Det blir mer av det goda helt enkelt. Bättre producerat med en klarare ljudbild, utan att för den skull tappa tyngden. Snarare så att det blivit lite rakare och hårdare.
Gregg Higgins sång är sig likt även om det blir lite mer likt sång stundtals. Men jag måste säga att jag gillar hans mässande som ger musiken en lite av en rituell känsla. Musiken i sig är en ohelig mix av stoner, doom och rå rock presenterad i en snygg produktion med välbyggda låtar.
Snygga tempoändringar, tighta gitarrer som levererar mäktiga riff tillsammans med ett stabilt komp inramat i en snygg produktion och med välskrivna texter.
Detta sammanslaget ger en riktigt intressant platta.
OK, den kanske inte är en helgjuten platta, det finns några låtar som inte når riktigt hela vägen, men plattan blir aldrig tråkig för den skull.
Som jag tidigare nämnt så får jag känslan av ett Heavy Load mixat med Grand Magus. Dock med mer mörker och inte så mycket hjältedåd i texterna.
En låt har fått följa med sedan tidigare, min favorit "Give Up The Witch" och i den nya ljudkostymen kommer den fram mycket tydligare. Den är fortfarande min favorit, men den har fått lite konkurrens med ett par låtar på nya plattan, däribland "Moonchild" och "Battle For The Cross"
"Mothers Milk" och "Father Time" har man dessutom fram den akustiska gitarren och i den förstnämnda låten en underbart svepande zigenarfiol (har inget bättre namn på den, förlåt.) som lägger ett skönt melankoliskt, lite creepy lager till stämningen. I dessa låtar frammanar Gregg, i den lilla texten som levereras, en rejäl dos med Freddie Wadling känsla.
Så med så mycket svenska referenser kan det ju inte bli fel. :-) Kan inte annat än rekommendera denna giv från Hustons stoltheter, Venomous Maximus. Nu är det bara att hoppas att någon tar hit dom så man får se dom Live.
Detta var nytt för mig, intressant.
SvaraRadera