1.
Forskning och vetenskap har under hela sin tillvaro strävat framåt mot sina egna mål. Ett av de målen är att ta reda på sanningen om allt och ge oss en förhöjd inblick i saker och tings sanna varande. En förenkling av livet. I kölvattnet på detta så har många myter fått stryka på foten, såsom att vi vet att det inte är storken som kommer med barn, man kan simma utan att få kramp efter maten och att jorden inte är platt, vad än Staffan Westerberg än påstår. Men i samma takt som vetenskapen forskar på, för vår upplysning, så försvinner en del av romansen, som faktiskt består av ett mått oförstånd.
Ja, jag vet att känslor mest består av kemiska reaktioner, men vill jag veta det? Ja, jag vet att tomten (alltså inte Coca-cola varianten, den finns det allt för många av och skyddsjakt borde införas.) inte finns, men något inom mig vill att det skall finnas lite oknytt här och var. Samtidigt som jag gärna ser att att all organiserad religion utrotas snarast, så finner jag spänning i mystiken, även om jag inte kan eller ens vill hitta någon tro.
2.
Skvallerpress har vi väl haft ungefär lika länge som vi har haft kändisar, mer eller mindre. Men de volymer och den inriktning, som skvallerpress och paparazi-fotograferande har tagit de senare åren, gör att jag vågar säga att det mytomspunna och upphöjda för alltid är försvunnet. Där vi tidigare hade upphöjda hjältar och hjältinnor såsom Greta Garbo, Clark Gable, James Dean, Marilyn Monroe osv. har vi nu fått den osminkade sanningen om dagens "stjärnors" allmänna tafflighet. Där bilder tagna i snabbköp, på fyllan, i vardagens gråa tristess, med teleobjektiv eller mobilkameror, tapetserar tabloiderna. Där dessutom den som är beredd på att Paris Hilton-likt spela med och spä på svineriet kan få sitta högst på piedestalen en stund. Fläk ut er systrar och bröder! När ni sedan hamnar på avbytarbänken kan ni alltid snyfta ut i den kolorerade kvällspressen.
Nog för att jag förstår att även den gamla tidens hjältar, likväl som de som faktiskt finns idag, är/var mänskliga dom med som söp, knullade runt och hade bakfylleångest, kliade sig i skrevet, men faktum att media hela tiden ständigt strävar efter att slå hål på allt som går att slå hål på, och presentera sina sanningar, även om det betyder att båten till slut sjunker, gör att det snart inte finns någon att se upp till. Återigen, jag vet att Robert Plant inte är "the Golden God", men låt mig få tro det ibland.... Jag bävar för den dagen då media avslöjar att Stefan Sundström besprutar sina grönsaker med DDT och gör börsklipp, eller att Bono rullar sig i Beluga-kaviar samtidigt som som han citerar fraser från Scarface... Vill inte veta!!!!
3.
Samhället rusar på framåt i en hisnande fart i släptåg på en skenande ekonomi, ständigt påpiskade av "Aktieägarna". Allt skall bli billigare. Vinsterna större för topparna. Allt skall gå fortare. Kvalitet? Det får bli en annan gång. Nu skall det dras in stålars medan det går. Spring leende in i väggen, du är ändå utbytbar. Om några år är gruvan tom och då återstår det bara att dra sig tillbaka i något trevligt skatteparadis. Outsourcing och Offshoring har blivit ledstjärnorna, tillsammans med billig arbetskraft från billigare länder.
Den Svenska modellen på entreprenad, Offshorad till Indien och Kina, påhejad av aktieägarna och direktörerna. Kunskap som vi byggt upp över århundraden, ryggraden i vårt välstånd, skänks bort för bolagsfinanserna skall kunna rulla på några år till. Somliga kallar det framtiden, jag kallar det landsförräderi. Visst, jag missunnar inte arbetarna i 3:e världen möjligheten till att bygga upp sina liv, men jag missunnar de makthungriga kapitalistsvinen som gör detta möjligt, inte för att de är måna om fattigdomen, utan för att de i panik vill fylla sina egna fickor till bredden innan botten är nådd.
För att botten måste nås någon gång. Det finns inte billigare än gratis och det ekonomiska system som vi nu har visar snabbare och snabbare sina egna brister. När till och med de nya moderaterna har blivit Socialister Light, då vet man att något är på tok. Vi kan inte konsumera mer, till mindre hela tiden. Särskilt inte i ett system som bygger på att några skall få det snuskigt bra på bekostnad av att väldigt många har det uselt.
Ser man till den nuvarande lågkonjunkturen, så undrar man ju lite vart har alla pengar tagit vägen, för någon stans måste dom ju vara, dom lär ju inte ha gått upp i rök? Var finns familjeföretagen med långsiktighet, som inte är skapade för att ge snabba cash, när vi nu behöver dem? med ledare som vardagshjältar, som vi kan se upp till, som ger lojalitet tillbaka och inte bara kräver.
