onsdag 14 augusti 2013

Polar'n Per recenserar Peter Dolvings Lämmeltåget!

Lämmeltåget (2013)
Ringer det några klockor om jag säger "Lämmeltåget"? Inte? Det är senaste livstecknet från Peter Dolving (fd The Haunted, Mary Beats Jane). Denna gång greppas micken på svenska. Ljudbilden är förväntad om jag nämner melodiöst frenetisk och nästan ångestladdat, men bara nästan, för Dolving hittar in på ett sätt jag inte hört honom tidigare. Det jag hör är vackert!

Namnet "Lämmeltåget" och tonerna från första låten "Här finns ingenting" signalerar något som går instinktivt utan att riktigt veta varför. Det jag hör är rent, men ändå lite förvridet. Det är ju Dolving! Han siktar framåt, medtagen av upplevelserna bakåt! Det är trevande, på något punkigt, men ändå kuvat och återhållsamt. Något vill ut, ut till varje pris och jag vill höra mer. Jag vill följa takterna, den nojjiga guran. Jag vill analysera, kanske diagnostisera... Det är udda!

Andra låten "Kommer hem" är skörare. Texten är enkel och upprepas konsekvent. Man får känslan av att Dolvings olika resor och mål summeras i denna text. Uttryckssättet är effektivt!



Avslutande "Vi och alla de andra" faller in logiskt låt i linje med de tidigare spåren och jag känner mig behagligt nöjd. Det är kanske den textmässigt starkaste låten. Den handlar om kärlek, den du inte kan välja med tillhörande frustration och de sista radernas hopp "Men vi har inga val, vi måste älska!" Budskapet känns självupplevt och jag antar att hans egna liv som ligger till grund för denna brutalt realistiska låt!

Inget är kommersiellt över "Lämmeltåget". Kanske finns inte heller ambitionen att spelas mellan referaten i P4:s sportsändningarna från någon ödslig fotbollsplan i Superettan, men det finns något som säger mig att det finns det där lilla aviga mycket väl kan funka träffsäkert på alternativmusikscenen (heter det så?).

Sieg Heil, Svensson (2011)
Peter Dolving är en allkonstnär, ett energiknippe utomjordisk Kryptonit. Han är mannen som nästan tvångsmässigt söker och hittar nya former och estetiska sätt att uttrycka sig på. Målandes popkonst med ogenerat erigerade fallos och färgstarka graffemonster. Författare bakom den hjärtskärande, nästan söndertrasade, självutlämnande diktsamlingen "Sieg Heil, Svensson" (2011, läs även denna utmärkta recension av Kim LarssonEremnaut) och ständig åsiktsmaskin för anarkism, mot förtryck och sociala orättvisor. Inte minst är han låtskrivaren och sångaren som spänner rösten mellan olika stämningslägen, där det inte snålas på frustration, driv och ilska!

Produktiviteten är hög och därför känns "Lämmeltåget" som en schysst kombo av allt detta, "House of Dolving", fast koncentrerat, eller typ "Sieg Heil, Svensson" tonsatt!

Välförtjänt kan denna produktion hämta ut betyget fyra Ess (av fem möjliga). Jag hade gärna sett fler låtar, av samma fina klass!

Dolving, letar fn musiker att ta sig ut på vägarna igen, och kanske, kanske är det starten på något mer beständigt... Vem vet? Jag skulle gärna höra en medley genom hans alster levande!

/Polar'n Per

Peter Dolving - Glada färger och svart sinne?
Vi och allt det andra 
(Peter Dolving)
Vi kom aldrig riktigt fram 
Som att det aldrig gick att nå 
Tänk att det kunde vara så svårt 

För varje gång ditt hjärta brister 
Tror du att livet tar slut 
Men vi måste förlora 
För att veta vad vi har 

Hur långt bort tror du att det går att komma 
Innan man gjort sitt första varv 
Tror du nån står där och väntar 
Med blommor och diplom? 

Men vi har inga val 
Vi måste älska 

Tre starka kort med Dolving:
1. Kreativiteten
2. Hjärnan
3. Hemsidan House Of Dolving

Mer av Peter Dolving:
...på webben
...på Spotify

4 kommentarer:

  1. låter riktigt spännande. måste kollas.

    SvaraRadera
  2. Det är kul lyssning. men vill du läsa boken ropar du till...

    SvaraRadera
  3. Det där var spännande, tror nog att jag ropar till! :-)

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...