Musikuppfostran eller 10 skivor som format...

För ett tag sedan så skrev Rebellängeln ett mycket bra inlägg om att uppfostra sina barn till den rätta musikaliska läran i sin artikel "Higway To Hell". Och eftersom jag kommit lite längre längs den vägen, så tänkte jag dela med mig om hur det kan gå.

Jag tror inte att jag och frugan direkt har pådyvlat våra barn mer än det som vi ändå spelat för vårt eget höga nöjes skull. Och jag tror nog att jag kan säga att det gått rätt så bra till slut. För ett par dagar sedan så blev min dotter (18 år) utmanad på facebook att lista 10 skivor som format henne. När man ser den listan så ser man att vi hamnat rätt bra, även om det under årens gång varit en del sidospår mot annan musik också.

Hennes lista.
Thin Lizzy- Jailbreak: musik som jag hört mycket under min uppväxt. Tidigt musikminne.
Joan Jett And The Blackhearts- up your alley- Denna kvinna lärde mig att tjejer kan vara stentuffa.
Motörhead 1916- barndomsmusik. Minns just låten 1916 extra väl för att den stack ut så mycket.
Bathory- Hammerheart- One road to asa bay var den första Bathorylåten jag hörde. Den startade min Bathorydyrkan.
Judas Priest- Sad wings of destiny- Bästa Judasskivan. Behöver inte säga mer.
Lars Winnerbäck- Vatten under broarna- Min absoluta favoritplatta med Lasse. Återkommer alltid till denna.
Chelsea Wolfe- Unknown rooms- En skiva som alltid hjälper mig att hitta inspiration till att skriva musik
Sisters of Mercy- vision thing: Musik som mamma visat för mig i tidig ålder och som jag fortfarande älskar.
Ulf Lundell- Öppna Landskap- definitionen av sommarmusik för mig. Spelades alltid i bilen när vi åkte till Småland på somrarna när jag var liten.
Mercyful Fate- Don't break the oath- ca det första jag hörde med Mercyful.

Att sedan sonen (14 år) kom ett par dagar senare och ville ha hjälp med att köpa en Soundgarden bundle med skivan Superunknown och en tröja (vilket resulterade i en diskussion (läs föreläsning) om grungen), ja då är det bara att le, luta sig tillbaka och inse att världen är i goda händer.

Så, till Rebellängeln kan jag bara rikta mina visdomsord med att saker har en förmåga att ordna sig... på ett eller annat sätt:-)

Recension - Whitesnake : Made in Britain / The World Record

Hmm, vad skall man säga om denna skiva? Det är bara ett par månader sedan Whitesnake släppte sitt förra Live-album "Made in Japan" och nu kommer då nästa Liveskiva "Made in Britain / The World Record". Vilket gör det slätt omöjligt att inte jämföra de två skivorna en del.

Så, vad är det som skiljer dessa åt så att man kände att marknaden behövde ännu ett live-album på så kort tid? Förvillande lite??? Näst intill inget alls, skulle jag vilja säga. Låtlistorna är så gott som karbonkopior av varandra, åtminstone på CD1. Det är först när man kikar på CD2 som det skiljer sig en del och då till nya skivans favör enligt mig. 
Båda är inspelade under samma turné “FOREVERMORE WORLD TOUR” 2011 och till och med omslagen är förvillande lika bortsett från att man försöker visa i vilket land den är inspelad.

Både Japanskivan och nu den Engelska plattan låter bra och det är inget fel på skivorna som sådana, det är bara att det känns som en för mycket, på lite för kort tid. Vet inte riktigt vad David Coverdale med anhang tänkte på när man tog detta beslutet, men det är så att man undrar om det inte ligger något i spekulationen som Rebellängeln på Metalyze dryftade, att det handlar om att fylla ut sitt kontrakt gentemot Frontiers. 

Det känns mer som när Kiss var ute på Turné för ett par år sedan och bandade sina konserter på plats, så att man kunde köpa sin liveskiva från evenemanget på vägen ut. Det kändes om inte annat mer som en kul grej. Här blir det mest bara frågetecken...

Har man nu inte någon av dessa skivor och känner att man vill köpa en, för till syvende och sist, en Whitesnake-live är ju egentligen aldrig fel på gränsen till ett måste. Då skulle mitt val i detta fall bli den senaste, "Made In Britain". Dels för att jag tycker att framför allt CD2 är klart mer intressant och inte minst för att omslaget är snyggare men även det faktum att den Engelska skivan innehåller "Ain't no Love, in The Heart of the City". Den låten ensam säljer en Whitesnake Live. 
Ännu ett plus för den senare skivan är att man till skillnad från Japan utgåvan inte slösat bort ett spår på ett drygt 7 minuter (7 minuter, vafan!?) långt trumsolo. Jag kan förstå att det är skönt för bandet att få vila en stund under konserten, men det behöver man kanske inte dokumentera på skiva. 

Ett bra trumsolo kan vara kul på konsert, men heter man inte Neil Peart och spelar i Rush, så har det inget på skiva att göra. Då är det bara det spåret som man maniskt hamrar på skip-knappen till CD-spelaren så fort den dyker upp, efter att ha hört det första gången.

Så domen lyder: "Made in Britain / The World Record" med Whitesnake är en trevlig liveplatta av ett av de klassiska livebanden. Dock känns det lite onödigt att man släpper två liveskivor från samma turné med så kort mellanrum, men det är helt klart den senare som är vinnaren av de två.

Favoritlåtar just nu : "Ain't No Love..." och "Soldier Of Fortune/Burn/Stormbringer"
Betyg: 6/10

Den Torra faktan:
------------------------------------------------------------
Line-Up:
David Coverdale: vocals
Doug Aldrich: guitars
RebBeach: guitars
Michael Devin: bass
Brian Tichy: drums
With Michael Ruedy: keyboards

Skiva: Made in Britain / The World Record
Cd1
Best Years; Give Me All Your Love Tonight; Love Ain’t No Stranger; Is This Love; Steal Your Heart Away; Forevermore; Love Will Set You Free; My Evil Ways; Fare Thee Well; Ain’t No Love In The Heart Of The City; Fool For Your Loving; Here I Go Again; Still Of The Night.
Cd2
Bad Boys; Slide It In; Lay Down Your Love; Pistols At Dawn; Snake Dance; Can You Hear The Wind Blow; Fare Thee Well; One Of These Days; The Badger; Deeper The Love; Soldier Of Fortune; Burn/Stormbringer

Skivsläpp: 5:e Juli 2013
Skivbolag: Frontiers Records
Hemmaort: USA/England

Hemsida
Facebook

Support The Bands That You Like!!

Dagens Musiktips - The Crystal Caravan

Först tänkte jag skriva en recension på detta underbara band The Crystal Caravan. Men eftersom Rebellängeln redan gjort det så bra och jag bara kan stämma in i det han säger så väljer jag att länka till hans eminenta recension och i övrigt bara stämma in i hyllningskören runt detta mäktiga band. Och fortsätta förundras över hur mycket bra musik detta lilla land kan producera.

Sedan Rebellängels recension så har dock hela plattan kommit ut på Spotify, så det är bara att lyssna och njuta. Det finns bara en sak som jag kan klaga på när det kommer till denna skiva och det är längden, eller rättare sagt bristen på längd. Den är verkligen i kortaste laget, särskilt när den nu är så här bra. Man vill bara ha mer.
Mycket Mer!