Day oF Devil

Jag hörde denna låten, "What I Used To Believe"på Bandcamp för ett tag sedan, och trots den usla kvaliteten på produktionen så har låten något så rått och genomträngande i sig, som inte riktigt kunnat lämna mig ifred sedan dess.
Inspelningen är gjord på vad jag tror är ett hotellrum, på en fyrkanals mixer. Det är rätt krappig trummaskin och keyboard som enda komp, men gitarren tillsammans med sången ger ett väldigt starkt intryck. Tillsammans med den skruttiga produktionen ger det något spöklikt, från andra sidankänsla, och lite desperat intryck som tränger igenom på ett underligt sätt.
Ibland blir Lo-Fi så rätt i dagens välproddade mediabrus, och jag vet inte om låten skulle kunna tjäna på en bättre produktion eller om det skulle förstöra låten. Möjligen om det vore David Lynch som producerade det hela.

Att bandet, Day oF Devil, dessutom är ett mysterium i sig för mig, gör inte saken bättre. Det som skrivs på bandets/artistens sida är vid första påseendet en massa gibberish och drogrelationer. Så låt oss börja med att kika på den fakta som går att få ut av sidan, samtidigt som ni lyssnar på låten.

Den är släppt på Bandcamp den 16:e Mars 2013, men enligt texten på sidan, så är den inspelad kring den 16:e Mars 2010 i/på Lafayette, kan vara syftning till en stad, eller möjligen ett hotell. Den är inspelad av två personer, varav den ena manlig. Det finns i texten syftningar till att den manliga gitarristen kort efter lämnat detta liv.
Det enda "riktiga" namn sidan ger är  ett tack till Gloria Excelsis, en Engelsk modell som som poserat för de bilder som finns som omslag till låten, det finns även ett tack till "The Elf" som skall stå för produktionen. Dock finns det en blänkare om att The Elf och Gloria är en och samma person.

Med andra ord får vi titta närmare på denna Gloria. Förutom lite modellsidor här och där så har hon en kanal på vimeo med lite lättklädda videor. Lite grävande ger oss dessutom en intervju på en pokersite, som ger oss lite musikreferenser. Gloria gillar tydligen bland annat The Doors och Led Zeppelin. Just The Doors är omnämnda vidare i texten tillsammans med Nirvana och Bob Marley. Det skulle kunna vara så att det är just Gloria som sjunger på låten, men det är inte bekräftat. Jag har försökt att få kontakt och ytterligare information om omständigheterna runt inspelningen, men har hittills gått bet. Ett spännande litet enigma helt enkelt. Om någon vet mer, upplys gärna.

Demodax - Dr. DooM

En DoomO (demo på svenska) från Franska Dr. DooM hamnade under luppen. Det är tre låtar, som trots sitt namn inte har så mycket mer än influenser från just doomen.
Istället kan omslagsbilden till demon ge en mer korrekt fingervisning till vad som bjuds. Det är mer bluesdriven retrorock med ockulta texter, möjligen skulle man kunna kalla det protodoom. Gillar du Witchcraft och Graveyard, eller Coven som syns på bilden, så är du hemma.

Flaskan med Tru Blood på bilden får väl representera den första låten "The Sun" som dessutom har en rejäl dos av amerikansk söder och träskblues i sig, med sköna David Lynchiga och Black Keys inslag i sig. De två resterande låtarna går med i klassisk svängig Rock n Roll i samma anda som ovan nämnda band.

Eftersom bandet ligger STB Records så kanske vi kan hoppas på en fullängdare under 2014, för det här ger mersmak. Bra spelat och framfört med trallvänliga och catchiga låtar. Tyvärr är deras hårt limiterade vinyler på demon redan slutsålda, så nu är det digitalt som man kan få tag i låtarna, men till "Name Your Price", så det behöver inte svida för hårt i fickan..



Bandcamp
Facebook

Support The Bands You Like!

Polar'n Per fortsätter tjata om NIN!

Nine Inch Nails - Copy of a (2013)

Som jag skrev i en tidigare artikel så har Nine Inch Nails vaknat. Det rör följaktligen på sig även vad det gäller material som når ut via nätet. Trent Reznor släpper nu videon till "Came Back Haunted" producerad av David Lynch (Mannen bakom bland annat Twin Peaks) och ett gratisspår ("Copy of a") finns även att ladda ner via Amazon.

Att sprida sina alster via nätet, vind för våg, har han gjort tidigare. Denna gång känns det mer genomtänkt och som en medveten strategi att lansera nya skivan.

Annorlunda var det förr. Under aliaset "seed0" gjorde han sig ett namn och blev högt aktad som sk seeder bland NIN-frälsta nerladdare. Han publicerade tidigare outgivet material såsom samlingar, t ex "Still" med lugnare upptagningar samt filmer som varit lite för kontroversiella för att nå ut den "vanliga"  kommersiella vägen.


Nine Inch Nails: "Came Back Haunted" (2013) from Nine Inch Nails on Vimeo.

Det var högprestandalänkar till bootlegmaterial i högupplösta format, ett präktigt wow för de inbitna, samtidigt som myten om denna seed0 spriddes satt Reznor och dröjde med att offentliggöra sin nyfunna roll, den att exploatera nya affärsmodeller för nätet. Han har, hur som helst, alltid nått ut till sina fans, via den otroligt omfattande www.nin.com, med forum, chattrum och andra sätt att interagera. Via sin webbplats samlar han andras mixar på hans plattor, videos och foton som fans laddar upp. Han har skapat delaktighet och kollaboration, en klubb för de som vill medverka. Så experimentlustan finns inte bara i användningen av instrument och datorer.

Nog om det,

/Polar'n Per

Mer om Nine Inch Nails:

...på webben

...på  Spotify

Tre starka kort:

1. Ytterligare ett spår för gratis nerladdning via Amazon

2. David Lynch, bara det lixom!

3. Platta på gång

Grattis!! Paul Stanley - David Lynch

Wikipediastulen

Paul Stanley, eller Starchild om du så hellre vill, fyller idag 61 år.

En man som jag misstänker att de flesta vet vem han är, vare sig man gillar Kiss eller inte. För mig är han jämte kollegorna i bandet en ikon, då dom var ett av banden som cementerade min vurm för hårt rockande.

Två gånger har jag haft nöjet att se dem live, en gång med och en gång utan smink, och båda gångerna var magiska i sig. sist det begav sig var 2008 på Stadion, då jag hade min då 12-åriga och febriga dotter med på konserten.
Under konserten flög Paul ut över publikhavet till ett podie och väl där pekade han mot oss på den läktaren vi satt på. Vilket gjorde att dottern blev då alldeles till sig, hon var, och är fortfarande, övertygad om att det var just henne han pekade på. Och vem är jag att säga något annat.

Likadeles stulen från Wikipedia

David Lynch, som fyller 67 år är väl inte först och främst känd som musiker, utan som regissör. Men det faktum att han på senaste tiden mer ägnat sig åt musiken gör att han grattas här han med.

Han skapar kanske inte alltid den mest kommersiella och lättlyssnade musiken, har inte den bästa sångrösten, men den är för det mesta spännande, skum, störande musik och när han väl får till det, särskilt i olika samarbeten, väldigt bra.

Bland annat hans samarbete med Chrysta Bell som skrivit om här tidigare.

Dagens Musiktips - Chrysta Bell

David Lynch är en väldigt intressant person. Skruvad i det mesta han gör, både vad gäller film och musik. Så även i detta projekt.

Han har teamat upp med sångerskan Chrysta Bell och gjort en platta som heter "This Train". Till projektet har man även tagit in filmaren Dutch Rall för att göra videos till låtarna. Videofilmerna till låtarna är snygga konstverk i sig.

Chrysta Bell, sångerska från Texas, levererar här en suggestiv och stämningsfull musik (som Lynch står för). Det är snyggt, erotiskt, melankoliskt, lite spooky och stämningsfullt vackert så det nästan skär i hjärtat. Helt klart något jag kommer att lyssna vidare på mer.






Finns även på Spotify.