Recension - Psykbryt : Ursäkta Röran Vi River Allt

Dom arga grabbarna i Psykbryt är mer ilska än någonsin. Med uppföljaren till debuten, Och Ingen Brydde Sig Ett Jota, så ger sig Stockholmspunkarna ut i ännu en ny vild pogo-dans som slänger rungande kängsparkar mot samtiden och etablissemanget, som vanligt lite käckt från vänster, även på senaste plattan, Ursäkta Röran - Vi River Allt.

Det blir stålhättade kängor mot såväl politiken som mot småborgerligheten, samhället i stort med andra ord. Även betraktelser av halvalkade arbetare, dagens TV klimat, hyllningar till Söders krogvärld och en massa annat. Plus ett hugskott mot våra västra grannar och deras egenheter. Stort och smått, mina vänner, stort och smått.

Vi kan börja i den enkla delen av nya skivan. Det vill säga musiken. Man behöver inte lyssna så värst länge för att höra att bandet utvecklats som musiker sedan förra plattan. Man har vässat sina vapen helt enkelt. Musiken och sången framförs allt som oftast med en minst lika stor energi och aggressivitet som sist, men samtidigt på ett skickligt och mer utvecklat sätt. Bandet håller kvar vid sina rötter, detta är traditionell svängig punk som framförs med energi, attityd och jävlar anamma.

Men allt är inte guld som glimmar, det finns ett litet aber enligt mig och det är bland texterna jag hittar detta aber. Överlag är det träffsäkra texter, vardagsbetraktelser och samhällskritik mixat med en stor portion humor och cynism. Snyggt skrivna och författade. Men några bitar av texterna är  framförda i någon form av juvenilt punkig idealism, vilket kan ge en form av svart/vitt tunnelseende, som inte riktigt stämmer in på den gråskalan som världen i stort erbjuder. Samt en hel del onyanserad fylleromantik, vilket kunde vara mer förlåtet om det handlat om ett tonårsband, men nu så har herrarna i Psykbryt gått och blivit så pass gamla att man borde kunna se världen förbi folkölsångorna.
Hoppas därför att nästa platta lämnar ungdomsförbunds-idealismen en smula och kliver in i vardagen.
Särskilt när man ser hur det gamla gardet av punkare vuxit upp, nyanserat sig och vidgat sina vyer bortanför "riv ner och revolutionera".Därmed inte sagt att man skall sluta peka finger åt orättvisor och samhällsproblem. Fortsätta att rasa och vara en nagel i ögat.

Att jag reagerar så här på dessa delarna av texterna kan givetvis bero på åldersskillnaden mellan mig och bandet, och det faktum att jag helt enkelt fått kapitulera lite för livet och därmed omvärdera och nyansera mina egna ideal en smula sedan punkvågen i brytningen -70 -80 talet.
Det blev mycket text för ett litet aber, men så kan det vara med konstruktiv kritik. :-)
 
Med det sagt, så kan jag inte annat än summera skivan som en höjdare. Skall du bara köpa en punkplatta i år, ta denna. Du får energisk och trallig punk som rasar både högt och lågt. Spelglädje och smarta texter, från ett band som skulle kunna vara den klassiska svenska punkens räddning och framtid. För så länge så här bra plattor produceras, så törs jag säga att den svenska punken mår bra.

Sammanfattning:
Betyg: 4/5 Ess
Favoritspår:
Skivbolag: Osignade/ Buzzbox Records
Release: 30:e Augusti 2014




Bandet består av följande lirare:
Linus - Sång, gitarr
Tobbe - Gitarr, Sång
Zack - Bas, Sång
Nikko - Trummor

Tracklist:

Masspsykos
Sunkhak
Det Smakar Skit
Tills Du Fyller 65
Tomma Löften
Förnedrings-TV
Med Kinden Emot Stål
Arbetar-Klas
Lusekoftor Og Brända Kyrkor
Aldrig En Av Er
Rätta In Dig I Ledet
När Drömmarna Blir Sanna

Samt ett litet bonus spår på skivan, i form av något försök till en  liten Eddie Medusa liknande sketch

01. Our motherash

02. Ocean deep

03. Equators

04. Depth of the sun

05. Humans

06. With eyes wide open

07. The drum

08. Bound to be machines

09. Trails and passes

- See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf

01. Our motherash

02. Ocean deep

03. Equators

04. Depth of the sun

05. Humans

06. With eyes wide open

07. The drum

08. Bound to be machines

09. Trails and passes

- See more at: http://www.globaldomination.se/reviews/greenleaf-trails-and-passes#sthash.bYPJKWQX.dpuf

Facebook
Spotify

Support The Bands That You Like!

Spader Ess Nostalgitrippar - Del 3 : Punken

Resan fortsätter, nu rör vi oss in i den ena av mina parallellvärldar, hemstaden Oskarshamn, där musiken till stor del bestod av punk och ny våg musik.

I Oskarshamn kretsade livet runt skolan, som nu gått och blivit högstadiet, Sport-/bowlinghallen, biblioteket och ungdomsgården. Det var framför allt två ungdomsgårdar som gällde för min del, Kristinebergs och Kolbergas. Det var Kolberga som blev mitt favoritställe när man inte hängde i anslutning till bowlinghallen.

På radion hände det en hel del, i och med att Ny Våg tog plats i etervågorna (Som sedan gick över till Lilla bommen). Ett program som spelade massor av punk, varav stor del var svensk punk från demokassetter som band skickades in från hela Sverige. Förutom att programmet var banbrytande vad gäller musikstil, så var det även vad gäller programledare (som jag tror alla spelade olika band själva?), för att inte tala om den ganska sakliga tonen, men framför allt kaxigheten i musiken. Som vid flera tillfällen lyckades få programmet fällt i radionämnden. Bara en sådan sak gjorde att man ville lyssna på programmet. Så förutom de självklara, och numer klassiska namnen, Ebba Grön, KSMB, Sex Pistols, Stiff Little Fingers och The Clash, så fick man sig en hel del mer obskyr punk. Ett band jag kommer ihåg med extra värme från programmet, är The Same med låten "Kuken i Styret". Att jag minns den låten lite extra är för att den dels var en av de låtar som lyckades få programmet fällt i radionämnden, men även för att den blev en av min morsas favoritlåtar. :-)



Biblioteket var även det en bra källa, då man kunde sitta där och lyssna på LP-skivor och läsa seriealbum samtidigt. Vet inte om det var vanligt, men vårt bibliotek hade en rätt schysst avdelning med punkskivor, men här förälskade jag mig även i Beatles, och då framför allt Abbey Road skivan.


I skolan var det framför allt en klasskompis som bodde i samma hus som tillförde lite nya influenser, vilket resulterade i att grupper som Blondie och 999 hamnade på repertoaren. Sedan svängde han över och blev Carola fanatiker och det var inte en väg som jag hade lust att följa med på, utan jag tog vägen om Bob Marley och Dag Vag i stället.

På fritidsgården var det ännu mer punk och reggae. Ett ställe där man kunde hitta lokala, och lite äldre, punktcelebriteter som Jensa och Pälsjägarn. Jensa var den som stod för buset, både i skolan och på gården och Pälsjägarn stod för coolheten. Han var dessutom en av traktens bästa brädåkare, så de blev en hel del hängande vid U-rampen i Kolbergagården. Här kunde man dessutom stöta på lokala musikaliska hjältar som Rövite Koa anfaller.

Recension - Epidemics

 Det har undrats lite, här på bloggen, över svensk punk och var den finns nuförtiden. Plötsligt verkar det som om korken verkligen gått ur och den verkar flöda fram, både framförd på svenska och engelska. Vilket antagligen mest speglar hur insatt jag är i den svenska punkscenen just nu (Polarn' Per har bättre koll).
Men så länge den är bra, så skall det skrivas om den. Vilket osökt för oss till bandet för dagen, Umeå bandet Epidemics.

Norrlandspunkarna har just skrivit på för Transubstans som kommer att ge ut deras andra platta i ordningen. En skiva full av energisk fan anamma-rock alá traditionell punk. Gruppen har vad jag förstått just genomgått transformationen från trio till kvartett, bra eller dåligt, kan jag inte svara på då detta är det första jag hör från bandet. Jag kan dock konstatera att det från den synvinkeln låter riktigt bra.
Texterna kan ses som stundtals samhällskritiska, ibland med lite humoristiska vinklingar. Dock blir jag lite upprörd över vissa påhopp, så som i början på låten "I Am The Apocalypse" där man pekar långfinger till oss modebloggare, vad vi nu har gjort för ont här i världen. Förövrigt vill jag bara påpeka att dagens färg är Neonbrunt.:-)

Låtarna håller en genomgående trevlig kvalitet. Det är inte den bästa punkplattan jag har hört, men långt ifrån den sämsta heller utan den håller en väldigt jämn kvalitet med låtar som lätt sätter sig och blir riktigt trallvänliga stundtals. Sångerskan Emma Swanström låter stundtals lite grand som Helena Gutarra i La Puma, det är något med energin och fraseringarna... Dock kan jag tycka att studioarbetet kunde varit lite bättre, jag skulle gärna haft lite mer botten och bas i produktionen. Nu tenderar det att bli lite mycket diskant och mellanregister, men det kanske bara följer mallen för Old-school punken, vad vet jag. :-)

Kaxig punk med ös får väl bli den stora sammanfattningen. Det blir 3 spader av 5 möjliga för sköna Epidemics från mig.




Skivan kommer att släppas den 23:e Oktober på både digipack och vinyl. Här är videon till plattans bästa låt.




Mer om Epidemics:
Hemsida
Facebook
Spotify

Support The Bands You Like!

Punken är inte död, den bara luktar så!

Jarno på A Fair Judgement fick mig att bli sugen på lite sköna dokumentärer. Det slutade med ett huvuddyk rakt ner i Punken.
Trots titeln så frodas Punken och mår rätt bra nuförtiden med, särskilt med band som Psykbryt som levererar riktigt vital rock. Och även om nu dom grabbarna låter som om dom precis snörat på sig sina Martens och sparkat in dörren till dom tidiga punkåren, så var dom inte riktigt med då. :-)

Det var å andra sidan dom här lirarna.
 Punks Not Dead. En historia i punkens utveckling.


20 Years of Punk Rock. En dokumentär om de tidiga åren i USA


Och alla vet vi ju att det spred sig även till Sverige. Men det är inte alla som kommer ihåg hur det kunde se ut. Men här kommer en uppfräschning av minnet i form av Stig Larssons Examensarbete om Punkrock från 1978. Full av härlig musik och både sköna lirare och en del som jobbar lite väl hårt på att vara hårda och insatta "Pankare". :-)