måndag 5 oktober 2015

Polar'n Per ser Willy Clay Band på Akkurat

I nordligaste Sverige ligger Kiruna, där i Lapplands största tätort skapas musik som närmast bara kan beskrivas som de där magiskt och harmoniskt serverade tre stämmor som förkroppsligades av Eagles på 70-talets topplistor genom låtar som "Take It Easy", "Hotel Carlifornia" och "Desperado".

Många är de band som försökt återskapa deras ljudbild utan att ens komma nära. Ibland har det hängt på att rösterna inte kan läggas i rätt tonarter, ibland har det varit två stämmor som aldrig kommer nära Eagles sound. De har alltid tre stämmor, och det är där de skapar det där unika soundet som gjort deras grej.

Willy Clay Band skapar med precision den där magin av tre stämmor genom Tony Björkenvall (gitarr), Björn Pettersson (bas) och Reine Tuoremaa (akustisk gitarr/munspel)... och som dom gör det. Från stämmorna i inledande magiska och mystiska "All My Tears" (cover  på Julie Miller's duett med Emmylou Harris) till avslutande "Soldier" (klippet nedan är från Örebro tidigare under veckan) sitter sången på ett sätt som inte kan beskrivas med ord! och med Fredrik Elenius (trummor) och Örjan Mäki (gitarr/padal steel) skapas en ljudbild som på något konstigt sätt tar med lyssnaren norr om polcirkeln, under norrskenet, ut på vidderna utan att kompromissa på att det faktiskt är americanarock som spelas.


Bandet, som har två fullängdare i sitt bagage, har med sitt sound hittat en trogen publik. Deras musikgärningar har tagit dom till samarbeten med många amerikanska rock-ikoner bl a Garth Hudson (The Band), men det har även resulterat i att Reine står staty i Karesuando (om man ska tro bandets basist, Björn). Att det byggt sin scen märks i kväll. Det märks på Akkurat genom att det i publiken finns Sundsvallsbor som åker tur och retur till Stockholm, här finns arrangörer från tidigare gig på andra orter som vill uppleva ännu en kväll med bandet och ett lämmeltåg av Kirunabor som (plikttroget?) letar sig hit för att se denna show tillsammans med barens söndagspublik.

Trycket på dörren är vid giggets start så stor att man får stoppa folk vid entrén. Det skapar givetvis en inramning som lyfter denna spelning ytterligare... Det är varmt. Det är tätt. BBQ-burgare sköljs ner med knepig och lättdrucken öl. Det är rock'n'roll!

"Brand New Home" och "Jailbird", båda låtar som normalt inte spelats av bandet sitter vackert i urvalet som framförs och om jag ska lyfta fram några favoriter i settet vill jag nämna "Hollow", "Stay The Night", vackra "From Here To Heaven" och episka "Kiruna (The Miner)" (i klippet nedan från Uppsala och Katalin, förra året).


Det är en grymt bra spelning som levereras, betyget är oklanderliga 4 ess (av fem möjliga) som egentligen bara kunde höjas med hjälp av nya låtar och några färre smärre spelfel som faktiskt bara gör framträdandet mänskligare i den omänskligt vackra ljudbild bandet levererar!

/Polar'n Per

Tre starka kort med Willy Clay Band:
1. Stämmorna, de tre
2. Det smått otroliga pedal steel-spelet
3. Stämningen som skapas i den rymd musiken inrymmer

Set list:
All my tears
Give a little
Stay down
Hollow
Playing in a band
Satisfied mind
From here to heaven
(break)
Most of all
Stay the night
Jailbird
Homesick
Peace and harmony
If you leave me now
Kiruna (The miner)
Mighty good time
Moneys all gone
(encore break)
The weight (Cover på The Band)
Soldier


2 kommentarer:

  1. Verkar varit en riktigt trevlig tillställning. Hade gärna besökt Akkurat fast då främst för ölen. Lite nyfiken, vilken var denna knepiga och lättdruckna öl?

    SvaraRadera
  2. Den knepiga och lättdruckna biran är en ny favorit... Närke stout, fantastisk palör mellan Belgiska fruktigheten och dyvattniga (också goda) Irish stout!

    Drack även amerikansk IPA och APA, båda goagrejer!

    Det var en grymt bra kväll!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...