Recension : Lee Aaron : Diamond Baby Blues

Det var väl ett tag sedan Lee Aaron lämnade scenen som "The Metal Queen", och jag måste i ärlighetens namn erkänna att jag inte lyssnat så mycket på henne sedan den självbetitlade plattan från 1987.
Men det betyder ju inte att Lee har legat på latsidan, nej snarare tvärt om, hon har varit ganska produktiv även om det varit en del uppehåll för att fostra barn och leva familjeliv. Musikaliskt har hon vandrat runt en del på olika stigar sedan dess, för att nu på senaste plattan, Diamond Baby Blues, hamna hem i rockfållan igen.

Ok, metallen har tonats ner och det är i stället i någon form av Svulstig storstilad radiorock med Blues/Countryvibbar. Jill Johnson hoods som vi skulle säga på ren svenska. Men den här plattan känns som en mer sammanhållen och mogen plattan än om man lyssnar på det som kom i mellantiden mellan metallåren och nu. Lee Aaron är fortsatt en fantastisk sångerska, en hel del av låtarna är klämmiga och musikerna är bra. Skivan består av både egenskrivet material, men varvas med covers på gamla örhängen.

Men, för min del, efter en del velande, får det bli en 3:a, en bra skiva helt enkelt, men kanske ingen som kommer att gå till historien. Men roligt att Lee gör nytt och för den som vill se henne live så kommer Lee Aaron att uppträda på Skogsröjet den 4 Augusti.

Album Rating: 3/5
Favorite Tracks: Diamond Baby and Misatreated
Label: Metalville
Release:  27 April 2018
For More Info Visit:
www.leeaaron.com
https://www.facebook.com/LeeAaronMusic/

Recension : King Witch - Under The Mountain

I min senaste lista med bandrekommendationer fanns Skotska King Witch med. Då jag skrev det hela hade jag bara kollat in dem lite snabbt på deras Bandcampsida och kunde konstatera att den excellenta EP:n som fanns där hade ett par år på nacken. Men, när jag efter publiceringen, gick in på deras Facebooksida för att, i vanlig god ordning, meddela bandet att det skrivits om dem så såg jag till min stora glädje att man just i dagarna släppt sin debut LP Under The Mountain.

 Vilket inte helt förvånande, mer eller mindre varit helgens soundtrack. För om EP:n var en lovande godbit, så tycker jag att plattan är ett kliv framåt i rätt riktning. En ren riff-fest och med en sångerska vars röst är en ren naturkraft i sig, lite som om Lee Aaron och Rob Halford hade fått en dotter tillsammans.


Det här är en platta som sätter ribban jäkligt högt för musikåret 2018. Nu råkar jag redan veta att det är en hel del högkvalitativt godis på väg ut, men hade detta varit den enda bra plattan i år så hade det varit gott nog. King Witch är ett band som varje metallälskare bör hålla ett öga på. En riktigt mäktig debut.

Album Rating: 4/5
Favorite Tracks: Under The Mountain  och Ancients
Label: Listenable Records
Release:  2 February 2018
For More Info Visit:
Facebook

Grattis!! Lee Aaron

Den kanadensiska hårdrocksdrottningen Lee Aaron fyller idag 51 år.

Under 80- och 90-talet var hon väl mer eller en våt metalldröm för mången metalälskande snubbe. Jag var absolut inget undantag. Hade en hel del av hennes skivor.

Grattis!! Samantha Fox

Ännu en dam som kanske inte direkt klockar in i rockfacket musikaliskt, men ändå bör ses som en cross-over artist. Samatha Fox fyller idag 47 av vilket man direkt kan dra slutsatsen att vi är födda samma år, även om jag väntar ett tag till innan jag ställer till med partaj.

Cross-over då? Jo, jag tänker det som så, att jag har fått en viss känsla för att det var bland unga grabbar hon nådde sin stora popularitet under 80-90 talet. Och ibland undrar jag dessutom om inte just vi hårdrocksälskande ungdomar med moppe-mustascher var aningen överrepresenterade. Samantha, och i viss mån hennes medsyster i det lättklädda popfacket, Sabrina, hade något som var tillräckligt förlåtande för att vi skulle kunna räcka ut en hand och ta deras dussinpop till våra hårdrockshjärtan och sätta upp deras affischer på väggarna bredvid Lee Aaron och Doro. För skall jag vara ärlig tror jag nog att det mer handlade om bilderna än musiken...

Jag tror fortfarande att det sitter något klistermärke, från tidningen Okej, på dörren till mitt gamla tonårsrum (numer fars snickarverkstad) med Samantha på, och gräver jag lite bland gamla singlar så kan jag nog hitta en och annan. Dock vet jag faktiskt inte riktigt vad min gamla 3 delade bildskiva med henne tog vägen... För att inte tala om de nostalgiska minnen man får när man tänker på Samantha och TV programmet Solstollarna....