David var en av orsakerna till att Van Halen en gång var ett bra band. Inte enda anledningen givetvis, men skall man vara ärlig, efter att han slutade någon gång 1985 så tappade bandet en stor portion av det som gjorde dom spännande. Inte så att Van Halen var direkt dåliga med Sammy Hagar, dom var helt enkelt inte spännande bara.
Tyvärr kan jag inte säga att den spänningen infann sig vid återföreningen heller.
Hans solokarriär inleddes med den underbara "Crazy From the Heat" EP:n för att snabt följas av "Eat 'em and smile" plattan. Båda kändes skönt busiga och grabbiga, indränkta i sol, glatt sväng, pastell och en kvinnosyn som bara ett fåtal kan lyckas med, eller hur "Friends in Need"? :-)
Det kom visserligen fler skivor efter dessa, men här tappade jag mitt intresse och det har liksom stannat där. Såg Van Halens konsert på Råsunda under Monsters Of Rock flaggan 1984 vilket var ett av mina första stora konsertminnen.
Grattis Dave!
Oj, måste ha varit häftigt att se den festivalen!
SvaraRaderaMin favoritintervju med Diamond Dave är den här, från US Festival 1983, tänk om man kunde vara så glad som honom minuterna innan man går ut och gör sitt jobb:
http://www.youtube.com/watch?v=kCdVypUyGqk
Får även puffa för ett gammalt look-a-like-inlägg:
http://sexnolltva.blogg.se/2011/january/ar-david-lee-roth-och-lasse-holm-slakt-med-va.html
Underbar Lookalike
RaderaJa, de är ruskigt lika. Dock såg Lasse Holm inte ut som David Lee Roth på 80-talet, då såg han ut precis som han gör nu. Knepigt, detta.
SvaraRadera