Rock hall of fame 4

Avslutande delen av min lilla Rock Hall of Fame.

Strängbändare, yxonanister, kärt barn har många namn men här väljer vi att kalla dem Gitarrister helt enkelt. En inte helt enkel kategori, då det finns en uppsjö Gitarrister som förtjänar att omnämnas av lika många anledningar.

Jimi Hendrix: Kultigare kan ingen vara. I mina ögon den som skapade begreppet gitarr gud.

Tom Morello: Mycket spännande gitarrist som verkligen kan få fram sköna nya sound.

David Gilmour: Smeksamma sparsamma toner. Känns som att flyta.

Eddie Van Halen: Eruption tog gitarrsolot till nya höjder.

Claes Yngström: Sveriges blueskung.

Richie Blackmore: Helt briljant.

Slash: Grym känsla, har en förmåga att få till otroliga solon.

Jimmy Page: Man får inte glömma gitarrens häxmästare.

Carlos Santana: Ett eget sound, som en latinsk smekning.

Tony Iommi: De tunga riffens fader.



Hedersomnämnande till Zakk Wylde för sitt grymma tunga riffande och en liten blänkare till Yngvie Malmsteen för att han är grym på att spela gitarr trots att han är så dålig. Och med det menar jag att han förstör musiken med att trycka in sina små skalor så fort han får chansen, vilket oftast leder till overkill. Det är inte alltid briljant att briljera eller less is more....