Spader Ess Tipsar om en mysdryck med drag...

Det ligger ju i tiden att kocka i TV och släppa kokböcker och receptsamlingar i tid och otid, jag är ju själv löjligt förtjust i Jonas Cramby's recept med lite mer smak och hetta, så varför skulle jag vara annorlunda? 
Så läste jag en artikel på Flyg, Audio & Vision...Slice med ett romtips fick mig att tänka på att jag inte delat med mig av årets lilla vintervärmare, uppfunnen av min kära fru, som är ett drickbart alternativ till Irish Coffee (odrickbart)
. Men med tanke på hur kylslagen den svenska sommaren kan vara så kan den komma till hands även framledes. Och som dom säger i Game Of Thrones, Winter is coming!, det gäller även i år skulle jag tro....


Chilli choklad

4msk kakao
1msk rårör socker
1msk steviasocker (kan väl använda normalt socker oxå, men det känns hälsosammare så här)
2krm anchochilli pulver
1krm chilipulver
1/4krm salt
2krm vaniljsocker
1/2 krm vardera av kanel o kardemumma
1krm muskotnöt

4dl mjölk
1skvätt mörk rom
Toppa med grädde

Det här är väl tänkt till ungefär 2 personer, och måste man så kan man ju trixa lite med nivåerna på chilin (läs: Ge fan! Det skall smaka lite...)

Recension - Nick Cave : Annexet 2013-11-06

Tjolahopp vilken afton. Att äntligen efter nästan 20 års väntan, för mig och frugan, få se Nick Cave på scenen, bara det är en ynnest om någon.

Förband var Shilpa Ray som normalt backas av sina Happy Hookers. Dock verkade dom jobba på Malmskillnadsgatan denna kväll, för nu körde hon ensam och kompade sig själv på handpumpad Hare Krishna orgel (Harmonium). Tuff liten tjej med en otroligt stor röst och bra låtar. Hon har en skön och sval närvaro, men det blir tyvärr lite enformigt med bara komp från harmoniumet. Eftersom det låter dragspel blir det lite Benny Andersson över det hela efter en stund.

Bild lånad från Kulturbloggen.com

Efter en stund med mellanspelsmusik, som nog måste vara den sämsta jag någonsin hört, så är det så dags för Mannen för aftonen och hans band. Nick Cave And The Bad seeds.
In på den stämningsfullt ljussatta scenen kliver en svartklädd Nick Cave med band.
Nu har jag ju inget att jämföra med, men i mina ögon verkade Nick i högform, även om rösten tog stryk mot slutet och det blev lite småfel här och där. Hur eller hur, man kliver upp på scenen inför ett utsålt Annexet och dom är helt klart efterlängtade. Väldigt blandad publik, med liten tonvikt på äldre män.

Musiken spände från det skiraste lugna till bombastisk kaospunk. Från vän vals till bluestyngt rårock med fullt ställ. Massor av poesi och vackra, stundtals underfyndiga texter. Nick och bandet lirar på, publiken är på. Det blir lite allsång, lite skratt och mycket känsla. Och massor med bra låtar. Låtarna är givetvis plockade från tidigare års klassiker, men även en hel del nya låtar från senaste plattan Push The Sky Away. Däribland "Mermaids" som Nick presenterade som att han skulle spela en klassiker, även om det är sa att vi inte vet det ännu. Låten är dock bra på skiva och var ännu bättre live. Förutom Nick själv så var det multiinstrumentalisten och den stolte skäggbärande Warren Ellis som stack ut lite extra på scenen med sitt fiol och flöjtspelande.

Kvällens fyrtal i Ess:
Låtarna: "Red Right Hand", "The Mercy Seat", "Stagger Lee" och "West Country Girl"bara för att nämna några.
Dansen: Nick Cave har ett underbart rörelsemönster på scenen som jag för att kunna beskriva måste låna ett ord myntat av Jonas Cramby: Full-gubbe-på-Västerås-big-meet-parkeringen-dansen kombinerat med stiliserade poser.
Scennärvaron:  Nick Cave har en otrolig utstrålning och hans scennärvaro är total, vilket borgar för en rejält god publikkontakt.
Domedagsklockan och Kaoset: När klockan klämtar i "Red Right Hand" då får eders Spader gåshud (eller Ståpäls för att Gunde Svan skall fatta). När Bad Seeds flyter in och ut ur sina kaotiska urflippningar, då blir det ännu mer gåshud.

Finns det något jag kan klaga på så är det att "Jangling Jack" inte spelades, annars är jag mer än nöjd. Toppkväll!



Tack till er som filmat och fotat och som jag snott material från. :-)

Önskelistan - Texas BBQ av Jonas Cramby

Efter att levt en tid med Jonas Crambys förra bok, "TexMex Från grunden", som gick ut på att förhöja Svenska hems traditionella Fredagsmys, eller Tacofredag som den också kallas, upp ur Santa Maria träsket, så kan jag inte kan annat än att sätta upp efterföljaren "Texas BBQ" på önskelistan den också. Särskilt efter att ha provat några mindre recept ur BBQ boken också.

Det är inte bara recepten i sig som fångat mitt intresse, utan även hans sätt att skriva. Mer om det senare. Sedan är det väl bara att konstatera att både TexMex och BBQ är rätt enkelt att kombinera med skön rockmusik, särskilt en långsam, gungande, bluesinfluerad sådan.




Som vanligt, GE MIG NU!!

Dryckesrecension - Sweden Rocks Deadication

Vid det här laget har vi har vant oss vid att de så kallade Merchandise dryckerna inte alltid håller måttet, utan snarare säljer på sin etikett än innehållet.

Vilket gör att det blir en trevlig vändning när vi nu korkar upp Sweden Rocks Deadication. Denna Rioja är en ovanligt trevlig bekantskap med en behaglig doft och färg som testas av mig, frugan och en kompis (Peter). 

Deadication ger en trevlig syra och en halvtorr något kryddig smak med fatkaraktär som man brukar säga på Systemet. Vi är alla ganska eniga om att det är ett vin som passar sig bäst som ett matvin snarare än som ett vin som dekanteras enbart för drickandets egen skull. Framför allt till grillat. För vår del var det långsamt grillade revben efter recept av Jonas Cramby som stod på menyn.

Flaskan i sig är snyggt stilren och håller sig väl till ramen av det vi sett från Sweden Rock linjen, både det tidigare och det kommande (Brands For Fans släpper tillsammans med Sweden Rock i dagarna även en limiterad Singel Malt Whisky)

Vilket gör att vi nu kommer till den stående frågan, Prisvärt? Även detta vinet klockar in på 119:- och även om det är bland de bästa Merchviner som vi hittills har smakat, så är priset klart högt. Man får minst lika goda viner redan från halva det priset. Men som klargjorts tidigare, det är kanske inte innehållet som är det som är det stora marknadsvärdet, utan här får man även väga in etiketten och Rocklivsstilen också.

Det som blir den största frågan här är då hur kommer Sweden Rock som varumärke att stå sig i jämförelse med de andra Merchvinerna, te.x Motörhead, Kiss, AC/DC och Slayer som har mer inarbetade märken och lojala fans? Runt själva festivalen, javisst, men nu i väntan på nästa, skall man då lyckas trigga festivalbesökarnas nostalgi till den nivå att detta blir en försäljningssuccé? Ingen aning, men det kan bli en intressant resa. Om inte annat så är det den perfekta gåvan till alla Sweden Rock galna i bekantskapskretsen.

Spader Rekomenderar lite länkar

Nu när sommaren är här (även om vädermakterna just nu gör allt för att bevisa motsatsen), så har jag en del laster förutom Musiken, däribland Grillning, Chili, Öl och Vin, och som av en händelse så kan man med fördel kombinera alla dessa och därigenom få till ett riktigt schysst blandmissbruk.

Detta är ju ingen unik företeelse på något sätt, så här års kan man se dom lite överallt, de oftast medelålders gubbar vinglar runt med en tydlig aura av rökdoft, iklädda käcka grillförkläden, mumlandes något om "pulled pork" eller citerande BBQ recept från Jonas Crambys senaste bok.

Så fort jag får chansen, så är jag en av dom och eftersom jag normalt bor i lägenhet så gäller det att passa på när man är på landet. På gott eller ont, men mest gott. Dessutom finns det ju så mycket roliga tillbehör, för att inte tala om att det är väldigt Rock n Roll.

Så, för att sprida detta missbruk vidare tänkte jag här presentera ett par länkar till sidor som främjar och spär på denna livsstil ännu mer.
Detta är två sidor som jag nyligen snubblat över själv, som verkar väldigt lovande och som kommer att bli flitigt besökta av mig i framtiden då här finns en hel del tips att snappa upp.

BBQ Lovers
Stickans Chilipepers


Så, sätt på lite bra musik, tänd grillen och knäck en kall i goda vänners lag. Det blir inte bättre än så här....

Förlåt, Jag kunde inte låta bli att ta med denna bild på het grillning...:-)

Kokbokskonst - TexMex från Grunden

Idag har jag ägnat mig åt ren och skärt självplågeri. Idag köpte jag nämligen Jonas Cramby's kokbok "TexMex från grunden". Bland det värsta man kan göra!
Inget jag rekommenderar.............om man är i min situation.

Med tanke på att jag nu, inför min operation, levt på pulversoppor i två veckor och har ca. 1 månad kvar innan jag får äta fast mat igen så pratar vi här om självspäkelse i den högre skolan. För denna kokbok är fullkomligt underbar.

"TexMex från grunden" är i mina ögon och med mina smaklökar ett mästerverk. Vackra bilder. Otroliga recept. Allt insvept i Crambys vassa och inspirerande texter. Sann inspiration!
Det är inte ofta som jag går loss på kokböcker så pass, även om jag bläddrat igenom en hel del (frugan är manisk kokbokssamlare :-)). Innan denna kokboken är det nog Jonas Borséns "Eat The Heat" som gett mig sådan njutning av att bara läsa.

Detta är så nära man kan komma Rock n' Roll i kokboksväg. Skall du bara köpa en kokbok i ditt liv, köp denna.

Behöver jag säga att jag har svårt att bärga mig tills jag kan äta fast föda igen....