Visar inlägg med etikett Michael Alonzo. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Michael Alonzo. Visa alla inlägg

torsdag 9 oktober 2014

Recension - Alonzo : Hur Du Blir En Man

Micke Alonzos comeback från förra året, Fas 3, har fått sin uppföljare. På nya plattan, Hur Du Blir En Man, fortsätter Micke den inslagna vägen och låter sin raspiga röst sätta sätta ord på samtiden. Punken är tillbaka, framför allt i attityden, och det med med råge. Men det finns även plats för musikaliska utsvävningar till kojazzande calypsosväng och ballader.
Särskilt i texterna dyker den kaxiga attityden fram.
För Michael Alonzo är arg igen (om han nu någonsin har slutat vara det?). Jag kan även skönja en viss uppgivenhet i en del texter.
Inte hela tiden, inte alltid rasande, men ständigt med klar blick och vass tunga.

Fas 3 delen är bortskalad (bortsett från ljudspåren i sista låten), även om det är ungefär samma gäng begåvade musiker som backar upp. Jag antar att det är för att Stefan Levén sagt att fas 3 skall bort. Äntligen.:-)
Dessutom kommer  Stephan "Steppan" Guiance med och lägger stödsång på låtarna "Ett Gränslöst Liv" och "Mamma Tackar Gud Varje Dag", vilket ger skivan en extra lyster. För att inte tala om sköna KSMB vibbar. Och det kan man bara tacka för.

Texterna är om vartannat både kaxiga, retfulla, arga och ironiskt sarkastiska, för att inte tala om romantiska. Mickes råa och skitiga röst sätter en stor stämning på låtarna, och även om den passar sig allra bäst när han vräker på, så tycker jag att den även ger en extra nerv i de lugnare partierna, som till balladen "Stor Kärlek".
Vilket i sig visar att bra musik inte nödvändigtvis måste innebära skönsång, utan att man kommer väldigt långt med inlevelse och känsla. Dessutom blir det en väldigt vacker kontrast i det suggestiva, gungande öppningsspåret, "Tralala", där Mickes röst ackompanjeras av en skön och spröd fiol.

Mer då? Jo, du kan se detta som en temaplatta, rent generellt. Från Album-titeln till det avslutande spåret "Orolig Man", så får vi oss en betraktelse över hur det kan vara att växa upp och bli en man.
För det är en ständig resa, ingen människa är väl färdig förrän man dör, inte ens en man. :-)
Vi får följa med i olika stadier i en mans liv. Just sista låten knyter dessutom ihop säcken en aning när det kommer till Micke, då den går in på det ämne som han så länge kämpat för utanför musikscenen, pappors rätt till sina barn och rädslan, skräcken och uppgivenheten över att inte kunna ta hand om sina barn.


Förutom att jag tycker att det är en bra platta rent musikaliskt, så tycker jag även att det är en viktig skiva rent innehållsmässigt. Det är ett nedslag, en betraktelse av vår samtid och en uppväxt. Sidor av manlighet och uppväxt som vi sällan får se annars. Kanske inte allas, kanske Mickes, men det finns spår som de flesta kan följa och ta till sig.
Och även om om skivan är presenterad ur ett klart manligt perspektiv, så tror jag att både män och kvinnor kan ta till sig den med stor behållning.
Förra skivan var en välkommen återbekantskap med en av svensk punks viktigaste röster, om än i ett något annorlunda format. Denna skiva, (tillsammans med sin föregångare) fortsätter att bredda scoopet utanför punkscenen och visar att det finns utvecklingspotential utan att för den skull förlora fokus och mening. 4 starka Ess! Kort och gott.


Sammanfattning:
Betyg: 4/5
Ess
Favoritspår: Ett Gränslöst Liv & Tralala
Skivbolag: Sony Music
Release: 29:e September 2014




Bandet består av följande lirare:
Michael Alonzo-Sång, munspel
Tony Johansson-Gitarr, sång, piano
Fredrik "Ekan" Eriksson-Gitarr, sång
Nicke Andersson-Sologitarr
Håkan Sörle-Gitarr, sång, percussion mm...
Johannes Borgström-Bas, sång, hammond
Tomas Eriksson-Trummor, percussion
Jouni Haapala-Trummor
Niclas Svensson-Trummor
Hanna Lönnqvist-Fiol
Mats "Magic" Gunnarsson-Saxofon


Tracklist:
  1. Tralala
  2. Tommy
  3. För Ung
  4. Jag Känner Mig inte Särskilt Svensk
  5. Hur Du Blir En Man
  6. Ett Gränslöst Liv
  7. Vit Kränkt Nordeuropeisk Kvinna
  8. Mamma Tackar Gud Varje Dag
  9. Stor Kärlek
  10. Marihuana
  11. Orolig Man
 

































  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
































  • 01. Our motherash
  • 02. Ocean deep
  • 03. Equators
  • 04. Depth of the sun
  • 05. Humans
  • 06. With eyes wide open
  • 07. The drum
  • 08. Bound to be machines
  • 09. Trails and passes
  • - See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf
    Facebook
    Hemsida
    Spotify



    Support The Bands That You Like!





    måndag 27 maj 2013

    Recension - Alonzo : Fas 3

    Låt mig presentera en comeback som fyller flera olika behov och känns riktigt relevant.
    Låt mig presentera Alonzo Fas 3.

    Denna comeback blir för mig komplex och mångbottnad, men helt klart efterlängtad och välbehövlig.

    Inte nog med att Michael Alonzo är en av de röster från den klassiska Svenska punkscenen, som betytt mest, han har dessutom varit en av dem som förvaltat sitt sociala arv, och lyckats med att vara en viktig röst även utanför musikscenen.


    Men även så spelar nostalgin in, att återigen få höra rösten från legendariska KSMB och Stockholms Negrer ljuda genom etern igen. Nu på sin comeback till musikscenen så har han fått med sig en skön blandning musiker på Fas 3 som röjer på i sedvanlig punkig anda, framför allt som en fortsättning av det som Stockholms Negrer lämnade efter sig, men även som en ren vidareutveckling. För även om man fortfarande skönjer samma ilska och ursinne mot det orättvisa och meningslösa i  samhället så är det med den stora skillnaden att detta kommer från en vuxen man som levt ett liv och vuxit upp en aning textmässigt och musikaliskt. Vilket i sin tur gör att det stundtals låter mer som en blandning av det gamla Alonzo tidigare varit inblandad i, men även det musikarv som förts fram av tex. Stefan Sundström, särskilt i låten "Matilda" som även andas stänk av gamla Åke "Kråkan" Nilsson.


    Det är väl inte alltid jag har hållit med honom i allt han sagt genom tiderna, men man kan inte sticka under stol med att hans röst för det mesta varit viktig i debatten, vare sig man helt håller med eller inte. Han har visserligen stundtals fått kritik för mycket av det han sagt i ungdomlig punk-ilska, men även det har sin plats i debatten.Om inte annat  bara för att bli korkat feltolkad av belackare (ofta medvetet, misstänker jag).
    Sarkasm och ironi är svårt att få att gå hem i musik. Får se hur det går nu. :-)

    Micke har alltid varit en av de frustrerade rösterna från förorten, och med tanke på den senaste tidens händelser är det kanske det vi behöver som mest nu. Någon som kan sätta ord på tillvaron och om inte annat genom dåligt samvete sätta ljuset på makthavarna.

    Skivan är rak och enkel och lätt att tycka om, med vassa musiker och ett sällan skådat sväng, men även lite lugnare och stillsamma, men ack så vackra och tänkvärda låtar.
    Det här är något som behövs helt enkelt. Det känns relevant.
    Vi har genom unga grupper som exempelvis Psykbryt sett att det finns ett nytt garde som försöker föra den tänkande samhällskritiska punken framåt, men det är samtidigt skönt att Alonzo (tillsammans med de andra rävarna som överlevt och vägrat att försvinna in dimman) ser till att det fortsatt finns mogna röster och en växande visdom, som kan ge den balans som saknades under 70-80 talets punk-era där just ilskan och ursinnet, ibland utspätt av naivitet, var det som drev engagemanget framåt. Lite av fadersgestalter helt enkelt. :-)

    Så det är med stor glädje jag kan säga, Välkommen tillbaka till Skivdiskarna Michael Alonzo!

    Favoritlåtar just nu : "Matilda" och "Ismer"

    Den Torra faktan:
    ------------------------------------------------------------
    Line-Up:
    Michael Alonzo - sång
    Tony Johansson - gitarr
    Nicke Andersson - gitarr
    Inge Johansson - bas
    Tomas Eriksson - Trummor
    Fredrik Eriksson - gitarr

    Skiva: Alonzo & Fas 3

    1. Det Bästa Som Har Hänt
    2. Ett Meningsfullt Liv
    3. Matilda
    4. Ismer
    5. Touch The Screen
    6. Dansa Som En Fjäril
    7. Varför Skulle Jag Bry Mig
    8. Fattiga Och Vackra Flickor
    9. Inte Ett Ord Till
    10. När Du inte Är Med
    11. Lyxbegravning

    Skivsläpp: 2013
    Skivbolag: Blue Fin Records
    Hemmaort: Sverige

    Facebook
    Spotify (Singel finns)
    Hemsida




    Support The Bands That You Like!!

    Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...