Jag pratar med Mäbe Johansson, mannen bakom MÄBE, som imorgon förlöser sin senaste baby ”Mot ingenstans och överallt” (2014). Jag som fått några dagar på mig att genomlysa plattan kan inte hålla tillbaka min entusiasm, det är en bra platta som släpps!
”Tackar!”, svarar han och fortsätter ”Det var tänkt att jag bara skulle spela in några spår till och släppa en lugnare skiva tillsammans med singlarna från förra året, men när vi väl var i studion tog jag upp några gamla låtar och idéer, sen gick det nästan av sig själv.”
I studion finns åter Jonas Beijer som var producent på första skivan med MÄBE "Söker lögner får sanning till svar" (2010) och inspelningarna startade med helt akustisk ambition innan piano, trummor, bas och elgura adderats där så var lämpligt. Avskalad är intrycket som består, jag nämner det och Mäbe berättar, ”Fösta plattan var i många avseenden överarbetad med många lager ljud, andra plattan var väl mer en motreaktion på det och denna, senaste är som du säger, avskalad!”
Mäbe berättar vidare hur studioarbetet flöt på och hur låt för låt kom till. Låten ”Norrskensskimmer och solnedgång” kom som en idé på en onsdag och spelades in under lördagen. På liknande sätt tog ”Dom som blöder” form i studion och spelades in med inspiration från en nitisk trumtakt, ljudbilden var hämtad från amerikanska södern och låtar som den flerfaldigt inspelade klassikern ”John the revelator” (inspelad av bl a Depeche Mode, Steve Vai, John Mellencamp och för filmer som Blues brothers 2000 och Sons of Anarchy). ”Den hade nog inte förverkligats utanför studion”, säger han. En gammal låt som varit med sen långt innan första plattan är ”Electric City Blues” låten hade inte riktigt hittat hem, men fann sig till rätta i miljön på nya skivan.
Över lag har den folkliga ljudbild som etablerades i förra studioplattan ”Nångång, Nånstans” (2012) vidareutvecklats i nya "Mot överallt och ingenstans". Det hörs direkt. MÄBE fortsätter sin väg mellan rocken, den lite ruffare, och svensk vistradition. Det är något jag uppskattar, MÄBE tar med oss lyssnare längs motorväg mot staden och tempot, ibland längs en magiskt vacker landsväg, ibland en grusväg, men alltid med träffsäker vägledning!
”Pannkakskungen”, är den låt som kanske är mest privat på plattan, en av mina favoriter, den handlar om Mäbes morfar och åker i helt annan riktning. Den åker tillbaka i tiden, och är en fin vördnadsfull skildring av förgången tid. Jag frågar om morfar fick chansen att uppleva denna fina hyllning, Mäbe blir först tyst, men svarar sen ”Nä, tyvärr, men den har blivit lite av en favorit i släkten, den kommer från att jag satt och pratade med mamma om årtal och hur släkten flyttade till Strömstad, morfars hus låg bara några hundra meter från där jag bor idag!”
Låtarna har rakt igenom, var och en, egen karaktär. Det ger en skön omväxling i MÄBE:s vanligtvis mer konsekventa förpackning. Det är med bestämd hand varje låt mejslats ut och det är lätt att uppskatta textförfattandet. Det är lättassocierade berättelser eller suggestiva förnimmelser, Mäbe har dock en distans till de flesta av dem, ”Jag vill nog helst låta andra tolka det de hör än sitta och tolka något som kanske bara varit en impuls eller har en mer personlig betydelse!”, jag nämner nyinspelningen av ”Bar(a) för mig ´14” och han skrattar till, ”Ja, den är ett sånt exempel, precis!”.
Texten får vi med andra ord tolka själva, men han är mer generös i att prata om orsakerna till att den hamnade på nya skivan. ”Det var min favoritlåt på första plattan, men när den väl var färdig hade den inte samma… Ja, vad ska jag säga? Den blev inte som jag ville, helt enkelt!”
Nya plattan ”Mot ingenstans och överallt”, recenserad låt för låt!
Norrskensskimmer och solnedgång ++++ Det första jag konstaterar är att MÄBE söker vidare. Öppningsspåret söker svaren längsmed livspusslets gåtor. Klassiskt! Detta är även den låt som mejslats ut som första spår att representera plattan, vilket videon nedanför är ett gott bevis för.
Gubben i månen +++++ Klaviatur inleder. Sträv sång följer med en lågmäldhet som smälter in i en stegrande virveltrumtakt. Därefter gör sig strängarna påminda, refrängen, en trallvänlig sådan som i sista tappningen mer eller mindre exploderar och markerar sin närvaro. Det är något med arrangemang som stegrar intensitet. Jag älskar det! Episkt. Vackert. Man följer låten precis som man kan följa regnbågen och visst finner man guld för både öron och sinnen i den drömska texten! Detta är en favoritlåt som direkt sätter sig i nananaanaa-sinnet! När låten slutar fortsätter refrängen i mig... Jag vill höra mer!
Maskerad +++ Vem är du? Här är det klassisk svensk rock som ifrågasätter de roller folk tar. Nästan punkigt drar låten igång med refrängen innan versen frågvist drar igång. Jag som bestämt mig för att inte bära masker har lätt att förstå texten. Ordlekar varvar energisk upptakt. Det här kommer vara "gött mos" levande på scen! Enkelt drag, enkel refräng, och då menar jag verkligen inte simpelt utan mer lojalt mot oss som botaniserade genom Birdnest punk på 90-talet (Dia Psalma, 23 Till m fl)
För dom som blöder +++ Det där om att MÄBE låter mycket Thåström är ganska svårt att förbise, men sällan blir det så tydligt då låten flörtar med både det mörka, det industriellt taktfasta och framförallt Pimmes "Låt dom regna" (2012)... Jag låter jämförelsen stanna och låter mig ryckas med av den där trumtakten och de missanpassade förvridna ljuden som biter sig tag i låten och mig som lyssnar. Låten vägrar släppa greppet! Envist. Medvetet! Det är Bluegrass i grunden fast i en mer industriell tappning. Det här vill jag höra live!
Mot ingenstans och överallt +++++ Jag sitter i försommar-solen och tjatar med en av mina bästa bekanta. På vinst och förlust kastar jag iväg en fråga om hur det går med inspelningen som jag då visste pågick av denna platta, om det fanns något som kunde förgylla fredagen? Responsen lät sig inte vänta. Det plingade till och en förproduktion droppade in på detta spår med svaret att det var nog mest en "måndag-tisdag-låt", men typ håll till godo! Låten rullade sina varv den kvällen och jag kände mig nöjd med det jag hörde. Det är här MÄBE är som bäst. Stark melodi. Trevande. Mänskligt. Det klockar in på runt tre minuter och känslan är långt ifrån att man som texten antyder "bara vill dra".
Det är en låt man längtar till att höra igen. Akustiskt. Elektriskt eller varför inte avskalat på klaviatur. MÄBE kan sina texter, melodier, refränger och stick! Det här är med andra ord ännu en favoritlåt!
Pannkakskungen ++++ Här får vi en värdig familjehistoria, ala Fogelström, en sådan som tar oss med ända bak till, och genom barndomen. Texten här lyfter verkligen låten.
Detta är som sagt en favorit bland plattans låtar och den låt som kanske har bästa författandet!
Aldrig långt ifrån ++++ Låten är i många avseende MÄBE personifierad. Den här låten representerar låtskrivarförmågan och artisten MÄBE väl. Nedstämd utan att vara deppig, så andas den det där suggestiva i konflikten nära, men samtidigt långt borta.
Electric city blues +++ Här svänger MÄBE. Vi närmar oss inte bara staden, vi är där. Med oss är allsångsvibbarna från en större publik och stämningen i denna låt är något större än många andra av låtarna på skivan.
Hammarslag ++++ Skivans kanske fylligaste spår. Tyngre än många av låtarna och en av de låtar som sitter hårdast av alla titlar efter första genomlyssningen. Hammarslagen finns där.
Härifrån till evigheten +++ Jag är svag för när man hör plockning och vrid på nylon eller stålsträngar. Denna nerstämda låt som ligger akustiskt med lätt klaviatur i bakgrunden är ett fint litet örhänge.
Refrängen etsar sig snabbt och reflexen den triggar heter replay!
Bar(a) för mig ++++ Det är en nerskalad variant av en av fösta plattans kanske starkaste melodi. Produktionen som gjordes då (2010) motsvaras inte av denna plattans sista låt, denna produktion känns som låtens rätta element. Jag kan inte låta bli att påpeka likheten med Thåström en gång till, men det är faktiskt inte rösten jag tänker på denna gång, utan förmågan att vrida ur en helt ny stämning och arrangemang ur en låt och faktiskt förändra den till det bättre... Det här är riktigt bra och en värdig avslutning som kanske lockar fler att titta bakåt i MÄBE:s numera tre plattor starka backbook!
Precis som resten av plattan är detta en låt jag kommer återkomma till.
Charmen att lyssna genom hela plattor är något jag måste påpeka. Om man ger MÄBE lite tålamod är belöningen att man förutom starka, relativt lågmälda melodier hittar finesser och detaljer i produktionen som gör att man inte ledsnar, inte sällan är det via keyboarden, i ett oväntat stick, i en mening, då rösten spricker vackert eller helt enkelt den där målande bilden av ögonblicket, ni vet sådana som värdigt återberättas precis som MÄBE gör det!
Betyget är sammntaget fyra starka ess av fem!
/Polar'n Per
Tre starka kort med MÄBE
1) Melodierna
2) Texterna
3) Det ibland nerstämda, som ändå inte blir depp!
Mer av MÄBE
…på CDON (kolla in priset på förra plattan samtidigt,
och köp!)
…på Spotify
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.