tisdag 5 november 2013

Spader Ess Nostalgitrippar - Nick Cave

En liten snabb nostalgitripp runt Nick Cave, framför allt för att det imorgon Onsdag äntligen är dags att gå att se honom live.

Det var min kära fru som satte honom på min radar ganska omgående när vi träffades och började jämföra musiksmaker. Vilka till synes var ganska diametralt motsatta varandra, eftersom hon kom rakt från industrisynthen och jag från hårdrocken/Heavy Metalen.

Det blir som sagt första gången jag ser Nick Cave live på scenen, men det är inte första gången jag ser honom live. Jag höll på att springa omkull honom på gatan för en massa år sedan när han var i stan. i var ett par jobbarkompisar som var jäktade ut på lunch och vi vek snabbt om ett hörn vid Stureplan och där var han gående ner för gatan med en dam vid sin sida. Själv höll jag på att krocka ed honom, och polarna som inte hade en aning om vem det var, undrade varför jag blev alldeles stum och paralyserad. - Det var ju Nick Cave var ungefär det enda jag fick ur mig. Starstruck anyone? :-)

Efter en del bollande med olika skivor, så satte hon på Nick Cave & The Bad Seeds : The Good Son och låten "The Ship Song". Pang! Instant love! Och jag har aldrig sett tillbaka sedan dess. :-)

Jag skall inte ljuga och säga att allt som herr Cave gjort är super, det är han allt för experimentell för, men han är aldrig ointressant. Dock mesta hem hos mig. är han för det mesta ruggigt bra. Musiken löper från stämningsfull till bombastisk och rockig. Texterna och musiken har så gott som alltid ett mörkt drag och det går för det mesta hem hos mig.

Andra plattor som är väl värda att utforska:

Your Funeral.....My Trial

Redan titeln sätter en stämning som inte är helt ovanlig för Nick Cave och hans vapendragare, Ond Bråd död. Roligt inom populärkultur, inte så kul i verkligheten, så det är skönt att få hålla den där.








Let Love In

Kanske hans bästa platta i mina ögon. Otroligt bra. Inte en svag låt. Det enda som går att säga är, Lyssna!








Murder Ballads

Den mest kända skulle jag tro, framför allt för singeln "Where the Wild Roses Grow" tillsammans med Kylie Minouge. Spelades flitigt på MTV på den tiden då man fortfarande var en musikkanal. Men även för skivans andra singel tillsammans med PJ Harvey, "Henry Lee"


The Boatman's Call

Ännu en fantastisk skiva, som dessutom innehåller en av världens bästa kärleksballader, "Into My Arms" och ännu en lugn pärla i "People Ain't No Good".








Vilket för oss till den senaste plattan Push The Sky Away.

En mäktig platta som bara befäster Nick Caves ställning som rockpoet. Flera låtar som jag ser fram mot att få höra live.





Så, med ett stort tack till min älskling, för att hon finns och ständigt inspirerar, så kör jag "Into My Arms"och hoppas på en dunderkonsert imorgon.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...