osande bluesbaserad garagerock med stonerinfluenser så är man i hamn.

Musiken gör det den skall, för mitt inre frammanas en önskan av att dricka kall öl i varmt klimat, dansa småpackad runt lägereldar på sandiga stränder. Och eftersom bandet förknippar sig starkt med Texas ökenlandskap, så får man väl säga att man är rätt ute.

Brandons sång är suggestiv och behaglig, och står sig riktigt bra på egen hand. men det är när tjejerna fyller i och kompletterar som det uppstår magi. Skulle jag önska mig någonting så är det nog att att just tjejerna skulle få en mer framträdande roll i sången. Sista låten "House of Snakes" där Elza sjunger på Franska är ruggigt bra. Det är något visst med franska...

Generellt kan man väl bara konstatera att denna plattan inte klockar in som partyplattan för förfesten, utan mer en skiva som man helst avnjuter under andra mer kontemplativa omständigheter. Därmed inte sagt att den inte kan njutas i sällskap med andra. 

Sammanfattningsvis kan man väl säga att även om plattan inte är en perfekt giv, så är det som ett första alster klart intressant. Kan nu bara TSJS fortsätta att leverera vad denna skiva lovar, så kan dom gå långt.

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Brandon Burkart - Bas och Sång
David DuBois - Gitarr
Elza Burkart - Sång och Percussion
Candice Bertalan - Sång och Percussion
Jeremy Hayes - Trummor

Skiva: Bab(a/y)lon Rising
  1. Refractions
  2. Bab(a/y)lon Rising
  3. The Serpentine Highway
  4. Blood & Sand
  5. The Book of the Jaguar Priest
  6. Get Cold
  7. Post Tenebras Lux
  8. Ode to the Turquoise Ox
  9. Letters Signed in White
  10. Celestial Symbols Interpreted
  11. House of Snakes

Skivsläpp: 2013
Skivbolag: Tee Pee Records
Hemmaort: USA

Facebook
Bandcamp
Hemsida


Spotify

Support The Bands That You Like!!

2 kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...