Spader Ess Nostalgitrippar - Nick Cave

En liten snabb nostalgitripp runt Nick Cave, framför allt för att det imorgon Onsdag äntligen är dags att gå att se honom live.

Det var min kära fru som satte honom på min radar ganska omgående när vi träffades och började jämföra musiksmaker. Vilka till synes var ganska diametralt motsatta varandra, eftersom hon kom rakt från industrisynthen och jag från hårdrocken/Heavy Metalen.

Det blir som sagt första gången jag ser Nick Cave live på scenen, men det är inte första gången jag ser honom live. Jag höll på att springa omkull honom på gatan för en massa år sedan när han var i stan. i var ett par jobbarkompisar som var jäktade ut på lunch och vi vek snabbt om ett hörn vid Stureplan och där var han gående ner för gatan med en dam vid sin sida. Själv höll jag på att krocka ed honom, och polarna som inte hade en aning om vem det var, undrade varför jag blev alldeles stum och paralyserad. - Det var ju Nick Cave var ungefär det enda jag fick ur mig. Starstruck anyone? :-)

Efter en del bollande med olika skivor, så satte hon på Nick Cave & The Bad Seeds : The Good Son och låten "The Ship Song". Pang! Instant love! Och jag har aldrig sett tillbaka sedan dess. :-)

Jag skall inte ljuga och säga att allt som herr Cave gjort är super, det är han allt för experimentell för, men han är aldrig ointressant. Dock mesta hem hos mig. är han för det mesta ruggigt bra. Musiken löper från stämningsfull till bombastisk och rockig. Texterna och musiken har så gott som alltid ett mörkt drag och det går för det mesta hem hos mig.

Andra plattor som är väl värda att utforska:

Your Funeral.....My Trial

Redan titeln sätter en stämning som inte är helt ovanlig för Nick Cave och hans vapendragare, Ond Bråd död. Roligt inom populärkultur, inte så kul i verkligheten, så det är skönt att få hålla den där.








Let Love In

Kanske hans bästa platta i mina ögon. Otroligt bra. Inte en svag låt. Det enda som går att säga är, Lyssna!








Murder Ballads

Den mest kända skulle jag tro, framför allt för singeln "Where the Wild Roses Grow" tillsammans med Kylie Minouge. Spelades flitigt på MTV på den tiden då man fortfarande var en musikkanal. Men även för skivans andra singel tillsammans med PJ Harvey, "Henry Lee"


The Boatman's Call

Ännu en fantastisk skiva, som dessutom innehåller en av världens bästa kärleksballader, "Into My Arms" och ännu en lugn pärla i "People Ain't No Good".








Vilket för oss till den senaste plattan Push The Sky Away.

En mäktig platta som bara befäster Nick Caves ställning som rockpoet. Flera låtar som jag ser fram mot att få höra live.





Så, med ett stort tack till min älskling, för att hon finns och ständigt inspirerar, så kör jag "Into My Arms"och hoppas på en dunderkonsert imorgon.

Önskelistan - Absinthe

När man ser till konst och det faktum att jag är väldigt förtjust i "posterkonst" så är det väl inte helt konstigt att en av mina favoritperioder konstmässigt är Art Nouveau eran. Med favoriter som den Tjeckiska målaren och illustratören Alphonse Mucha och den Belgiske konstnären Henri Privat-Livemont. En av Henris mest kända bilder är den underbara "Absinthe Robette" vilket får bli inramningen till dagens Önskelista.

Det är väl få drycker som det skapats sådana myter om som just Absinthen, allt från galenskap till mord, vilket i sig gör att den gröna drycken (måste nödvändigtvis inte vara grön, men det får anses som den klassiska färgen) har alla förutsättningar som behövs, för att få vara med på min önskelista över kompletteringar till barskåpet.

Att den dessutom under lång tid varit förbjuden i större delen av västvärlden, på lite lösa grunder, gör ju inte saken sämre. Dock har jag själv bara smakat drycken en gång för länge sedan, och då utan rätt tillbehör och kunnande, vilket gjorde att det mest smakade peck. Men som sagt, med den historia som finns bakom, så borde man ju ha en flaska i barskåpet hur det än smakar.

Det finns många ställen på nätet som ägnar sig just åt Absinthen, varav ett ställe att börja på är Absinthes.com,. Där man inte bara hittar flaskan till höger, utan även kan köpa explorer-set med smakprover under namnet Absinthexplorer.
Det är dessutom en dryck som kräver sina tillbehör och har en hel del ritualer runt inmundigandet för att den skall komma till sin rätt.

Till att börja med behövs som sagt själva Absinthen, men utöver det skall det helst finnas ett Absinth-glas med tillhörande sked, iskallt vatten och enligt vissa även en sockerbit. Ni får ursäkta mig, men jag passade på att dra till med dödskalletemat, då det återigen gick. :-)
Visst, det går att lösa allt detta på enklare sätt,  men då stör man ritualen. :-)

Sked från Crazy Pig Design

För det lite extra festliga tillfället där man vill besöka den gröna älvans land tillsammans med sina dekadenta konstnärskollegor skall den givetvis serveras ur en så kallad Absinthe fontän

Det finns ju dessutom klara referenser till Rockens värld. en stor fantast av just Absinth, är Marilyn Manson. Så till den milda grad att han har sitt eget märke vid namn Mansinthe.

Dels förekommer det en Absinth-scen i filmen Mouline Rouge, där Kylie Minouge spelar den gröna älvan (vilken älva...), men där Ozzy Osbourne hjälper till ätt lägga rösten. Det framgår dock inte så tydligt i den klippning som till slut hamnade i filmen.

Givetvis finns det även Absinthe med Robette på etiketten, skam vore ju annat.




Här en scen från en av mina favoritfilmer, Dracula, där man också just avnjuter ett kallt glas Absinthe.