söndag 10 september 2017

Konsert The Sisters Of Mercy : Arenan 2017-09-09

Var på Arenan för att se The Sisters Of Mercy med frugan. På grund av att en vän lyckats dubbelboka sig med en utlandsresa, så fanns det även en biljett över så att sonen följde med. Så med andra ord var vi två fans sedan gammalt, och en som aldrig på egen hand lyssnat på bandet. Blev det ännu ett fan? Den som läser vidare får se...

Först ut Förbandet som för aftonen var post-punk veteranerna The Membranes. Helt nytt för min del, men det var ett ganska roligt set av vad som närmast kan beskrivas som psykedelisk progressiv punk.






Efter en ganska lång väntan klev sedan Sisters på scenen inför ett i princip utsålt Arenan. Medelåldern var hög och klädseln var färgglatt svart. För mig och sonen var det första gången vi ser bandet, frugan har sett dem i sina glansdagar. Första reaktionerna från mig var att trots att ljudet var bra så var Andrew Eldritch sång i riktigt dåligt skick. Hans mumlande sång hördes stundtals inte alls, och när han väl klämde i så var den mer av ett kråkkraxande än skönsång. Ett fåtal gånger lyste den igenom som man förväntat sig. Sammantaget lutade sig spelningen med andra ord på bandet, som gjorde bra ifrån sig, och låtarna. Bra och starka låtar är det som ändå gjorde konserten minnesvärd. Särskilt mot slutet när man radade upp örhängena och publiken stod för den största sånginsatsen. En tanke jag hade direkt under konserten, när Andrews röst inte ens hördes stundtals, var att även om det är bra låtar, så var dom aldrig skrivna för att framföras instrumentalt. Andrews sång är en allt för stor del av upplevelsen, helt enkelt. En annan tanke som for genom mitt huvud när sången var som värst var, att man kanske skulle utöka den förinspelade basen och trummorna med Andrews sång. Hårt, jag vet, men så illa var det stundtals.

Sammanfattningsvis så är jag ändå ganska nöjd med kvällen, och så här dagen efter kommer jag på mig med att gå och småsjunga Sisterslåtar om och om igen. Att det ändå blev en bra konsert, trots kvalitetsbristen, får nog tillskrivas de trogna fansen och en stor dos av nostalgikänsla, i kombination av en stor låtskatt och ett i övrigt bra band.
Kommer jag att gå och se dem igen, om jag får chansen? Kanske, men just nu lutar det nog att jag går och ser dem den dagen dom släpper en ny platta. :-)

Sonens betyg då? Skit! Utom sista låten, "This Corrosion" som han gillade. Troligen för att den var ren allsång. Så, nåt nytt fan tror jag inte det blev.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...