Melodifestivalen

När jag satt nedkrupen i soffan tillsammans med familjen i Lördags och lät Melodifestivalens glam svepa över mig, så slog mig en tanke.

Själva Melodifestivalen är en jätteproduktion utan något riktigt motstycke. Stor påkostad scen och massiv internationell publik som inte ens Lady GaGa eller någon annan av de stora artisterna runtom i världen skulle fnysa åt. Dock är det som bekant inte helt sällan som de som uppträder inte håller måttet riktigt för magnituden av denna svulstiga produktion. Det var då det slog mig att man kanske skulle börja se på Melodifestivalen som ett musikens version "para-olympiska spelen" eller det ultimata bandcamp:et där man kan komma och leka att man är världsbäst .

Ett forum där dom som inte begåvats med fullt ut alla talanger som behövs för ett stort internationellt genombrott kan umgås på ett sätt som endast de stora stjärnorna gör. Där Kämpe kan kämpa år efter år. Där öststaterna kan visa upp sina framsteg i det Engelska språket. Där Grekland kan få visa att dom inte bara är snygga strandraggare utan även vill kunna rappa. För att inte tala om möjligheten att visa upp Europas hattmode.

Nu säger jag inte att allt som spelades på Melodifestivalen var dåligt. Det fanns ett par bidrag som jag faktiskt gillade. Det fanns även ett par bidrag som jag inte gillade, men ändå kunde se kvaliteten hos dem som framförde bidragen. Men det blir lite sorgligt när Sverige kan skicka en halvtaskig låt, framförd av en gnällig smådiva och ändå vara ett av de bättre bidragen.

Så för att hedra Melodifestivalen så slipper ni att få vinnarbidraget ännu en gång och i stället så kör vi The Urban Voodoo Machines - Goodbye to another year från senaste albumet.