Vinyler jag skulle vilja ha.. Mr. Big

Det här får gå under rubriken Vinyler jag skulle vilja ha.. men kunde lika gärna ha hetat ibland bara händer det.

Det finns en skiva som förföljt mig i många år. Jag har nämnt den på bloggen förut, men nu är det dags för ett eget inlägg. Det är en skiva med det Engelska 70-tals bandet Mr. Big (inte att förväxla med det Amerikanska smörbandet) som jag hittade i min gamla kompis Mulles extraordinära skivsamling, som var en stor inkörsport som grundlade min musikaliska smak och intresse.

Framför allt var det en låt som etsade sig fast och då framför allt en strof i texten. "...Light from the moon comes in to fill the empty room, through the crack in the wall by the roof up above me..." eller något sådant. Och länge var det det enda jag kom ihåg, inte plattan eller låtens namn, drygt 30 år ungefär. Visst, jag hade kunnat fråga Mulle om mer info, men det är ju inte så att skivan ständigt varit i mitt medvetande, men gång på gång har den dykt upp. Med Internets intåg borde den ju ha varit en smal sak att hitta, men det Amerikanska bandet med samma namn lade sin skugga över sökresultaten.

Till slut hittade jag en av medlemmarna (Jeff har jag för mig) på det gamla musiknätverket Myspace, och han var vänlig nog att lägga upp skivan så jag åtminstone kunde lyssna online på den ett tag. Sedan tilltog en ny tid av ingenting.

Men det var då, nu har gruppen både facebook och kan hittas lite här och där. Men det är inte därför jag skriver detta långa inlägg, utan bara för att nu är letandet över för min del. Efter ett besök på Myrorna, så hittade jag äntligen skivan utan att jag just nu letade. Lite slöbläddrande i backarna och där stod den. 20:- och den var min. Inte världens bästa skick, men gissa om min tillfredsställelse är
stor.

Så för att fira, här är låten som ligger till grund för hela sökandet... Och ett stort tack till Mulle för du lät oss snorungar hitta oss i din skivsamling. Och ett stort tack till Myrorna. Nu har jag inte tid med er mer, jag har en kär gammal vän att lyssna på....

Spader Ess Nostalgitrippar - Del 3 : Hårdrocken.

Jag fortsätter min musikaliska resa, hoppas jag har med med några resande. Denna gång handlar det om den andra delen av mitt parallella universum, Mönsterås-resan och inkörsporten till Hårdrocken, som sedan mer eller mindre kom att bli mitt huvudspår.. Det är även här som tidslinjerna blir lite suddiga, för allt är som vanligt inte svart eller vitt. vissa bitar av det som skrivs om i Oskarshamnsspåret går givetvis igen i den här delen och vice versa, men jag försöker bara bena ut huvudfårorna. Tidslinjen blir lite otydlig med andra ord, mest för att det här hände så mycket olika saker i snabb följd och ibland även parallellt.

Till att börja med var jag lite för ung för att göra som jag ville, men efter hand så blev det mer eller mindre att jag bosatte mig hemma hos MikeT i Mönsterås (åtminstone på helger), och fick därmed en bonusfamilj och massor av nya kompisar.Och därmed en hel del andra influenser.

Som jag nämnde tidigare, hade MikeT en egen Stereo. Inte nog med detta, han bodde i en stor villa med eget stort rum nere vid gillestugan, vilket gjorde att vi i stort sett hade hela nedervåningen för oss själva att rumla runt i.

Det första jag kan komma på att jag hörde där nere i MikeT's källare var nog faktiskt Soundtracket till Grease, jag hade ännu inte sett filmen, men ett par av låtarna spelades rätt flitigt.  I den vevan vet jag att vi spelades en hel del Jerry Williams och först och främst plattan I can Jive. Därefter följde en period med massor blandat, framför allt svensk musik. Magnum Bonum, Factory, Noice, Gyllene tider, men framför allt Magnus Uggla. Att det svenska fick en särskild plats i en ung killes musikhjärta kom väl framför allt att kretsa kring tre viktiga platser, som blev väldigt viktiga från 14-15 års åldern. Blomstermåla Folkets Hus, Oskarshamns Folkpark och Oknö Festivalen.

En annan spelare som dök upp på planen och blev väldigt viktig, var Basse. Vet inte riktigt hur det gick till, han var ett par år äldre (MikeT o Jag var 14 och Basse hade precis fått körkort). Men han hade som sagt både körkort, en källare som gjord för partaj och kontakter till personer som var 20 år, även om folköl fungerade bra rätt länge. Så, i Basses källare gjorde jag min folkölsdebut som 14 åring till tonerna av Queen, Eddie Meduza, Billy Squire, Jorney och ännu mer 50-tals musik (det sprangs en hel del på den lokala raggarkåken i sällskap med Basse).

Det var en salig blandning med svensk och utlänsk rock, reggae, punk och 50-60-tal om vart annat i en period. Jag vet inte exakt när det började renodlas mot hårdrocken, men de två grupper som man får skylla på är nog när MikeT och jag upptäckte Kiss och Thin Lizzy.
Thin Lizzy blev en direkt kärleksaffär inga problem där, jag vet inte riktigt om det var det första jag hörde med gruppen, men dom blev, med skivan Nightlife och Johnny the Fox en del i ett försök att få en egen skivspelare. (som jag skriver om här). Thin Lizzy är fortfarande ett av mina absoluta favoritband.
Kiss var lite mer problematisk. Jag hade länge dissat bandet för sin sminkning som jag tyckte var fånig till att börja med. Dock hade jag aldrig hört dem. En dag satt vi hemma hos MikeT och lyssnade på ett blandband och låten "Rock n Roll All Night" gick på utan att vi visste vilka som spelade. Pang! Total förälskelse! Därefter reviderades snabbt hipstertankarna om deras sminkning och det tog inte lång stund innan pojkrummet var tapetserat med Kiss affischer, mestadels från underbara tidningen Poster.

Upptäckten av dessa band drog formligen ur proppen i musikdyrkandet och i snabb följd kom det en uppsjö band varav några var följande: Axe, Judas Priest, Def Leppard, Motörhead, Iron Maiden, Dio, Wasp, och AC/DC.



Till sist lyckades jag även att tjata till mig en egen vinylsvarv och min första skiva, även det beskrivet här, blev Savage - Loose n Lethal stolt inhandlad från Ginza.

En annan person som blev väldigt viktig för min musikaliska fortbildning, av två skäl, är Basses brorsa Mulle. Dels för att han hade den mest imponerande skivsamling jag dittills hade sett och som antagligen hade sin beskärda del i att kassettbandskatten och Swedcopy skapades. Dels för att han som ena gitarristen i bandet N.J.B. kom att bli min inkörsport till den lite mer handgripliga delen av
musikvärlden.
I hans skivbackar hägrade framför allt äldre storheter som Black Sabbath, Blue Oyster Cult, Scorpions, Whitesnake, Deep Purple, Rush, Uriah Heep, Led Zeppelin och Van Halen. Men även lite mer obskyra saker som Focus och det engelska bandet Mr. Big (märk väl att det är det Engelska, inte det Amerikanska).


Självklart skulle även de mörkare sidorna av rocken utforskas via band som t.ex Demon, Venom, Danzig och Mercyful Fate. Givetvis fanns även plats för mer traditionella akter som Helix, T.N.T och inte minst Europe. Det går väl inte att sticka under stol med att just Upplands Väsby pojkarna spelade en speciell roll, men å andra sidan så gjorde dom väl det för de flesta tonåringar vid den här tiden. Någonstans ramlade även en ännu så länge livslång kamratskap med Ulf Lundell in. Ett annat band som satte sina spår var givetvis Guns n' Roses.

Det här är också en tid där andra inte fullt lika rockande grupper tar ett starkt fäste, i och med att Danne Skåning flyttar in och med sig tar han en del psykedeliska och annat flum. Framför allt grupperna Pink Floyd och Sniff N' The Tears.

För att inte tala om alla lokala band som växte upp i den frodiga musikmyllan i Mönsterås med omnejd. Plebb, Purple Haze, Bruset, Mönsterås Bluesband, N.J.B., The Quill och Boom Shanker Group bara för att nämna några. De flesta och några till omnämnda i serien Let The Good Times Roll.

Grattis!! - Stefan "Mulle" Johansson

Jag har idag den stora äran att presentera en av Svensk rockhistorias inte helt kända Gitarrister, Stefan "Mulle" Johansson som bände strängar i N.J.B. från Mönsterås. Ett av alla band som kämpade, gjorde bra musik, som aldrig slog igenom stort, världsberömda i hela Kalmar län om inte annat, men hade jävligt kul på resan. Med andra ord, en av grundstenarna i Svensk hårdrockshistoria.
 Mer om deras historia kan man läsa här i serien Let The Good Times Roll... som kan hittas ute i högermarginalen för att få rätt ordning på inläggen.

 Jag lärde känna "Mulle" redan innan jag själv hamnade i N.J.B. svängen (han var väl en av orsakerna att jag hamnade där), då han är bror till en av mina äldsta vänner. Mulle har dessutom en stor del i min tidiga musikaliska resa, då han hade en väldigt imponerande vinylsamling som det bläddrades i och  bandades av skivor från, i parti och minut. Bland det som hittades i hans skivsamling som fick störst fäste hos mig torde vara Rush och Blue Öyster Cult. Men även lite udda nummer som Focus och Mr. Big (Det engelska bandet, inte dom Amerikanska balladrockarna)

N.J.B. har, trots att den somnade in för länge sedan, numer även ett hem på Facebook.

Så med dessa videos vill jag bara säga, Grattis Kompis!
  
N.J.B. - Runaway


Mr. Big - What Color is the Wind



Night Jamming Band (pre-N.J.B.) (Swe) - Whiskey Rock 'n Roller

Focus - Hocus Pocus Live '73