Melodifestivalen 2010 Akt 1

Sammanfattning av min upplevelse av årets första del av Melodifestivalen.

Slätstruket, trist med få ljuspunkter.

Några nerslag:
Dolph Lundgren, även om jag nu gillade att han bjöd på sig själv och hans sångnummer var lite charmigt, så kan jag inte annat än undra vem den pårökte i produktionen som kom upp med förslaget att ta in honom som programledare???? Kan det vara Björkman som har fått lite Valentin feber över den reslige blondinen.

Frispråkarn, Upphaussat men ack så trist.

Ola, Men whooohooo my ass, halva låten låter som apberget på Råsunda. Jag vet att han har spelat fotboll,men måste han låta som en hejjarklack.

Anders Ekborg, Vem har utsett honom till stor sångare. Sedan jag såg honom i en Queenkonsert på globen, där han fullkomligt massakrerade låtarna så har jag varit milt sagt skeptisk. Dock skall han ett stort cred för sin kör. Att han valt mogna kvinnor till kören var i mina ögon stort. Han hade kunnat gjort det vanliga gubbplasket genom att omge sig med trådsmala modeller som kunde varit hans döttrar.

Pain of salvation, Salem Al Fakir och Jenny Silver, de enda låtarna som gav något. Dock fattade jag aldrig Pain of Salvations "installation" med att ha hela bandet sittande passiva på scenen??? Jennys handske var något konstlad, och Salem lite trist och tillbakahållen.

Resten har jag redan glömt/förträngt....