tisdag 5 mars 2019

Rival Sons Munchenbryggeriet 20190304

Jag måste erkänna att den känslomässiga peppen inför en konsert (även om det rör sig om Rival Sons), en svinkall Måndagskväll i Stockholm, kanske inte var på fullt på topp. Men väl efter trevligt umgänge innan och väl inne på ett utsålt Münchenbryggeriet, ja då så tinades man snabbt upp.

The Sheepdogs från Kanada släppte loss in en karusell av varm södern-feelgood rock i värsta Allman Brothers stil. Ett kul och kompetent gäng, med jäkligt snygga tvillinggitarrer i värsta Lizzy stil. Avrundat med äkta rock-trombon. En riktigt bra början.







Rival Sons klev på scenen med dunder och brak. Fullt ställ, upplandat med några lugnare partier här och där. Är imponerad av att Jays röst kan hålla den kvalitet den gör så här näst sista spelningen på Europa turnén. För säga vad man vill om  sönerna, dom håller inte igen någon stans.

Sist jag såg dem var när dom spelade Annexet, och jämför man så är det två skilda upplevelser. Här är det mindre och mer nedskalat, men jäklar vad intimt det blir. Det svänger, svettas och rockar. Bandet är tighta som få och levererar en kaskad av bra låtar. Man har nu hamnat i den världen där man har en sådan låtskatt att gräva från, så  att nu är det mesta man klaga på, alla låtar man vill höra men som inte fick plats i setet.

Rival Sons fortsätter att vara Rival sons och dom gör det med bravur. En konsert jag sent kommer att glömma.

 Mer info:
https://thesheepdogs.com/
https://www.rivalsons.com/

In Swenglish:
I have to admit that the emotional pepp before a concert (even if it is with Rival Sons), a icecold Monday night in Stockholm, might not have been the highest. But after some nice socializing before and well inside the sold out Munich brewery, well then you thawed quickly.

The Sheepdogs from Canada unleashed a carousel of warm south-feelgood rock in the worst Allman Brothers style. A fun and competent gang, with damn stylish twin guitars in thebest Lizzy manner. All rounded off with some real rock trombone. A really good start.



Rival Son entered the stage with thunder. Full tilt ahead, packed with some quieter parties here and there. I am impressed by the fact that Jay's voice can hold the quality it does so far into the European tour,  next to last gig. Say what you want about the sons, they do not hold back. At anytime.

The last time I saw them was when they played Annexet, and comparing it is two separate experiences. Here it is smaller and more scaled down, but damn what intimate it gets. It swings, sweats and Rocks. The band is so tight and delivers a cascade of good songs. They have now ended up in the part of the world, where you have such a big catalouge of songs to dig from, so that now most of the people don't have more complaining about than the songs you wanted to hear but that did not fit in the set.

Rival Sons continues to be Rival son's and they do it with brave. A concert I won't forget in a long time.
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...