10 album på 10 dagar eller 13/13.

Hej igen, det var ett tag sedan. Sedan en tid har kedjebrev av karaktären "att under 10 dagar lägga upp album som betytt mycket för mig. Inga recensioner eller förklaringar, bara vinylomslag,"

Även jag har kört en sådan lista, och tänkte att det kunde vara ett inlägg här med, fast då med lite förklaringar. Och givetvis, Här på Spader Ess är en lista av dignitet tvungen att innehålla 13 alster! Dock blev det lite knas i början på mina Facebook delningar, då jag som den klant jag är bara delade med min fru i ett par dagar.

 Okej, denna platta har jag enbart haft som kassettband. Men det var den första musik jag fick av mina föräldrar. Så att säga startskottet. Fick denna kassett tillsammans med en mono radio med inbyggd kassettspelare. Elvisen snurrade flitigt, men snart blev det roligare att spela in blandband från radion. Favoritprogrammen då var Lilla Bommen och Ny Våg. För att vara riktigt gubbig, på den tiden då det spelades bra musik på SR. 




Husgudar som fortfarande står på de högsta trappstegen. Kommer inte ihåg exakt vilken av Motörheads plattor som jag hörde först, men såld blev jag. Ett av de band som jag sett live flest gånger.
Och även om det inte spelningsmässigt var helt lysande, så är jag lyckligt lottad som fick gå på deras sista spelning i Sverige tillsammans med båda mina underbara barn. Att ett bands första plattor blir de mest fundamentala är väl inte helt ovanligt, men att som Motörhead lyckas fortsätta att leverera genom karriären som man gjort och dessutom lyckat göra några av sina bästa plattor sist, det är snudd på fantastiskt.





"Mitt" eget band. Ni har förhoppningsvis läst en del redan om min tid med detta underbara gäng. Att jag dessutom lyckades bli ackrediterad som textförfattare på en av skivans mest lokalradiospelade låtar gjorde att jag dessutom fick min första och enda utbetalning från STIM. Tror att det blev hela 7 kronor. Underbara tider. Massor mer om denna tid i artikelserien Let the Good Times Roll - En bit av Rockhistorien






Någon stans i tonåren blev även Liveskivor en viktig del i musikdieten. Det har släppts en hel del riktigt bra klassiska liveplattor men denna är en av dem som varit viktigast för mig. Jag vet dessutom inte om det ens går lyssna på Hårdrock/Metal och inte älska Judas Priest.
Själv älskar jag det mesta från perioden Rocka Rolla till Painkiller. När Rob lämnade micken en stund tappade jag intresset lite, för att återigen blomma upp på senaste plattan Firepower.




Rush var ett av alla band som presenterades via Mulles skivsamling. Dom har gjort massor med bra plattor, men det var med eposet 2112 som dom riktigt satte klorna i mig. En gång fick jag för mig att jag såg Geddy Lee i Borgholm en midsommar, men det var nog bara en kombination av Lookalike och stor ölkonsumtion.

Kiss var ett band som jag var lite kluven över. Bland mina skolkompisar i yngre tonåren var det två läger. Dom som gillade Kiss, eller dom som gillade Sweet. Eftersom jag gillade Sweet innan jag hört Kiss hamnade jag i det lägret och vägrade lyssna på Kiss ett tag av ren princip. Sedan en kväll satt jag och polaren Micke och lyssnade på nått blandband och en fantastisk låt spelades. Det visade sig vara "Rock n Roll all Night" med Kiss och från den stunden åkte Sweet ut och det blev Kiss för hela slanten. Tog inte lång stund förrän man hade tapetserat pojkrummet med affischer från Poster och Kiss spelades nonstop.



 Polaren Micke introducerade även Magnus Uggla. Skivan slog hårt och blev för oss en riktig sommarplåga som sträckt sig till nu. Var i våras och såg Ugglas föreställning "Varning på stan nu mår kung i baren illa igen". Ren och skär nostalgitripp!









 Någon gång i högstadiet gick jag plötsligt i baktakt. Bob Marley tog mig med på en Reggae resa, som tittar fram lite då och då fortfarande. Stark musik och tunga texter till baktaktsgungande solskensmusik. Men det var bara inkörsporten till andra akter och gläntade på luckan mot Ska-musiken.






Denna skivan, Led Zeppelins Physical Graffiti, är ett formidabelt mästerverk i sig. Som om inte det räckte så innehåller den även, enligt mig, en av världens bästa låtar, kanske DEN bästa, punkt.
Självklart handlar det om "Kashmir. Mycket mer än så behöver man nog inte säga.







En sådan här lista från mig blir inte komplett utan Thin Lizzy och då framför allt Black Rose. Phil Lynott med kamrater ställs på husgudarnas altare. Fick alrig möjligheten att se dem live som Lizzy, men den solospelning som Phil gjorde i Västervik fungerade fint den med, då kompbandet i stort sett var Thin Lizzy. Skivan Nightlife var en av de första vinyler jag var med och köpte (hade ingen egen spelare, så den fick bo hemma hos polaren Micke). När jag på egen hand köpte min första egna vinyl, så var det något helt annat, mer om det här.



Ja, då trillar vi in på det lite extra allt. Idag blir man lite nostalgisk över hur naivt rasande man kunde vara i Tonåren. Men jäklar vilket soundtrack vi hade med Ebba i täten. Både Svenskt och Engelskt, den Amerikanska punken fick komma in lite senare. Lite tråkigt att jag inte kunnat se dem live, även om det nästan hände (här är förklaringen).






Hittills har listan enbart berört det som man upptäckte främst i Tonåren och det är väl inget konstigt med det, då det är då man formas. Men skam den som inte fortsätter att vara nyfiken. Nick Cave svepte in i mitt liv som en stormvind genom min Fru. När hon spelade "The Ship Song" då föll jag pladask för hans otroliga röst och textsnickeri. Tack för den presenten älskling. En man som sömlöst rör sig mellan kaotisk bombastiskt till lugnt och finstämt.
Har dessutom lyssnat på hans senaste album Ghosteen de senaste dagarna. Hans först skiva som är helt skriven efter hans sons död. Lugn, nerstämd, sorglig men otroligt vacker.

Vi avslutar the extended 10 albums listan med ännu en "nykomling" i sammanhanget. Rival Sons har även dom valsat in i mitt musikaliska hjärterum och är väl det band som nu börjar hota Motörhead som mest sedda band live (bortsett från N.J.B. förstås) av det förklarliga skälet att man inte kan se Motörhead längre. Första låten jag hörde var "Burn Down Los Angeles" och det behövdes inte många sekunder att bli hooked. Sönerna har även dom gjort en låt, "Soul", som klart kvalar in på min lista av världens bästa låtar. Dock ligger den inte på denna platta.

Man kan inte förneka en bra låt...

Jäklar vad tiden går, det var ett tag sedan denna tråd, "Man kan inte förneka en bra låt", var aktiv och i full sving. Men den tål att dammas av lite då och då.
Så idag är en sådan dag, när vi luftar den lite, fast inte riktigt så som jag brukar med fokus på en enda låt i olika skepnader. Nä, idag tittar vi på ett band. Nämligen de gamla mastodonterna Kiss. Genom det Svenska projektet Reggae Kiss, får vi, som namnet hintar om, en hel parad av Kiss låtar i polkatakt. Nä, bara skojar, givetvis skall det vara baktakt. Och det fungerar riktigt bra, även om jag är aningen osäker på om jag skulle sätta på en hel platta med det.



Mer om Reggae Kiss

Liknande projekt finns sedan tidigare, med lite plojigare inriktning, med fokuset på Led Zeppelin/Elvis döpt till Dread Zeppelin. Som givetvis gör Led Zeppelin låtar i Reggaeinramning fast här med en Elvis Imitatör på sång. Funkar för stunden det med, vi tar med dem med här.



Mer om Dread Zeppelin

Musikfakta - Return To Sender

Här på Spader Ess vill vi givetvis slå ett slag för folkbildningen, och göra allt vi kan för att upplysa eventuella läsare om allt, högt och lågt, runt musikvärlden.
Så efter en massiv tids grävande journalistik (läs: råkade passera en dörr), kan jag nu visa vad som ligger bakom Elvis gamla dänga, "Return To Sender". Tydligen hade Elvis en Svensk brevkompis, men inte var riktigt säker på adressen helt enkelt, och det är denne som låten syftar till. Tror ni mig inte? Här är bildbevis.

Önskelistan - Vill du äga en bit rockhistoria? Här kan du...

Auktionshuset Julien's Auctions som stoltserar med att vara stjärnornas eget auktionshus ger här en otrolig chans att få äga en liten bit av rockhistoria, eller stor bit, beroende på ens plånboks storlek så klart. Det är en imponerande lista prylar, från stort till smått, som dom presenterar inför sin kommande auktion "2013 Icons and Idols: Rock Auction" som går av stapeln den 6-7 December.

Eller varför inte surfa dit och lägga ett bud på någon av de 750 artiklar som läggs ut för försäljning. Exempelvis en signerad Robert Plant skiva, utropspris 400$.

Eller varför inte slå till på på Jerry Garcias gamla hatt som är lagd till 8,000-10,000$




Du kanske hittar en julklapp i detta fynd. En kimono som ägts av ingen mindre än Liberace. Utrop 800$, ett fynd.








Har man lite mer pengar i plånkan så kanske denna västen som har varit Jimi Hendrix skulle vara något, men då startar budet på ca. 20,000$.

För den hugande rockern som älskar allt med Guns N' Roses finns det dessutom en veritabel skattkista att gräva ur. Erin Everly säljer iväg en hel samling med prylar från sina år tillsammans med Axl Rose. Det är allt från kärleksbrev han skrivit till en hel del kläder, för att inte tala om en massa fotografier av privat karaktär. Varierande priser, men skjortan här till höger som är skjortan Axl använde i videon "Welcome To the Jungle" startar på 3000$.

Resten av katalogen innehåller allt från Elvis till Ramones och ett universum däremellan. Behöver jag säga att själv hittar jag ungefär hur mycket som helst i katalogen, som jag skulle kunna tänka mig.

Förresten, jag tror jag glömde att nämna att auktionen infaller på min födelsedag, så om det är någon därute som undrar vad dom skall ge mig och tycker att Elvis Cadillac är lite stor .... :-)

 Här hittar du resten av katalogen.

Spader Ess Nostalgitrippar - De tidiga åren. Del 1

Rebellängeln på Metalyze och Stones på Tune of The Day har tillsammans med min underbara fru (fast på olika sätt) sått ett frö för mina tankar runt musik. Rebellängeln genom sin eminenta serie som han kallar besatt. Stones med sin serie med Söndags Klassiker och frugan för den Spotify-lista som hon satte ihop till sin (X)0 års fest (jag vet att man inte talar om en dams ålder :-)), med låtar som hon vuxit upp med och vi lyssnade på igen häromkvällen.

Vilket då resulterar i Spader Ess Nostalgitrippar.
 Vet inte hur frekvent denna rubrik kommer att dyka upp, inte heller hur den kommer att te sig. Det kommer nog att bli en rätt blandad kompott, både vad gäller kvalitet, livslängd och frekvens. Det enda jag är säker på är att det kommer att bli någon form av neddykning i nostalgiträskets mjuka och varma böljor och åtminstone till en början ett jäkla rabblande av artister. På gott och på ont. Till en början blir det väl någon form av kronologi, men den lär försvinna efter ett tag och rinna ut i sporadiska nedslag i det som bubblar upp för stunden.
En del har väl kanske redan avhandlats här på sidorna tidigare, men jag tar mig ålderns rätt att raljera och älta förvirrat. Det kommer dessutom att vara allt annat än komplett på något sätt. Det kommer att bli en del milstolpar, men på inget en fullödig förteckning över de band som betytt något för mig. Se det som ett stickprov. Till detta tänkte jag, så långt det går, tillhandahålla en spellista på Spotify.

De allra tidigaste åren är lite suddiga vad det gäller musik, men den fanns där ganska tidigt. Men det tog ett tag innan jag så att säga själv valde musiken.

Från mina föräldrar fick jag höra en hel del Freddy Fender, Demis Roussos, Evert Taube och Fred Åkerström upplandat med en hel Sea Shanties och annat som farsan och morsan  gillade. Detta spelades på familjens stora (och då menar jag stora) Kassettdeck som stod i vardagsrummet i lägenheten i Oskarshamn.

Jag hade en äldre kusin som var fanatisk skivsamlare och det var den som försåg mor å far med kassetter med allehanda musik. Hon hade ett par tusen vinyler i sitt rum, mestadels 50- tal och med stor inriktning på Elvis och det var alltid spännande när man var och hälsade på och fick bläddra lite i alla backarna.

Sedermera fick jag en gammal mono-grammofon av ett par bekanta till mina föräldrar med en bunt med singlar till. Skulle tro att jag kan ha varit runt 10-års åldern då. I den samlingen ingick tunga hittar som Per Myrbergs "34:an", Pierre Isacsson med "Då går jag ner i min källare" och lite andra gamla godingar. Grammofonen gick efter ett tag sönder och tyvärr finns inte singlarna kvar i min ägo, men det var kul så länge det varade.

Nästa instans blev när jag fick en kassettradio av mina föräldrar, något år eller två, senare. Och det är väl just den jag får tillskriva mitt vaknande musikintresse. Till den fick jag med en Elvis kassett, Aloha from Hawaii, som även blev min första Live kassett. Man kan nog se Elvis som min första idol, efter min kusins inflytande.
Även om jag gillade Elvis-kassetten till en början med sitt häftiga intro som gick över i See See Rider, så var det nog just radiodelen i kombination med möjligheten att spela in som blev den stora inspirationen. Mer om det senare.

Filmtajm - Searching for Sugarman

Såg i helgen dokumentären "Searching For Sugarman" av Malik Bendjelloul, som har chansen att vinna en Oscar inatt. Jag borde inte behöva beskriva denna film överhuvudtaget, för alla som inte bott under en sten de senaste månaderna borde ha hört talas om den, men här är en snabb recap.

Filmen, som är en riktig askungesaga, handlar om den begåvade musikern Rodruigez som gjorde 2 skivor i början av 70-talet, som spåddes stor framgång i paritet med Bob Dylan. Dock blev plattorna en flopp i hemlandet, men av en slump letade sig ett exemplar över till Sydafrika, där Rodruigez snabbt blev en symbol för den lilla mannen mot etablissemanget och större än Elvis. Dock var det ingen utanför Sydafrika, möjligen med undantag för hans skivbolagsmanagement, som visste om detta då Sydafrika var så isolerat från omvärlden vid tillfället.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att denna filmen får sin Oscar i natt! Då inte bara för att det är en Svensk dokumentär, vilket är coolt i sig, utan för att den är så välgjord och har ett så positivt budskap. Har du inte sett filmen, gör det. Det är väl spenderad tid i stället för att såsa framför "Ullared" eller "Svenska Rivieran"  eller något annat korkat mobbing-TV-program.

Så finns det ju ännu en bonus, du får även chansen att upptäcka, förutom Rodruigez otroliga personlighet, hans underbara musik. För min egen del totalt okänd tills jag såg filmen.

Heja Sugar Man!!

Här ett inslag om filmen och Rodruigez från CBS 60 Minutes.

Grattis!! Frugan - Elvis - David Bowie - Robbie Krieger

Ännu en speciell dag, många tunga födelsedagar att beta av, men en av dem är lite speciell. Nämligen Frugan som fyller jämt enligt somliga rykten! Grattis Älskling!! Lär väl ha varit en dubbel bemärkelsedag denna dag i frugans barndomshem, då Elvis var husguden där.  Alla låtar som jag idag väljer av de inblandade artisterna kommer att spegla min kärlek till dig Renée.

Elvis Presley hade som sagt denna dag som sin födelsedag han med. Han lär inte behöva några vidare presentationer, så direkt vidare till den låt jag valt från hans låtskatt för att hylla min älskade fru. För att stå ut med en enveten Smålänning i 20 år kan man behöva vara just det här. :-)

David Bowie blir 66 år idag. En man som skapat otrolig musik och lyckats omtransformera både sig själv och sin musik mer än de flesta gör under en karriär.

Låten jag väljer här är det väl lite försent att fråga om i vårt fall, men man kan ju alltid konfirmera saker och ting.

Robbie Krieger, gitarrist och låtskrivare i The Doors fyller 67 år idag. Han skrev en hel del av gruppens mest kända nummer.

Från de låtarna väljer jag en som stämmer in på mina känslor för Frugan.

Grattis igen, allihopa, men mest dig Renée

Man kan inte förneka en bra låt... 5

Del 5 i denna serie ger oss ännu ett gammalt 60-tals original, nämligen Last Kiss av Wayne Cochran från 1961.

En skön låt i genren tonårstragedier, som drar iväg oss mot Moll med en sorgligt romantisk text. Kan bli lite blödig och snyftig, men även en hård rockare kan ibland behöva lite känslor. :-)

Den skrevs som sagt av Wayne Cochran men blev en hit med J. Frank Wilson and The Cavaliers 1964.
Den mest kända cover av denna låt gjordes av Pearl Jam, som gav ut den på en singel enbart riktad till folk i deras fanklubb. Dock ville ödet något annat och efter att den spelats på en del radiostationer blev skivbolaget "tvungna"  att ge ut den och den blev en av bandets största singelframgångar.

Originalet:


J. Frank Wilson and The Cavaliers


Pearl Jam


Elvis

Önskelistan 4

Det finns så mycket saker man vill ha. Denna gång inriktar jag mig på ett område som ligger mig varmt om hjärtat, eller rättare sagt, värmer hela vägen ner från mun till mage.

Hot sauces - Heta såser. Precis som med allsköns dryckjom med rockanknytning finns detta fenomen givetvis inom starka såser-världen med. Vilket jag skrivit lite grand om tidigare. Men nu är det dags för en uppdatering till Önskelistan.

Anand Bhatt, Zakk Wylde, Joe Perry, Lynyrd Skynyrd, Kiss, Elvis, Johnny Winter. 

Den senaste såsen jag hittat med rockanknytning är Mayhem Festivals som ger sig in i denna bransch

Av dessa små men naggande goda flaskor, som kommer i flera styrkor är det bara Zakk Wylde såsen jag smakat (den mildaste), så egentligen står alla på min önskelista helt enkelt.

Dessutom, eftersom det finns en med Kiss label (Förvånande? :-)) så vore det ju bra om Motörhead kom med en dom också, så jag kan fortsätta med den "oplanerade" matchningen mellan deras produkter. :-)

Skall väl även nämna denna signatursås från Michael Anthony (Van Halen, Chickenfoot) som säkert är god, men har en väldigt tråkig flaska sett ur Fansynvinkel.

GE MEJ!  

NU!