Ny Envig! - AC/DC mot Slayer

För denna envig ställer vi här två stycken röda Cabernet Sauvignon mot varandra i form av

AC/DC - Highway To Hell och Slayer - Reign in Blood.

Rond 1 - Utseende/Coolhetsfaktor
Båda flaskorna är otroligt snygga, där AC/DC får stå för folkligheten och Slayer slå lite underifrån som den lite mer nischade deltagaren.
AC/DC flaskan är större och har en imponerande tyngd och stoltserar med ett utdrag av en av rockhistoriens mest klassiska omslag, medan Slayer har sin stiliga logo. Det får väl anses som tur att inte Slayer valde sitt skivomslag till Reign in Blood, för lika klassisk som skivan i sig är, är omslaget fult.
Dock skall man från Slayerlägret ha en stor eloge för förpackningen och kringprodukterna i form av tillhörande glas och grillförkläde osv. sådant imponerar alltid och riskerar att hamna på önskelistan.

Rond 2 - Priset
AC/DC 119:-
Slayer: 119:-
Med andra ord ingen prisskillnad per butelj. Här är den stora skillnaden att AC/DC kan köpas styckvis på Systemet, medan Slayer måste beställas i kartong om 6 st.


Rond 3 - Smak
AC/DC: Mörkt vackert vin med en god doft som lovar gott. Bärigt med inslag av Ek. En trevlig eftersmak. Lättdrucket.
Slayer:Även detta vin är vackert rött. Med en bärig doft och smak. Ett gott vin det med.

Man märker att det rör sig om samma druva, även om det finns skillnader. AC/DC har en liten större strävhet, som jag själv uppskattar.


Rond 4 - Trovärdighet
Båda vinerna är som sagt trampade av Cabernet Sauvignon druvor. Jag tycker att det blir extra trovärdighet i och med att man valt viner producerade i samma land som grupperna härstammar från.
Skönheten bor i detaljerna...


Rond 5 - Nostalgin
Här är väl den stora skillnaden. Även om Slayer är en klassiker inom sin egen genre så är AC/DC så stora och har hängt med så länge att dom är kända bortom normala genrebarriärer och fansen spänner över fler generationer. Higway to hell har fått 7 platina utmärkelser och är genom att det är Bon Scotts sista skiva en given klassiker, så varje gång man höjer ett glas blir det som en skål till Bons ära.

AC/DC har varit aktuella i snart 40 år och turnerat flitigt, kan väl ses lite som hårdrockens Rolling Stones, medan Slayer ligger ca. 10 år efter. Inte heller det illa, men det blir i sammanhanget lite som David mot Goliat.

MatchVinnare: Att utse en klar vinnare mellan dessa två är svårt om man bara skall gå på smaken. Det är goda viner båda två och hade dom kämpat mot något av de tidigare vinerna som recenserats här, både bataljen Motörhead/Kiss och Sweden Rock, så hade dom båda gått iväg med den vinnande titeln.

Nu är det ju inte så, utan dom mötte varandra. Så istället för en knockout seger får jag förklara Australiensarna som vinnare på marginell poängvinst. Detta baserar jag till största del på att jag helt enkelt tycker bättre om AC/DC än Slayer.

Slutkontentan är att båda är goda viner som i vanlig god ordning är lite dyrare än vad dom smakar. Hade dom legat i spannet 70-80 kr. hade det kunna varit viner som jag köpt på mer regelbunden basis. Nu blir det nog mer något som man köper för skoj skull eller som present till någon Rocker-polare och då kommer det att bli hens musiksmak som bestämmer vilken flaska det är som hamnar i korgen.

Men så är det väl med denna typen av livsstilsviner.

Jag vill passa på att tacka både Giertz Vinimport AB och Brands For Fans för hjälpen att göra denna batalj möjlig.