Visar inlägg med etikett Elton John. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Elton John. Visa alla inlägg

fredag 9 maj 2014

Hur bra kan en låt vara? Bohemian Rapsody

"Bohemian Rapsody" spelades in för den legendariska plattan och släpptes av Queen på "A Night at the Opera" (1975), den nådde den brittiska albumlistans förstaplacering, inte ända fram på andra länders listor, men det är nog få låtar som är så kända. Det som är ett alldeles utmärkt bevis på dess popularitet är antalet inspelningar som gjorts med låten...

Klassisk posé med Freddie Mercery i London utanför Dominion på
Tottenham Court där musikalen We Will Rock You (2014) spelas!
För mig är låten ett unikum, något som satt hårdrocken i ett större kontext än bara tre ackord och massa energi (ursäkta Ramones!) Här kommer några av mina favoritinspelningar!
  1. Mike Myers hyllar den rättvist i kultrullen Waynes World! ...det är en minst sagt episk och oförglömlig biltur med riktig vänskap, drömmar och headbanging! Le! Njut...


     
  2. Porkka Playboys gör den absolut, minst lika roligt, kanske i den mest charmiga inspelning jag sett... Scenen är en liten Polo på en lerig åker någonstans i Finland! Bara det lixom!


     
  3. Newton Faulkner spelar den solo, det är en imponerande precision i hans framförande... se och njut, kom ihåg att han gör den själv!


     
  4. Den underbara hyllningen från The Freddie Mercury Tribute Concert (1992) med Queen-medlemmarna John Deacon (bas), Brian May (gitarr) och Roger Taylor (trummor) där Elton John (sång, piano) och Axl Rose (sång) stärker upp originalen. Gåshuden när Axl gör entré! Upplev den...


     
  5. Ukuleleversionen med Jake Shimabukuro, instrumentalt under kontroll, ja, den är fortfarande väldigt smaklig... jag är fascinerad över hur bra han fångar stämningen och sång-melodin... kanske hade låten upplevts väldigt skrämmande med B-b-b-banjo?

Är det en bra låt eller?

/Polar'n Per

Tre starka kort med Bohemian Rapsody:
1. Den inledande ballad-delen som avslutas med ett grymt gitarrsolo
2. Opera-delen som antagligen krävde droger för att knäcka som idé lämplig att förverkliga
3. Hårdrocks-delen som river upp så goa känslor (kolla bara klippet från Wembley med Elton John)

Håll till godo med en liten bonus... Originalet! Det är svårslaget, eller hur?

fredag 13 september 2013

Polar'n Per tipsar - Temperance Movement släpper vax!

Nu är skivsläppet runt hörnet, 16 september landar den i skivbutikerna, The Temperance Movements första självbetitlade fullängdare. Bandet som med tre ackord och några spelningar nästan nått kultstatus för sitt retrosväng.

Jag bjöds in av Rootsy Live till promotorn för att ges möjlighet att tjuvlyssna på plattan och utan att dramatisera allt för mycket så vill jag bara säga... får jag be om största möjliga tystnad... (klicka sen igång ett av klippen nedan...)

Här kommer rösterna från den svenska juryn!

"Only Friend"
Låten andas AC/DC:s blues med stänk av Roddan. Shit, vad svag jag är för denna typ av riff-tydliga rocklåtar med raspigt riviga sånger som berättar "the blues"! Det finns partier av solosång som tar med mig iväg ner och tempo som drar mig upp, stämningen och känslan bär med mig genom denna fantastiska öppning! Så här starkt borde alla plattor inledas!



"Ain't No Telling"
Inledningen smattrar loss på trummor. Det svänger bluesigt med skönt rockdriv och denna är ju som gjord för scenen... levande! Detta är en Black Crowes, jag tänker på att vilja göra en liknelse med en "Remedy"-svängande låt, men den här är faktiskt bättre. Det är en av de absolut tydligaste höjdpunkterna på plattan!



"Pride"
Detta är en vacker singer-songwriter komposition som visar att en rivig röst kan balanseras med melodi. Ingången i refrängen är mycket snygg, där dynamiken i sången används väl.

"Be Lucky"
Doften är 70-tal. Driv i smakpalören Eagles ala "Already Gone" (1974) inklusive körer som fyller. Jag känner att jag kommer name-droppa en hel del, men det är bara för att jag blir så glad över alla influenser som sköljer över mig i intrycken!

"Midnight Black"
Den svarta midnatten är en upptempolåt som svänger i samma mood som Elton Johns klassiker "Saturday Night's Alright (For Fighting)", men den är givetvis hårdare, coolare och helt i min smak!



"Chinese Lanterns"
Som titeln anspelar finns det någon känsla som etableras direkt "Chinese Lanterns" är en låt jag gillar per omgående. Den har vackra arrangemang och min association ligger i trakterna runt Black Crowes fantastiska "She Talks To Angels", men andas även både Eagles och Rod Stewart.

"Know for Sure"
Temperance Movement tar med oss i en mustigare låt som andas en tuffare Wilson Pickett med lika delar "I'm In Love" och "Mustang Sally" kryddat med elgurka och ett mer drivet tempo.

"Morning Riders"
Störtskön rytm och gura och en refräng som är som gjord för att sjunga med i. Med andra ord ännu en gång musik för live-scenen!

"Lovers and Fighters"
Låten tar ner tempot. Det är den sköraste sången och en ballad om att identifiera styrkan bakom att älska och hålla ut! Det är en vacker låt!



"Take It Back"
Nu ökar tempot betydligt, det är den tuffaste låten på plattan. Bandet hör hemma här och med denna låt känns det som deras egna sidor väger bra mycket starkare än de referenspunkter jag återkommit till genom recensionen.

"Smouldering"
Öppnningen med den ensamma acken är snygg, låten fortsätter med en följsam trumma och en vackert hes sång. Den ligger fint i "Power Ballad"-kategorin utan att bli "Cheesy". Det här är en natt-bil-åkar-låt, den kommer växa! Påminn mig om att ompröva betyget på denna låt om en månad eller ett år!

"Serenity"
Till slut levererar Temperance Movement ett lugn genom föregående och denna låt. Stillhet, frid och klarhet. Det är en vacker avslutning på plattan. Slide-guran som följt flertalet låtar ligger fint och levererar stämning!

Det känns som jag hör ett nytt Black Crowes. Det känns som jag hör en ny Rod Stewart. En brittisk själfullhet ala Wilson Pickett. Det känns som Eagles, eller låtar av Elton Johns energiska styrka. Rolling Stones tidiga energi och som ni hör är jag beredd att bre på...

Som ni förstår är det tidlös musik med tyngdpunkten i det soul och blues-osande 70-tal, men detta är nytt och fräscht, ändå jäkligt "Hard to Handle", med andra ord är det förbannat lätt att fastna för... och det gör jag!

Plattan "The Temperance Movement" med The Temperance Movement hämtar som helhet ut det eminenta betyget 4 st ess (av fem möjliga)...

/Polar'n Per

2013-10-13 Göteborg, Pustervik
2013-10-15 Halmstad, Kajskjulet
2013-10-18 Falkenberg, Grand Hotell
2013-10-19 Uppsala, Katalin
2013-10-20 Stockholm, Akkurat
2013-10-21 Örebro, East West
2013-10-23 Umeå, Scharinska
2013-10-24 Sundsvall, Estreet
2013-10-25 Östersund , Bluesfestival
2013-10-26 Avesta, Bjurfors Hotell & Konferens

Tre starka kort:
1. Only Friend
2. Ain't No Telling
3. Chinese Lantern

Mer om The Temperance Movement:
...på nätet
...på Rootsy Live
...på Spotify
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...