Polar'n Pers guldkorn - Stygg död

Långt innan Black Metal-scenen fanns spelades denna typ av metall i Örebro, fast på svenska... Det var tidigt nittiotal och kanske var det en överdrift att påstå att den var så seriös som delar av norska scenen ville göra den. Ska man tro Finspång-sonen och bandets musikaliska geni, Dan Swanö (Edge of Sanity, Nightingale och Bloodbath) var målet att spela dum satanisk musik på svenska. Inget annat. Så det var precis vad dom gjorde... Stygg Död hette sysselsättningen, dom hade ju tråkigt!

Demot 666 + Våld (1991?)

Ungefär samtidigt, någonstans i början av nittiotalet, bytte jag kassettband. Inte blandband eller studioinspelningar, utan live-spelningar och demokassetter. Om jag ska vara ärlig så var det inte speciellt svårt att komma igång, jag hade min mentor i vänskapskretsen, Hedman, som i princip rutade in mitt musikintresse i sitt samlande, så när jag  tredje året på Åsö gymnasium bytte tejp med en nyfunnen klasskamrat (Hansson) landade det givetvis i att korsa dessa herrars samlingar. Det var ett intressant möte!

Svensk punk mötte svensk dödsmetall, det kunde inte bli fel! Mitt musikintresse vidgades! Det lustiga är att Stygg Död beskriver detta möte väl...

Dödsmetallen väcktes, i slutet av åttiotalet, till liv hos mig med Death och låten "Evil Dead" (Plattan Scream Bloody Gore, 1987). Med undantag för dessa, och något band till, var dödsmetallen i mångt och mycket associerad med Stockholm och band som Unleashed, men kanske framförallt Nihilist (sedemera Entombed) innan Sepultura klev in och visade hur klassisk denna gren av hårdrocken skulle bli. Ett undantag blev Swanös Edge of Sanity och senare mycket annat denna man företog sig, mycket på grund av inkilningen via Stygg Död!

Det var en intressant tid för svenska metallscenen, Upplands-Väsby-scenens hårsprej ersattes successivt av stripigt hår, dödsmetall och trallpunk, alternativmusiken blommade! Fanzinens roll var den nätet har idag, de växte, nådde lite längre. Musik skulle delas. Intresset likaså. Close-Up Magazine (1991) är ett lysande exempel som föddes ur denna miljö. Det fullkomligt bubblade metall på var och varannan ungdomsgård, det var skitkul och Stygg Död föddes som sagt ur tristess...



Bandets ironiska "Svart-metall" bidrog till att jag vidgade mitt intresse för obskyr musik. Textmässigt var jag redan observant på den svenska rock som framfördes på svenska via punken, bland annat KSMB och Ebba Grön samt nypunken via Strebers (senare Dia Psalma), Charta 77 och Mart Hällgren som med Total Egon (senare DLK, De Lyckliga Kompisarna). DLK representerade samma typ av ironi, ni vet den som senare kom att prägla hela nittiotalet, inte minst genom Z-TV, Knesset och Killing-gänget. Men där Mart omsatte sina demos till en karriär, förblev Stygg Död ett band för demotejperna.

Med demo-inspelningarna "Välkommen Till Helvetet" och "666+Våld" hade ändå bandet gett mig bestående men. Smaka på låttitlar som "Våldsamma Läskigheter", "Satans Get Äter Bräder" och "Plask i Blod" eller bandmedlemmarnas synonymer Lars-Halvar Lingonlåda (Benny Larsson, trummor), Sven Bratt (Dan Swanö, gura och skrik) och Tryggve Nilsson (Robert Ivarsson, bas och sång)... Bara det skvallrar om hur seriöst detta projekt var!

Så här några år efteråt kanske Stygg Död inte är mer än en parentes i musikhistorien, men för mig var det alltså ett guldkorn i länken mellan hårdrocken, punk och dödsmetall!

/Polar'n Per

Satans get äter bräder
Han går klädd i nitar och läder
Om ni är riktigt stygg
Kanske Satan äter av din rygg!
Stygg Döds bidrag till Pulitzer-priset (ur Satans Get Äter Bräder)

Tre starka kort:
1. Satans Get Äter Bräder
2. Välkommen till Helvetet
3. 666 + Våld

Mer om Stygg Död:
...ja, vet ni mer, har ni fler länkar till alster, eller bara vill tycka till skriver ni lite i kommentarsfältet!

Black Metal Man - Spelet

Har du som jag saknat ett riktigt rockigt spel sedan det otroligt sköna Brütal Legend?

Då har kanske räddningen kommit för dig. Åtminstone om du har en Iphone eller en Ipad. För då kan du tanka ner och spela Black Metal Man från SinSquid. Jag har inte själv spelat det, eftersom jag inte är glassig nog att ha ett "I" framför min telefon och jag sällan får låna min dotters Ipad.

Men det ser kul ut och kanske det finns någon läsare där ute som kan gen ett omdöme? Kultvarning?

Från CherryBombed

Black Metal

Visst finns det undantag, det finns det ju nästan alltid, men många gånger så ter sig Black Metal genren lite väl patetisk. Vet inte vad det är som gör det, Corpspaint, Growlingen, Enkelriktat mörk syn på allt, Machoframtoningen eller om det är kombinationen av allt.
Dock känns det som om en avgörande faktor i kombination med det redan uppradade är att dom ofta tar sig på ett så stort allvar att dom får Kent att framstå som flamsiga dagisflickor. 

Här är en 10 i top lista på fånigaste Black Metal videor


Och från dessa till detta som verkar vara ett av få Black Metal band som har någon form av glimten i ögat i alla fall. Eller om man skall kalla dem humorgrupp i stället.The Black Satans - Ett Norskt Black Metal band från Finland. Bara det.... :-)

Riksdagsmotion

Kristdemokratiska (vad annars?)Yvonne Andersson har lagt in en motion (2010/11:Kr275) till Riksdagen om att man skall värna om den Kristna sångskatten. Hon babblar på om dess värde som Prozac för mänskligheten och dess funktion att ge oss en historisk värdegrund att luta oss emot.

Det jag undrar i det hela, är om man inte borde stoppa in Black Metal och Satanist rocken i detta fack, när man ändå är igång? Jag menar, hårdrar man det hela lite så är dom ju på ett sätt sprungna ur samma kristna tradition, bara att de senare genrerna är lite mer ifrågasättande. Hade det inte varit för kristendomen, så hade vi ju knappast haft Black Metal... Dom hör ju liksom ihop...