Polar'n Per - Lönelistan april 2016

Ondska med en blomma!

"Om du vill ha ett arbete illa utfört, betala lönen i förskott!", exakt så lyder ett italienskt ordspråk som jag fick lära mig när jag för massa år sedan jobbade utomlands på en anläggning strax utanför Milano.

På Spader Ess lönekontor kommer lönelistan efter arbetet har utförts och denna månad finns det gott om ersättning för månadens trälande. Om förra månadens lista var omfattande med artister som stolt ville uttala sig om sina alster så är denna lista omfattande i fler dimensioner. Fan, vad det släpps mycket bra musik!

Det gör att jag lämnar låtar av favoriter som Volbeat och Zakk Wylde utanför listan... dom syns ju ändå! Kanske får jag anledning att knyta an till dem senare under året!

Lönelistan april 2016 serveras hur som helst här!

1) Throne of Heresy "Nemesis Uprising" (2016)
Här tonar de svartare tonerna upp från Linköping. Här finns varken Winnerbäck eller Ghost i influenserna, snarare Stockholms-dödsen och den melodiska dito.  Det här är hårt! Det här är vackert!

Det här är ett bra tips jag fick av Thomas Segerbrant, Kiitos!

2) Tribulation "Melancholia" (Steingrim Remix 2016)
Lutar man sig mer mot den norska svartmetsllscenens sound hittar vi till Arvika och en nysläppt EP på låten "Melancholia" och bandets tredje skivsläpp och fullängdare "Children of the night" (2015) från slutet av förra året. Jag gillar denna radiovänliga remix. Jag tycker att man hittat sin väg...

3) Long Distance Calling "Lines" (2016)
I Norge hittar man de tyska progressiva rockarnas nya sångare Petter Carlsen som anslutit till skivinspelningen efter Martin Fischers avhopp. Detta band tar ofta med sig lyssnaren på långa melodiösa upplevelser och placeras referensmässigt nära Medelhavet och grekiska proggrockarna i Wastefall (som faktiskt likt grekiska ekonomin lagts ner för att åter resa sig igen). För mig är det ingen tvekan om att de är roligare när sången är med. Smaka på denna hit och tyck till...

Det finns något som gör att progressiva akter tycks omformulera sig hela tiden. Jag tänker på svenska Pain of Salvation och amerikanska Queensrÿche, och kanske är det grunddefinitionen på progressivt, men det blir ibland lite förvirrat för musiknördar som jag... instabilt liksom. Det här är ändå en klockren låt!

4) Sparzanza "Uprising" (2016)
Brittiska Muse passar ju riktigt bra i denna fetare förpackning från Karlstadstrakterna runt norra Vänern i Kil. Jag vänder mig raskt till bandets gitarrist, Calle Johannesson, för att stämma av hur brittpoppen blev hårdrock...

"Vi gillar låten väldigt mycket och tänkte den skulle passa bra i lite hårdare tappning med Fredriks röst. Det är helt enkelt en hyllning till Muse, men genom Sparzanza-filtret! Vi har kört den live en gång och kommer säkert köra den fler gånger!"

Gnugga ögonen och kolla av omslaget, så fattar ni att det inte bara är ljudbilden som är fet! Ny platta ute!

Sparzanza -. Uprising (Singel, 2016)

5) Psykbryt "Vem Ska Ni Skylla På?" (2015)
I slutet av förra året släppte Psykbryt EP:n "Folk Som Klagar På Folk Som Klagar" (2015). Den heter så om några recensenter skulle klaga på den... och jag vill ju inte vara "Folk som klagar på Folk som klagar på folk som klagar" och det vill man ju inte...  Jag kontaktar Tobbe (Gitarr, Sång) för att berätta att vi tänkte köra låten i listan här på Spader Ess...

"Kul att du vill spela oss! Vi har spelat den några gånger live och lär göra det igen. Det är en ganska klassisk punklåt om att inte lita på politiker oavsett färg. Vi har ju mest skrivit anti-borgartexter tidigare, men den här riktar sig också till de rödgröna!"

Med andra ord är Psykbryt folk som klagar på politiker och det är ju en tacksam roll om man inte ser dem riktigt som riktigt folk...

6) Man.Machine.Industry "Let It Burn" (2016)
Urkraften "Berget" Bergman (Sång, Gitarr) är tillbaka med Man.Machine.Industry, Östkusten svar på Ministry. "Let It Burn" är en kanonsång som finns på senaste vaxet "Box Of Horrors" (2016)

"Let It Burn" är vår första singel/video från nya albumet, låten valde jag som singel för att den hade lite av allt, vilket Man.Machine.Industry ofta har i ett helt album. Tyngd, groove, melodi, fyllkörer och en mindre hastighet i break/solo. Den representerar kanske inte hela albumet men är en bra inkörsport till vårt sound tror jag. Videon är producerat utav Snowy Shaw´s basist Mojje Andersson, en superskön lirare som arbetar fort och effektivt och ger ett grymt resultat.

7) Metal Church "Killing Your Time" (2016)
Jag gillar Metal Church och deras tidiga klassiska sångare, speciellt deras andra sångare, Tim Howe som är tillbaka! Här är ett utsökt smakprov från bandets nya platta "XI" som jag förresten recenserade för nån vecka sen.

8) Tremonti "Dust" (2016)
Från staterna har det kommit mer nytt. Mark Tremonti (Gitarr, Sång, även Alter Bridge, fd Creed) behöver knappast någon presentation som gitarrist, men jag måste tillstå att han håller hög klass även på sång, där jag tycker han har en skön och egen ton!

9) Egon och den inre orkestern "Underhållning" (2015)
Vad är det med denne Mart Hällgren (Sång och allt annat)? Efter en period av ganska genomskinliga alster har Mart levererat en kanonplatta med De Lyckliga Kompisarna och nu med hans ego-projekt Egon och den inre orkestern... Här behövs ingen presentation, inga andra konstateranden än att det låter som sig bör och som Mart gör!

10) Face to Face "I Won't Say I'm Sorry" (2016)
Amerikanarna som plockat upp instrumenten igen gör det med en ny platta som jag håller som en av årets främsta i sin genre. Fan vad trallvänligt det är. Inte jätte-originella som band, men utvecklingen har gått från att låta Clash till att låta väldans mycket Bad Religion. Dom har hur som helst spänt bågen på nytt och skjutit av en riktig rökare till partyplatta som med varm hand roddats av Offsprings producent.

11) Caliban "Paralyzed" (2016)
Tyskarna i Caliban, namne med en av Uranus månar har sitt sound i modern metal. Det är otvetydigt, med ett riktigt bra driv och elaka arrangemang av körer och keyboard. Influenserna ligger onekerligen ganska nära svenska Soilwork och In flames... Det låter massor med Götelaborg!

12) Treat "Ghost of Graceland" (2016)
Jag blir så jäkla glad över det här släppet. Redan i pojkrummet rullade Treat och "Scratch and Bite" (1985). Visst hade dom sin skuggsida bakom band som Europe och till viss del 220 Volt, men nu är det dags att kliva fram i rampljuset på allvar! Den här låten är skitbra!

13) Lillasyyster "Tussilago" (2016)
I början av april recenserade jag Lillasysters senaste platta "4" När jag kontaktar bandet för att få en kommentar om låten får jag ett kort svar som även beskriver väl vad jag tycker om takdropp, ljusare dagar, tussilagos och vår;

<3

14) Subztain "Brothers By Choise Not By Blood" (2016)
Här har vi radiorock från trakterna norr om Stockholm i Upplands Väsby. Jag tror dessa snart kommer spela på större scener med detta album. Jag pratar med bandet och Marcus Wahlström (Gitarr) under deras release-kalas;

När vi spelare in skivan var det den här låten som vi kände representerade skivan bäst. Den blev titelspår och första singel. Vi har under inspelningen formats till en stark enhet. Låten handlat om just det!

15) Ben Harper "When Sex Was Dirty" (2016)
För mig finns det artister som visar en avig sida av något så som tex bröderna Coehen lyckas beskriva USA. Det finns artister som mer eller mindre träffsäkert träffar det där. Jag tänker på Pearl Jam's Eddie Vedder, Springsteen, Todd Snider och lite alternativrock, men bäst av alla på det är Ben Harper som i denna nostalgitripp till låt verkligen gör ett kanonjobb i att låta som ...ehe... en, det låter konstigt håll i er nu, omgivningsmedveten och nostalgisk Ace Frehley! Håll till godo! Det här är "Wow"!

Glöm inte att kommentarsfältet inväntar en kommentar... vad tycker du? Vad är "hot" och vad är "not"?

Lönekontoret at your service!

/Polar'n Per

Tidigare löneutbetalningar 2016:
Lönelistan januari
Lönelistan februari
Lönelistan mars
Lönelistan april

Alonzo & Psykbryt delar scen på Kafé 44

En Anti nationalistisk fest  för alla åldrar, alla nationaliteter, alla kön. Det låter väl som något festligt. När det sedan är två tunga punk-akter som står för underhållningen och medvetandehöjningen, ja då kan ju inget gå fel egentligen.

Dels uppstickarna i Psykbryt, och dels veteranerna i Alonzo och Fas3. 
Var? Kafé 44 När? Den 6:e Juni
100 kronor i dörren och då ingår Varma kanelbullar, kall saft och en rolig pin.

Facebook

Recension - Psykbryt : Ursäkta Röran Vi River Allt

Dom arga grabbarna i Psykbryt är mer ilska än någonsin. Med uppföljaren till debuten, Och Ingen Brydde Sig Ett Jota, så ger sig Stockholmspunkarna ut i ännu en ny vild pogo-dans som slänger rungande kängsparkar mot samtiden och etablissemanget, som vanligt lite käckt från vänster, även på senaste plattan, Ursäkta Röran - Vi River Allt.

Det blir stålhättade kängor mot såväl politiken som mot småborgerligheten, samhället i stort med andra ord. Även betraktelser av halvalkade arbetare, dagens TV klimat, hyllningar till Söders krogvärld och en massa annat. Plus ett hugskott mot våra västra grannar och deras egenheter. Stort och smått, mina vänner, stort och smått.

Vi kan börja i den enkla delen av nya skivan. Det vill säga musiken. Man behöver inte lyssna så värst länge för att höra att bandet utvecklats som musiker sedan förra plattan. Man har vässat sina vapen helt enkelt. Musiken och sången framförs allt som oftast med en minst lika stor energi och aggressivitet som sist, men samtidigt på ett skickligt och mer utvecklat sätt. Bandet håller kvar vid sina rötter, detta är traditionell svängig punk som framförs med energi, attityd och jävlar anamma.

Men allt är inte guld som glimmar, det finns ett litet aber enligt mig och det är bland texterna jag hittar detta aber. Överlag är det träffsäkra texter, vardagsbetraktelser och samhällskritik mixat med en stor portion humor och cynism. Snyggt skrivna och författade. Men några bitar av texterna är  framförda i någon form av juvenilt punkig idealism, vilket kan ge en form av svart/vitt tunnelseende, som inte riktigt stämmer in på den gråskalan som världen i stort erbjuder. Samt en hel del onyanserad fylleromantik, vilket kunde vara mer förlåtet om det handlat om ett tonårsband, men nu så har herrarna i Psykbryt gått och blivit så pass gamla att man borde kunna se världen förbi folkölsångorna.
Hoppas därför att nästa platta lämnar ungdomsförbunds-idealismen en smula och kliver in i vardagen.
Särskilt när man ser hur det gamla gardet av punkare vuxit upp, nyanserat sig och vidgat sina vyer bortanför "riv ner och revolutionera".Därmed inte sagt att man skall sluta peka finger åt orättvisor och samhällsproblem. Fortsätta att rasa och vara en nagel i ögat.

Att jag reagerar så här på dessa delarna av texterna kan givetvis bero på åldersskillnaden mellan mig och bandet, och det faktum att jag helt enkelt fått kapitulera lite för livet och därmed omvärdera och nyansera mina egna ideal en smula sedan punkvågen i brytningen -70 -80 talet.
Det blev mycket text för ett litet aber, men så kan det vara med konstruktiv kritik. :-)
 
Med det sagt, så kan jag inte annat än summera skivan som en höjdare. Skall du bara köpa en punkplatta i år, ta denna. Du får energisk och trallig punk som rasar både högt och lågt. Spelglädje och smarta texter, från ett band som skulle kunna vara den klassiska svenska punkens räddning och framtid. För så länge så här bra plattor produceras, så törs jag säga att den svenska punken mår bra.

Sammanfattning:
Betyg: 4/5 Ess
Favoritspår:
Skivbolag: Osignade/ Buzzbox Records
Release: 30:e Augusti 2014




Bandet består av följande lirare:
Linus - Sång, gitarr
Tobbe - Gitarr, Sång
Zack - Bas, Sång
Nikko - Trummor

Tracklist:

Masspsykos
Sunkhak
Det Smakar Skit
Tills Du Fyller 65
Tomma Löften
Förnedrings-TV
Med Kinden Emot Stål
Arbetar-Klas
Lusekoftor Og Brända Kyrkor
Aldrig En Av Er
Rätta In Dig I Ledet
När Drömmarna Blir Sanna

Samt ett litet bonus spår på skivan, i form av något försök till en  liten Eddie Medusa liknande sketch

01. Our motherash

02. Ocean deep

03. Equators

04. Depth of the sun

05. Humans

06. With eyes wide open

07. The drum

08. Bound to be machines

09. Trails and passes

- See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf

01. Our motherash

02. Ocean deep

03. Equators

04. Depth of the sun

05. Humans

06. With eyes wide open

07. The drum

08. Bound to be machines

09. Trails and passes

- See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf

Facebook
Spotify

Support The Bands That You Like!

Recension - Alonzo : Fas 3

Låt mig presentera en comeback som fyller flera olika behov och känns riktigt relevant.
Låt mig presentera Alonzo Fas 3.

Denna comeback blir för mig komplex och mångbottnad, men helt klart efterlängtad och välbehövlig.

Inte nog med att Michael Alonzo är en av de röster från den klassiska Svenska punkscenen, som betytt mest, han har dessutom varit en av dem som förvaltat sitt sociala arv, och lyckats med att vara en viktig röst även utanför musikscenen.


Men även så spelar nostalgin in, att återigen få höra rösten från legendariska KSMB och Stockholms Negrer ljuda genom etern igen. Nu på sin comeback till musikscenen så har han fått med sig en skön blandning musiker på Fas 3 som röjer på i sedvanlig punkig anda, framför allt som en fortsättning av det som Stockholms Negrer lämnade efter sig, men även som en ren vidareutveckling. För även om man fortfarande skönjer samma ilska och ursinne mot det orättvisa och meningslösa i  samhället så är det med den stora skillnaden att detta kommer från en vuxen man som levt ett liv och vuxit upp en aning textmässigt och musikaliskt. Vilket i sin tur gör att det stundtals låter mer som en blandning av det gamla Alonzo tidigare varit inblandad i, men även det musikarv som förts fram av tex. Stefan Sundström, särskilt i låten "Matilda" som även andas stänk av gamla Åke "Kråkan" Nilsson.

Det är väl inte alltid jag har hållit med honom i allt han sagt genom tiderna, men man kan inte sticka under stol med att hans röst för det mesta varit viktig i debatten, vare sig man helt håller med eller inte. Han har visserligen stundtals fått kritik för mycket av det han sagt i ungdomlig punk-ilska, men även det har sin plats i debatten.Om inte annat  bara för att bli korkat feltolkad av belackare (ofta medvetet, misstänker jag).
Sarkasm och ironi är svårt att få att gå hem i musik. Får se hur det går nu. :-)

Micke har alltid varit en av de frustrerade rösterna från förorten, och med tanke på den senaste tidens händelser är det kanske det vi behöver som mest nu. Någon som kan sätta ord på tillvaron och om inte annat genom dåligt samvete sätta ljuset på makthavarna.

Skivan är rak och enkel och lätt att tycka om, med vassa musiker och ett sällan skådat sväng, men även lite lugnare och stillsamma, men ack så vackra och tänkvärda låtar.
Det här är något som behövs helt enkelt. Det känns relevant.
Vi har genom unga grupper som exempelvis Psykbryt sett att det finns ett nytt garde som försöker föra den tänkande samhällskritiska punken framåt, men det är samtidigt skönt att Alonzo (tillsammans med de andra rävarna som överlevt och vägrat att försvinna in dimman) ser till att det fortsatt finns mogna röster och en växande visdom, som kan ge den balans som saknades under 70-80 talets punk-era där just ilskan och ursinnet, ibland utspätt av naivitet, var det som drev engagemanget framåt. Lite av fadersgestalter helt enkelt. :-)

Så det är med stor glädje jag kan säga, Välkommen tillbaka till Skivdiskarna Michael Alonzo!

Favoritlåtar just nu : "Matilda" och "Ismer"

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Michael Alonzo - sång
Tony Johansson - gitarr
Nicke Andersson - gitarr
Inge Johansson - bas
Tomas Eriksson - Trummor
Fredrik Eriksson - gitarr

Skiva: Alonzo & Fas 3

1. Det Bästa Som Har Hänt
2. Ett Meningsfullt Liv
3. Matilda
4. Ismer
5. Touch The Screen
6. Dansa Som En Fjäril
7. Varför Skulle Jag Bry Mig
8. Fattiga Och Vackra Flickor
9. Inte Ett Ord Till
10. När Du inte Är Med
11. Lyxbegravning

Skivsläpp: 2013
Skivbolag: Blue Fin Records
Hemmaort: Sverige

Facebook
Spotify (Singel finns)
Hemsida

Support The Bands That You Like!!

Summering av 2012

Så här års är det ju läge för lite reflektioner på året som har gått. För bloggens del har detta varit året då jag trappade upp bloggandet ett snäpp, någon gång i Maj, vilket resulterat i fler besökare och en hel del sköna nya kontakter. Med andra ord, det har varit riktigt roligt. Tack allihopa!
Det har dessutom betytt att det blivit en del mer att recensera vilket även det är riktigt rolig. Tack även för det! Precis som P3 älskar jag ny musik, bara lite annan än dom, för det mesta. :-)

För om inte annat, så har det varit en vansinnigt massa bra musik och en hel del som varit beyond bra för att använda mer exotiska ordval.
Så en liten lista på de 13 (givetvis) skivor som gjort störst intryck på mig i år, helt utan någon form av inbördes rangordning. Runt dessa finns en hel uppsjö med band som bubblar och trycker på.

 Factory Brains, vilken debut. För att inte tala om live-framträdandet som förband till Rival sons

Gammal är äldst heter det ju. Tom Waits tillbaka och det med råge.

 Efter förra årets maxade platta så är Rival Sons tillbka med en otroligt stark platta. Inte lika omedelbar som den förra men den växer.

Grekiska Nightstalker har något visst. Inte årets bästa men bra nog. Otroligt charmig.

Graveyard gör det igen, vad mer kan man, eller behöver man, säga. Världsherravälde nästa!

Mamont, en ny frisk fläkt av kvalitetsrock från Sverige som knockade mig, då jag inte hade några som helst förväntningar.

 Psykbryt svingar punkens fana högt. Att man dessutom är släkt med sångaren gör ju inte saken sämre.

Witchcraft tillbaka igen med en giv som verkligen slåss om årets bästa platta.

 Dessa två plattor av Ufomammut väljer jag väl nästan att se som en. Men vilken platta det blir då. Ett riktigt mastondontverk av de konstnärliga Italienarna.
Lite ledsen att jag missade deras spelning i Oktober.

Två Amerikanska band, Venomous Maximus och Black Cowgirl, som jag upptäckte i år och som verkligen slagit mig totalt med sin sköna rock

Släppet som var så efterlängtat och dessutom inföll på min födelsedag. Year Of The Goat. Många har varit besvikna och tyckt att den inte riktigt levde upp till löftena som deras tidigare EP givit. Dock inte jag. Jag är mer än nöjd med denna episka platta.


Jag kan bara konstatera att detta varit ett bra musikår, inte minst för de Svenska banden. Nu är bara nästa problem att hinna införskaffa de, av dessa album som jag inte ännu hunnit lägga mina smutsiga fingrar på, innan nästa års godingar börjar ramla in. Får väl sättas upp på önskelistan (Hint, Hint). :-)

Så, vad har vi då att se fram emot inför nästa år? Jag måste erkänna att jag inte har blixtkoll på vad som komma skall utan tar det vartefter. Dock vet jag om ett par skivor som jag hoppas skall dyka upp nästa år och som jag redan ser fram emot. The Saint James Socitey, Supralunar, Ghost och The Quill. Vem vet, med lite tur blir det recensioner, både av dessa och förhoppningsvis många fler.

Jag ser redan fram emot ett rockande 2013, förhoppningsvis fyllt med massor av go musik!

Punken är inte död, den bara luktar så!

Jarno på A Fair Judgement fick mig att bli sugen på lite sköna dokumentärer. Det slutade med ett huvuddyk rakt ner i Punken.
Trots titeln så frodas Punken och mår rätt bra nuförtiden med, särskilt med band som Psykbryt som levererar riktigt vital rock. Och även om nu dom grabbarna låter som om dom precis snörat på sig sina Martens och sparkat in dörren till dom tidiga punkåren, så var dom inte riktigt med då. :-)

Det var å andra sidan dom här lirarna.
 Punks Not Dead. En historia i punkens utveckling.


20 Years of Punk Rock. En dokumentär om de tidiga åren i USA


Och alla vet vi ju att det spred sig även till Sverige. Men det är inte alla som kommer ihåg hur det kunde se ut. Men här kommer en uppfräschning av minnet i form av Stig Larssons Examensarbete om Punkrock från 1978. Full av härlig musik och både sköna lirare och en del som jobbar lite väl hårt på att vara hårda och insatta "Pankare". :-)

Psykbryt nu på Spotify

Hoppsan, jag kom just på att jag glömt att slänga ut en blänkare om att de eminenta Stockholms-punkarna i Psykbryt numer finns att avnjutas på Spotify

Så här är några länkar så Poga in Fredagen till svängig punk. Fram med punk-dunken och sparka igång Helgen!

Psykbryt – ...och ingen brydde sig ett jota

Psykbryt – ...och ingen brydde sig ett jota

Punk Tävling

I sann punkanda så skiter jag i nästan allt och kommer därför inte att dra en vinnare i Psykbryt-tävlingen  förrän imorgon kväll (Måndag). :-)

Skall ut på resande fot en stund, men fixar dragningen imorgon kväll. Lycka till!

Dagens Musiktips - Psykbryt och Tävling

Först måste jag slänga in följande brasklappar. Jag erkänner till att börja med att jag inte följer med i den moderna Svenska Punk-scenen något vidare. För det andra har jag familjeband till dagens tips Psykbryt, då sångaren Linus är mina barns kusin (lät bättre än svägerskans unge :-))

Det gör inte bandet mindre duktiga och spännande.

Psykbryt, lyckas på sin första skiva "Och Ingen Brydde Sig Ett Jota", med att föra mig tillbaka till slutet på 70-talet/början på 80-talet. På den tiden då jag lyssnade på punk. En tid då punken var levande och vital. En tid då punken verkligen betydde något. En tid då ingen kunde undgå den. Jag hade aldrig förmånen att bevista gamla Ultrahuset, men jag tänker mig att så här kunde det låta en bra kväll i punkdunkens skugga.

Psykbryt ger mig lite Stiff Little Fingers, Alternativt Alster och Sixten Redlös känsla med sin trallvänliga politiska Punk. För politisk är den. Det är som en blodröd känga mot samhällsskrevet vi nu lever i. Musiken må andas gamla tider, men texterna är aktuella (även om en del personer som nämns inte är hyperaktuella). Men på det hela, är detta ett typexempel på den nya Svenska punken så kan jag inte annat säga att den lever. Skivan släpps den 3:e Augusti och om allt funkar som det skall så skall den även bli tillgänglig på Spotify.

Stockholmskvartetten består av:
Nikko - Trummor/Sång
Zack - Bas/Sång
Linus - Sång/Gitarr
Tobbe - Gitarr/Sång

Låtlistan på skivan:
Åk Hem till Täby
Moder Svea på Rea
Hatlåt
Bagis
Konsumboogie
Allt är Skit
Valsång
Södra Latin
Trygghetsnarkoman
Jag Ångrar Ingenting



Så, inför releasedatumet den 3:e Augusti tänkte jag helt enkel att det är dags för min första tävling här på bloggen och tävla ut ett förhands ex. av skivan. Själva tävlingen är enkel, lämna en kommentar med ditt namn i kommentarsfältet. Varje kommentar kommer att räknas och få ett nummer (första är nummer 1 osv.), därefter kommer jag att dra en vinnare via Random.org. Endast en kommentar per person tack.

Jag drar vinnaren på Söndag.