Polar'n Per ser The Hives på Gröna Lund

The Hives, Gröna Lund 2017-09-08 

2017-09-08 Gröna Lund, Stockholm, Sverige, Världen, Universum. När Sveriges största alter-ego Pelle Howlin' Almgren kliver upp på scen märker man det. Vi glömmer snabbt duggregnet som mer ligger som en blöt dimma över publiken. Gårdagens snackpåse Jesper Binzer (D-A-D) görs snabbt till en parentes i världsrymden när den danska klassiska hårdrocksbuskisen ersätts av hybris-osande svensk upptempopop, eller punk som det faktiskt skulle räknas som utan denna glammiga förpackning.

The Hives har tagit på sig sina kostymer i joker/dansbandsaktigt svart och vitt. Scenen är storslaget vacker med sin enkla vita belysning som bara varierar mellan kliniskt vita spots eller kannor av glödljus. Mitt i detta står musiker och ett självförtroende som är tajt förpackat i mötet mellan den gitarr-hookiga 50-talsviben ala Eddie Cochran, livepunkens 70- och 80-tal genom Ramones och effekterna och ursprunget i centralorten Fagersta, Sverige, Världen, Universum har på bandet.

"The Hives står över lagen!", fastslår Pelle. Idag slår vi publikrekord på Grönan (som de besöker för femte gången). The Hives har trotsat publikregleringen vilket gör att Bob Marleys rekord från way-back på runt 32 000 besökare fullständigt krossas med de 250 000 besökare som är här idag! Skrik så jag får höra hur ni låter!, manar Pelle på från scen för att nonchalant vända sig från publiken för att hybristeatraliskt och besviket konstatera att "250 000 borde låta mer!" Givetvis yrar Pelle, men det är en del av underhållningsvärdet med att se The Hives.


The Hives är en akt som utan sitt mellansnack skulle vara ganska monoton. Låtarnas variation kan karvas ut, men det är i stort 2-minuters punkiga låtar med mycket melodi som levereras med otrolig precision, fullständigt dominerat av trumtakten och de snygga arrangemangen som bjuder dynamik.

Bästa spår ikväll är oväntat en av bandets längre låtar "My time is coming" samt klassikerna "Main offender" (klippet nedan), "A.K.A. I-D-I-O-T" (som är en av två låtar som framförs med gästartisten och bandets förre bassist Dr. Matt Destruction). Utöver dessa låtar fullkomligt brilljerar The Hives i avslutningsnumret. "Det var en låt som låg och väntade. Sen växte den som en surdeg, och det vet ni ju vad det är här i Stockholm!", exakt så är det! "Patrolling days" är ett guldkorn som inte lämnar någon besviken!

Kanske krävs det samma typ av ogenerade hybris för att våga störa mig (bilden nedan) när jag ska recensera The Hives, men jag väljer att förbise det och lägger tangenterna åt sidan för att mysa katt (även fast hon inte är förenklat svart och vit i sin uppenbarelse) innan jag lyckas färdigställa denna recension... Ja, ja, jag ska inte ge mig på vad alla andra tycker, men jag gullar Mary-Lou och fortsätter gilla The Hives! Jag älskar bandets kompromisslöshet och idag bjuder bandet på en härlig tillställning och jag tror det stämmer som Pelle säger att regnet över Gröna Lund idag är beställt för att det annars skulle "gå för hett till"! Betyget är 4 feta ess (av fem möjliga), även fast bandet antyder att de förtjänar minst alla 52 ess, i kortleken!

/Polar'n Per

Mary-Lou claimar, precis som Pelle, tid och uppmärksamhet...

Tre starka kort med The Hives
1. Inte fan blir man offended eller provocerad av "The main offender", snarare charmad
2. Det finns något så punkigt i när Fagersta möter världen och universum
3. Det kändes inte alls som en episod av Lyxfällan att erbjudas The Hives rika live-set!

Set list
Come on!
Hey little world
Hate to say I told you so
Wait a minute
You got it all... Wrong
Main offender
Take back the toys
Die, all right!
My time is coming
Won't be long
Walk idiot walk
Try it again
Tick, tick, boom

Encore

Bigger hole to fill
Here we go again
Play video
A.K.A. I-D-I-O-T
Patrolling days

Polar'n Per ser D-A-D på Gröna Lund

D-A-D, Gröna Lund 2017-09-07

2017-09-07 Gröna Lund, Stockholm. Även fast D-A-D (för mig fortfarande Disneyland After Dark) öppnar med "Riskin it all" så är det inte ett set fullt av risktagande vi får uppleva, tvärt om skulle jag vilja påstå. Det här är ett band som fullkomligt skiner avslappad trygghet från första sekund de intar scen. Inte ens obalansen i ljudet får bröderna Jacob och Jesper Binzer (gitarr respektive gitarr/sång) ur rytm. De har sen bandet bildades 1982 alltid axlat stommen medans bandets riktiga spjuver Stig Pedersen (bas) fått sin väldefinierade roll.

Allt är, med andra ord, under full kontroll medans bandets basist står för det mest uppseendeväckande med en parad av olika spännande basbygge på scen. Scenen har förresten alltid varit lekfull med detta band, jag minns den fantastiska soffan från "Riskin' it all"-turné förra seklet, som dammats av till bandets turné 2014 och idag är scenen inget undantag. Marschall-stackarna ligger galet på sniskan utskjutna på varsin sida om trumsettet och det dröjer bara nån låt in i settet innan den klassiska röda baronen-basen slits fram. Japp, det är sig likt, det är så där halvgalet pilsnerdanskt... hårdrocksbuskis! På duglig svenska skvätter det ironiskt "Förstår ni vad jag säger?, gång efter annan...

I en av kvällens höjdpunkter, "Monster Philosophy", tar sig Jesper ton om en stor svensk filosof i branschen, Orup och konstaterar att han haft helt rätt i att "Stockholm har blivit kallt", för det finns nästan inget som minner om sommar denna höstkväll, en kväll som inte heller på något sätt bjuder på fulhöst... Det är inte bara låtar och scen som roar, mellansnacken levererar även de som vanligt "Danska pojkar växer upp i Danmark, men de träffar alltid tjejer i Sverige eller som man säger om andra sidan gränsen i Danmark, Girl nation!" Personligen håller jag "New age moving in" och den 60-talsosande "Shadows-gitarren" i "Grow or pay" som kvällens stora behållning, så även den helt överväldigande vackra versionen på "Soft dogs" som blir en duktig motkraft till Paulsens lekfulla "Riding with Sue" som klarats av dessförinnan.

Bandet leker med dynamiken som musik och humör kan ge... vi får allt utom allvar och ...ehe... ångest som vi får allsjunga (heter det så?) om till bandets batteriet Laust... i form av kärlek och bajs!

Efter Encore-brejket spelar man en av de största hitsen bandet haft i Sverige, "Laugh n' a 1/2" innan min favorit, Raketbasen kommer fram i kvällens häftigaste rökare, "Bad Crazyness", och det enda jag egentligen har att klaga på är den oskärpa som bandet nonchalant faller in i när bandets stora låtar ska hyvlas av... Jag tänker på "Jihad" och "Sleeping my day away"

"Ska ni jobba eller arbeta imorgon eller göra som jag och sova my motherfucking day away?", frågar Jesper i påan innan låten och han har befog för frågan, svaret är "jobb" och veteranerna i D-A-D gör onekerlug sig förtjänta av en vila efter detta set. Betyget är 4 raka ess (av fem möjliga), den vanligt avslutande "It's After Dark" gör mig säker på det... det är en bra show... det är underhållning, "Let's bring out a toast!"

/Polar'n Per

Tre starka med D-A-D
1. Avspänt
2. Opretentiöst
3. Så där lite halvgalet...

Set list
Riskin' It All
Evil Twin
Written in Water
Monster Philosophy
Girl Nation
Soulbender
A New Age Moving In
Grow or pay
Riding With Sue
Soft Dogs
Everything Glows
Scare Yourself
Jihad
I Want What She's Got

Encore

Laugh n' a 1/2
Bad Craziness
Sleeping My Day Away
It's After Dark

Spader Ess Tänker Högt om Danskjävlar. :-)

Ernst Hugo, den gamle hedersknyffeln, må ha myntat frasen "Danskjävlar". Men i den rockande värld, där svenska band är bäst i världen får frasen en extra mening. Nämligen att det finns något i grannlandet som ligger där och lurar under ytan, pyser och pockar. Och då tänker jag inte på Lars Ulrich.

Danmark, vårt underbart kaotiska och smått anarkistiska grannland har nämligen ett par band band (enligt mig) som haft chansen att kvala in på världstoppen.
Först ut, ett band har somnat in utan att göra några större intryck på världen, utanför Skandinavien, nämligen Gasolin! Ett fantastiskt band, som förtjänat mer, men för mig varit ett soundtrack of my youth stundtals.





Det andra bandet, i mina ögon (öron) är Mercyful Fate, med King Diamond i spetsen. Dom damp ner som en satanisk frisk fläkt från di danske och ledde mig in på en djävulskt skön stig.







Sedan har vi dom som både har hållit på längst och också gjort det bäst.  
D-A-D, eller Disneayland After Dark som jag alltid kommer att kalla dem. (lite som hur jag och världen i övrigt bryr oss om namnet Ghost B.C).
Ett band som lyckats med att hålla en integritet och kvalitet under många långa år. Jäklar vad dom öser. Både på platta och live. För att inte tala om Stigs underbara 2 strängade basar. Dom är ju värda en artikel i sig bara dom.





Givetvis finns det mer bra danskt (Nej! inte Aqua!), men det här är dom som betytt lite sådär extra för mig.

Spader Ess Tänker Högt om soffans roll för Rock N Roll

Är Rockers soffpotatisar?

De senast veckorna har det figurerat två skivomslag där soffan haft en central roll. Först Ponamero Sundown med sin platta Veddesta, och nu senast Pain of Salvation med Falling Home.

Foto: Christer Brandt

 
Det blir faktiskt ännu mer likt om man ser till ett av de fotografier som Ponamero ratade för den bild som till slut blev omslaget. Dock vet vi ju alla att det inte är första gången som denna möbel varit en viktig del i ett skivomslag. Redan 1991 hade D-A-D soffa på sin klassiska Riskin' It All platta.

Foto: Christer Brandt. (Abbey Road möter strawbery Fields...)

Men inte heller Danskarna var först. Det första skivomslag jag kan dra mig till minnes med detta attribut är från 1969 med Crosby, Stills and Nash.


Som en liten passus i detta meningslöst vetande race, tänkte jag även slänga in denna promobild från Gubbzen i Monster Magnet, även om det egentligen inte är ett skivomslag och det inte riktigt känns som om det är soffan som är i fokus (även om det ju faktiskt finns med en).











En snabb uppdatering: Polaren Per påminde mig om att jag missat det ultimata beviset för soffans betydelse för Rock N Roll.

Mer uppdatering: Fick denna kommentar från Ponamerohåll, som jag tyckte var klockrent.

Haha coolt! Ännu roligare är ju att PoS sångarens fru jobbar på samma ställe som min fru. Det kanske så att de snodde idén ifrån oss haha. Typ sett de första bilderna på FB haha. Lite långsökt! Inspirationen är ju CSN-bilden! Och Abbey såklart!

Recension - Red Mountains : Down With The Sun

Det är inte bara i Sverige som rocken frodas. Även Norge håller fanan högt ibland. Denna gång i form av Red Mountains, som med sin debut Down With The Sun, sparkar upp dörrarna till den Nordiska Stonervärlden.

Med dundrande instrument och riktigt bra sång slänger sig Norrmännen ut i en vild dans av psykedelisk och skönt monoton Stoner, som är rejält kryddad av kraften från Doom berget. Det är inget direkt nytt i det hela, men på tredje låten, "Rodents" händer något som får mig att vakna till lite extra.Här svänger man om en aning och presenterar en mer rak hårdrock som andas av D-A-D.
Mycket bra.

Sammanfattningsvis så har den här skivan rätt mycket för sig, särskilt med tanke på att det är en debut. Dock skulle jag gärna se att bandet tar ut svängarna lite extra till uppföljaren, för skivan blir mest intressant när man tänjer på gränserna och ger sig ut utanför Stonermallen. Skivan hade gärna fått vara lite längre också. Betyget blir således rätt bra, riktigt starka 3 Ess av 5. Det skall bli spännande att se vart Red Mountains tar vägen i framtiden.

Skivan släpps den 1:a September.

Facebook

Danska toner med D-A-D 2014-03-28 Debaser

Fredagen gick i röd/vita färger tillsammans med D-A-D på Debaser och vilken kväll det blev.
Bandet är ute på sin 30-års jubileums turné och det må vara så att grabbarna åldrats en aning under tiden, precis tvärtemot mig själv, men jäklar vilket skönt live band dom är. Det stånkar, svettas och svänger.

Det blev både gamla och lite nyare låtar och jag tänker inte gå in närmare i detalj hur det var, utan bara sammanfatta det som en riktig röjarkväll.
Jesper Bintzer återkom vid upprepade tillfällen till frågan "Stockholm, förstår ni vad jag säger" och det må ha varit lite si och så med den varan stundtals, men när det kommer till musikleverans så fanns det inga som helst tveksamheter.

 Stig Pedersens scenframträdande är som alltid en kombination av lojhet och expressiva posér. Tillsammans med sin uppsjö av 2 strängade basbyten är han alltid lika intressant att se på scenen. Jag tror att han dessutom har en av rockvärldens mest fyndiga basar, den inverterade basen. Kan inte annat än älska den.
Den enda av hans instrument jag saknade denna kväll, var  oliv-basen.

Stötte dessutom på herrar Andy och Conny från Electric Boys, och vi skickade denna lilla hälsning till vår gemensamma vän Jolle som normalt spelar i The Quill, när han inte hjälper till att svinga stock för boysen. Du skulle varit här Jolle! :-)


 Toppenkväll!

Stoppa Pressarna! Red Fang på turné

Red Fang kommer strax att ge sig ut på del 2 av sin Europaturné och denna gång kommer man att ge två spelningar i Sverige.
26 Mars Göteborg - Truckstop Alaska och
28 Mars Stockholm - Debaser Strand.

Tyvärr kommer jag själv inte att kunna se dem, eller tyvärr och tyvärr, jag planerar att se D-A-D samma kväll i Stockholm, så så vidare synd om mig är det ju egentligen inte. :-) Men jag tror på ös, vilken av konserterna man än väljer att se.

 

RED FANG w/ The Shrine & Lord Dying:

Mar 14 - Cologne GER - Essigfabrik

Mar 15 - Hasselt  BEL - Muziekodroom  

Mar 16 - Paris FR - Trabendo

Mar 17 - Sheffield UK - Corporation

Mar 18 - Manchester UK - Sound Control

Mar 19 - Glasgow UK - Classic Grand

Mar 20 - Birmingham UK - Institute Temple

Mar 21 - London  UK - Electric Ballroom

Mar 22 - Eindhoven NL - Effenaar

Mar 23 - Nijmegen   NL - Doornroosje       

Mar 25 - Hamburg GER - Knust

Mar 26 - Gothenburg SWE - Truckstop Alaska

Mar 27 - Oslo NOR - John Dee

Mar 28 - Stockholm SWE - Debaser Strand

Mar 29 - Copenhagen  DK - Pumpehuset

Mar 30 - Berlin GER - Lido

Mar 31 - Warsaw POL - Basen

Apr 01 - Wien AT - Arena       

Apr 03 - München GER - Backstage

Apr 04 - Leipzig GER - Taubchenthal

Apr 05 - Stuttgart GER - LKA

Apr 06 - Wiesbaden GER - Schlachthof

RED FANG ONLY:

Apr 08 - Tampere FI - Klubi

Apr 09 - Turku FI - Klubi

Apr 10 - Jyväskylä FI - Lutakko

Apr 11 - Helsinki FI - Tavastia

Apr 12 - St. Petersburg RU - Zal Oghidania

Apr 13 - Moscow RU - Moscow Hall

RED FANG SUMMER DATES:

Jul 26 - Lichtenvoorde  NL - Zwarte Cross Festival    

Jul 31 - Viveiro SP - Resurection Festival

Aug 02 - Albi FR - Xtreme Fest

Aug 07 - Jaromer CZ - Brutal Assault

Aug 09 - Chemnitz GER - Rock Im Betonwerk  

Aug 10 - Saint Maurice de Gourdans FR - Sylak Open Air

Aug 17 - Biddinghuizen NL - Lowlands Festival

Aug 21 - Charleville Meziers FR - Cabaret Vert

Stoppa Pressarna! D-A-D på 30-års Jubileumsturné

D-A-D som är aktuella för sin 30-årsjubileumsturné, passade i December på att överraska lite konsertbesökare genom att köra ett litet prank.

Duktigt sminkade och trakterandes "fel" instrument gick dom upp på scenen under namnet Slow Rampage (coolt bandnamn) och spelade två D-A-D låtar, lite mindre kompetent för en allt annat än entusiastisk publik. Tills dom rev av sig sminket, bytte till rätt instrument och gav järnet D-A-D style.



Alltid lika underhållande band. 28/3 ställer dom sig på Debaser Medis scenen. Jag kommer att vara där och ser fram mot den kvällen! Någon mer?

Det är ju i och för sig inte första gången som de Danska stoltheterna sminkat sig till oigenkännlighet.

Dagens Musiktips - D-A-D

Ny platta ute med danska D-A-D. Som fått den finurliga titeln DIC.NII.LAN.DAFT.ERD.ARK som sluter cirkeln till dom tidigare dagarna och namnbråket med Disney.

Många förståsigpåare klankar ner på plattan att den inte håller måttet mot tidigare alster och att den är allt för spretig och mest passar sig för medelålders öldrickare. I det läget är det skönt att man inte är någon förståsigpåare utan en helt vanlig medelålders rockskalle som har vett att tycka om god dansk öl och god dansk rockmusik. Jag tycker nämligen att senaste plattan svänger på nog så bra och välkomnar D-A-D tillbaka på banan efter ett par lite mindre bra plattor (dock inte dåliga, bara inte lika bra som vanligt). I mina ögon/öron så spikar dom en gång för alla fast hur man gör svängig Rock i vårt södra grannland.

Att dom dessutom är ett eminent liveband och har en stor dos humor och självdistans gör inte saken sämre, utan jag kommer gladeligen att gå och hälsa på i deras vardagsrum om dom kommer på besök till huvudstaden igen.

Här är deras första singel, I want what she's got. från plattan. Kanske inte den bästa låten, men klart god nog.

Rockweekend 2009

Äntligen verkar det som om Rockweekend i Kilafors släpper lite namn till sin festival. Dock är det lite osäkert då deras hemsida verkar åka upp och ner med ny och gammal (läs ingen alls) information.

Men det som gått att läsa är följande.

Arch Enemy
D-A-D
H.E.A.T
Nightingale
U.D.O
Wolverine

tittar man sedan på fellänkningar så kan det vara så att
Dawn of Silence också skall spela men det är ännu mer obekräftat.