
Och då hamnar vi i stället i Doom Metal trakter i stället.
Och inte vilka dussintrakter som helst. Det här är Doom mer eller mindre rakt nedstigen från Black Sabbath, men med en klart uppdaterad och egen ljudbild med inte så lite viking/nordisk känsla inbakad. Framför allt i texterna.
Det är väl egentligen inte så mycket mer att säga än att detta är en riktigt bra platta. Den börjar starkt, för att avsluta på sista låten på ett rent magisk sätt.
Texterna handlar även dom om, för genren, rätt klassiska ämnen. Men det är ju lite så vi vill ha det. Inga större överraskningar. Samtidigt är det fascinerande över hur mycket man ändå kan göra inom dessa ramar. Tradition och utveckling i ett och samma paket så att säga. Någonstans utvecklar dom, på ett känslomässigt plan, vidare det jag saknat från gamla Heavy Load.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.