Blast From The Past : Axe - Burn The City Down

Vi håller oss kvar i tidigt 80-tal. Axe gav ut plattan Offering 1982 och från den har jag valt låten "Burn The City Down". Hela plattan var under tiden ett soundtrack till förfestandet i de ljuva tonåren. Eller plattan, Axe överhuvudtaget var en stor del i dåtidens partystämning och jag blir fortfarande varm i hjärtat när man sätter på någon av de gamla godingarna. Sedan finns det i gitarristen Bobby Barth, en glasklar koppling till en annan gammal favorit i bandet Blackfoot, men mer om dom senare.

I brist av officiell video från då det begav sig, så får ni här en Live inspelning från Sweden Rock 2012.




Facebook

Festivalsommar - Krökbacken Festival

Sweden Rock i all ära, men jag undrar om de mest spännande festivalerna ändå är de lite mindre. Eller vad sägs om Krökbacken Festival i Leksand. Vilken brutal lineup man har på schemat hittills och då är man inte färdiga ännu.

Brutus
Abramis Brama
Mother of God
Skraeckoedlan
Mud Walk
Oblivious
Voyager (Legendary band from 1996-2004)
Hypnos
Mamont
Lé Betre
Thalamus
Moon Coven

+ many more (3 new band releases every week)


Sedan känns det ju lite skönt udda att den är lokaliserad i ett sandtag. Är det månne Sveriges svar på Duna jam? Fast utan salta vågor då... Man får väl fråga Mamont och/eller Mud Walk om det då dom båda spelat på båda festivalerna.




Krökbacken Facebook
Krökbacken Facebook 2

Polar'n Pers guldkorn - Trading Fate!

Jag vet inte hur dom löste allt det där runt alkoholtillståndet i Rockklassikertältet på Sweden Rock Festival det året (2004). Det var liksom uppenbart att dom släppte in mindreåriga, och på scenen stod ett gäng 17-åringar, och framför dem, ett antal hundra rockers som knappast var medvetna om annat än vad som serverades i baren... De fjuniga tonåringarna hade däremot andra planer, de skulle sno precis all uppmärksamhet i tältet med en spelning på ca 30 minuter Trading Fate serverade knivskarpa låtar i bästa Iron Maiden-anda. Jag tänker på låtar som "Trapt" och "Temporary dead". Båda spåren hade enkelt färgat efter inledande "Tailgunner" på Maidens, "No Prayer For The Dying"... för det var hårdrock i exakt den andan.



Det fanns ingen som kunde ta miste på energin. Det distinkt tajta sound bandet levererades med den kanske tydligaste lysande stjärnan på scen, bandets fantastiska sångare, Kenny Leckremo, vars likhet med Bruce Dickinson "himself" redan utalats ryktesvägen genom hårdrockens mun-till-mun-metod att bygga status. Hans självklara scennärvaro ingav hopp om rockscenernas kontinuitet framöver. Med mig från denna festival hade jag bandets demo "Demo From Hell" (2003) som spände över 4 spår.

Men ingenting varar för evigt. Som brukligt levereras ändringar i bandets konstellationer och när man 2007 slog samman sin framtid med medlemmar ur Dream (även de Upplands-Väsby) var Trading Fate ett minne blott. Bland det sista som sipprade ut var det demo som uppkallats efter bandets namn och videon "Feel It Again" (2005, se klipp). Ur askan reste sig ett band som med finansiering från Peter Stormare (Upplands Väsby och skivbolaget StormVox) kom att bli kända som H.E.A.T. Soundet blev påtagligt glammigare varpå bandet kom att signalera andra referensramar som t ex Whitesnake.



Helt plötsligt stod bandet på Melodifestivalens scenkant (2009), och visst, Mellon blev en trallvänlig upplevelse och "1000 miles" är en stark låt, men ändå... Från Väsby till Christer Björkmans schlagergrepp är ju sin distans, kan man minst sagt säga. Jag tänkte då, hur fan går man vidare att definiera sitt band för framtiden efter det där? Jag vet faktiskt inte... men med Kennys avhopp (2010) var förändringen total, söckersöte Erik Grönwall (Vinnare av TV-programmet Idol 2009) plockades in och man kan väl påstå att transformationen från en yngre våg brittisk metall till klassisk Väsby-AOR var total... fast, typ, gulligare!

Annat var det förr när man tävlade i musik. Rock-SM! Kommer ni ihåg Rock-SM? Tävlingen som ställde Europe i fokus (1982). Bandet, i sin tur, svarade med att vinna hela tävlingen och resten är en framgångssaga få fått uppleva. Framgångarna med formatet på tävlingen, som hölls över hela landet, och bandens genomgående relativt höga kvalité gick inte att misskreditera. Sveriges Radio sände veckovis etappfinaler och SVT tog finalen till TV-rutan i en tid där det var glest mellan både kanaler och hårdrocksfokus.

Tävlingen triggade, hur som helst, många rockband att lämna rep- och källarlokaler och bytte skepnad några gånger innan formatet togs om hand i form av "Musik Direkt". Kanske det var en känsla av att cirkeln slöts som gjort att jag inte följt tävlingen sen 2004. Upplands-Väsby, hemmet för Europe hade levererat ännu en vinnare, Trading Fate (2004, se första klippet), och jag trodde att detta var starten på en ny storhetstid för hårdrocksscenen från denna förort till Stockholm.



Själv hade jag rötterna söder om söder i Stockholm, vi hade KSMB på röda, Ebba Grön i gröna tunnelbanelinjens riktning söderöver, det var med andra ord mycket punk som bubblade, inte minst med Ultrahuset (1979-88) i Handen (pendel syd) som balans till den melodiösa rock som med Europe och många andra skapades på pendel norr. Jag hoppas kunna skriva lite mer specifikt om detta tema (Stockholms-scenens förutsättningar), kanske om "gårdarna" t ex nämnda Ultra, men även fritidsgården Runan (Täby kyrkby) och Vita Huset (Täby 1994-97) och den bördiga metallmyllan i Upplands-Väsby runt Rundbyskolan och tillgängliga replokaler för en generation som bestämt sig.

Upplands Väsby är Europe, men det är minst lika mycket Candlemass och Yngwie Malmsteen, det finns många som ska nämnas, men jag stoppar där för nu. I denna rad av melodiös hårdrock står nu även H.E.A.T, med sitt ursprung i metallklingande Trading Fate (och betydligt mer glammigare Dream). Melodiös hårdrock har länge definierats i Upplands-Väsby och detta var alltså inget undantag!

När Trading Fate klev upp på scenen i Rockklassikertältet på Sweden Rock Festival presenterades de av ingen mindre än Ian Hauglund (Europe, Hound Dog) och det kändes påtagligt att Väsby fött fram ytterligare talanger. Det kändes också påtagligt att Väsby fortfarande har en scen som stödjer sina egna när melodierna ska pressas fram till varje pris. Väsby Rockfestival och Zamora Rock Nights (numera Micza) är ytterligare bevis på denna orts unika förutsättningar, när metallen ska omsättas till betydligt tralligare hård rock längs den ibland 1000 mil långa vägen mot framgång...

/Polar'n Per

Backbook för Trading Fate:
The First Demo (2000)
Your Own Worst Nightmare (2001)
3 (2001)
Demo from Hell (2003)
Trading Fate (2005)

Tre starka kort med Trading Fate:
1. Kenny Leckremos röst
2. Upplands-Väsby
3. Sweden Rock-framträdandet

Mer om Trading Fate:
...på Metal Archives
...på webben (som H.E.A.T)

Dryckesrecension - Sweden Rocks Deadication

Vid det här laget har vi har vant oss vid att de så kallade Merchandise dryckerna inte alltid håller måttet, utan snarare säljer på sin etikett än innehållet.

Vilket gör att det blir en trevlig vändning när vi nu korkar upp Sweden Rocks Deadication. Denna Rioja är en ovanligt trevlig bekantskap med en behaglig doft och färg som testas av mig, frugan och en kompis (Peter). 

Deadication ger en trevlig syra och en halvtorr något kryddig smak med fatkaraktär som man brukar säga på Systemet. Vi är alla ganska eniga om att det är ett vin som passar sig bäst som ett matvin snarare än som ett vin som dekanteras enbart för drickandets egen skull. Framför allt till grillat. För vår del var det långsamt grillade revben efter recept av Jonas Cramby som stod på menyn.

Flaskan i sig är snyggt stilren och håller sig väl till ramen av det vi sett från Sweden Rock linjen, både det tidigare och det kommande (Brands For Fans släpper tillsammans med Sweden Rock i dagarna även en limiterad Singel Malt Whisky)

Vilket gör att vi nu kommer till den stående frågan, Prisvärt? Även detta vinet klockar in på 119:- och även om det är bland de bästa Merchviner som vi hittills har smakat, så är priset klart högt. Man får minst lika goda viner redan från halva det priset. Men som klargjorts tidigare, det är kanske inte innehållet som är det som är det stora marknadsvärdet, utan här får man även väga in etiketten och Rocklivsstilen också.

Det som blir den största frågan här är då hur kommer Sweden Rock som varumärke att stå sig i jämförelse med de andra Merchvinerna, te.x Motörhead, Kiss, AC/DC och Slayer som har mer inarbetade märken och lojala fans? Runt själva festivalen, javisst, men nu i väntan på nästa, skall man då lyckas trigga festivalbesökarnas nostalgi till den nivå att detta blir en försäljningssuccé? Ingen aning, men det kan bli en intressant resa. Om inte annat så är det den perfekta gåvan till alla Sweden Rock galna i bekantskapskretsen.

Så stänger vi showen för den här gången.

Så, då är Kiss färdiga i Sverige för den här gången. På Friends Arena höll dom väl måttet ganska bra, men från framträdandet på Sweden Rock verkar dom inte riktigt ha mött upp till förväntningarna.

Hur eller hur, en klassisk grupp med klassiska låtar och en show som går utanför det mesta även om den stundtals går på rutin och är tämligen befriad från större överraskningar. Så för att vinka av dom och tacka för denna gången så tänkte jag att denna lilla dokumentär kunde vara på plats.

Sweden Rock Festival - the story continues

Sweden Rock har som vanligt en schysst line up på årets festival och då det finns band som tilltalar i stort sett hela familjen skulle det vara otroligt kul att äntligen komma iväg.

Dock blir det en kostnad som heter duga.

För oss skulle det bli 104 mil i bil ToR
3*2390:- i inträde (lillgrabben som är ointresserad går än så länge in gratis +++)
4*450 för Tältplats (för här verkar inte 13 årsgränsen gälla.)
vilket gör i runda slängar 10500:-

Skall man som frugan helst vill, bo på hotell istället för camping så blir det i stället 24.000:-

Dessa dagar blir en ren konkurrent till en vecka i något land som ger bättre solgaranti än Sölvesborg eller om man räknar på ett genomsnittligt biljettpris på 500:- (ganska högt räknat) så blir det ca. 21 inträden på "normala" konserter. Med allt bök och tillkommande matkostnader så vet i fasiken om det är värt det.... Måste funderas vidare....

Sweden Rock Festival

Det ser ut att bli ett toppen år för Sweden Rock Festival.

Redan nu kan man presentera en line-up som heter duga. Vilket känns som unikt bland festivalerna, som i vanlig ordning gärna vill att man köper biljetter osett.

Ett annat kvalitetstecken är att man faktiskt både lyckas locka mig, vilket i sig inte är så konstigt, men även min 14-åriga dotter med årets bokningar. För hennes del är det Joan Jett som drar. Själv ser jag fram mot Judas Priest, Whitesnake, Rob Zombie, The Damned, Clutch och givetvis Joan Jett jag med.

Så nu handlar det bara om att försöka få till den ekonomiska biten inför sommaren. Det riskerar att bli en del att ligga ute med, eftersom hela familjen vill med (samt att en del dessutom inte vill bo i tält). Som tur är så går lillgrabben in gratis, eftersom han är under 13 år.

Skall bli spännande att se vad mer man kommer upp med för band.