torsdag 29 januari 2009

Uppdatering Spotify

ARRRGGHHHH!!!! Stoppa värden, jag vill kliva av!

Upptäckte just att man plockat bort allt med Orange Goblin från Spotify, som jag skrev om i min Spotify recension, som just ett stort plus att man kunde hitta deras bakkatalog.

Sluta genast upp med sådana fasoner. Plocka gärna bort Lady GaGa och annan nonsens, men låt den bra musiken vara kvar. Snälla....med socker på....

Skivbolagen vs. Musikälskarna

Och skivbolagen går från klarhet till klarhet!

Man skall tydligen få en av de få lagliga och fungerande digitala musiktjänsterna, Spotify, att börja plocka bort artister från det tillgängliga materialet.

En del tydligen på artisternas egen begäran, tråkigt men ändå förståeligt, då det ändå är deras alster och dom bör få välja sjäva var dom skall finnas tillgängliga.

Men sedan kommer vi till kategorin dumheter. Man kommer tydligen bli tvungen att plocka bort en del för att gamla regler gör gällande att vissa artister inte får spridas till andra länder hur som helst. Som jag förstår är reglerna en kvarleva från den tiden då det var tabu att sälja CD-skivor över landsgränserna.

i mitt eget fall, har jag stött på det i Spotify, genom gruppen Gasolin från Danmark, som jag hade gjort bokmärken till, som helt plötsligt inte fick spelas längre av denna anledning. Detta löste sig genom att gå in på artistens sida igen och göra nya bokmärken. Vet inte om man lagt upp låtarna på nytt fast från en Svensk utgåva??

Dumt så det förslår i alla fall. Jag har svårt att tänka mig att en grupp som Gasolin själva skulle ha synpunkter på att man inte får spela deras musik i andra länder. Särskilt om det faktiskt finns en chans till att tjäna några extra kronor. Vem vet, någon i USA kanske får för sig att köpa deras skivor.

Men som jag sagt tidigare. Skivbolag verkar inte vara en bra grogrund för smarta beslut. Åtminstånde inte sedan dom gick från att startas och drivas av musikälskare, till att styras av penningkåta degenererade corporateswines.

torsdag 22 januari 2009

RockBjörnen

Ikväll går årets RockBjörns gala av stapeln.

Kollade igenom de tidigare årens vinnare och man kan snabbt konstatera att det inte är mycket Rock över den där björnen. Förutom kategorin Bästa utländska grupp, så är det så gott som bara i kategorin manliga artister som det görs sporadiska nedslag i Rockens utkanter.

Och med sedvanlig god tur får man väl smaka sina egna uppstötningar när Idol-Ola vinner, för det lär han väl göra om jag känner Svenska folket rätt. För att inte tala om hur mycket Rock det är i den grabben.

Man får väl bara hoppas att Pundar Kleerup är på plats och förgyller galan.:-)

Carola Häggkvist

Carola verkar vara smått labil med taskigt ego.

Visst kan jag förstå att en artist lever under en hård press, men i Carolas fall så binder hon ju själv allt som oftast ris till den egna ryggen.

Särskilt om man nu ser till hennes senaste kollaps, där det faktum att hon ställde upp i Melodifestivalen och på något sätt blev förvånad över att hon inte vann, med en medioker låt, trots att hon har Gud på sin sida och dessutom firade 25 års jubileum.

Att det dessutom tydligen är tungt nog att hon övervägt självmord, visar väl antingen på att hon är lite klen i självförtroendet eller sugen på fler dramatiska löpsedlar.

Så, Carola, kom ihåg att så länge Svenska folket får rösta så kan man inte vara säker på att det är kvaliteten på en låt som räknas, men man bör dock ändå ha lite mer i bagaget än en medioker duett och en förhoppning om att vara folkkär om man skall vinna. det är dessutom en lek, och den som sig i leken ger....

Fast, i vanlig god ordning så dyker detta utspel ut i samband med nylanseringar av hennes material, vem vet, kan det vara säljknep?:-)

tisdag 20 januari 2009

Rock hall of fame 4

Avslutande delen av min lilla Rock Hall of Fame.

Strängbändare, yxonanister, kärt barn har många namn men här väljer vi att kalla dem Gitarrister helt enkelt. En inte helt enkel kategori, då det finns en uppsjö Gitarrister som förtjänar att omnämnas av lika många anledningar.

Jimi Hendrix: Kultigare kan ingen vara. I mina ögon den som skapade begreppet gitarr gud.

Tom Morello: Mycket spännande gitarrist som verkligen kan få fram sköna nya sound.

David Gilmour: Smeksamma sparsamma toner. Känns som att flyta.

Eddie Van Halen: Eruption tog gitarrsolot till nya höjder.

Claes Yngström: Sveriges blueskung.

Richie Blackmore: Helt briljant.

Slash: Grym känsla, har en förmåga att få till otroliga solon.

Jimmy Page: Man får inte glömma gitarrens häxmästare.

Carlos Santana: Ett eget sound, som en latinsk smekning.

Tony Iommi: De tunga riffens fader.



Hedersomnämnande till Zakk Wylde för sitt grymma tunga riffande och en liten blänkare till Yngvie Malmsteen för att han är grym på att spela gitarr trots att han är så dålig. Och med det menar jag att han förstör musiken med att trycka in sina små skalor så fort han får chansen, vilket oftast leder till overkill. Det är inte alltid briljant att briljera eller less is more....

torsdag 15 januari 2009

Rockweekend 2009

Äntligen verkar det som om Rockweekend i Kilafors släpper lite namn till sin festival. Dock är det lite osäkert då deras hemsida verkar åka upp och ner med ny och gammal (läs ingen alls) information.

Men det som gått att läsa är följande.

Arch Enemy
D-A-D
H.E.A.T
Nightingale
U.D.O
Wolverine

tittar man sedan på fellänkningar så kan det vara så att
Dawn of Silence också skall spela men det är ännu mer obekräftat.

Rock hall of fame 3

Rock hall of fame listan fortsätter, nu med kategorin Basister.

Kan inte riktigt sätta fingret på det, men det finns två typer av basister. De som håller sig lite i bakgrunden och gör sitt jobb, som exempelvis Ian Hill i Judas priest, eller dom som verkligen tar sin plats och sticker ut, som Sid Vicious från Sex Pistols.

Till Listan:

Phil Lynott: Mästaren.

Lemmy Kilmister: Frontman och legend med en helt egen stil. Man kan inte komma ifrån denna mans utstrålning.

Gene Simmons: Kanske inte världens bästa basist, men han levererar. Hans Yxbas har blivit ett varumärke.

Joey DeMaio: Enbart för Sting of the Bumblebee.:-)

Geddy Lee: Frontman för Rush

Steve Harris: Eget distinkt sound och duktig låtskrivare

John Paul Jones: kompetent som rackarn, även om han är något anonym.

Melissa Auf Der Maur: Duktig och med utstrålning.



En extra eloge till kvinnliga basister överhuvudtaget, det är något visst med dem.

Rikspucko 6


Det var ett tag sedan men nu måste jag ge en Dagens Dumstrut kollektivt till ockupationsmakten Israel och dem som stöder deras tilltag mot folket i Gaza.

Att en regering i ett land bestående av folk med hela judendomens historia i baggaget kan nedlåta sig till handlingar som dessa. Skäms! Och ett extra skäms till västvärdens flathet i att ta avstånd. Hade detta varit ett annat land i samma grannskap, hade krav, bojkotter och blokader haglat från västvärlden.

En extra "heders" dumstrut delas ut till Kulturskribenten/poeten Mohamed Omar som i någon sorts mentalt sammanbrott utropar sig som Islamist i demokratins namn. Jag förstår hans frustration över Israels övergrepp, men att efter det sitta och utropa Iran som en rättsstat (plus allt annat knas han orerade om i P1 häromdagen)....

måndag 12 januari 2009

Rock hall of fame 2

Min lilla Rock Hall of Fame fortsätter. Idag med en lista på Trummisar

Eftersom jag har lite bristande kunskaper i trumkompetens, missade allmän batteristlära i småskolan, så har jag mest gått på vad jag gillar samt utstråling.



















Neil Pert:
Outstanding bakom trummorna i Rush. I mina ögon kommer ingen ens nära.

Mikky Dee
Inte branchens mest kompetenta, men hårt slående, energisk och publikfriande.

Ian Haugland
Underhållande trumstocks vevare, som dessutom roar i radion.

Jolle Atlagic
Mycket kompetent trummis som jag hoppas vi kommer att höra mer av. Nu senat i Hanoi Rocks.

John "Bonzo" Bonham
En legend.

Robinson

Tänka sig, igår var det tydligen öråd i Robinson, och jag som inte ens hade en aning om att man ens börjat spela in??? Trodde i min enfald att den programidén var lite död liksom...

Tydligen har den första tiden varit strapatsrik för dom små liven så nu vill dom inte vara med längre. Min enfald slår därmed till igen, är det inte strapatserna, intrigerna och långtråkigheten som är Robinsons signum??

Kom igen nu, vi behöver lite sann dokusåpa dramatik, så att vi kan glömma att det alltjämt är tokförjävligt i Gaza och att vi inte kan tokkonsumera längre...

fredag 9 januari 2009

Rock hall of fame

Listor är alltid populärt, så efter att ha läst lite på "Atouch of evil", så blev jag lite inspirirad till att göra min egen Rock hall of fame. Här är första listan. Sångarna. Bandens ansikte utåt, som med sina röster väver musiken magi och mysterie runt om oss. Listan som sådan reflekterar inte enbart röstkvalitet, utan mer en alround upplevelse.

Rock hall of fame: Vocalists
Robert Plant:
En legend inom musiken helt enkelt. En röst som och en utsrålning som tränger igenom.

Ian Gillan
Vilken Pipa, vilken pipa

Dio
Liten man, en jättes röst.

David Coverdale
Bluesen, romantiken

Bruce Dickinson
Flyglarmet från Nottinghamshire. Sådant register och vilken publikdomptör.

Jim Morisson
Troligen den som i sammanhanget har minst röstresurser, men vilken utstråling och mystik.

Phil Lynnot
Smeksamt romantisk med underbar utstrålning och fantastisk låtskrivare.

JB
Sångare i Svenska Grand Magus, med en röst som kan allt från att smeka till att välta berg.

Thåström
Återigen, kanske inte den mest skönsjungane sångaren, men den inlevelsen får ståpälsen att vakna till liv.

Chris Cornell
Inlevelse och röst som berör.

Medvetet (eller fegt) har jag valt att inte rangordna dem, då det är dagsnoteringar på hur jag skulle skyffla om dem, och det gäller nog även i viss mån vilka som befinner sig på listan överhuvudtaget.

torsdag 8 januari 2009

Perverst

Såg en uppföljnings dokumentär på kanal5 igår, som handlade om skönhetstävlingar för barn i USA, Skönhetsprinsessor tolv år senare som var en uppföljare till Painted Babies.

En riktigt pervers företeelse i alla led. Kan dock inte bestämma mig för vilket som ger största uppstötnings-faktorn.
Arrangörerna, som för snöd vinnings skull tillhandahåller en plattform för föräldrar att hetsa sina små in i en värld där barn inte hör hemma, bara för att uppfylla någon sned önskedröm från deras egna misslyckade egon.
Föräldrarna (och i vissa fall mor/far föräldrar) för att dom så maniskt kan driva sina 4-5 åringar i Sunkighetens namn.
De upp sminkade små ungarna som ser ut som små glänsande versioner av seriemördare med sina fejkade utseenden och lismande leenden.
Eller tokpervot till smygpeddo som är sjungande ständig confrancier Mr. Tim (tror jag).

Äckligt alltihopa!!! Men jag tror nog att confranciern tar priset som äckligast, mycket för att han plågar barnen med sin sång och att han lyckades fälla ett par patriotiska Hollywood tårar i programmet, tätt följd av föräldrarna.

Det är något alvarligt fel på en del Amerikaner.

fredag 2 januari 2009

Darwin Awards 2008

Inte helt otippat så landar den ballongflygande prästen på första plats på förra årets Darwin Awards. Dessutom dubbelt nominerad då han redan som katolsk präst, med sitt kysketslöfte, tagit bort sig själv från att tillföra något till den mänskliga genpoolen.

Även andraplatsen, påvisar människans storhet.:-)

Bättring Kilaforsrocken!!

Biljetterna till årets Rockweekend i Kilafors är släppta sedan en tid, men ännu har inte ett enda band presenterats. Även om det varit ett bra erbjudande på biljettpriset hittills, så tror jag inte att det är många som slantar upp en tusing i dagens läge utan att veta vad det kommer för band.

Skärpning. Tror att ni är sist av alla festivaler med att presentera något över huvud taget. Någonting borde väl vara färdigt så att det går att presentera? Eller väntar ni på att få bottenskarapet billigt när de andra festivalerna bokat sina artister?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...