Recension - Purson : Desires Magic Theatre

Det första intrycket som kommer över mig bara sekunder efter att ha satt på första låten på Pursons senaste giv, Desires Magic Theatre, är långsamt mörkt suggestivt sväng. 

Sväng med långsamt burleskt bensparkande i sammetsröda skumma lokaler enbart upplysta av fackeljonglörer. 

Det blir lite av en mental burleskklubb i gränslandet till Twin Peaks. Även nästa låt lutar åt det hållet, fast nu flyttar vi in oss i det progressiva cirkustältet. Tror att det till stor del har med blåsets kombination med orgeln att göra.

Även när vi sedan lämnar det burleska cirkustältet så hänger det progressiva elementet kvar. Det blir klassisk proggrock med tydliga Beatlespoppiga inslag väl förankrat i sent 60-tal, tidigt 70-tal. 

Det som känns som den tydligaste referensen, inte helt otippatn blir Jethro Tull, fast här med en sångerska bakom mikrofonen och där Jimi Hendrix kommer på besök då och då (särskilt i låten "Electric Landlady"). En svensk referens som dyker upp i huvudet är Ebbot Lundberg.

Skivan känns lekfull och busig, fast på ett gammaldags vis, men med en väldigt modern och snygg produktion. Som ett psykedeliskt experiment att försöka frammana svunna, oskyldigare tider.
Det sprudlar och är lika färgsprakande flummigt, precis som skivans snygga omslag. 

Gruppen lyckas med att väva både lätta och skira spetsmönster och tunga sammetsmantlar med en taktfast och gungande rockvåg krönt av jazzig coolhet, flöjtar, bombastiska orglar och lägg därtill Rosalie Cunninghams mörka lugna röst, som är både sval och het på samma gång.

All denna audiovisuella färgprakt måste givetvis belönas. 

Det blir ett fyrtal i ess. Gillade du förra plattan, The Circle And The Blue Door, så bör du älska den här. Skivan har tillräckligt många dimensioner för att bli en långvarig kompis på skivtallriken.

Spin on!

Sammanfattning:
Betyg 4/5
Favoritspår:   Electric Landlady och The Windowcleaner
Skivbolag: Spinefarm Records
Release: 29:e April 2016

Facebook

Hemsida

Rock N Roll fylla

Det är inte helt utan att man numer kan bli ganska knall på Rock N Roll bärs utan att för den sakens skull behöva dricka samma "b(r)and" flera gånger. Dock finns ju inte alla på bolaget så det kan ju bli lite pyssel innan man får ihop sitt eget extended Six-pack.

Men här är en sammanställning av de signatur-öl som jag hittills hittat på nätet. Antagligen varken de sista vi sett, eller särskilt komplett lista. Några går troligen inte att få tag på längre, men det är fullt tillräckligt för att det skall snurra till om man vill. Jag vet inte om det är ett önsketänkande från min egen sida, men jag inbillar mig ändå att en hel del av de öl vi sett dyka upp i denna genre, åtminstone på pappret, ser ut att hålla högre och högre kvalitet. Framför allt det faktum att man verkar känna hur vindarna blåser och lämna Lagern och vandra mot Ale i stället. Vilket iofs kanske inte skall ses om en kvalitetsmarkör i sig, men det känns i alla fall som man tänkt aningen längre.

För till en början kunde man nog se det mer som en kul grej, men jag tror nog att dåliga produkter, nu när "marknaden mognat" lite (faan vad jag hatar det uttrycket egentligen), så är det nog mer risk att ett varumärke kan skadas snarare än stärkas, om man lanserar en allt för dålig produkt.

Pearl Jam - Faithful Ale
Mastodon - Black Tounge Double IPA
Iron Maiden - Trooper Ale
AC/DC - Australian Hardrock
Motörhead - Bastard Lager
Sepultura -Weiss
Municipal Waste - Toxic Revolution
Kiss - Destroyer Beer
Pig Destroyer - Permanent Funeral 
Amon Amarth - Ragnarok Porter
Corrosion of Conformity - Imperial Porter 

Graveyard Hisingen Brew  

Ebbot Ale

The Sword Beer 

Rolling Stones 

Skål Kosmonauter!!

Recension - The New Alchemy : On the Other Side Of Light

Jag har redan haft titellåten från The New Alchemys senaste platta "On the Other Side Of Light"som ett Dagens Musiktips, vilket den var väl värd för det är en riktigt vettlöst skön och bra låt. Nu är det hela skivan som skall granskas, och då blir kanske inte utlåtandet fullt lika positivt, eller?

Till att börja med, gruppen består av den högaktuelle och störtsköne Ebbot Lundberg, tillsammans med Per Svensson som levererar en psykedelisk smekning för sinnena. Skivan är et drygt 40 minuters psykedeliskt epos som sveper över 5 låtar som man skapar tillsammans med Mats Gustafsson, Clay Ketter och Patrik Caganis.

.

Delar av Skivan skall enligt pressmaterialet dessutom ha skapats vid Ale Stenar och ett hemligt rymd observatorium i Råö. Så kom inte att säg att man gör allt man kan för att få till de kosmiska vibrationerna. 

Det är ingen lätt skiva att recensera. Å ena sidan har vi ett par riktigt tunga och mörka låtar som svänger loss något vansinnigt. Å andra sidan har vi ett par låtar som är ungefär så långt ifrån radiovänliga det går. Därmed inte sagt att det är dålig, bara något mindre lättsmält. Skall jag kunna ge er någon form av referenser så tänk er The Doors i sina mest flummiga stunder korsat med Pink Floyd i sina mest Psykedeliska dagar. Då närmar vi oss, men det är bara att konstatera att man inte nöjer sig med att vara psykedeliska, man mer eller mindre nystartar och omdefinierar genren, och då menar jag inte enbart den svenska delen utan överhuvudtaget.

Det är mörk och eftertänksam psykedelika, inte den glättigare och popigare varianten. Ibland på gränsen att man undrar hur Ebbot mår egentligen, det är rejält långt från den glade och mysige liraren vi fått sett i TV-programmet "Så Mycket Bättre" nu under hösten. Men det har en suggestiv lockelse som drar in lyssnaren i ett eget universum som tycks ha Ale stenar som sin mittpunkt, som allt annat kretsar runt.

Mitt räd är att var och en bör ta sig en tur in i detta universum och utforska det åtminstone en gång. Men kom ihåg, jag garanterar inte hur detta kan påverka lyssnaren, för det här, inbillar jag mig, är det närmaste man kan komma en syratripp om man inte använder droger. Det är med andra ord antagligen inte var mans kopp av Thé....

Jag ger skivan 3 ganska starka, om något flummiga, Ess. Hade kunnat bli ett högre betyg om det funnits någon eller några låtar till av titelspårets kaliber. Nu har improvisationslåtarna ett lite för stort övertag.

Sammanfattning:
Betyg: 3/5
Favoritspår: On The Other Side Of Light och Silver Chain
Skivbolag: Subliminalsounds
Release: 25:e Oktober 2013



Bandet består av följande lirare:
Per Svensson
Ebbot Lundberg
Mats Gustafsson
Patrik Caganis
Clay Ketter

Tracklist:
1. Solar Eclipse
2. Creatures
3. On The Other Side Of Light
4. Silver Chain
5. Extra Terrestrial Blues
Mer om Bandet:
Facebook

Support The Bands You Like!!