torsdag 9 augusti 2012

Min Skivsamling

Sedan jag sålde min vinylhög så har jag insett att min skiv"samling" är en ganska sorglig syn.

CD skivorna som jag har nu är en spretig blandning som till största delen är införskaffad i tidsperioden mellan att jag köpte min första CD-spelare (vilket var relativt sent, då jag av naturen är motvalls) och att barnen dök upp på scenen.

När barnen kom blev det liksom ett glapp där det inte blev tid för att lyssna på musik på det sätt som jag vill. Sedan när barnen blev större och utrymmet för musik återigen blev större, så hände Internet med alla sina olika musiktjänster, vilket i sig inte hjälpte till att öka den fysiska samlingen. Även om jag på senare tid så smått försöker styra upp det hela med att föra in lite nya spännande alster i samlingen.

Vilket leder mig in på Spotify.
Spotify har blivit min huvudkälla till musik nuförtiden. Vilket är på både gott och ont. Samtidigt som det är så vansinnigt smidigt med Spotify så blir ju den fysiska samlingen en aning lidande, även om jag fortfarande köper skivor. För det är något otroligt tillfredsställande med fysiska skivor. Jag känner dessutom en viss kluvenhet gentemot Spotify, då jag är medveten om att denna tjänst inte alltid är det bästa för en artist samtidigt som den är ett otroligt bra verktyg för att hitta ny underbar musik.

Vilket leder in mig på Vinyl.
Det må vara smidigt med CD (och spotify), men i längden går inget upp mot att sätta en nål mot den svarta vinylen, luta sig tillbaka med ett bra konvolut och låta musiken skölja över en. Det blir lite mer ritual att lyssna på vinylskivor. Att sedan vinylmarknaden, så här i skuggan av att vara mer eller mindre utdömd, har gjort ett uppsving utan dess like är jättehäftigt. Alla dessa otroligt vackra specialutgåvor som ges ut ger en mersmak och det är ibland som jag vacklar i mitt beslut att avveckla mina vinyler. Samlaren inom mig vill starta igen och börja om, men samtidigt så talar förnuftet och säger att du har inte plats, tid och så vidare.... Och under tiden står vinylsvarven i en garderob och pockar...

Den som lever får se. Kanske skall börja med en artikelserie "Vinylönskningen" om de vinyler jag drömmer om att köpa om jag fortfarande samlade dem? Kunde kanske vara något?

4 kommentarer:

  1. Du menar att samlarbegäret skulle kunna stillas av att bara skriva om skivorna? :-) Det skulle faktiskt kunna vara något, ibland räcker det ju med att titta på ett fodral till en film för att "återuppleva" den utan att behöva se om den...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem vet. Skulle kanske ge en viss tillfredsställelse att botanisera bland utbudet. Eller så skulle det slutligen bygga upp till en kritisk massa så att jag känner mig tvingad att börja köpa. :-)

      Lite som alkoholfri öl till Alkisar kanske? Smaken finns, men inte hela tillfredsställelsen, sedan är frågan om smaken är nog?

      Radera
  2. Det bästa kanske vore att enbart köpa de album man verkligen älskar på vinyl, satsa långsiktigt på att äga en formibabel, smidig och högst spelvänlig vinylsamling med endast de 100 absolut bästa skivorna, de verkliga klassikerna? Lista dina favoritalbum i en lång lista och försöka köpa dem i braordning eller så.

    Då spricker dock helt det där med reabacksskivor, och det vore synd. Äsch, dålig idé av mig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast då skulle jag ha behållet en massa av de skivor jag sålde.:-) Nä, skulle jag börja samla vinyl igen så skulle jag nog ha lite andra preferenser. Det skulle mer bli helheten med musiken och en snygg förpackning som skulle råda.

      Och skall man hård dra det hela, så är jag väl inte helt ute ur bilden, jag har ju en del vinyler kvar. Sådana som har lite större affektionsvärde för mig själv, ett gäng singlar och dom skivor som köparen inte ville ha. :-)

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...