Dom arga grabbarna i Psykbryt är mer ilska än någonsin. Med uppföljaren till debuten, Och Ingen Brydde Sig Ett Jota, så ger sig Stockholmspunkarna ut i ännu en ny vild pogo-dans som slänger rungande kängsparkar mot samtiden och etablissemanget, som vanligt lite käckt från vänster, även på senaste plattan, Ursäkta Röran - Vi River Allt.Det blir stålhättade kängor mot såväl politiken som mot småborgerligheten, samhället i stort med andra ord. Även betraktelser av halvalkade arbetare, dagens TV klimat, hyllningar till Söders krogvärld och en massa annat. Plus ett hugskott mot våra västra grannar och deras egenheter. Stort och smått, mina vänner, stort och smått.
Vi kan börja i den enkla delen av nya skivan. Det vill säga musiken. Man behöver inte lyssna så värst länge för att höra att bandet utvecklats som musiker sedan förra plattan. Man har vässat sina vapen helt enkelt. Musiken och sången framförs allt som oftast med en minst lika stor energi och aggressivitet som sist, men samtidigt på ett skickligt och mer utvecklat sätt. Bandet håller kvar vid sina rötter, detta är traditionell svängig punk som framförs med energi, attityd och jävlar anamma.
Men allt är inte guld som glimmar, det finns ett litet aber enligt mig och det är bland texterna jag hittar detta aber. Överlag är det träffsäkra texter, vardagsbetraktelser och samhällskritik mixat med en stor portion humor och cynism. Snyggt skrivna och författade. Men några bitar av texterna är framförda i någon form av juvenilt punkig idealism, vilket kan ge en form av svart/vitt tunnelseende, som inte riktigt stämmer in på den gråskalan som världen i stort erbjuder. Samt en hel del onyanserad fylleromantik, vilket kunde vara mer förlåtet om det handlat om ett tonårsband, men nu så har herrarna i Psykbryt gått och blivit så pass gamla att man borde kunna se världen förbi folkölsångorna.
Hoppas därför att nästa platta lämnar ungdomsförbunds-idealismen en smula och kliver in i vardagen.
Särskilt när man ser hur det gamla gardet av punkare vuxit upp, nyanserat sig och vidgat sina vyer bortanför "riv ner och revolutionera".Därmed inte sagt att man skall sluta peka finger åt orättvisor och samhällsproblem. Fortsätta att rasa och vara en nagel i ögat.
Att jag reagerar så här på dessa delarna av texterna kan givetvis bero på åldersskillnaden mellan mig och bandet, och det faktum att jag helt enkelt fått kapitulera lite för livet och därmed omvärdera och nyansera mina egna ideal en smula sedan punkvågen i brytningen -70 -80 talet.
Det blev mycket text för ett litet aber, men så kan det vara med konstruktiv kritik. :-)
Med det sagt, så kan jag inte annat än summera skivan som en höjdare. Skall du bara köpa en punkplatta i år, ta denna. Du får energisk och trallig punk som rasar både högt och lågt. Spelglädje och smarta texter, från ett band som skulle kunna vara den klassiska svenska punkens räddning och framtid. För så länge så här bra plattor produceras, så törs jag säga att den svenska punken mår bra.
Sammanfattning:Betyg: 4/5 Ess
Favoritspår:
Skivbolag: Osignade/ Buzzbox Records
Release: 30:e Augusti 2014
Bandet består av följande lirare:
Linus - Sång, gitarr
Tobbe - Gitarr, Sång
Zack - Bas, Sång
Nikko - Trummor
Tracklist:
Sunkhak
Det Smakar Skit
Tills Du Fyller 65
Tomma Löften
Förnedrings-TV
Med Kinden Emot Stål
Arbetar-Klas
Lusekoftor Og Brända Kyrkor
Aldrig En Av Er
Rätta In Dig I Ledet
När Drömmarna Blir Sanna
Samt ett litet bonus spår på skivan, i form av något försök till en liten Eddie Medusa liknande sketch
Spotify
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.