En stor man i det stora, en liten man i det lilla. Med det menar jag att jag tolkar honom som en komplex person, som jag inte har helt enkla känslor till. Hyllad som det musikaliska geni han var och som den samhällsförbättrare han strävade mot. Samtidigt, på det personliga planet, en i mina ögon ganska misslyckad person.
Hans storhet som artist är odiskutabel. Dock förstår jag inte, efter att ha läst Cynthia Lennons bok "John", hur många kan hylla honom så okritiskt. Han må ha varit en man med stort hjärta på dom stora arenorna, men jag kan aldrig förstå hur det stora hjärtat kunde vara så kallt gentemot hans första son Julian.
Detta är ett fenomen som jag anar hos flera personer med denna typ världsetos. Kämpar i det stora, men "skitstövlar" i det lilla. Men det är en helt annan sak och vad vet jag.
Idag skall han ändå hyllas, för när allt kommer omkring var han en väldigt stor man och idag är det hans dag.
Grattis John!
En av mina absoluta Beatles favoriter.
Håller med dig, det gick bra att försöka rädda världen, men på hemmaplan var det lite sisådär. Dock ska han hyllas för all den fantastiska musik han gjorde, främst i The Beatles såklart, och för Plastic Ono Band-plattan.
SvaraRaderaFaktiskt har aldrig Norwegian Wood varit någon favoritlåt hos mig, tycker den är ganska fin men jag föredrar Tomorrow Never Knows.