Stoppa pressarna! Världens mest högljudda stumfilm!!!!

Den här filmen är ju ett måste!
Gutterdämmerung av Bjorn Tagemose är vad man själva beskriver, Världens mest högljudda stumfilm. Och med en diger lista med rock ikoner där man hittar bland annat rock Slash, Josh Homme, Lemmy Kilmister, Grace Jones, Iggy Pop, Justice, Henry Rollins, Tom Araya, Volbeat, Mark Lanegan, Nina Hagen och Jesse Hughes, och själva plotten snurrar runt en historia om en ond gitarr.
Ja det minsta man kan säga är att det låter intressant nog att ta en titt på.



Mer info: http://www.gutterdammerung.com

Polar'n Per kollar på Slayer!

Det är sol, långt ifrån mulet. Jag sitter med en stor stark och pratar hård riffig rock med en polare, innan vi ska kasta oss i väg med Djurgårdsfärjan till Grönan. Det är finfint besök på nöjesfältet i kväll, vi är passivt förväntansfulla, självklart ska vi dit, även fast det, för mig känns tudelat. Att få uppleva Slayer på Gröna Lund är för mig precis lika främmande som att se Darin spela på ett eldhärjat bårhus... Det är känns främmande, lixom! Inte bara för att Thrash metal numera tillåts spelas granne med Allsång på Skansen, utan även för att bandet har hittat ut på vägarna så pass tätt inpå Jeff Hannemans tragiska bortgång tidigare i år.

Utsikt över stammisarna, Araya och King!

Det är alltså lika delar Slayer som Exodus på scenen när Slayer äntrar Stora scenen. Fifty-fifty, delat! Gitarristen Gary Holt (Exodus) har än en gång kallats in för att fylla tomrummet efter Jeff, något som han gjort under längre perioder sen 2011 med bravur. Tillbaka bakom trummorna är också Paul Bostaph (fd Exodus), som hunnit ersätta originaltrummisen (och originalet) Dave Lombardo en andra gång. Dave som i helgen kliver i helgen upp på scenen i Gävle (på Getaway-festivalen) med sin nya hardcoretrio PHILM är följaktligen vid bättre vigör, "still alive" så att säga!

Tillsammans med Slayer-stammisarna Tom Araya och Kerry King drar Holt och Bostaph igång gigget i ett rasande tempo. Det som slår mig är Arayas sång som låter riktigt bra! "World Painted Blood" och "Disciple" klaras av innan dagens första gåshud levereras. Publiken skanderar "Slayer, Slayer..." och "War Ensemble" hyvlas av med frenesi. Bandet känns, som vanligt, tajta, fast idag levereras allt med betydligt mer adrenalin än på länge! Med undantag för ett lite lugnare och tyngre parti i mitten håller tempot och adrenalin-ruset i sig, det levereras Bay Area Thrash, precis som det ska låta under ganska exakt en och en halv timma.

Tom Araya ser glad ut. Han ler i de flesta ögonkontakter han har med publiken. Han skrattar, han tycker det är lustigt att spela på ett nöjesfält och återkommer till det ett flertal gånger i mellansnacket. "Ni skulle se hur ni ser ut?", säger han innan första smakprovet från klassiska "Regin in Blood" (1986) levereras, "Altar of Sacrifice". Han fortsätter efter "Chemical Warfare" på samma tema, "Ni har det bra, ni här i nöjesparken... Där man har kul... har ni kul?", publiken svarar infriande "Jaaa!", varpå Araya frågar några gånger till på samma sätt till stegrande ljudkuliss. Publiken har han i sitt grepp sen dagens första ton, de hänger självklart med, varpå en sista fråga överraskande ställs, "Vill ni dö?", "Post Mortem" levereras därefter. Hårt, det är stenhårt, kanske en något förenklad version, men visst sitter låtarna, från bandets och fantom-producenten Rick Rubins underverk, som en offergåva till den dyrkande och Slayer-kåta publiken!

Klassiska belysningen till "Reign In Blood"

Till vänster om scenen lossar åk-attraktionen Fritt fall ett gäng glada besökare på en rask färd neråt precis när refrängen till "Dead Skin Mask" inleds. Troligtvis gapar dessa till ett av de högsta fria fallen i Europa, som ska vara precis lika läskigt som det låter (om man ska tro på Grönans marknadsföring) men dom lyckas ändå inte överösta publiken, som enligt en bartender överstiger 13 000 vid musik-attraktionen till höger om Spökhuset. Alla tycks vara på ett strålande humör! Under låten når ljussättningen kvällens höjdpunkt, den punkt på dagordningen som på förhand draperar scenen  i rött dedikeras en annan låt. Ljuskäglorna följer stilrent King och Holt genom gitarrpartierna på ett makalöst snyggt sätt, växelvis, elegant följsamt till musiken...

Dagen som sakteliga har övergått till kväll erbjuder gott om örongodis, men även en och annan Mosh-pit. Efter "Reign in Blood" kliver bandet av scenen. Backdroppen släpps och en hyllning till Jeff täcks med detta av med texten "Angel of Death, Jeff Hanneman, 1964-2013, Still reigning", i något som liknar en Heineken-logga. "South of Heaven" och "Angel of Death" blir där under en värdig och energisk avslutning av spelning.

Jeff hyllas bakom bandet!

Det är ett fint sätt att hylla sin avlidne medkombatant på. Jag kommer på mig själv med att nostalgiskt fantisera mig tillbaka till den gamla goda tiden, när Kerry King hade hår och bandet levererade gång efter annan, inte minst på Fryshuset 1988 eller på "Clash of the Titans" i Solnahallen (1990), med en Jeff i högform. Han är svår att ersätta, men Holt gör det riktigt, riktigt bra!

Betyget från Stora scenen kan inte sättas lågt, det känner jag när adrenalinet lämnar kroppen och hemresan tar vid. Det är hedersamma fyra starka ess av fem möjliga som kan kvitteras ut, och jag hoppas verkligen att Jeff kan se oss där uppifrån, eller om det nu är nerifrån, för bandet kan fortfarande leverera!

...åsså undrar folk varför man älskar live-musik? ...ni skulle vart där!

/Polar'n Per

Kille med både flax och god smak!

EPILOG ...och till min husvärd på Spader Ess, lägger jag till en bonusbild på en glad herre som fått både spellista och ett plektrum från scenen, lyckan i hans blick går inte att ta miste på när jag frågar "får jag ta en bild?". När jag därefter berättar att jag kommer klottra några rader på Spader Ess utbrister han, "Är du Alvas pappa?"

Jag får givetvis förneka detta, jag får mitt foto och därmed är vi båda nöjda. Så Mange, jag tror inte du behöver vara allt för orolig över din Alva, det verkar vara en schysst kille! 

Han går ju ändå på riktigt bra hårdrock, eller hur? ;-)

/Medmänniskan Per

Slayer set list 2013-08-07 "World domination tour":
World Painted Blood
Disciple
War Ensemble
Hallowed Point
At Dawn They Sleep
Mandatory Suicide
Chemical Warfare
Altar of Sacrifice
Jesus Saves
Postmortem
Snuff
Hate Worldwide
Seasons in the Abyss
Hell Awaits
Dead Skin Mask
Raining Blood
South of Heaven
Angel of Death

Kvällens tre bästa:
1. South of Heaven
2. War Ensemble
3. Post Mortem (eller Snuff, eller kanske Angel of Death!)

Mer om Slayer:
...på webben
...på Spotify

Uppdatering angående Slayer Reign in Blood Vinet

Fick just dessa goda nyheter från Brands for Fans. Slayers vin, Reign in Blood som recenserades här, kommer nu att släppas som i Systembolagets ordinarie sortiment, och senare ut i resten av Europa.

Att det tidigare endast gick att köpa på låda om sex flaskor var ju ett av vinets stora nackdelar i envigen mot AC/DC's Higway to Hell, så att man nu kommer att kunna köpa vinet styckvis får ses som väldigt postpositivt (gäller givetvis alla Rock-viner).

Dessutom passade man på att träffa Tom Araya på Metaltown i somras och fick då möjlighet att göra en exklusive intervju med honom (följer nedan). Han berättar om vinet och andra funderingar han har kring te.x dryck.

Med tanke på hur många artister det är som släppt viner på sistone; varför tror du att just musiker tar till sig och upptäckt vinet?

Jag tror inte att de har upptäckt den! Hahaha! Allvarligt talat så tror jag att musiker alltid har druckit och delat på ett gott vin. Det är, och jag hatar att säga det, en annan form av last. Ett bra vin har många kvaliteter, tycker jag. Om man dricker med måtta är det hälsosamt och bra för hjärtat. Musiker har ju alltid haft vinet runt sig, men det är egentligen rätt få som satt sig in i smaker och sammansättning. När jag växte upp drack min pappa mycket olika viner, vilket jag fick smak för och lärde mig uppskatta. Han pratade mycket om smaker och skillnader i karaktärer på viner. Vår manager, Rick Sales, är också en stor vinkonnässör. Han går på många provningar och har lärt mig en hel del om de olika kvaliteterna på vin. Jag vet inte varför musiker dricker vin, dock. Jag vet att Mozart drack mycket vin, och jag antar att det var där kopplingen började, hahaha!

Vad tyckte du om er Cabernet Sauvignon när du provade den?

När jag fick höra talas om idén med ett Slayer-vin fick jag prova lite olika förslag. Ärligt talat var jag rätt skeptisk först innan jag provade vinet. Sedan kände jag “vet du vad, det här är faktiskt riktigt bra. En riktigt fruktig och rund karaktär för att vara ett rött vin”. Den är smakrik och kändes fantastisk!

Den har fått bra mottagande i Sverige…

Det är coolt, men jag tycker verkligen det är ett bra vin. Jag gav en flaska till min bror som är vinkännare och han älskade den. Han provar mycket olika viner och han gav vår flaska tummen upp. Som sagt var jag skeptisk till att börja med, men jag hittade inga av de bittra, starka noterna med torr munkänsla som man kan få från sämre viner. Jag är glad att den har fått bra respons eftersom det är ett bra vin…

Har du haft något riktigt “vin-moment”, som man kan få av ett riktigt bra album eller fantastisk konsert?

Tja, ett sådant tillfälle skulle väl vara när vi fick smaka det här vinet första gången. Jag hade inga förväntningar alls, och var mer skeptisk än något annat. Men det var inget “vi tar vad som helst, drar på en etikett och kallar det ‘vårt vin’”, utan snarare ett bra vin som står på egna ben. Förutom det kan jag inte minnas några riktiga ‘vin-moment’. Du vet… jag har förmodligen haft många, men jag minns de inte! Hahaha! Det fanns en tid då jag drack mycket vin, men de stunderna minns jag inte riktigt… Jag vet inte om man skulle kalla de för vin-moments dock. Hahaha!

Vinet ni släpper är en amerikansk Cabernet Sauvignon. Du är från Chile, har du funderat på att släppa fler viner och något då från Chile?

Jag hoppas ju det. Vår manager brukar köpa chilenska viner och skicka mig ett par flaskor. Genom honom har jag provat en del som jag har gillat mycket. Men när de frågade om jag ville buteljera några chilenska viner kom jag bara att tänka på den Svarta Katten, Gato Negra. De frågade om jag provat Concho Y Toro, och jag sa ‘visst!’. Jag gillar de mycket, och vi har funderat på att göra något med dem, vilket vore fantastiskt kul. Chile producerar grymma viner, och jag skulle gärna se att vi gjorde något därifrån framöver som ett Slayer-vin. De har ju också en del riktigt bra vita viner som det vore kul att lyfta fram.

På tal om vita viner - har du någon favorit?

Jag har provat en del bra vita viner, och jag gillar den chilenska Pinot Grigion. Jag  blev tillfrågad om att komma upp med ett citat för att lyfta fram chilenska viner; det var en kille som höll upp ett revbensspjäll och en flaska vin och mitt förslag var “Are you Chilin’ or Grillin’?”. Vet inte om de kommer använda det däremot. De skulle kunna köra på “brown bag or glass?” hahaha! (syftande på amerikansk lag som säger att man inte får dricka alkohol offentligt, vilket gör att man döljer flaskorna i karaktäristiska bruna papperspåsar)

Har ni funderat på någon annan dryck att lansera, utöver vinet?

Skulle vi göra något mer skulle det involvera drycker vi gillar som band. Schnaps är en, tequila och vodka ett par andra. Vi är Sambuca-fans också! Vi dricker inte särskilt mycket whisky, även om jag själv kan njuta av en Crown Royal. Kerry är ju riktigt inne på Jägermeister, så han sponsrar dem… han kanske föreslår ett Slayer-Jägermeister samarbete. En “Slayermeister”, även om jag inte vet hur man skulle ta emot det. Men just nu fokuserar vi på vinet.

Kommer det här finnas tillgängligt i USA eller andra länder?

Ja, det hoppas jag definitivt. Jag har ju ingen aning om vilken logistik det krävs för att få något sådant att hända, men det har ju fått sådan bra respons eftersom det är ett bra vin. Jag tror nyckeln är att se till att vinet är så bra som möjligt, och då tror jag att det skulle funka fint i staterna. Faktum är att jag tror många mer etablerade vinprovare skulle bli förvånade över kvalitén på vinet. Kanske upptäcker de bandet efter att ha druckit vinet, hahaha! Efter att vi mötte folket bakom Brands for Fans förstod vi att de var riktiga vinmänniskor och vet vad de pratar om. Det är en bra produkt och det känns bra att ha ett vin som inte bara är en etikett på billigt blask, utan en väl utvald Cabernet Sauvignon.

Klockan drar iväg och vi lämnar Tom och bandet att förbereda sig för den fullständiga överkörningen av den 20.000 man starka publiken i Göteborg. Spelningen är magisk och såväl publik som recensenter är lyriska efteråt. Med ett vin som matchar bandets musikaliska kraft kan vi hålla upplevelsen vid liv för lång tid framöver.

Underbara Internet

På Internet kan man hitta det mesta man behöver. Kläder, skivor, roliga bilder och Tom Araya's skrik.

Source: http://www.cherrybombed.com/

Så om du behöver en liten kort dos Metal, gå till denna siten och tryck på knappen. Klart man blir lycklig.