I ett Stockholm som blivit annekterat av iskalla vindar blev till slut kvällen otroligt varm.
Vi började med en grymt god Tapas middag på Cafe Tabac i Gamla Stan för att sedan vandra upp till Debaser på Medborgarplatsen.
Första band ut var ett ungt gäng vid namn Factory Brains. Dessa gossar sparkade igång och gav oss en hel del hjärta/smärta/humor med sin organiska, dementerat psykopatiska bluesrock som sköt rakt in i ryggraden på en. Otroligt bra framfört med vibbar till vad jag kan tänka mig en ung Tom Waits med mycket spring i benen. Hatten av pojkar, er ser jag gärna igen.
Nästa band ut var ett Stockholmsbandet Straight Frank. Otroligt tighta grabbar med feta riff och sköna låtar. Kompetenta på alla håll. Men.... För mig lyfte det inte riktigt. Vet inte varför, eftersom alla byggstenar fanns där. Det vart liksom inte riktigt spännande. Skulle gärna se och höra mer om det begav sig, men jag kan nog säga att jag inte kommer att springa benen av mig för det.
Habilt hantverk, duktiga musiker, sköna låtar men något saknades. Kanske fel inramning? Kanske kan hända något i framtiden? Skall åtminstone lyssna in mig på deras platta som lanseras på Onsdag och enligt vad som sades på scenen även skall finnas på Spotify.
Rival Sons, vad kan man säga mer än själ och ångande sex i ett och samma paket, med mycket glimten i ögat. inramat i galant retrorockande jamband med personlighet. Bandet har lite av varje. Coola snubbarna på bas och gitarr, buspojken bakom trummorna och den innerliga och karismatiska sångaren. När det sedan träffar rätt med skickligt låtskrivande så blir det gärna bara helt magiskt.
