Visar inlägg med etikett Mott The Hoople. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mott The Hoople. Visa alla inlägg

lördag 28 april 2018

Recension : Church Of The Cosmic Skull - Science Fiction

Dom astrala resenärerna i Church Of The Cosmic Skull är tillbaka med sin andra platta, Science Fiction.

Detta är en platta utöver det vanlig och i ärlighetens namn, jag vet inte riktigt i vilken ände jag skall börja. Så, vi försöker väl bena ut beståndsdelarna lite i taget.

Här finns lite av det mesta. Du får en osalig mix av Beatles, melodier, Ghost, Soul, Thin Lizzy, värme och smekande mjukhet med ett underliggande svängigt ös, Mott The Hoople,  Gospel, ELO, Pop, Zappa, orglar, Abba möter Black Sabbath, fläskiga gitarrer, vackra solon, Blues, harmonier och överdoser av sakrala stämmkörer som lägger en ljudvägg som skulle få självaste Phil Spector att bli grön av avund.
Och massor, jag menar verkligen massor, mer. Pheeew!


Är detta bra eller bara för mycket? Vi får se.

Låt oss börjar med musiken. Här finns ett formidabelt överflöd av detaljer och instrument. Men det är för den delen inga problem, det är snyggt komponerat och väldigt starka låtar med otroliga melodier. Det som sätter sig först för mig är de snygga orglarna och gitarrspelet. Ibland smeker dom så man vill gråta.
Sången och körerna är också på gränsen till överjordiskt fantastiska stundtals. Kyrkan lyckas väva ihop en musikalisk smältdegel som är näst intill perfekt, då det blir en blandning av enkelhet och ordnat kaos på samma gång.

De första låtarna på skivan är rent magiska, men så händer något. Eller, det är nog mer vad som inte händer.
Det saknas text till en av låtarna, "The Cards That You're Playing". Eller rättare sagt, den blir minimalistisk. Min första tanke är "coolt, en låt med bara refräng, inga verser". Men när det efter en stund visar sig bara vara ett ständigt upprepande av en och samma mening, ja då slutar det strax att vara coolt. Trots att man framför textraden med många nyanser, så känner jag att tappar fokuset. Det blir för mig störande, då musiken är så jäkla bra. Eller är det jag som missar något konstnärligt i det hela. Men det är det enda som jag hänger upp mig på, för sedan återhämtar sig skivan igen och fortsätter sin psykedeliska rymdresa.

Jag gillar även bandets marknadsföring så här inför släppet. Den senaste tiden har man som medlem i "kyrkan" fått dagliga länkar till de nya låtarna, med förklaringar och lite annat smått och gott. Innovativt.

Med bara en mindre bra låt och ett annars otroligt välkomponerat och intressant album, ja då kan jag inte sätta annat ge 4 ess av 5 möjliga. Jag vet inte om detta faller alla i smaken, men alla bör försöka sig på ett par varv med Church Of The Cosmic Skull. Vem vet, du kanske fastnar i kulten av Space Hippies, precis som jag. I skrivande stund vet jag inte det exakta datumet som plattan släpps, men preorder börjar den 1:a Maj.



Album Rating: 4/5

Favourite Tracks: Revolution Comes With An Act of Love  och Cold Sweat
Label: Kozmik-Artifactz
Release:  May, 2018
For More Info Visit:
churchofthecosmicskull.com
facebook.com/churchofthecosmicskull
churchofthecosmicskull.bandcamp.com


Here is a Cosmic Skull from me.

And the confusing traslation:
--------------------------------------------
The astral travelers in Church Of The Cosmic Skull are back with their second album, Science Fiction.
This is a record beyond the usual and in honesty's name, I do not really know in what end to start.
So, lets try to extract the ingredients a small bit at a time.

There is a little bit of everything here. You get an odd mix of Beatles, Melodies, Ghost, Soul, Thin Lizzy, Warmth and Beatiful Softness with an underlying swinging "Full Speed ahead" feeling, Mott The Hoople, Gospel, ELO, Pop, Zappa, Organs, Abba meets Black Sabbath, Fat Guitars, Beautiful solos, blues, harmonies and overdoses of sacred harmonical choirs who creates a wall of sounds that would make Phil Spector himself green of envy.

And lots, I really mean lots, more. Pheeew!
Is this good or just too much? We'll see.

Let's start with the music. Here's a formidable abundance of details and instruments. But that's no problem, it's so nicely composed with very strong songs and incredible melodies. What hits me first are the beautiful organs and guitars. Sometimes so caressing, you feel like crying.

The singing and the choir parts are also on the verge of celestial at times. The church manages to weave together a musical melting pot that is almost perfect, as it becomes a mixture of simplicity and ordered chaos. All at the same time.


The first songs on the record are purely magic, but something happens. Or, that's probably more, what does not happen. There is no text for one of the songs, "The Cards That You're Playing". Or, rather, it becomes minimalist. My first thought is "cool, a song with just refrain, no verses". But after a while, it just turns out to be a constant repetition of the same sentence, yes, it stops beeing cool after a while. Even though you are they performs the text line with many nuances, I start losing my focus. It's a little disturbing to me, when the music is so damn good. Or it's just that I'm missing something artistic on the whole. But that's the only thing I have a hang up on, because then the record recovers and continues its magical psychedelic space trip.

I also like the band's marketing before the release. Recently, as a member of the "Church", daily links is mailed with access to the new songs, with explanations and some other little things. Innovative.

With only one less good song, on an otherwise amazingly well-composed and interesting album,I can't give anything else than 4 aces out of 5. I do not know if this record suits all in taste, but everyone should try giving it a couple of spins with The Church Of The Cosmic Skull. Who knows, you might get stuck in the cult of Space Hippies, just like me.
At the time of writing, I do not know the exact date the record is released, but pre-order begins on May 1st.

 

måndag 6 maj 2013

Recension - Gin Lady : Mother's Ruin

Någon gång under det glada 80-talet så påbörjade jag min starkspritsbana med den då inte fullt så ädla drycken Lemon Gin. Ett ljusgult billighetsalternativ på bolaget som dessutom såldes i praktisk "kvarters" butelj och var mer eller mindre redan färdigblandad från start. Varje tonårings dröm så att säga. Det blev väl ingen långvarig kärlek, ölens dragningskraft var större, smaklökarnas utveckling  och Systembolagets goda smak att sluta sälja den var väl avgörande faktorer kan jag tro.

Dock har en annan variant av gin berusat mig nu på äldre dagar, och denna gång tror jag att förälskelsen håller i sig längre. Vi talar nu om bandet Gin Lady och denna förälskelse lär hålla i sig på ett sundare sätt minst så länge som gruppen fortsätter att ge ut högkvalitativa skivor, men antagligen längre. Eftersom det man redan levererat går att njuta av om och om igen. Till skillnad mot Lemon Gin, som man bara kunde njuta av den korta stunden mellan den var på väg ner och den var på väg upp igen.

Nog om mina gamla tonårssynder och över till Gin Ladys nya skiva, "Mother's Ruin". Eftersom det inte var så länge sedan jag gick på knock av deras första skiva, så är det verkligen en ynnest, att så snart få ta del av deras andra album.

"Mother's Ruin" är ett imponerande alster. Här får vi oss ett dubbelalbum med hela 17 låtar på nästan 70 minuters speltid. Vilket innebär massor av god musik om man nu kan hålla fanan lika högt hela vägen.

Förra plattan var ett avsteg från det proggiga som man hade mer av i Black Bonzo, mot ett mer bluesigt sväng med mycket flört till svängiga boogiepiano. Det konceptet skruvar man vidare på, det finns en hel del av den varan, vilket i sin tur stakar ut riktningarna ännu tydligare mot ett svängigt Mott The Hoople. Här och där med grymt svängig gitarr som andas Keith Richards. Särskilt i låtar, till exempel  "Superlove", där vi får en blåssektion med på köpet.
Gin Lady fortsätter sin resa genom ett svängigt och poppigt 70-tal med mycket boogie och bluesfeeling. Det här är "opp och hoppa" musik som vill tvinga upp en på fötter och börja stuffa. Rockens discovariant helt enkelt. Jag upplever även att själva låtsnickrandet i sig har fått sig ännu ett lyft från förra plattan.

Mästerligt uppbyggda låtar och bra texter, där klaviaturen har ett center, men eftersom dom blandar friskt mellan orglar och pianon, så blir det aldrig Robert Wells-tråkigt. Gitarrerna är även dom väl-lagda, snygga och varierande. Vi bjuds på allt från distade licks till finstämd slide gitarr i låten "Oh, Sweet Misery" och väldigt sköna solopartier som innehåller alla dom där delarna som ett Yngwie Malmsteen solo saknar, mellanrummen och återhållsamheten. Känsla med andra ord. Sången hyllade jag redan på förra skivan, och det är inget undantag denna gången heller.

Sammantaget är det ett riktigt gott hantverk som sprit tanterna mejslat ner. Skivan saknar kanske riktiga hitkavalkader som kommer att höras på radio, men det kan snarare bero på att vi inte är kvar i 70-talet längre för det är en genomgående hög nivå på materialet. Det är en skiva som kan leva vidare under lång tid och gillade du förra plattan så är det här mer, mycket mer av samma vara.

Skivomslaget är dessutom riktigt snyggt och gjort med en skön retro-feeling och den kommer i första hand att släppas som CD och digitalt, men den skall även släppas som vinyl vad jag har förstått. Vilket kan bli en riktigt trevlig förpackning. Kanske något för önskelistan eller Vinyler jag skulle vilja ha...

Klar rekommendation!




Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
Magnus Kärnebro: Sång
Joakim Karlsson: Gitarr och Sång
Anthon Johansson: Bas och sång
Fredrik Normark: Trummor
Klas Holmgren: Hammond, piano, mellotron och Sång

Skiva: Mother's Ruin
Side 1
Mother's Ruin
Shine On (Song For Terry)
High Flyer
Learning How To Live

Side 2
Den Of Wolves
I Head For The Mountains
All Because Of You
Listen What I Say
Oh, Sweet Misery

Side 3
Rockin’ Horse
Superlove
Ragged Man Blues
Far From Being OK

Side 4
Lipstick Woman
Someday
Thunder & Lightning
Big Bad Wolf

Skivsläpp: 2013
Skivbolag: Transubstans Records
Hemmaort: Sverige

Facebook
Spotify




Support The Bands That You Like!!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...